Dr. Hans Arnoldsson - En läkare som ställdes inför ett svårt etiskt dilemma - Att välja bland fd. Bergen-Belsen fångar.

Vilka skall få åka till Sverige. Två olika bilder av kvinnor från Bergen-Belsen lägret.

Svåra beslut på alla sätt. Vilka som skall få åka till Sverige. När? Klarar de av resan? Skall man skilja systrar och kusiner som har genomlevt Förintelsens fasor i 6 år tillsammans? Hur skall man skilja två kvinnor som blev vänner unde den mörka tiden. Vänninor vars syskon och föräldrar mördades vid ankomsten till Auschwitz och stödde varandra under dödsmarscherna. Deras vänskap var starkare en ett släktskap!

Dr. Hans Arnoldsson en läkare och chef för Swedish Transit Hospital ställdes dagligen inför ett svårt etiskt dilemma. Att välja bland fd. Bergen-Belsen fångar. Han visste att bara 10 000 som fick åka till Sverige genom UNRRAs aktion.

På bilden ovan ser man de som mådde relativt bra och de som var i mycket dåligt skick. De sistnämnda som vägda mellan 20-30 kg var många. Det stora beslutet där var kommer de klara av resan. Skall man utsätta de för en besvärlig resa i livets slutskede?

När det gäller den andra gruppen som mådde relativt bra fanns det andra frågeställningar. Tar hon inte plats för någon som verkligen behöver vård och inte konvalescens?

Vilka skall få åka till Sverige. Två olika bilder av kvinnor från Bergen-Belsen lägret. En del som mådde relativt bra och en del som inte fotograferades som transporterades liggande på bår till fartyget.

Vita båtar och Bergen-Belsen - Massmedia rapportering - Det här fotot kan ha våldsamt innehåll och har täckts över automatiskt! - VITA BUSSAR - VAR DET RÄDDNING ELLER TRANSPORTER FÖR ATT BÄTTRA RYKTET?

Bergen-Belsen - april 1945. Sådana foton täck numera automatisk i Face-book.

Det här fotot har täckts över automatiskt så att du kan välja om du vill se det.

Täck det här fotot.

Den här typen av meddelanden dyker ofta numera i den digitala massmedian.
Men den svenska rapporteringen i krigets slutskede (andra världskrigets, borde jag skrivit) så täcktes (ej rapporterades) den sanna nakna sanningen.  Både bilderna och texten tycks ha täckts av de berömda gråa lapparna och en rådande självtcensur. Det som numera uppfattas såsom politisk korrekthet.

Den politiska korrektheten i mediarapporteringen då byggde nog på den politiska situationen som uppstod efter andra världskriget. Politisk situation och världsopinion. Sveriges rykte var riktigt skamfilat. Man försökte in i det sista förklara att allt samarbete med Nazityskland berodde på "neutraliteten" och "den stora rädslan" att bli occuperat av Nazityskland.  De myter försökte man att odla intensivt. Särskilt efter Stalingrad och Kursk. Storbritanien och USA visste att det egentligen handlade om bekväma förklaringar och om att skapa myter. Sverige var inte sk intressant ur strategiskt synpunkt. De tyska trupptransporter rullade glatt genom Sverige varmt hälsade av den svenska befolkningen precis som de vore vapenbröder. Svenska båtar levererade malm till tyska vapenindustrin och Lufthansas plan flög reguljärt mellan Bromma och Berlin.

Skamen växte och man var på det klara att Sverige var i praktiken inte ett neutrallt land.
Hur skall den socialdemokratiska regeringen rädda ansiktet? Vita bussar blev svaret. Hämtningen av norska och danska medborgare från koncentrationsläger i krigets slutskede var ett genialiskt drag. Sverige skulle på det sättet förbättra relationerna till Norge.

Det är viktigt att studera de streckade röda frontlinjerna per 19 april 1945 för att bilda en egen åstikt om Vita bussarnas transporter eller "räddningsaktion".

Det var bråttom. Annars skulle norrmännen och danskarna befrias bara inom några veckor av de arméer som avancerade mot Berlin både från öster och väster. Det gällde att hinna rädda de. Egentligen transportera!

Så evakueringsaktionen Vita bussar i Andra världskrigets slutskede var mera att rädda ansiktet på svenskarna än att rädda skinnet på de fängslade danskar, norrmän som skulle ändå bli fria bara inom veckor. Merparten av de fängslade danskar, norrmän var poliser och satt i speciella läger som inte hade mycket gemensamt med de koncentrationslägren som man idag associerar med koncentrationsläger för t.ex. judar och polacker, slavarbetare. Förutom poliser fanns bland de fängslade danskar, norrmän fanns även motståndsmän. Norska judar då? De flesta av de norska judar som fängslades i slutet av 1942 transporterades med båt till Stettin och därefter med tåg direkt till Auschwitz mördades där. Bara 8 av 540 judar som transporterades med S/S Donau överlevde (1.5%). Så aktionen var allt annat än att rädda judar som man gjorde det gällande i flera år. I Wikipedia så skriver man att antalet räddade judar har dock aldrig kunnat redas ut, eftersom de transporterade fångarna inte registrerades efter trostillhörighet. Skrattretande! De danska judarna som hann inte att sätta sig i säkerhet i Sverige hade fängslats och transporterats till mönstergettot Theresienstadt vid staden Terezin i dagens Tjeckien. Det fanns inga planer att förinta de. Däremot skulle man ha de som ett byte vid en eventuell kohandel....

