Thursday, November 29, 2018

Många stämplar i - Leonie "Sara" Nelly Sachs - liv




Troligen var hon själv 9 februari 1942 på den tyska konsulatet i Stockholm. Det står i ett intyg utfärdat denna dag att resepasset eingezogen werden - konfiskerades. Tyskarna har dock lämnat till henne en utriven sida, sida 11-12. Brevet och den utrivna sidan skickades till Fräulein Leonie S. Sachs, Mosaiska Församlingen i Stockholm.

Stämplar i Nelly Sachs liv det är inte bara de som syns i dokumentet. Många stämplar, oregistrerade fanns under hela hennes liv. Nazismen och stöveltramp var de första. De följdes av bokbål och nya tyska pass, bara för judar.


Det finns ett större antal svenska stämplar, många inte alltför vänliga och för Nelly nästan dödliga. Svensk uppehållstillstånd, ständigt förnyat ibland bara 3 mänader då Sverige ansåg sig vara ett transitland. De svenska stämplar finns i hennes resepass på samma sida som stämpeln med tyska örnen och svastikan från det tyska konsulatet i Stockholm.

Troligen var hon själv 9 februari 1942 på den tyska konsulatet i Stockholm. Det står i ett intyg utfärdat denna dag att resepasset eingezogen werden - konfiskerades. Tyskarna har dock lämnat till henne en utriven sida, sida 11-12. Brevet och den utrivna sidan skickades till Frälein Leonie S. Sachs, Mosaiska Församlingen i Stockholm.

Det var från svensk sida som framfördes hösten 1938 ett krav till Hitlerregimen att den skulle förse de tyska judarna med särskilda pass. Man hänvisade (skyllde på) den svenska polisen ville veta vilka tyskar som var judar. Resultatet blev att Tysklands judar fick sina pass ogiltiga och fick ansöka om nya pass som utfärdades med ett tre centimeter stort rött ”J” stämplat på första sidan. Alla kvinnor fick ett extra förnamn Sara och alla judiska män fick heta Israel.

Så nu vet jag säkert att Nelly Sachs pass med rött "J" återvände till Nazityskland. Tack och lov att hon slapp göra samma resa!
Det är för första gången som någon (jag) publicerar de hittills okända dokument.


I det ljusgula huset, 3 tr upp bodde Nelly Sachs med sin mor.


Nelly Sachs fick dela Nobelpriset i litteratur 1966 med den israeliske författaren Samuel Agnon.


Kommer det en främling
Kommer det någon
fjärranfrån
med ett tungomål
som kanhända riglar
Ljuden
med stoets gnäggande
eller med koltrastungens
pipande
eller
också som en gnisslande såg
skärande sönder allt som är nära—

Kommer det någon
fjärranfrån
med hundens rörelseart
eller
kanske råttans
och det är vinter
så kläd honom varmt—
kan väl också hända
han har eld under sulan
(kanske han red en meteor)
så förebrå honom inte
om din mattas brännhål skriar

En främling bär alltid
sitt hemland på armen
likt ett föräldralöst barn
åt vilket han kanske
blott söker en grav.

Ur Flykt och förvandling, 1959

Tuesday, November 27, 2018

"Om detta må ni berätta ..." och "Om detta fick Ni inte berättat" - Om de 1945 års överlevande och Viskleken

Regina Pośladek fyllde 20 år under den fem dagar långa tröttsamma resan mellan Lubeck och Stockholm. Kanske när hon passerade Bornholm. På hennes matzeva, gravstenen på Norra begravningsplatsen står fel att hon var från Tjeckoslovakien.
När de "1945 år överlevande" som med UNRRAs Vita skepp nådde Sverige hade de olika typer av handlingar. Oftast var det DP-kort eller ett britiskt läkarkort FIELD MEDICAL CARD tillsammans med den första svenska inresekortet där det stod att det var deras identitetshandling under vistelsen i Sverige. En grön fyrkantig stämpel indikerade inresedatum. När jag kom till Sverige 1967 har jag fått exakt samma gröna stämpel vid inresan.


Redan på de korten finns skillnader när det gäller stavningen av både för- och efternamnet. Religion och nationalitet blandas också friskt. Fast man redan från de första läkarkorten utfärdade i Bergen-Belsen skiljer på judar och ickejudar. Det står JEW och Jewish. Födelsedatum är oftast rätt. Det hela med de förändrade, förvanskade uppgifterna på gravstenarna påminner starkt om viskleken. Vad skall vi göra med de felaktigheterna på gravstenarna?

