Konstnären Justyna Bamba, kvinnan bakom Förintelsemonumentet till minne av Överlevande från Bergen-Belsen. De som kom till Sverige med de Vita båtarna i juni-juli 1945, och som dog kort därefter. Historien bakom K 3308 och J 11.

Justyna Bamba vid J 11 graven - Sari Grunberger som var 11 år gammal när kriget bröt ut och 17 år när hon dog i Sverige. Saris gravhäll tillhörde de som var i det närmaste oläsbar.

Ceremonin och avtäckningen av Förintelsemonumentet till minne av Överlevande från Bergen-Belsen, som kom till Sverige med de Vita båtarna i juni-juli 1945, och som dog kort därefter, närmar sig. Ceremonin kommer att hållas vid Norra judiska begravningsplatsen den 6 oktober 2019 kl 10.00.

Förintelsemonumentet har långsamt vuxit under hösten och vintern 2018-2019. Mannen bakom
Förintelsemonumentet var Roman Wassermann Wroblewski, ordförande i Föreningen Förintelsens Minne. Kvinnan bakom Förintelsemonumentet var just Justyna Bamba.

Egentligen så har Monumentet börjat växa för 74 år sedan. Då kom de första gravstenar (betalda av Svenska staten).  De platta, liggande gravstenar har en direkt koppling till de 6 granitstenar med namnen på utrotningsläger. Många av de Förintelsens offer begravda i Sverige har passerat genom Auschwitz, Chelmno och Majdanek. Den gemensamma nämnaren är att deras familjer har förintats just i de 6 lägren. Under varje sten villar en siffra. En siffra som anger antalet av de mördade, deras släkt som kvävdes till döds i Förintelsefabrikernas gaskammare.

Justyna följde Romans kamp om att de 101 kvinnornas öden skulle komma, liksom deras gravstenar upp till ytan. Gravstenar fanns 10-15 cm under marknivån och enbart små svarta skyltar indikerade deras existens. Igen, inga namn, bara nummer. Nummer i koncentrationsläger. Nummer vid transporterna från Bergen-Belsen till Sverige. Nummer på sjukhusen i Sverige och så slutligen, gravnumret med oläsbara, under jorden gömma namn.

Konstnären Hanna Bankir brukar åka till "sina" gravar på Gotland. Där finns identiska gravhällar vid gravar av de judar som kom till Lärbro sjukhus och dog strax därefter. Även de kom dit med Vita båtar. Hanna brukar åka till Lärbro kyrka och uttala deras namn har jag berättat för Justyna. Här kan man inte avläsa något, svarade hon med sorg i blicken.

När rabbinen Ute Steyer skulle tillsammans med Chevra Kadisha skulle be vid graven av Vera Krémer som var den första som dog och begravdes i Stockholm kunde man inte hitta graven. Man fick ge sig på en upptäcksfärd med ett gravnummer - K 3308. Detta händelse blev för mycket för Justyna Bamba.

Jag berättade den långa historien om Vera Krémers korta liv samt att hennes dotter Julia överlevde Förintelsen och bor i Budapest. Så fort tjäle var borta tog jag fram stenen. Det var svårt att tyda skriften. Justyna Bamba gjorde ett fantastiskt ideellt arbete, en riktig mitzva.

Rabbinen Ute Steyer och medlemmar ur Chevra Kadisha vid Vera Krémers grav, osynlig, vid rabbinens vänstra fot.

Jag berättade den långa historien om Vera Krémers korta liv samt att hennes dotter Julia överlevde Förintelsen och bor i Budapest. Så fort tjäle var borta tog jag fram stenen. Det var svårt att tyda skriften. Justyna Bamba gjorde ett fantastiskt ideellt arbete, ett riktigt mitzva.

Justyna tog hand om en annan gravhäll från J-fältet. Gravhällen gick inte alla att avläsa. Den tillhörde 17 åriga Sari Grunberger född i Rumänien. Justyna gjorde först ett avtryck och med hjälp av det kunde hon få gravhällen i ett läsbart skick. Justynas firma Ateljé J. Bamba har på flera olika sätt bidragit att projektet kunde genomforas. Stort tack till Heckschers styrelse som i motsats till andra, bl.a. Stockholms Stad och Chevra Kadisha styrelse inte förkastade projektet!

