Friday, July 19, 2019

Powstanie Warszawskie i Żydzi

Obóz Gęsiówka - KL Warschau. Obóz, na terenie dawnego Getta Warszawskiego był otoczony wysokim murem wraz z wieżyczkami strażniczymi. Niedaleko bramy głównej wisiała wielojęzyczna tablica ostrzegawcza, na której widniała trupia czaszka oraz napis w języku niemieckim, polskim, węgierskim i francuskim: „Uwaga! Neutralna część. Bez ostrzeżenia się strzela!”. 5 sierpnia 1944 r. żołnierze harcerskiego batalionu „Zośka” (AK) opanowali Gęsiówkę i odbili 348 przetrzymywanych tam więźniów. 


Obóz Gęsiówka (G) - KL Warschau. Obóz, na terenie dawnego Getta Warszawskiego był otoczony wysokim murem wraz z wieżyczkami strażniczymi. Niedaleko bramy głównej wisiała wielojęzyczna tablica ostrzegawcza, na której widniała trupia czaszka oraz napis w języku niemieckim, polskim, węgierskim i francuskim: „Uwaga! Neutralna część. Bez ostrzeżenia się strzela!”. 5 sierpnia 1944 r. żołnierze harcerskiego batalionu „Zośka” (AK) opanowali Gęsiówkę i odbili 348 przetrzymywanych tam więźniów. Pawiak - P, Umschlagplatz - U.


W Powstaniu Warszawskim na Starówce walczyli: Nehemiasz Szulklaper, Aleksander i Zrubawel Werbowie, Efraim Krasucki; w Śródmieściu – m.in. 14-letni węgierski Żyd Erwin Junarz (uwolniony z Gęsiówki). Wśród żołnierzy atakujących gmach Sądów na Lesznie był Kazik Ratajzer (Symcha Rotem). Kilku żydowskich żołnierzy uczestniczyło w szturmie na budynek PAST-y. Pochodzący z Węgier „Paweł”, prawdopodobnie tez uwolniony z Gęsiówki, był cenionym strzelcem, obsługującym m.in. granatnik przeciwpancerny.

Latem 1944 r., przed wybuchem Powstania Warszawskiego na terenie Warszawy znajdowało się kilkanaście tysięcy Żydów. Większość z nich ukrywała się, bądź też mieszkała pod fałszywą tożsamością po tzw. aryjskiej stronie miasta. Kilkaset osób Niemcy przetrzymywali w obozie koncentracyjnym Gęsiówka oraz na Pawiaku.

Żydzi polegli w Powstaniu Warszawskim w 1944 roku.
Według różnych szacunkowych danych, w powstańczych oddziałach walczyło od kilkuset do około 3 tys. Żydów. Ich dokładnej liczby nigdy nie uda się ustalić. Na cmentarzu żydowskim w Warszawie przy ul. Okopowej znajduje się kilkanaście nagrobków żołnierzy, biorących udział w Powstaniu Warszawskim w 1944 r. Pochowano tu między innymi: Blimę Mykanowską, Halinę Kahan, Franciszka Grynbauma, Bolesława Kejlina, Leonarda Kimnama, Jakuba Żyto i Bolesława Szenfelda. Żydowskie nazwiska można znaleźć także w kwaterze powstańczej na Cmentarzu Wojskowym w Warszawie oraz na Murze Pamięci w Muzeum Powstania Warszawskiego. Lista żydowskich bojowników Powstania Warszawskiego jest jednak zdecydowanie dłuższa. 

Żydowska Organizacja Bojowa - ŻOB w Powstaniu Warszawskim.
Icchak Cukierman zastępca Anielewicza w Powstaniu w Getcie Warszawskim w 1943 roku dowodził w Powstaniu Warszawskim samodzielnym plutonem działającym w ramach III batalionu Armii Ludowej (AL). W tym plutonie ŻOBu walczyli m.in.: Cywia Lubetkin, Kazik Ratajzer (Symcha Rotem), Sara Biderman, Irena Geldblum, Tuwia Borzykowski, Julian Fiszgrund, Józef Sak, Marek Edelman i Zygmunt Warman. W sierpniu 1944 r. oddział ten bronił pozycji w rejonie ul. Mostowej i Rybaki i brał także udział w kilkudniowych walkach o przejęcie strategicznego tzw. Czerwonego Domu przy ul. Bugaj. Po ponad trzech tygodniach pluton wraz z innymi jednostkami zmuszony został do ewakuacji kanałami na Żoliborz, gdzie bojowcy ŻOBu kontynuowali walkę.