Vilka hade högsta prioritet av de som skulle hämtas? Helt klart svenska kvinnor och barn oftast nazistfruar och barn som bodde i Tyskland var de första som skulle hämtas i det tysta. De skandinaviska krigsfångar skulle tjäna som dimridå. Om möjlighet fanns kunde man dessutom ta med andra. De andra handlade mycket lite om de som fanns på gränsen mellan liv och död. Aktionen skulle bli en stor humanitär succé och det skulle heta att tack vare den så räddade SVERIGE livet på många fångar. Den delen, liksom den första delen med nazifruar och barn lyckades man bäst med.

Det var första veckan i april 1945 som de brittiska trupperna omringade koncentrationslägret Bergen-Belsen. Efter en veckas förhandlingar övertog britterna lägret den 15 april.
Vita bussar då? De vita bussarna fick att börja med köra åt SS. Den sista SS-transporten skedde så sent som den 13 april 1945.

Vita bussar expeditionen var uppdelad i tre busstransporttroppar (med 12 bussar var. Bussarna hade sittplats för 30 passagerare eller åtta sjukbårar. Om man dividerar antalet nazifruar med barn och bagage således de av RK uppgivna 1500 genom 30 så finner man att minst 50 busstransporter upptogs att evakuera "svensktyskar" som man kallade den gruppen för. Många nazister gifta med svenskor följde med. Det var Gestapo som eskorterade de vita bussarna hela vägen, in i Sverige. Totalt hade Vita bussar expeditionen runt 40 tyska sambandsmän - SS-officerare och Gestapomän. I Wikipedia uppger man att precis såsom för behållandet av den svenska neutraliteten att de Vita bussarna var totalt beroende av samarbete med tyskarna.

Vita bussar - RKs egen statistik. Tysk-svenskar och svenskfödda tyskar. De står under rubriken Transporterade fast de har räddats från de allierades domstolar. Bussarna hade sittplats för 30 passagerare eller åtta sjukbårar. Om man dividerar antalet nazifruar med barn och bagage således de av RK uppgivna 1500 genom 30 så finner man att minst 50 busstransporter upptogs att evakuera "svensktyskar" som man kallade den gruppen för. Många nazister gifta med fd svenskor följde med, fd. de hade enbart ett tyskt medborgarskap). Det var Gestapo som eskorterade de vita bussarna hela vägen, in i Sverige. Totalt hade Vita bussar expeditionen runt 40 tyska sambandsmän - SS-officerare och Gestapomän.

Expeditionens total transportkapacitet var 1 000 personer för längre distanser. Naturligtvis då alla bussar skulle fyllas enbart med kategorin "friska, sittande". Om man skulle fylla bussarna med sjuka utmärglade koncentrationslägerfångarna i behov av vård så skulle transportkapaciteten vara 288 personer (36 bussar med 8 bårar). Oj!

Oj, det visste Bernadotte och det visste SHEAF. Man visste att 99.99% av fångarna i koncentrationslägren borde "stay put", alltså vänta tills de befriades av de allierade. Därför blev det bråttom med att genomföra expeditionen till varje pris. Bussarna färdades ofta i ett slags korridorer mellan de tyska och de allierades trupper. Jättefarligt! Man visste också att de allierade satte in speciella lågflygande attackplan för att stoppa all trafik på vägarna.

Vita bussar. Tysk-svenskar och svenskfödda tyskar anländer till Malmö.  Bussarna hade sittplats för 30 passagerare eller åtta sjukbårar. Om man dividerar antalet nazifruar med barn och bagage, således de av RK uppgivna 1500 genom 30 så finner man att minst 50 busstransporter upptogs att evakuera "svensktyskar" som man kallade den gruppen för. Många nazister gifta med svenskor följde med. Det var Gestapo (t.ex. den långa mannen i hatt med händerna bakom ryggen) som eskorterade de vita bussarna hela vägen, in i Sverige. Totalt hade Vita bussar expeditionen runt 40 tyska sambandsmän - SS-officerare och Gestapomän.