Justyna tog hand om en annan gravhäll från J-fältet. Gravhällen gick inte alla att avläsa. Den tillhörde 17 åriga Sari Grunberger född i Rumänien. Justyna gjorde först ett avtryck och med hjälp av det kunde hon få gravhällen i ett läsbart skick. Gravhällen är avbildad på den värsta bilden.

Julafton 2018 på Kungsholmen.

Juldagen 2018. Norra Judiska Begravningsplatsen. Roman Wassermann Wroblewski och Justyna Bamba som tillsammans med andra medlemmar ur Föreningen Förintelsens Minne, Hanna och Alek gjorde denna provinstallation.

September 2019. Montering av de första stenarna. Tack till familjen Nasiell för att Ni har bekostat gjutningen av de 6 socklar som de 400 kg tunga stenar vilar på.

Epilog: Chevra Kadisha och Judiska Församlingen i Stockholm har fortsättningsvis inte bidragit på något sätt till Monumentet. Detta trots att jag har överallt försöka skriva att JF är en samarbetspartner....

6 oktober, klockan 10.00 - avtäckningen av Förintelsemonumentet till minne av Överlevande från Bergen-Belsen, som kom till Sverige med de Vita båtarna i juni-juli 1945, och som dog kort därefter.

INBJUDAN 
Välkomna till avtäckningen av Förintelsemonumentet till minne av 

Överlevande från Bergen-Belsen, som kom till Sverige med de Vita båtarna 

i juni-juli 1945, och som dog kort därefter.
En ceremoni kommer att hållas vid Norra judiska begravningsplatsen den 6 oktober 2019  kl 10.00. 
Rabbin Ute Steyer från Judiska Församlingen i Stockholm
Forskaren Victoria Martinez, generalsekreterare vid Föreningen Förintelsens Minne
Roman Wasserman Wroblewski, son till Förintelsens överlevande, initiativtagare till monumentetkommer bl.a. att medverka vid ceremonin.
Adressen är: Judiska kapellets väg 1-3, Solna 
Vägbeskrivning: Buss 515 från Odenplan till Linvävartorpet och ca 99 meter att gå till Begravningsplatsen.

För ytterligare information kontakta generalsekreteraren i Föreningen Förintelsens Minne, Victoria Martinez thillvo@gmail.comeller Roman Wasserman Wroblewski romwro@gmail.com(mobil 0704158610).

Preliminärt program

• Rabbin Ute Steyer, Judiska Församlingen ber Kaddishbönen vid Viola Horvaths provisoriska gravsten
• Generalsekreterare från Föreningen Förintelsens Minne, forskaren Victoria Martinez,  välkomnar (på engelska)
• Roman Wasserman Wroblewski, initiativtagare till Monumentet berättar om befrielsen av Bergen-Belsen och om de Vita båtarna
• Läsning av Viola Horvaths dikter på svenska och engelska
• Avslutning och guidning till de enskilda gravarna, där offrets öde under Förintelsen har beskrivits

Efter den officiella delen kommer volontärer från Paideia – The European Institute for Jewish Studies in Sweden / Students of One Year Programatt fortsätta arbetet med gravarna för Förintelsens offer.

Stockholms Frihamn - Kajplats 2. Hit kom tre gånger S/S Kastelholm - "Ett Vit Båt" med de överlevande fd koncentrationslägerfångarna. Det var huvudsakligen kvinnor från Bergen-Belsen. Fartyget anlöpte Stockholm den 1, 8  och den 15 juli 1945. Varje gång steg iland eller blev burna iland drygt 200 överlevande. Många överlevande vägde enbart 20-30 kilo.

