Saturday, June 8, 2013

Vollzug und loorzug - Die Deutsche Reichsbahn Gesellschaft - Holocaust

Die Deutsche Reichsbahn Gesellschaft (DRG) spielte eine essentielle Rolle bei der Vernichtung der europäischen Juden.
21.3 kvm för 100 personer eller mer, dvs ett vanligt svenskt vardagsrum, bara utan fönster och ventilation. Vagnen är av typ G.


Så långt på tyska, inga svåra ord. Alla vet att de tyska järnvägar Deutsche Reich Bahn transporterade Judar till döden. De skrev tidtabeller. Ordnade tågsätt och tog betalt, per person eller per resa med grupprabatter.


Med de tyska tidstabellerna och boksluten fick världen bekräftat vad Förintelsen innebar.


Jag har aldrig läst tyska som språk men hade en hel del universitetsböcker på tyska så jag förstår det mesta.


Att läsa tidstabeller kan innebära vissa svårigheter. En del ord finns inte, det handlar om "järnvägsspråk"!


Vollzug och loorzug, till exempel.






Förintelseläger byggdes nära stora järnvägslinjer. Detta eftersom offren transporteras oftast med tåg till lägren. Den tyska Reichsbahn varit ett självständigt bolag. SS därför tvungna att betala dem för transporter och andra avgifter. "Biljettpriset" 1942 uppgick till 0,04 riksmark (RM) för 1 vuxen per kilometer. Barn betalade halva, och de yngre än fyra år transporterades gratis.


Vollzug - tåg mot målet. I brevet nedan så var målet Treblinka. Loorzug betyder egentligen tåget från destinationen.

Vollzug - tåg mot målet. I brevet nedan så var målet Treblinka. Loorzug betyder egentligen tåget från destinationen.
Vollzug avser bruttovikt är här en vikt ett tågsätt vid ett enskilt tillfälle, den varierar således från gång till annan. Allt beroende på hur hur många passagerare och hur mycket bagage som transporteras  vid det aktuella tillfället. 
Loorzug avser tara med andra ord vikten av den behållare,, emballage som omsluter en vara, till exempel en container, eller tågvagn eller ett tågsätt. Ofta finns på järnvägsvagnar en markering tara som anger tomvikten. 
Vollzug vikt minus Loorzug vikt ger ett Netto. Netto avser således vikten av själva varan, här personer som skulle mördade och deras bagage.

Under pkt. 3. Last: Vollzug (avser bruttovikt) 400 ton på väg till Treblinka, Loorzug 300 ton, (avser tara), således vikten av det tomma tåget.  Netto är på 100 ton och avser de som transporterades till dödsfabriken och deras bagage. 


Last: Vollzug avser Bruttovikt 400 ton på väg till Treblinka, Loorzug 300 ton, avser tara, således vikten av det tomma tåget.  Netto är på 100 ton och avser de som transporterades till dödsfabriken och deras bagage. 1 ton är 1000 kg. Varje passagerare vägde i snitt 40 kg samt bagage på 10 kg = 50 kg det ger ca. 2000 barn, kvinnor och män som färdades med det korta dödståget. Man kan läsa sig fram att det var ett kort tåg bara 27 vagnar, 2C vagnar och 25 G vagnar. Från Umschlagsplatz avgick normalt en Wagenzug bestehende aus 2C und 58G således av 60 vagnar sammanlagt. C vagnar var sådana med vakthytt, G vagnar, utan.

Thursday, June 6, 2013

Wednesday, June 5, 2013

My first Swedish Fragaria × ananassa, commonly known as Strawberry





My very first Swedish Fragaria × ananassa, commonly known as Strawberry




Nasi leżą i tu, i tam! Mój list z poparciem do ks. Wojciecha Lemanskiego

Ks. Wojciech Lemanski ze swoja Parafia na terenie obozu smierci w Treblince

Mój list do ks. Lemanskiego:


Szanowny Panie Wojciechu,

Chciałbym udzielić Panu poparcia i nie wiem jak. Na stosunkach polskich się nie znam, jeszcze mniej na kościelnych. Znam się jako tako natomiast na stosunkach ludzkich.
To co się w tej chwili dzieje to jest jakby to okreslił "mój" hydraulik z Białegostoku mieszkający w Szwecji, jednym słowem M A S A K R A. Oddzielenie kogoś od jego pracy i najbliższych mu ludzi to wlasnie masakra.
Zblizyłem się do Pana własciwie przez mojego, od 20 lat niezyjacego Ojca, współpracownika Janusza Korczaka. Cytuje poniżej fragmenty z mojego blogu na ten temat:
"..Dopiero wtedy, w upale mogłem zrozumieć słowa mojego taty że Janusz Korczak nie dotarł do Treblinki żywy, ale zmarł z wyczerpania i braku powietrza, w ciemności i oparach chloru, w gorącym śmierdzącym wagonie.Inną rzeczą, którą usłyszałem od mojego ojca, to o jego rozmowie podczas inauguracji pomnika w Treblince w 1964 roku.Pojechał tam jako przedstawiciel Wojska Polskiego i Polskiego Komitetu KorczakowskiegoPrzy odsłonięciu pomnika miał łzy w oczach. Inny oficer, major z informacji, widział to i zwrócił się do ojca:Panie Pułkowniku, niech pan się tak nie wzrusza! Nasi leża tam, wskazując na obóz pracy,Treblinka I.Mój ojciec opowiedział sucho, ostro i krótko: Panie Majorze, nasi leża i tu, i tam!..."