O udział Żydów w Powstaniu Warszawskim apelował 3 sierpnia, komendant ŻOBu po Anielewiczu, Icchak „Antek” Cukierman. W swojej odezwie napisał m.in.: „Stoimy dziś wespół z całym narodem polskim w walce o wolność […]. Wzywamy wszystkich […] bojowców ŻOB oraz całą zdolną do walki młodzież żydowską do kontynuowania oporu i walki, od której nikomu nie wolno stać z dala. Wstępujcie do szeregów powstańczych”.

O udział Żydów w Powstaniu Warszawskim apelował 3 sierpnia, komendant ŻOBu po Anielewiczu, Icchak „Antek” Cukierman. W swojej odezwie napisał m.in.: „Stoimy dziś wespół z całym narodem polskim w walce o wolność […]. Wzywamy wszystkich […] bojowców ŻOB oraz całą zdolną do walki młodzież żydowską do kontynuowania oporu i walki, od której nikomu nie wolno stać z dala. Wstępujcie do szeregów powstańczych”.


O udział Żydów w Powstaniu Warszawskim apelował 3 sierpnia, komendant ŻOBu po Anielewiczu, Icchak "Antek" Cukierman. 
W swojej odezwie napisał m.in.: „Stoimy dziś wespół z całym narodem polskim w walce o wolność […]. Wzywamy wszystkich […] bojowców ŻOB oraz całą zdolną do walki młodzież żydowską do kontynuowania oporu i walki, od której nikomu nie wolno stać z dala. Wstępujcie do szeregów powstańczych”.  Szeregi powstańcze nie zawsze jednak przyjmowały Żydów. Dlatego m.in. pluton ŻOBu Icchaka Cukiermana (imienia Mordechaja Anielewicza) działał w AL a nie w AK do których się poczatkowo zwrócili.

1 sierpnia 1944 Umschlagplatz.
1 sierpnia, wkrótce po godzinie „W”, oddział Kedywu dowodzony przez por. Stanisława J. Sosabowskiego ps. „Stasinek” wyzwolił ok. 50 Żydów zatrudnionych przy Umschlagplatzu. W akcji tej udział brali Polacy żydowskiego pochodzenia: Stanisław Aronson i Stanisław Likiernik.

1 sierpnia 1944 - Gęsiówka 
Obóz Gęsiówka - KL Warschau. Obóz, na terenie dawnego Getta Warszawskiego był otoczony wysokim murem wraz z wieżyczkami strażniczymi. Niedaleko bramy głównej wisiała wielojęzyczna tablica ostrzegawcza, na której widniała trupia czaszka oraz napis w języku niemieckim, polskim, węgierskim i francuskim: „Uwaga! Neutralna część. Bez ostrzeżenia się strzela!”. 5 sierpnia 1944 r. żołnierze harcerskiego batalionu „Zośka” (AK) opanowali Gęsiówkę i odbili 348 przetrzymywanych tam więźniów. Część z wyzwolonych – m.in. Henryk Lederman ps. „Heniek” i Dawid Goldman ps. „Gutek” – przyłączyła się do powstańców i podjęła walkę z okupantem.

W AK zdarzały się przypadki nie tylko odmowy przyjmowania żydowskich ochotników lecz ich mordowanie. Niezależnie od takich sytuacji, w AK walczyło wielu Żydów lub osób z żydowskimi korzeniami miedzy innymi moja tesciowa Maria Kalisz (pózniej Maria Pereswiet-Soltan, żona Tadeusza).