Viskleken är en lek, där deltagarna använder mun-till-öra-principen för att viskandes förmedla en mening deltagarna runt. När meningen nått den sista personen i kedjan är den sannolikt förvanskad, eftersom förmedling av texter eller uppgifter sällan uppfattas ordagrant. I lekens slutfas, när sista personen fått budskapet säger han/hon det högt och startpersonen får också säga vad budskapået var från början. Poängen ligger i att meningen med stor sannolikhet förvanskats rejält när den har nått den sista personen i kedjan, Ofta är det stor skillnad och blir ofta väldigt skojigt. I viskleken kan man gå tillbaka i leden och fråga vad de enskilda har hört. Tyvärr, detta är lite svårt inär det gäller de 1945 överlevande som dog i Sverige nästan direkt efter ankomsten.

I alla handlingar från Lubeck och från Sverige så står det Jew, Polish och som födelseort står det Polen.

Redan från de första läkarkorten utfärdade i Bergen-Belsen skiljer på judar och ickejudar. Här är baksidan av DIAGNOSKORTET där man angav tydligt Polsk judinna eller Tjeckisk judinna, mosaisk. Den sidan av kortet beskrev patientens öde fram till Bergen-Belsen. Även ödet av övriga familjemedlemmar beskrivs.

Regina Pośladek fyllde 20 år under den fem dagar långa tröttsamma resan mellan Lubeck och Stockholm. Kanske fyllde hon år när hon passerade Bornholm. På hennes matzeva på Norra begravningsplatsen står det fel att hon var från Tjeckoslovakien.

I alla hennes handlingar från Lubeck och från Sverige så står det Jew, Polish och som födelseort står det Litzmannstadt. Litzmannstadt är det tyska namnet på den polska staden Łódź. Där fanns det näst största gettot i det av Nazityskland ockuperade Polen (Der jüdische Wohnbezirk in Litzmannstadt).

Varifrån kommer Tjeckoslovakien på gravstenen som hennes födelseland? Troligen var det de sista länken - mellan Mosaiska Församlingen och Albert Flinks stennuggeri som var orsaken till felet.


Fremetta Einhorn fick sitt förnamn felstavat på beredskapssjukhuset i Sigtuna. Någon där fick för sig att hon heter Frömetta och ändrade även i hennes medhavda från Lubeck britiska läkarkortet (se kortet ovan). I Fremettas Diagnoskortet står det kvar det rätta förnamnet.

Rätt stavat Frymetta Einhorn i Patientkortet i Sigtuna. Man ser att man började däremot att fel stava hennes efternamn. På andra sidan av DIAGNOS kortet står information om patienten och hennes familj. Oftast är det ett antal namn på koncentrationsläger, berättelse om en marsch till fots till Bergen-Belsen samt att ödet av övriga familjemedlemmar är okänt.

Frimet (Frimetta) Einhorn blev "Frömet" när i Sverige.  Hon har inte fyllt 17 när hon dog i Sigtuna. Vem ändrade hennes förnamn? En sjuksköterska?
Den tysta lekens effekter när det gäller Förintelsensöverlevande som dog i Sverige finns, tyvärr, inte enbart på begravningsplatsen i Stockholm. Sammatyp av felaktig information har jag hittat både i Kalmar och Norrköping. Den Svenska kyrkan har visat en stor förståelse för problematiken och ändrar, lägger till informationen på sina digitala listor över de begravda. Se nedan den färdiga listan på länken: Kalmar. Listan över de 23 gravsatta där öppnas som en Pdf.

Sunday, November 25, 2018

Sejny - Ribbentrop/Molotow agreement - Last Summer - Roots, looking for or longing

My parents last Summer in Poland. They were (almost) on their way to Sweden. Here at the village outside Sejny. Sejny was the place where my grandfather Gabriel and his father Alfred were born. A big part of the Jewish population in the Sejny area were farmers.
My parents last Summer in Poland. They were (almost) on their way to Sweden. The just applied for the emigration permit according to "Gomulka rules". I send them from Sweden two cars so the emigration could be financially easier. Here is the Swedish Mercedes parked in front of Church of St. Joseph of the Visitationists, commonly known as the Visitationist Church (Polish: Kościół Wizytek) and photographed from our window at 11 Krakowskie Przedmiescie str.