Avtäckning av Förintelsemonumentet till minne av dem som kom till Sverige

med de Vita båtarna under juni-juli 1945, och som dog strax därefter.
Vid befrielsen av Bergen-Belsenslägret i april 1945 blev de brittiska soldaterna djupt chockade. Ingen av dem hade fram till dess sett så många lik och levande döda.
Tiotusentals fångar från koncentrationsläger hade dött i Bergen-Belsen innan befrielsen, och tiotusentals fortsatte att dö veckorna efter befrielsen. Ett stort sjukhus, som byggdes strax utanför lägret, hade nästan 12 000 sängplatser. Förutom TBC, tyfus och andra sjukdomar delade patienterna erfarenheten att de flestas familjer hade förintats och att även deras hem har förvandlats till aska.
Organisationen UNRRA vände sig till Sverige och bad om hjälp att ta hand om patienter. 10 000 före detta lägerfångar, huvudsakligen från Bergen-Belsen skulle komma till Sverige för vård. De skulle transporteras med de s k Vita båtarna i skytteltrafik mellan Lübeck och ett antal svenska hamnar. Ett svensk sjukhus inrättades i Lübeck, därifrån transporterades patienterna till hamnen, som låg mitt i staden.  Fem svenska båtar målades vita med ett röd kors på sidorna. Bara en av båtarna, H.M. Prins Carl, som tillhörde den svenska marinen, var ett riktigt lasarettsfartyg. Övriga fyra båtar var lastfartyg, eller passagerarfartyg som snabbt byggdes om för det nya uppdraget. Före överfarten delades patienterna i dels liggande och dels sittande passagerare. Den egentliga anledningen till uppdelningen var om de behövde bäras på bår eller kunde ledas vid inlastningen.
Flera patienter, som fanns uppförda på listorna för överfart, dog timmarna innan avfärd. Flera dog under resan till Sverige. Av de drygt 600, som kom till Frihamnen i Stockholm, dog ett flertal på Epidemiska Sjukhuset bara dagarna efter ankomsten. Det första Förintelsens offer som begravdes i Sverige, var Vera Kremér. Hon dog fyra dagar efter ankomsten till Stockholm och begravdes vid Norra Judiska Begravningsplatsen. Begravningar av Förintelsens offer på denna plats blev många, särskilt under augusti 1945, då upp till fem personer om dagen begravdes.
Inom Judiska församlingen bestämdes då att ett nytt gravfält skulle iordningsställas. Även denna begravningsplats fylldes snabbt. De yngsta som begravdes var i 15-års åldern, och snittåldern på de som begravdes var sannolikt 25-30 år. 
Svenska Staten betalade för Förintelsens offers begravningar. Gravfält, liknade det i Stockholm, iordningställdes i de städer där det fanns beredskapssjukhus. Med åren har gravhällarna sjunkit djupt ned i marken och kännedomen om de Vita båtarna och Förintelsens offer - som finns begravda på svensk mark - har glömts.

Roman Wassermann Wroblewski, dåvarande docent med Karolinska Sjukhuset som arbetsplats, fick 1995 en fråga från en israelisk forskarkollega: 4044 - Frymeta Einhorn (Ajnhorn) står på den översta listan över dem som lämnade Lübeck den 11 juli 1945 med Svarta båten. Från Frihamnen i Stockholm transporterades hon med ambulansbuss till Sigtuna, där hon dog bara 3 veckor senare. Hon var en av de fyra av Förintelsens offer som begravdes på Norra begravningsplatsen den 8 augusti 1945. Hon blev bara 17 år gammal. Det tog Roman Wasserman Wroblewski ett antal dagar att hitta den nedgrävda, övervuxna gravhällen.
2018 deltog RWW i en begravning på Norra begravningsplatsen.  Efteråt sökte han ånyo efter Frymeta Einhorns gravsten. Den var försvunnen, helt övervuxen, och låg 10 cm under markytan.  Endast ett gravnummer indikerade graven. Det blev upptakten till ett omfattande eftersökningsarbete på området som omfattas av gravfälten K och J. Där återfanns ett hundratal, på samma sätt, övervuxna gravar. RWW tillsammans med konstnären Justyna Bamba började ett systematiskt arbete. Ibland kom andra medlemmar från Föreningen Förintelsens Minne och studenter från en judisk högskola i Stockholm.
Chefen för alla de fyra judiska begravningsplatserna i Stockholm, journalisten Anna Nachman, stödde varmt RWWs arbete. Hon medverkade vid uppvaktning av Stockholms stad och skrev ansökningar om medel för projektet. De skulle innehålla data om varje Förintelsens offer som begravts i Stockholm (och i andra städer). RWW upptäckte att det finns 6 tomma gravplatser bland Förintelseoffrens gravar. Han fick detta bekräftat av Anna Nachman. Siffran 6 har en djupt symbolisk koppling till Förintelsen. 6 miljoner judar mördades, det fanns 6 utrotningsläger - mördarfabriker. RWW såg framför sig det gröna fältet som besökande till begravningsplatsen bara gick förbi. I hans tankar växte bilden av 6 stycken stenar med samma mått på bottenplattan som de befintliga gravstenarna, och utplacerade mellan dessa gravar. Utformandet av stenarna stod konstnären Justyna Bamba för. 