Żydzi wchodzili również w skład różnych formacji pomocniczych: budowali barykady, zajmowali się aprowizacją, służyli jako sanitariusze. W powstańczych szpitalach pracowali jako lekarze m.in. Adina Blady-Szwajger, Michał Lejpuner, Szmul Gilgun, Stefan Rotmil, Idel Singer, Edward Zwilling. Major dr Roman Born-Bornstein – początkowo zastępca Zgrupowania „Chrobry II” – 25 sierpnia 1944 r. został szefem służby sanitarnej IV Rejonu Obwodu AK Śródmieście. Dowódcą łączniczek i sanitariuszek w Batalionie AK „Łukasiński” była Emilia Rozencwajg ps. „Marylka” – wsławiona wyprowadzeniem z obozu w Trawnikach Emanuela Ringelbluma. Funkcję łączniczki i sanitariuszki w sztabie płk. Antoniego Chruściela ps. „Monter” pełniła 18-letnia Alicja Zipper ps. „Alina”, która za zasługi podczas powstania została awansowana do stopnia oficerskiego. Nie można nie wspomnieć też o nastoletnich chłopcach, którzy z narażeniem życia przenosili meldunki: Zalmanie Hochmanie ps. „Miki Bandyta”, jego bracie Perecu Hochmanie ps. „Cwaniak”, Henryku Arnoldzie ps. „Ryś” czy Jehudzie Nirze. Łącznik z plutonu „Gustaw” Stanisław Pinkus ps. „Panienka” zginął tragicznie na ul. Kilińskiego, w wyniku eksplozji czołgu-pułapki. Niemal wszyscy wymienieni chłopcy mieli w czasie powstania 14 lat.
Na Starówce walczyli: Nehemiasz Szulklaper, Aleksander i Zrubawel Werbowie, Efraim Krasucki; w Śródmieściu – m.in. 14-letni węgierski Żyd Erwin Junarz (uwolniony z Gęsiówki). Wśród żołnierzy atakujących gmach Sądów na Lesznie był Kazik Ratajzer (Symcha Rotem). Kilku żydowskich żołnierzy uczestniczyło w szturmie na budynek PAST-y. Pochodzący z Węgier „Paweł”, prawdopodobnie tez uwolniony z Gęsiówki, był cenionym strzelcem, obsługującym m.in. granatnik przeciwpancerny.

Do AK dołączył m.in. uciekinier z Treblinki II – Samuel Willenberg. Henryk Lederman oraz żydowscy żołnierze o pseudonimach „Bystry” i „Gutek” byli przewodnikami w kanałach. Włazu do kanału na rogu ul. Nowy Świat i ul. Wareckiej bronił Natan Morgenstern.

Spośród innych żołnierzy AL o żydowskim pochodzeniu należy wspomnieć Edwina Rozłubirskiego, od 1942 r. członka Gwardii Ludowej, po wojnie awansowanego do stopnia generała brygady. Po wybuchu Powstania Warszawskiego Rozłubirski początkowo bił się w szeregach batalionu AK „Zaremba”, następnie został dowódcą kompanii w batalionie AL „Czwartacy”, walcząc na Starym Mieście i w Śródmieściu. W AL służył również Jan Szelubski ps. „Leszek”, który dowodził oddziałem walczącym przy ul. Czackiego, a później toczącym zacięte walki w rejonie ul. Frascatti-Nullo. 24 września 1944 r. gen. Tadeusz Komorowski „Bór” w imieniu Prezydenta RP odznaczył Jana Szelubskiego Krzyżem Virtuti Militari.

Desant z prawobrzeżnej Warszawy dnia 16 września 1944 r.
Desant 16 września 1944r. nad ranem na Czerniaków przeprawił się 1 batalion 9 pp 3 DP,  z armii gen. Berlinga. Pomimo tego, że żołnierze przepływali przez Wisłę na opanowany przez Powstańców teren, przeprawa nowych wojsk podczas kolejnych nocy nie wpłynęła zasadniczo na polską obronę Czerniakowa gdyż Niemcy także otrzymali posiłki i inicjatywa strategiczna pozostawała w ich rękach. Ciężkie walki toczyły się do 23 września , kiedy nad ranem oddziały niemieckie ostatecznie zajęły ostatnie dwa budynki na Czerniakowie. Działania armii Berlinga zostały opisane przez Henryka Baczko, jednego z wielu Żydów w tych desantach w ksiażce 8 dni na prawym brzegu.