Pan ma podobne poglądy na ludzkosc! - Nasi leżą i tu, i tam!

Pozdrawiam serdecznie,

Romek Roman Wroblewski
http://jimbaotoday.blogspot.se/2009/06/treblinka_28.html

Monday, June 3, 2013

Om de kunde bomba Umschlagplatz...

Om de de kunde bomba Umschlagplatz ... 

Ryska flygplan med den röda stjärnan

På natten den 20-21 Augusti 1942 har "Stalins falkar" som man kallade de ryska piloterna för - flugit över Warszawa och spred i den tyskockuperade staden sovjetiska propagandaflygblad. Flygplanen hade tecknet av den röda stjärnan. De genomförde också den första attacken med sk bombmattor över Warszawa. Den pågick ett antal timmar. Tyvärr, föll bomberna over främst bostadsområden i stadsdelen Żoliborz samt Mokotów och Grochow. När det gäller industribyggnader, järnvägsinfrastruktur, militära anläggningar, eller "Den Tyska stadsdelen" där fällde man bara ett mindre antal bomber. Flygattacken varade i flera timmar. Både med bomber avsedda för explosioner och brandbomber. Attacken var trots allt imponerande. 

Tio dagar senare en annan flygräd ägde rum. Det var under natten mellan 1 och 2 september 1942. Bombplan flög i flera vågor fällde minst 300 bomber avsedda för "militära mål". Tyvärr, föll de nära två stycken sjukhus och över det judiska gettot. En kvinna från gettot berättade: "Den natten räder, en lycka i våra hjärtan,  vi är inte ensamma. Alla här lever ett märkligt visshet om att de inte kommer att bomba gettot. Ryssar är nog ute endast efter att bomba det tyska distriktet eller de militära anläggningarna. Tyvärr, släpps bomberna i närheten. Explosiv bomb föll in i grannens hus. Det finns döda och sårade. Vi behöver för hjälp, men det finns inga bandage, läkare. Explosioner fortsätter i en snabb följd. Om de alla skulle kunna träffa Umschlag ...  

Umschlagsplatsen (Um) låg i den nordligaste delen av gettot. Egentligen så var det en del av Danzig (Gdanski) tågstation (G-W). Tågen från Umschlagsplatz gick genom järnvägsbron (se bildens högra övre hörna) till Treblinka. Bombningen av bron skulle i det närmaste omöjliggöra Gross aktionen.

Den 13 september 1942 var det sista flygattacken under 1942 i den polska huvudstaden. Ett ensamt sovjetisk bombplan flög  fällde en serie bomber. Alla träffade den järnvägsbron tvärs över vilken under tre månader transporterades 265 000 judar till utrotningslägret Treblinka. Det skall inte råda ska vara i någon tvivel om att "Stalins falkar" kunde fälla bomber rätt.

Tågen lastas vid Umschlagsplatz


Den 21 september 1942 avgick det sista tåget till Treblinka inom ramen av den sk Gross aktion med 2196 judar. Bland de fanns flera av de som tjänstgjorde inom den judiska poliskåren och som var delaktiga i de tidigare judiska deportationerna, samt polismenens familjer.

Sovjetiska flygplan anföll igen Warszawa på natten mellan den 12 och 13 maj 1943.  Det var med andra ord vid slutet av Warszawa Getto upproret. Raiden  varade i två timmar, och man fällde 100 ton bomber, inklusive halv-tons "husförstörare". 300 polacker dödades, 1000 skadades. De mest drabbade stadsdelarna var Wola och Praga. Den urban infrastrukturen förstördes,  inga spårvagnar gick längre, och vattenförsörjning skadades. Livsmedels leveranser blev lidande.
Det var tyskarna själva som sprängde broar över Wisla floden för att stoppa den kommande rysk-polska styrkorna. Tågen till Treblinka gick på den sydligare bron.

Det var tyskarna själva som under vintern 1944/1945 sprängde broar över Wisla floden för att stoppa den kommande rysk-polska styrkorna. Tågen till Treblinka gick på bron till höger i bild. På då återstående bropelarna har man byggt en modern bro - Most Gdanski.