Medel från Heckscherska stiftelsen, Judiska församlingen, familjen Nasiell och företaget Ateljé Bamba har möjliggjort skapandet av dagens Holocaust Monument vid Norra Begravningsplatsen. RWW anser att Monumentet och gravfälten bör utgöra en viktig del i Förintelseundervisningen. Många av offren begravda i Stockholm var i skolåldern 9-14 år när andra världskriget startade. På deras gravhällar står både födelse- och dödsdatum samt landet där de föddes. Polen, Ungern, Tjeckoslovakien, Rumänien, Tyskland, Österrike m.fl. Det ger en bekräftelse om denna hemska period och om att Förintelsen omfattade hela Europa.
Ceremonin den 6 oktober vid den Norra judiska begravningsplatsen startar klockan 10.00

Se även länken
http://jimbaotoday.blogspot.com/2019/09/rosh-hashana-5706-judiskt-nytt-ar-i.html
och på engelska
https://www.thelocal.se/20190127/how-stockholm-is-restoring-dignity-to-the neglected-graves-of-100-holocaust-victims

October 6, 2019 - Holocaust Memorial Dedication at Stockholm’s Northern Cemetery (Norra Begravningsplats)

Holocaust Memorial Dedication at Stockholm’s Northern Cemetery model by baMba - Justyna Bamba 

The dedication ceremony of the Holocaust Memorial will be held on October 6 at The Northern Jewish Cemetery, starting at 10:00 a.m.

Preliminary Program

• Rabbi Ute Steyer of the Jewish Congregation says a Kaddish prayer at Viola Horvath’s makeshift gravestone
• Secretary General of the Swedish Holocaust Memorial Association, researcher Victoria Martínez, welcomes
• Roman Wasserman Wroblewski talks about the Liberation of Bergen-Belsen and about the “White Boats”
• Reading of Viola Horvath’s poems in Swedish and English
• Closing and guided tour of the individual graves, where the victims’ fates during the Holocaust will be described.

In remembrance of those who came to Sweden with the “White Boats” in June-July 1945, and who died shortly thereafter.

At the Liberation of Bergen-Belsen concentration camp in April 1945, British troops were confronted by an unimaginable number of corpses and countless souls who appeared to be the living dead. Tens of thousands of Nazi prisoners had died in Bergen-Belsen before the Liberation, and tens of thousands more died in the weeks after.

A large hospital was built just outside the concentration camp which had nearly 12,000 beds. In addition to tuberculosis, typhoid and other diseases, patients also shared the terrible reality that their families and homes had been destroyed, transformed to ashes.

It was at this time that the United Nations Relief and Rehabilitation Administration (UNRRA) turned to Sweden for help in caring for patients. Some 10,000 former concentration camp prisoners, mainly from Bergen-Belsen, were duly transported from Lübeck, Germany to several Swedish ports via Swedish vessels which had been painted white with prominent red crosses on the sides.

Some patients selected for transportation died before the journey at yhe “Swedish hospital” in Lübeck. Others died during the journey. More than 600 arrived safely to Frihamnen port in Stockholm, though some of those lost their battles to live after only a few days. Among the first of these was Vera Kremér, who died just four days after arriving in Stockholm. She was buried at The Northern Jewish Cemetery on July 19, 1945.

In the days and weeks that followed, funerals for the Holocaust victims at The Northern Jewish Cemetery became more frequent. In August 1945, up to five Holocaust victims a day were buried there. Soon, the Jewish congregation decided to arrange for a new burial ground. This was quickly filled.

The youngest Holocaust victim buried there was 15. The average age of those buried at the site was around 25 to 30 years.

The Swedish state paid for the funeral of Holocaust victims, but over the years the site and the graves have been left largely untended. As the gravestones sunk into the ground and became covered with overgrowth, so the victims of the Holocaust buried in Swedish soil were all but forgotten.

In 1995, Roman Wassermann Wroblewski, then Associate Professor with Karolinska Hospital, received a question from an Israeli Research colleague searching for the grave of Frymeta Einhorn (Ajnhorn). Frymeta left Lübeck on July 11, 1945 on a White Boat. From Frihamnen port in Stockholm, she was transported by ambulance to Sigtuna, where she died only three weeks later. She was one of the four Holocaust victims buried at The Northern Jewish Cemetery on August 8, 1945. She was only 17 years old. It took Wroblewski several days of searching to find the totally buried and overgrown gravestone.