Mordowanie Żydów To nie były "przypadki mordów na Żydach". I AK jak i NSZ mordowały Żydów Podczas Powstania warszawskiego. I tych co brali udział w Powstaniu jak równiez ukrywajaca sie dotad ludnośc cywilna.
Czarne karty Powstania Warszawskiego. Mordowano również Żydów ukrywajacych sie na dawnym terenie Getta. Niestety to nie jest jak ktos to obecnie  określił "niedopuszczalne uogólnienie". To była codziennośc Powstania, niestety. Opisala to moja tesciowa walczaca w szeregach AK która złapała inna grupa AK i juz prowadziła pod mur. W ostatniej chwili ktos rozpoznał że to jest "nasza Żydówka".
Engelking B., Libionka D., Żydzi w powstańczej Warszawie, Warszawa 2009.

https://jimbaotoday.blogspot.com/2018/08/stas-i-smyk-na-i-pod-barykada-na-rogu.html

Częsc materiałów przedrukowana z ZIHu.

Thursday, July 18, 2019

Warszawaupproret och Judar - tankar 75 år senare - 1944 - 2019.

Warszawaupproret var ett uppror av den polska motståndsrörelsen i Warszawa under andra världskriget. Den startade den 1 augusti och pågick till 3 oktober 1944 med mål att befria staden från tyskarna. På andra sidan av floden fanns polska och ryska styrkorna som har precis utkämpat slaget om Praga, stadsdelen öster om Wislafloden.

Mina tankar går till alla som dog under den så ojämna striden och till alla som mördades av tyskarna som en slags vedergälning.

Judar under upproret är ett mångfasseterat ämne. Små tankar att börja med, olika händelser utan koppling emellan;

Den 5 augusti befriades ett läger med 300 judar av många nationaliteter. De togs till Warszawa från olika läger för att arbeta inom området avv det forna Warszawa Gettot som jämnades med marken under och efter Warszawa Getto Upproret ett år innan.


Under 1944, under Warszawaupproret var Icchak Cukierman befällhavare för en judisk ZOB styrka, i vilken ingick flera de överlevande kämpar från Warszawa Getto Upproret i april-maj 1943. När Warszawa Upproret faller gömmer sig med flera ur sin styrka (bl.a. Zivia Lubetkin) Promyka gatan. De är omringade av flera tyska posteringar tyska försvarslinjer då gatan ligger bara ett hundratal meter från Wislas strand.

Warszawaupproret och Stockholm. I Stockholm, liksom i andra svenska städer finns ett flertal gravar av de som deltog i Warszawaupproret och fängslades därefter och skickades till slavarbete till Tyskland. Deras gravar finns både på de katolska och judiska begravningsplatserna.

Wednesday, July 17, 2019

När den Vita båten stävade från Tyskland mot den svenska kusten sommaren 1945, var mitt enda bagage det vittnesbörd jag tänkte delge världen.

Så skrev Zenia Larssoni boken Mellan gårdagen och nuet.
Hon skriver att i flera år förträngde hon alla minnen. Hon skriver:
Vittnesbördet jag bar drunknade i lera - flykten var total.

KULTURGRAV - KULTURARV - EVIGHETSGRAV - EVIGHETSKRAV! Om de judiska gravarna i Norrköping - UNRRAs Vita Båtar.


På Norra begravningsplatsen i Norrköping finns 13 judiska gravar. Bland de står en skylt Kulturgrav. Vad egentligen betyder det? Förblir de evighetsgravar?

I Norrköping finns 43 gravar av de överlevande som kom med UNRRAs Vita båtar till Sverige. Samtliga kom under juli 1945 till Norrköping med HMS Prins Carl för att få vård. 
Deras gravar finns på olika platser och på olika begravningsplatser. Varför har man begravd 13 judinnor på en kristen kyrkogård vet ingen. Dödsdatum nästan är detsamma, från maj 1945 till 1946. Gravhällar, de flesta är identiska och beställda av då Mosaiska församlingen hos arkitekten/stenhuggaren Flink. På Norra finns dock huvudsakligen gravar av de som dog i slutet av 1945. Samtidigt finns det gravar på Matteus från samma tidsperiod.

