Slaughterhouse area In Stockholm - Slakthusområdet

Slakthusområdet (även Enskede slakthus) är ett industriområde i stadsdelen Johanneshov i Söderort inom Stockholms kommun som invigdes i januari 1912.

"När jag var ung" så fanns det slakterier och köttproducenter där. Numera finns där andra företag t.ex. tidningen Aftonbladet som fortsättningsvis producerar dynga!

Inom området finns även Globen. Den invigdes den 19 februari 1989 och är världens största sfäriska byggnad. Sedan 5 februari 2010 leder en gondolbana med två runda gondoler upp till Globens topp, 130 meter över havet.

"Globen" in Stockholm is the largest hemispherical building in the world. Shaped like a large white golf ball, it has a diameter of 110 metres (361 feet) and an inner height of 85 metres (279 feet). The volume of the building is 605,000 cubic metres (21,188,800 cubic feet). It has a seating capacity of 16,000 spectators for shows and concerts, a.o. Leonard Cohen. Pope John Paul II (born Karol Józef Wojtyła) held a mass in the arena in 1989 as the first pope to hold a mass in Sweden. Other notable appearances at the arena have included Dalai Lama and Nelson Mandela.

Svartvit ger mera

Svartvita foton är egentligen inte svarta och vita utan i gråskala.
Man kan låta kameran att fota i svartvit och skapa gråskaleversioner eller låta en bildbehandlingsprogram att skapa gråskala från färg. Man matchar varje färg i fotot till en passande grå ton. På samma sätt kan färgfoton omvandlas direkt till sepia.

Många av mina bilder ser svartvita ut trots att jag inte omvandlar de. Det beror på motivet och sättet att ta bilder. Många saker ser man faktiskt bättre då färgen kan t.o.m. störa. 

Ögonbottenbilder examineras ofta i svartvit, just p.g.a. detta.

Svartvit ger mera, ibland!

Nedan svartvit från färg

Färg som syns längst ner, dvs under ytan

 Tre bilder på en and, i färg, svartvit och i sepia

Färg, det syns huvudsakligen på kvinnans hand och en svartbild under

Färg

Träd och minnen - Warszawa - Dziwnów - Stockholm

Det handlar bara om tre stycken olika minnesträd.


Minnesträd 1 i Warszawa - kastanjer (?) mittemot vårt hus.
Fönstret och den breda fönsterbrädan från vilken jag skrek ut mitt missnöje med Stalin och mina föräldrar var samtidigt mitt fönster mot världen i 17 år. Framför fönstret vid Krakowskie Przedmiescie i Warszawa, fanns det först ruiner och tegelstenhögar. Bland de växte tre stora kastanjeträd som överlevde kriget. Det var allt som var kvar efter de trevåningshus som stod där före kriget. Kastanjeträden växte troligen på en av deras bakgårdar.bl.a. ett gymnasium där Marie Curie var elev. Kastanjeträden som växte "Za domem" dvs bakom huset Królewska 1 där vi lekte som barn och fick vara påsar avsedda för "inneskor" i skolan fyllda med glänsande kastanjer. Det fanns ckså två träd framför em kyrka (Kosciól Wizytek) som är numera borta.

Framför fönstret vid Krakowskie Przedmiescie i Warszawa, fanns det först ruiner och tegelstenhögar. Bland de växte tre stora kastanjeträd som överlevde kriget. Det var allt som var kvar efter de trevåningshus som stod där före kriget. Kastanjeträden växte troligen på en av deras bakgårdar.bl.a. ett gymnasium där Marie Curie var elev. 

Ett av de tre stora kastanjeträd som överlevde kriget (vit *). 

Från vårt fönster kunde man också se två mindre träd framför en kyrka (Kosciól Wizytek), träd som är numera borta. På bilden syns en Mercedes 190 som jag skickade till mina föräldrar för att ekonomisk lindra deras emigrationskostnaderna

Minnes träd 2 - mullbärsträdet (Morus alba och Morus nigra) i Dziwnów

Minnesträd 3 - Gulregn egentligen hybridgullregn Laburnum x watereri
Pappas mammas träd i Sverige - gulregn. De brukade tillägga att min mosters man Janusz också tyckte om det.

Blommor och minnen

Minnesblomma nr. 1 är en hibiskus. I Polen kallade man den för Róża chińska (Hibiscus rosa-sinensis) p.g.a. dess latinska namn.

