Visst var besöket där mycket gripande. Åsynen av 17.000 stenar runt Treblinkamonumentet där varje sten på sätt och viss en gravsten representerade en stad eller en by där minst en jude mördad i lägret kom ifrån. Det behövdes bara en kort stund då man började tänka tänka hur det var att stå där en hett augustidag för 67 år seda.
Jag visste att jag befann mig på en mordplats där tusentals oskyldiga människor mördats. Det var hemskt att tänka på en särskild boskapsvagn som lämnade Umschlagsplatz den 5 augusti 1942. I den fanns dr. Janusz Korczak, hans medarbetare och 200 barm från barnhemmet som låg vid Sienna/Sliska-gatan i Warszawa.
Massa frågor aktualiserades för mig. Kom tåget fram till Treblinka före skymningen?
Annars visste jag att boskapsvagnars dörrar skulle förbli stängda och öppnas först dagen efter. Jag vet att det fanns inget vatten i vagnarna...
Jag tänker på de tyska orden «Achtung» och «Schneller»!
«Achtung» användes att börja med i alla meddelanden till de nyanlända.
«Achtung» lämna väskor och annat bagage där!
«Schneller» Här skall er hår klippas!
«Achtung» ta med er värdesaker och pengar då ni skall till dushen.
«Achtung» i avklädningsrummet lämna alla kläder, lämna strumporna inuti skorna.
När de avklädda gick på den sandade vägen med avtryck av nakna barn och gamlas fötter mot gaskamrarna passerade de sista anhalten - kassan. Där ändrades «Achtung» till «Schneller» folk blev av all de ägde. Ringar grogs av med våld och brutna fingrar, örhängen drogs med öronsnibbar. «Schneller», «Schneller» «Schneller». In genom gaskammarens dörrar.
Jag visste att hettan, stanken och avsaknad av luften skulle dels slå ut psykiskt och fysiskt de i vagnarna ihop trängda människorna.
Jag förstod att en utsaga från Marek Rudnicki, en vän till min far och en av de sista som såg Korczak vid liv var sann. Korczak kom aldrig levande till Treblinka. Gjorde min mormor och morfar det? Eller dog de på sidospåret där tågsätt med 60 vagnar väntade på sin tur. 20 vagnar åt gången kopplades från tåget och kördes mot platformen. Och så nästa 20 och nästa 20. Tomma vagnar ställdes på spåret mot Treblinka I. Om det var Warszawatåget som gick i skyttetrafik så kördes den direkt till Warszawa för en ny last från Umschlagsplatzen.
According to the Stroop report a total of approximately 310,000 Jews were
transported in freight trains from the Warsaw ghetto to Treblinka during
the period from July 22, 1942 to October 3, 1942.
Approximately another 19,000 Jews from the Warsaw ghetto made the same journey during the period from January, 1943 to the middle of May, 1943.
During the period from August 21, 1942 to August 23, 1943, additional transports of Jews arrived at the Treblinka extermination camp, likewise by freight train, from other Polish cities, including Kielce, Miedzyrec, Lukow, Wloszczowa, Sedzizzow, Czestochowa, Szydlowiec, Lochow, Kozienice, Bialystok, Tomaszow, Grodno and Radom.
Other Jews, who lived in the vicinity of Treblinka, arrived at Treblinka in
horse-drawn wagons and in trucks, as did Gypsies, including some from
countries other than Poland. In addition, Jews from Germany and from other
European countries, including Austria, Czechoslovakia, Bulgaria, Yugoslavia
and Greece were transported to Treblinka, predominantly is passenger
trains.