Min teori är att ingen förstod på Mosaiska församlingen att så många "flyktingar" skulle dö. Men många dog omedelbart efter ankomsten till Sverige och den inrapporterade vårdtiden omfattar endast 1 dag. Det är möjligt att beredskapssjukhusen i Norrköping valde att ha varsin begravningsplats. Detta bör undersökas. Arkivet i Arninge?!

Helene Neumans grav finns bland "judiska kulturgravar" på Norra kyrkogården i Norrköping. Kommer kulturstämpeln skydda denna grav i evighet. Helene dog 22 år gammal. Hennes gravhäll avviker något från de andra. Hade hon en släkting i Norrköping?

Lite information om Neuman Helen

Vad händer med de 13 gravar på Norra i framtiden? Det står visserligen en hel del om kulturgravar och evighetsgravar men hur länge gäller det? Det finns avtal men avtal blir gamla och de som ingick avtalen går bort också.

Det här med gravar handlar naturligtvis en fråga om kostnader för arbetet på begravningsplatsen och själva platsen.  Gravar, platsen återanvänds fortlöpande och var 25 år kan graven innehålla en annan persons kropp. De undantagna kulturgravplatser är bedömda i samråd med länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan dock ändra sin bedömning.  Därför regeringen tillsammans med det Judiska Centralrådet se till att judiska, sk de personer gravar (minoritetsgravar) blir förklarade i lagen som evighetsgravar. I klartext: alla Förintelseoffrens gravar i Sverige skall bestå i evighet och skall användas i undervisningen om Förintelsen.

Blanka Gross DP-2 kort från Lübeck. Hon anlände till Norrköping den 1 juli 1945. Dog nästa dag. Varför har hon inte kommit till intensivvården dagen innan då Lassarettfartyget Prins Carl la till i Kalmar? Hennes grav finns på Matteus kyrkogården och där vid Judiska begravningsplatsen. Där är hennes plats relativ säker. Blanka hade en syster Dora som kom samtidigt till Norrköping. 


Blanka Gross Läkarkort. Anlände till Norrköping den 1 juli 1945. Dog nästa dag. Varför har hon inte kommit till intensivvården dagen innan då Lassarettfartyget Prins Carl la till i Kalmar? Hennes grav finns på Matteus kyrkogården och där vid Judiska begravningsplatsen. Där är hennes plats relativ säker.


I södra delen av Norrköpings kyrkogård finns ett antal gravar av Förintelsens överlevande som kom i juli 1945. De flesta begravda inom Kv 2 dog inom 6 månader. Flera gravar har bara dödsdatum. I de flesta fall finns både födelse- och dödsdatum.

Sunday, July 14, 2019

Lama? - Dlaczego? - Kadysz po Doktorze - Misza Wasserman Wróblewski o Januszu Korczaku.





Znalazlem 8 kartek spietych spinaczem. Pisane na manualnej maszynie do pisania. Silnie bo druga strona papieru jest jakby pisana alfabetem Braila. Zlozylem i przekazuje.





Judiska Församlingen i Stockholm och Bermudatriangeln. Pengarna testamenterade av Förintelsens Överlevande försvunna vid Wahrendorfsgatan.

Jag undrade länge över titeln för detta blogginlägg. Det gäller Judiska Församlingen i Stockholm, deras förehavanden och Bermudatriangeln. Förmodligen är de flesta redan bekanta med termen "Bermudatriangeln". Detta är en mycket mystisk plats, ett område känt för försvinnanden. Det första omnämnandet om det kommer från 1492, då skrev Christopher Columbus om ett eldklot som flög vid sidan av fartyget och försvann mot himlen.

Nya försvinnanden handlar dock om en Bermudatriangel som ligger i centrala Stockholm, öster om Kungsträdgården och väster om Dramaten. I denna triangel försva
n pengar som Adele Fajntuch och hennes man Abraham Fajntuch donerade för att Judiska Församlingen skulle vårda gravar av deras medsystrar och bröder som kom till Stockholm från koncentrationslägren.