Jag har medvetet inte blandat de allierades flygstyrkor som var stationerade i England. Avståndet mellan London och Warszawa var 1450 km medan det mellan östfronten och Warszawa ca. 350 km. Bombplanen från England skulle behöva en stor eskort och de skulle finnas länge ovan det tysk-kontrollerade luftrummet.

Sunday, June 2, 2013

Moja "Ciocia zagładowa" - Irena Sliwinska była wychowanka Naszego Domu duzo mnie opowiadała o Korczaku i Naszym Domu



Moja "ciocia zagładowa" - Irena Śliwińska była wychowanką Naszego Domu na Bielanach. Dużo i chętnie mi opowiadała o Korczaku i Naszym Domu. W roku Korczakowskim Nasz Dom został "troszeczkę zapomniany" , bo jednocześnie świętowano 100 rocznicę otworzenia Domu Sierot na Krochmalnej.
W Naszym Domu, podobnie jak w Domu Sierot istniała bursa dla młodzieży, która pragnęła zdobyć kwalifikacje pedagogiczne. Na moim blogu zamieszczam kilka zdjęć z Pruszkowa i Bielan, na których jest Janusz Korczak i Maryna Falska.

Ciocia Irena
Śliwińska mieszkała po wojnie w Szwecji w Uppsali. Pamiętam, jak w roku 2007 zadzwoniłem pod jej numer telefonu 018253739 i usłyszałem już tylko suchy komunikat firmy telekomunikacyjnej o zamknięciu subskrypcji abonamentu dla tego numeru…

Ciocia Irka by
ła przyjacielem rodziny. Razem spędzaliśmy wakacje nad polskim morzem. Jej rodzina wynajmowała przez wiele lat jeden z trzech domków letniskowych w Dziwnowie, koło strzelnicy wojskowej na tamtejszym poligonie. Oprócz Śliwińskich mieszkała tam też rodzina Baczko i nasza. Dzieci Wróblewskich, Baczków i Śliwińskich bawiły sie wspólnie podczas kolejnych nadmorskich wakacji. Ciocia Irka szyła dla wszystkich chłopców specjalne bawełniane slipki kąpielowe. Materiał pochodził ze starych prześcieradeł, a fason slipek opierał się na oryginalnej idei trzech sznurówek na bokach, takich zwykłych tasiemek do wiązania. Dzięki tej „zmyślnej konstrukcji” można było  włożyć i zdjąć slipki, nie zdejmując publicznie zwykłych majtek! Bez konieczności zasłaniania sie ręcznikiem! Mankamentem tego genialnego wynalazku był fakt, że po kąpieli podczas przebierania „powrotne” majtki nabierały wilgoci od slipów kąpielowych… Ale czego się nie robi dla zachowania kultury i przyzwoitości. To były czasy ...
Ciocia Irka była nieco młodsza od innych matek. Szczupła, wysoka i bardzo piękna. Miała charakterystyczny cichy, głęboki głos. Zachowała ten piękny głos do samego końca, a kiedy zadzwoniłem do niej po raz ostatni w marcu 2007 powiedziała cicho do mnie: „Romeczku!”, w taki sposób,  w jaki tylko moja matka potrafiła.

Nasz Dom na Bielanach. Budynek wzniesiono w latach 1927-29 na podstawie projektu Zygmunta Tarasina, którego współprojektantem był Janusz Korczak. W roku 1928 przeniesiono Nasz Dom z Pruszkowa do tego nowo wybudowanego budynku.

Teraz Cioci Irki  już nie ma, ale jej głos słyszę w dalszym ciągu. Nasze spotkania i rozmowy dotyczyły najczęściej Korczaka. Irena dorastała w Naszym Domu na Bielanach, w sierocińcu dla dzieci chrześcijańskich, współprowadzonym przez doktora Korczaka (patrz zdjęcie powyżej).

Ciocia zmarła na raka. Ja byłem wtedy w Stanach Zjednoczonych na jakimś kongresie. Dowiedziałem się o jej śmierci, albo właściwie się jej domyśliłem, słysząc automatyczny głos komunikatu na linii telefonicznej… To był szok! Pamiętam, że zadzwoniłem wtedy pod jej numer w Uppsali, bo chciałem ją dopytać o coś więcej na temat naszych wspólnych letnich wakacji w Dziwnowie…

Jej opowiadania o Naszym Domu na Bielanach i o stosunku dzieci do Pana Doktora pokrywały sie w pełni ze wspomnieniami "dzieci" z Krochmalnej. Podobne, niecierpliwe oczekiwanie na Pana Doktora i błyskawiczne rozprzestrzenianie się radosnej  wiadomości: "Dziś przyjedzie Pan Doktor! „
Zapomniałem wiele szczegółów z życia Naszego Domu, o których mi Irena opowiadała. Żałuję, że ich nie notowałem. Pozostał jednak żywy, ciepły obraz Naszego Domu z jej wspomnień.