My parents last Summer in Poland, the year 1968, the year when an infamous anti-Semitic campaign took place in Poland and Polish Korczak Society was closed. My parents were (almost) on their way to Sweden. They just applied for the emigration permit according to "Gomulka rules". I send them from Sweden two cars so the emigration would be financially easier. I was, however, surprised when their first Mercedes trip outside Warsaw was to Sejny. The name Sejny was not known by me at that time.

I thought that the reason for leaving Warsaw for Sejny was just cutting the communication with all the problems concerned with the emigration and antisemitism there.

When driving to Augustów my parents passed Treblinka, our biggest family cemetery. Almost all Rozentals, Polirsztok and Wójcikiewicz ashes are there among almost 1 million others.

I do not know if they stopped. I do not think so as they wanted to have rest, rest of their minds.

They rented some rooms just outside Sejny at the Polish farmer's house. My father was happy to work in the fields as it was the harvest time. The Polish farmers were very nice and asked my parent for one particular favor: the wanted to get a ride on Sunday to the local church in Mercedes. One of my brothers drove them next Sunday!

Later when both my parents passed, I found that my mothers grand-grandfather lived in Sejny. So Sejny was chosen not by accident. I think that he was blacksmith there.

My mothers' grandfather Alfred Rozental was born in a small village (Shtetl) of Sejny near Suwalki (or maybe in Suwalki in North-Eastern Poland, where his father was a blacksmith and also leased a fish pond. There was only a 4-grade school nearby, so he went to live with his uncle (a tailor) and became his apprentice. At age 17, Alfred Rozental left for Warsaw (on foot), where he became a tailor. He was pretty successful at his trade, had a shop on 139 Marszalkowska Street (prime location), and his clients included the military officers.

Alfred married a Polish Catholic woman from Suwałki (Yiddish: סואוואַלק), the future mother of Gabriel (my grandfather) and his sister Renia. This might be where the Rozental family acquired its blond/blue genes, which then helped my mother and her sister Krystyna to survive the Holocaust]. The Polish woman - wife of Alfred (we don't know her name) was apparently educated, and she did some book-keeping and clerical work at the shop in Warsaw. However, she died young, and Alfred remarried. He and his second wife (who was Jewish) had two children: Piotr (b. 1900) and Lenora. Alfred was murdered in Treblinka. Leonora and her son Alfred jr born in Paris in Auschwitz

Now, if Alfred went to Warsaw and had a fancy shop on Marszalkowska Street, why was his son, Gabriel Rozental (my grandfather), born in Sejny in 1893? Back to the undeveloped area of Poland, later called Poland B. It makes no sense!

Sejny is about 45 kilometers from Augustow and only a few kilometers from Lithuania and Belarus border. During the beginning of WWII on September 24, 1939, the town was first captured by the Soviet Union and then on October 13, 1939, transferred to Nazi Germany. Thick, black division line on the map of Molotov–Ribbentrop Pact, also known as the Hitler–Stalin Pact, was the reason for that. Similar movements of the German and Soviet armies are known along the entire line. Many photos of Russians and Germans "happy together" were taken at this occasion.

Sejny remained occupied by the Germans for the rest of World War II, which resulted in the almost complete destruction of the local Jewish community. On August 31, 1944, the town was liberated by the Red Army and belongs to Poland's since that.


Thick, black division line on the map of Molotov–Ribbentrop Pact, also known as the Hitler–Stalin Pact, was the reason for that Sejny was first captured by Red Army and returned to Germans.

What is left of the former Jewish Sejny? The synagogue called the White Synagogue and Yeshiva, built around 1850. It is today is used as a concert hall. There is also Jewish cemetery and the monument, memory stone from present Sejny inhabitants.

The Synagogue is a large, Neo-baroque style building on Pilsudskiego Street was erected in the 1860s, replacing an older building. It was used by the Nazis as a fire station, the interior was gutted and all the furnishings were destroyed. It was restored - with a plain, modern interior - in 1987 and now serves as a cultural center, theater, and museum.



Synagogue and Yeshiva (on the left) in Sejny, Poland c. 1911