Adele var då bara 15 när kriget tog slut och minns alla de som delade hennes öde år 1945. Hon minns sin egen och sina medfångar utmärglade kroppar. Efter kriget kände kanske precis som min mor att hon inte borde leva när alla andra närmaste mördades, ett öde av 6 000 000 judar. Abrahan, född 1926 i Radom i Polen, vårdades i olika italienska sanatorier i fem år innan han år 1950 kom till Sverige. De hade inga barn. 

I korthet
  • Förintelseöverlevande Adele Fajntuch testamenterade år (2003) 2006 - 100 000 kr till vård av gravar av sina medsystrar som kom till Sverige 1945 och dog strax därefter.
  • Judiska Församlingen har i 74 år låtit gravarna och gravhällar förfalla, försvinna under markytan.
  • Judiska Församlingen anser sig ha rätt att lägga 100 000 kr i allmänna skötseln och fortsätta med misskötseln av gravfältet..
  • Det är orätt mot Adele Fajntuchs och övriga Förintelseöverlevande, bl.a. de begravda i Stockholm.
  • Ordförande i Judiska Församlingen, juristen Aron Verständig tycker att deras förfarande är rätt och att det är OK att pengarna ha förbrukats på annat håll.
  • Det tycker inte jag som numera tillsammans med andra från Föreningen Förintelsen Minne gräver upp och återställer de förfallna gravstenarna.
Eva Hecht kom till Sverige samtidigt med Adele Fajntuch men dog redan den 18 augusti 1945. Evas gravsten tillhör inte den värsta kategorin, de helt övervuxna. Eva var född i Tyskland. Där fängslades hon och skickades till Theresienstadt och därefter vidare till ett antal andra koncentrationsläger. Sista lägret var Bergen-Belsen. Hennes grav hade misskötts i ett antal år. Det var just det som Adele Fajntuch ville motverka genom sin (och sin mans) testamente och en donation som försvann i Judiska församlingens Bermudatriangel.


Eva Hecht kom till Sverige samtidigt med Adele Fajntuch men dog redan den 18 augusti 1945. Evas gravsten tillhör inte den värsta kategorin, de helt övervuxna. Eva var född i Tyskland. Där fängslades hon och skickades till Theresienstadt och därefter vidare till ett antal andra koncentrationsläger. Sista lägret var Bergen-Belsen. Hennes grav hade misskötts i ett antal år. Det var just det som Adele Fajntuch ville motverka genom sin (och sin mans) testamente och en donation som försvann i Judiska Församlingens Bermudatriangel.

Kanske var Adele vän med "Sophia", Zofia Mandel som var också drygt 9 år gammal när andra världskriget bröt ut vars gravsten åtterfanns helt övervuxen under markytan.

Södra Judiska Begravningsplatsen i Stockholm. Plats S BD 05 72-73. En anteckning i gravregistret: Adele och Abraham överlevande. Kom 1945? Adele testamenterade 100 000 kronor till 1945-gravarna på Norra. Dessa lades i allmänna gravskötsel-fonden (JF Dick Rubenowitz 2006) /AN 2019-06-14.


Adele och Abraham Fajntuch var Förintelsens överlevande. Efter Abrahams död testamenterade Adele 100 000 kronor till "1945-gravarna på Norra" enligt Ulf Cahn, generalsekreterare för Förenade Israelinsamlingen i Sverige. Han skötte "arvsskifte" och överförde mindre del av arvet med hänvisning vad pengarna skulle användas tför till Judiska församlingen i Stockholm. Pengarna försvann. Abram (Abracham) Fajntuch var fånge och slavarbetare i Radom getto och därefter i Auschwitz och Mauthausen.

Då de sk "1945-års gravarna" är gravt misskötta, gravhällarna finns 15 cm under markytan. Ibland kan man avläsa namnen genom ett titthål i gräsmattan. 