Den längsta turen för de Vita bussarna var till mönstergettot i Theresienstadt i Tjeckien. Den 15 april blev 423 skandinaviska, huvudsakligen danska judar hämtade eller som man vill gärna säga "Räddade" av de Vita bussarna (danska) och kunde påbörja den farofyllda resan genom norra Tyskland tillbaka till Danmark. 

Den längsta turen för de Vita bussarna var till mönstergettot i Theresienstadt i Tjeckien. Den 15 april blev 423 skandinaviska, huvudsakligen danska judar hämtade eller som man vill gärna säga "Räddade" av de Vita bussarna (danska) och kunde påbörja den farofyllda resan tillbaka till Danmark. Den 2 maj övertog Internationella Röda Korset förvaltningen av lägret. Samma vecka, den 9 maj nådde Röda armén Theresienstadt och övertog ansvaret för lägret och dess fångar. Enligt mig var risken att dö mycket större under räddningsresan än att stanna kvar i Theresienstadtlägret.

Så nog är det på tiden att börja diskutera om Sverige räddade eller transporterade. Bernadotte blev ju en gång helgonförklarad för att ha varit en enastående juderäddare. I Israel år 1991 tog man därefter med stor tacksamhet ett av de Vita bussar som var med. Bernadotte och Vita buss propagandan fortsatte. En del judar som togs till Sverige med UNRRAs aktion brukade tala om för media att de kom med Bernadottes bussar. För det lät finare...  Bernadottes insats bör omvärderas och sk hans insats att "rädda judar"!

När det gäller Vita båtar aktionen har man transporterat sjuka fd koncentrationslägerfångar och gett de vård. Här känner man till det totala antalet som har transporterats/räddats till Sverige, drygt 9 300. 

Dagens Nyheter har inte velat att titta "under däcket" eller ta bilder när Förintelsens offer, sjuka och utmärglade skulle tas ombord.

Under däcket. En av de få bilder tagna "under däcket" på Kronprincessan Ingrid.

På sidan 7 skriver man i Aftonbladet om den andra gruppen av fd koncentrationslägerfångar som kom till Stockholm.

Kvinnorna som bärs i land som små knyten, de som inte visades på första sidan Av DN -kategorin "under däcket". Här är bilden från Kajplats 2 i Frihamnen i Stockholm. Kvinnorna från första sidan i Dagens Nyheter har redan gått iland och sitter i solen på bänkarna på kajen medan man lastar av de riktigt sjuka och utmärglade.

Dagens Nyheter har inte velat att titta "under däcket" eller ta bilder när Förintelsens offer, sjuka och utmärglade skulle tas ombord på de Vita båtarna. DN nämner dock direkt i sin artikel från den 1 juli 1945 greve Bernadotte som hade ingenting med aktionen Vita båtar att göra.

På bilden från Lubeck ser man glada kvinnor på väg till Sverige för att få vård. De är finklädda. 

Hur såg det ut i verkligheten? Hur såg det ut under däcket. I lastrummen i de två lastfartygen var det inte som man har tänkt sig när Civilförsvaret chartrade de två nybyggda fartygen. Deras jungfruresa med fd fångar från Bergen-Belsen var svår. Svår för fd fångar som placerades djupt inne i lastrummen på de provisoriskt ditmonterade militära våningsängar. Det var mörkt och kvavt. Det värsta var det oljud som skapades av bullermaskiner som var monterade på var sin sida av fartyget.

Tyvärr, så saknas det (jag har inte hittat de ännu) bilder från lastrum på M/S Rönnskär och M/S Karrskär där förhållanderna var så annorlunda. Just de ovannämnda fartygen har råkat ut för oväder vid sina korta överfarter (2 dagar) till orter i södra Sverige.

Folke Rickardssons bild från Lubeck som visar hur den svenska badputonen tar hand om en överlevande. En bild som ogärna visas i Sverige där man ägnar sig huvudsakligen att visa geriatriska bilder på överlevande som har överlevt Förintelsen och är numera 90+.

Söndagen den 8 juli 1945 kom S/S Kastelholm med 201 fd Bergen-Belsen fångar till Kajplats 2 i Frihamnen. Om detta vill ingen berätta.

Det var den andra turen för S/S Kastelholm mellan Lubeck och Stockholm. Igen dryggt 200 sjuka, mestadels unga kvinnor som kom till Sverige för att få vård eller som en av de brittiska läkarna uttryckte det, för att dö i ett fridfullt land.

Tyvärr, så var det precis som läkaren i Lubeck sa, många dog bara några dagar efter ankomsten. Bland dem Vera Krémer, 25 år. Hon var det första Förintelsens offer som begravdes i Stockholm. Vårdtid 5 dagar står i hennes journal från Epidemiska sjukhuset vid Roslagstull.

Vera Krémers journal från färden mellan Lubeck och Stockholm

Vera Krémers grav före- och efter renoveringen. Före - betyder att gravhäll var osynlig, ca. 10 cm under markytan där bokstäver och siffror var oläsbara.