Years later, in 2018, Wroblewski participated in a funeral at The Northern Cemetery. Afterwards, he looked again for Frymeta Einhorn's gravestone. Again, it was nearly invisible, covered in overgrowth and buried more than 10 centimeters below the ground. Only a grave number indicated its existence.

This was the prelude to extensive recovery work in and research related to the area covered by the grave fields K and J. In time, Wroblewski found 100 similarly-overgrown and almost invisible graves. Together with the artist Justyna Bamba, he began a systematic project of recovery and restoration, often with the help of a number of volunteers. These efforts were warmly supported by the head of Stockholm’s four Jewish cemeteries, journalist Anna Nachman.

In time, Wroblewski discovered six empty burial plots among those of the Holocaust victims; a finding confirmed by Nachman. The number 6 has a deeply symbolic connection to the Holocaust: 6 million Jews were murdered; there were 6 extermination camps. Wroblewski, realizing that the site of the graves was nearly invisible to passers-by, began to imagine the possibility of placing in these empty spaces 6 memorial stones, each with the same dimensions, to render the site a memorial to the victims and the Holocaust in general.

Today, this vision has been realized. The six stones, designed by Bamba and Wroblewski and brought to fruition by the company Ateljé Bamba, are set in place, thanks in large part to generous donations from the Heckscherska Foundation, the Jewish congregation, and the Nasiell and Wroblewskis families.

Wroblewski believes that the monument and burial site should form an important part of Holocaust education. Many of the victims buried there were between the ages of 9 and 14 when the Second World War began. Their lives, which had only begun, were taken from them even before they died, far from home, in Sweden.

Their newly-restored graves tell not only of their births and deaths and where they occurred – Poland, Hungary, Romania, Czachslovakia, Germany, Austria – but also of the realities of this terrible period of history and that the Holocaust spread its terrible reach throughout Europe, ultimately reaching even to Sweden.


The dedication ceremony will be held on October 6 at The Northern Jewish Cemetery, starting at 10:00 a.m.

Preliminary Program (see also above)
Rabbi Ute Steyer of the Jewish Congregation says a Kaddish prayer at Viola Horvath’s makeshift gravestone

Secretary General of the Swedish Holocaust Memorial Association, researcher Victoria Martínez, welcomes

Roman Wasserman Wroblewski talks about the Liberation of Bergen-Belsen and about the “White Boats”

Reading of Viola Horvath’s poems in Swedish and English

Closing and guided tour of the individual graves, where the victims’ fates during the Holocaust will be described.

Following the dedication, volunteers from Paideia – The European Institute for Jewish Studies in Sweden / Students of One Year Programwill continue to work restoring the graves and surrounding area.

See also the following links: http://jimbaotoday.blogspot.com/2019/09/rosh-hashana-5706-judiskt-nytt-ar-i.htmland in English - https://www.thelocal.se/20190127/how-stockholm-is-restoring-dignity-to-the-neglected-graves-of-100-holocaust-victims


More info: 
Victoria Martinez thillvo@gmail.com
or
Roman Wasserman Wroblewski romwro@gmail.com (0704158610).

Vera Kremer´s grave in Spring 2019 (1 feet under).

On January 21st, the first model of the Memorial was placed among the Holocaust victims graves.

Between future memorial stones of Treblinka and Auschwitz. Most of the Holocaust victims  buried at the Stockholm´s Northern Jewish Cemetery lost their relatives in Auschwitz and Treblinka according to Roman Wasserman Wroblewskis research. Here standing together with the artist Justyna Bamba (baMba).

September 6 memorial stones

Rosh Hashana / ראש השנה - 5706 - Judiskt Nytt År i Sigtuna - Förintelsens Överlevande som kom med Vita båtar - 7 september 1945, sista firandet för Viola Horvath, flickan utan grav.

Sigtuna den 7 september 1945 - Rosh Hashana / ראש השנה

Flickan på bilden heter Viola Horvath - jag kallar henne också för flickan utan grav. Hon borde vara begravd på Norra Judiska begravningsplatsen i Stockholm. 

5706, det var hennes sista judiska nyår som hon firade. Trots att hon har 23 år fyllda så ser hon på bilden ovan som en tonårig. På bilden nedan sitter hon ytterst till höger.

Viola Horváth skrev dikter, på svenska.  De första dikterna skrev Viola Horváth redan i Sigtuna. Bara månader efter att ha lämnat Bergen-Belsen lägret.