Jag tyckte att om en Förintelseöverlevande testamenterar sina pengar till gravunderhåll för sina medsystrar och bröder som kom till Sverige samtidigt med henne från koncentrationsläger och dog på sjukhusen runtom i Sverige så skall pengarna så skall pengarna gå oavkortat för det ändamålet. Inte hamna i det allmänna gravunderhållet eller annat. Det kanske vore OK om Judiska Församlingen samtidigt tog hand om de gravarna pengarna var avsedda för.Jag ringde om det och senare tillskrev jag till Judiska församlingens ordförande Aron Verständig som hävdade att Judiska församlingen har underskott varje år och att medel som Adele Fajntbuch har använts redan i den allmäna skötseln av gravarna. 


Hej Aron,
Hon (som testamenterade pengarna) hette som gift Adèle Fajntuch. Hon föddes i en stor judisk familj i Cluj, Rumänien. Hon kom till Sverige från koncentrationslägren år 1945.

Båda hennes föräldrar och hennes tre yngre systrar mördades under Förintelsen. I Sverige var hon inlagd på beredskapssjukhuset i Örebro. Jag har nog bild på henne där (då 15 år gammal) i mina arkiv. I hennes Läkarkort finns under Anamnes allt hon har varit med om.

Efter vården på sjukhuset i Örebro har hon varit på ett antal sjukhem. När någorlunda frisk flyttade hon tillbaks till Örebro där hon hade vänner från första tiden på beredskapssjukhuset. I Örebro träffade hon också sin blivande man, Abraham Fajntuch, också överlevande från Förintelsen, och de gifte sig.

Adèle var hud- och fotvårdspecialist. Familjen fick aldrig några barn. Både hon och hennes man är begravda på Södra.

Familjen testamenterade det mesta till Israel gm Förenade Israelinsamlingen men 100 000 kr skulle tillfalla vården av gravar av "1945-års överlevande". Summan överfördes till JF och "försvann"!

Ulf Cahn (från Förenade Israelinsamlingen) kom ihåg det och kunde därefter hitta överföringsdatum till JF.

Hälsningar,
Roman

Aron Verständig till Roman

Hej Roman,
Nu har jag undersökt frågan. De 100 000 kr som hon donerade togs emot av Församlingen 2006 och tillfördes församlingens gravunderhållsfond, se nedan: PROTOKOLL, 2006:7, fört vid FÖRESTÅNDARSAMMANTRÄDE i Judiska
Församlingen den 14 juni 2006
§ 8 MOTTAGANDE AV LEGAT
Församlingen har i testamente av Adele Fajntuch, Örebro, erhållit ett legat på 100.000 kr för
skötsel av gravar. Föreståndarna beslöt tacksamt att ta emot ovan nämnda legat och att medlen tillförs
gravunderhållsfonden.
Varken JF eller Ulf Cahn verkar emellertid ha kvar en kopia av detta testamente.
Mvh
Aron V.


Roman till Aron
Och?
Misstror Du Ulf Cahn som menar att pengarna var öronmärkta (för 1945-års gravarna)?!
Roman

Aron Verständig

17 juni 2019 16:00
till mig
Hej Roman,
Jag misstror ingen, jag berättar bara för dig var dessa pengar är. Notera att detta skedde för 13 år sedan och att dessa medel är sannolikt använda för just gravunderhåll på våra begravningsplatser. 
I och med detta är denna fråga löst för min del.

Ro

17 juni 2019 19:19



Roman till Aron

Långt ifrån löst!

R


Om en Förintelseöverlevande testamenterar sina pengar till gravunderhåll för sina medsystrar och bröder som kom till Sverige samtidigt från koncentrationsläger och dog på sjukhusen runtom i Sverige så skall pengarna så skall pengarna gå oavkortat för det ändamålet. Inte hamna i det allmänna gravunderhållet eller annat. Det kanske vore OK om Judiska Församlingen samtidigt tog hand om de gravarna pengarna var avsedda för.

Bermudatriangel i Stockholm - Judiska församlingen
















Bermudatriangeln är ett område på 2,5 kvadratkilometer format i en triangel mellan Bermuda, Puerto Rico och Miami. Man har under många år spekulerat kring vad det är som gjort att all elektronisk utrustning slagits ut på flygplan och havsfarkoster i just detta område. Man har diskuterat hurvida det finns logiska förklaringar till flygplans och fartygs försvinnande. Många säger att det är myter. Det finns många teorier och förklaringar bakom de många försvinnanden som har skett i detta område.