Jag minns att min far råkade bryta spetesen på en hibiskus som stod i barnrummet i vår lägenhet i Warszawa. Min mor blev jättearg. Men vad hon eller någon annan i familjen inte visste då var att min far "tog bort den apikala dominansen"! Apiklala dominansens substanser gör att det inte bildas förgreningar och sidoskott. Substansen heter auxin. Auxinet kontrollerar växtens förmåga till apikal dominans, dvs. att toppskottet får växa fram ensamt utan konkurrens från sidoskott.
Min far omedvetet bidrog till att hibiskusen blev en buskigare planta med en kraftig stam, den vackraste och största blomman vi hade hemma vid Kungsgatan 2 i Warszawa! Andra blommor där var svärmorstunga (Sansevieria trifasciata), och mina kaktusar som jag drev upp från frön.

Jag har, precis som min mamma gjorde i Polen, en dadelpalm som jag har själv drivit upp från en kärna. 

Minnesblomma nr. 2 är en Andmat. Min första vetenskapliga publikation handlade om andmat. Således om Lemna minor, en växt som man finner på vattenytan. Jag såg att den hade kloroplaster i sina rötter. De såg olika ut i olika delar av roten! Min dåvarande chef vid Botaniska Institutionen vid Stockholms Universitet, prof. Folke Fagerlind tyckte att mina resultat var inte "publiceringsbara" mer än som ett 3-betygsarbete. 

Mitt första seminarium, 1 november 1973.

Så fort jag lämnade Botaniska Institutionen i Stockholm och flyttade till Wenner-Grens Institut (Norrtullsgatan 16) så publicerade jag det i en engelskspråkig tidskrift som var med i Current Contents. 

Artikeln handlade om något så ovanligt som kloroplaster i rötterna. Jag fick ett par hundra förfrågningar, då såsom kort eller brev med posten om särtryck. 

Andmat Lemna minor, en växt som man finner på vattenytan.

Andmat Lemna minor, en växt som man finner på vattenytan. Här syns även Lemnas rötter under vattenytan,

Jag har också analyserat kristaller, även de i rötterna på Lemna minor med hjälp av röntgenmikroanalys, en teknik som gav möjlighet att få fram grundämnessammansättning utav det man såg i ett elektronmikroskop. Kristaller var kalciumrika. Man kunde göra även grundämneskartor som visade var i preparatet (var i rotmössan) fanns de kalciumrika kristallerna.

Minnesblomma nr. 3 är upphittad i den mexikanska djungeln på ön Cozumel i mitten av sjutiotalet. Jag hittade den tillsammans med Jurek Wolodarski. Den såg ut som en kaktus men växte bland undervegetationen med rötter i då vattenfylld liten pöl.

Jurek Wolodarski (sittande) och jag (stående) under vår vistelse på ön Cozumel.

Denna taggiga växt hittade jag tillsammans med Jurek Wolodarski för 40 år sedan

Minnesblomma nr. 4 är en akvarieväxt som jag fick av Björn och Ullis Afzelius i mitten av 1970-talet. 

Akvarieväxter, troligen av släktet Lagenandra (lancifolia) eller Cryptocoryne beckettii som jag fick av Björn och Ullis Afzelius i mitten av 1970-talet har jag kvar som ett minne av de underbara människorna.

Björn Afzelius var min handledare under åren 1974-1978 då jag var doktorand vid Wenner-Grens Institut. Han tillhörde trots sin ringa ålder, den gamla typen av handledare. Vad betyder det.  Jo, de nya handledarna vill (läs: tvingas) att producera resultaten på löpande band och doktorander sätts in i redan fungerande långtgångna projekt där risken att misslyckas är minimal och avkastningen, den vetenskapliga produktionen är som störst. Studenter omvandlas till laboratorieassistenter eller som gruppen heter nuförtiden biomedicinska analytiker.
Björn var mycket upptagen vid den tiden med sin egen Kartagenerforskning. Han var också vid den tiden redaktör för en svensk populärvetenskaplig tidning. Allt detta bidrog att jag fick så fria händer. Samtidigt fanns Björn alltid till hands när man behövde honom. På den tiden fanns ingen internet och datoriserad sökning av vetenskaplig litteratur var i sin linda. Om man hade ett problem eller sökte efter en artikel så gick man till Björn och några minuter därefter hade man referenser eller ett särtryck ur hans egna handskrivna kartotek.
Doktorandtiden var rätt så hektisk för min del. Jag tog hand om, föräldrarna, familjeekonomi med två extra jobb, våra hundar Ami och Nasha och dottern Natasha om höll på att födas under disputationen. Under den tiden så kände jag ett behov att ha akvarium, en symbol för stabilitet. Akvarieväxter som jag fick av Björn och Ullis Afzelius i mitten av 1970-talet har jag kvar, ett littet minne av de underbara människorna.