Från sjukhuset i Sigtuna, när det stängdes, fick hon flytta till Ribbingelund, ett TBC-sjukhus nära Ärla. I Ribbingelund fortsatte hon att skriva. Personalen på sjukhusets kansli där renskrev hennes dikter.

Dikter, Bröder, som därute går och Jag kan ej liksom Gud förlåta  - skickade Viola i mitten av december 1945 till Daga Jonzon, tidigare en hjälpsjuksyster från beredskappsjukhuset i Sigtuna.

Vad hände med Viola, (läs hennes kropp) efter att hon dog i Ribbylund vet ingen (än). Hon dog 23 år gammal. Fortsättningsvis är hon "Flickan utan grav"!

Viola Horváth, första till höger på den övre bilden tagen 1945 i Sigtuna. Det handlar om en "fest" (Nyårsfest ?) i sjukhussalen. Viola ser ut som en tonåring, inte som en 23 år gammal ung kvinna.

Ett förslag till en gravsten för Viola Horvath som samtidigt skulle tjänstgöra som Den okända Förintelsens offer grav i likhet med den Okända soldatens grav.

Viola Horvath - Jom Kippur dikten - Jag kan ej liksom Gud förlåta...

Holocaust Victims - Holocaust Survivors - Difficult terminology in Sweden

A Holocaust survivor is defined as an individual who
1) meets the definition of Holocaust survivor established by the United States Holocaust Memorial Museum, or the Social Security Agency, or Yad Vashem or the Kinder Transport Association;
2) or defines themselves in reliable and verifiable sources as a Holocaust survivor;
3) or is described as a Holocaust survivor in reliable and verifiable sources.

There are of course several subcategories of the definition above - as "defines themselves in reliable and verifiable sources as a Holocaust survivor" is not a strict definition. Most of the European Jews that survived the Holocaust survived in Sovjet Union. They never been in the ghetto or concentration camp. Among the survivors in Sweden there was an long ongoing discussion about it.

In a way so are all the Holocaust survivors as well the Holocaust victims. I want, however, to use the definition of Holocaust victims mainly to the category of the peoples, read Jews (Sorry all Romani and homosexuals and other persecuted) that were murdered och died during the Holocaust. According to the United States Holocaust Memorial Museum (USHMM), "The Holocaust was the murder of six million Jews and millions of others by the Nazis and their collaborators during World War II". "The others" were however not a first target of the Nazis.

As a Secretary General of Swedish Holocaust Memorial Association - SHMA, I usually tried to explain for the group of survivors that "suffered more" why this group has to be regarded as regular Holocaust Survivors. My two main arguments were rather straightforward: The time in Russia was not easy, many of the survivors were sent to work in Siberia and over place where they were starving and forced to work. Many of them died there due to the malnutrition. The second argument related to their families that stayed in the occupied teritories. All the Jews that survived in SU had families that were murdered. Therefore, also the Jewish children that were send United Kingdom before WW II started - Kindertransport have to be regarded as the Holocaust Survivors. The United Kingdom took in nearly 10,000 predominantly Jewish children from Nazi Germany, Nazi-occupied Austria, Czechoslovakia and Poland, and the Free City of Danzig. The children were placed in British foster homes, hostels, schools and farms. Often they were the only members of their families who survived the Holocaust, like the Jews in the non occupied Russian territories.

In Sweden, I feel we have (had) both Holocaust Survivors and Holocaust victims. Here, I would lie to define the group of the Holocaust victims.
Holocaust victims are the one that died during the Holocaust and directly after the Holocaust when liberated from the camps.  Here in Sweden the category of Holocaust victims that came to Sweden during Spring and Summer 1945 is rather large. Just at the Jewish cemetery there are approx. 100 graves of former prisoners of Nazi camps that died in Sweden shortly after arrival.
Their grave place and their histories  are unknown.
Now, the histories that focus on notable survivors of the Holocaust excluding the total knowledge of  the Holocaust. They do play a valuable function, but they may also shift the emphasis away from the lives and experiences of the victims that not survived the Holocaust. The story of the dog of notable survivor and photographs of old faces of Holocaust survivors are served by Swedish massmedia instead of showing "the death factories" with gas chambers and crematoria and the brutality of the atrocities committed by the Nazis.

"Historien om Bodri" by Hédi Fried