Saturday, February 15, 2020

S/S Kastelholmen och Snubbelstenar i Stockholm

Myndigheten Levande Historia är den gemensamma nämnaren för Snubbelstenar och informationen om judiska flyktingarnas resa från Sverige till Eretz Israel - Mandat Palestina.

Fallet med de olyckliga, oäkta tre snubbelstenar beskrev jag tidigare. Inget stämmer där utom att Myndigheten trivialiserar på nytt Förintelsen och Förintelsens offer. Varje sten tyck ha kostat skattebetalarna 700 000:-.

Samma sak. när jag sökte informationen om de 644 ungdomar som reste från Sverige till Eretz Israel i januari 1947. Då hittade jag på Levande Historia följande:

Båten Kastellholm avgår från Sverige med 130 vuxna och 30 ungdomar - flera tillhör gruppen 45 års befriade med destination Palestina. Anlända till Palestina grips de av engelsmännen och placeras i läger på Cypern.

Att börja med så finns/fanns ingen båt som hette så. En av de Vita båtarna som under juni-juli 1945 transporterade "45 års befriade" hette S/S Kastelholm, med ett l.
Båten var nog inte certifierad för resor på Atlanten och S/S Kastelholm resor var huvudsakligen inom Östersjön och längs kusten.

Nedan S/S Kastelholm resor mellan 1945 och 1948 då Staten Israel utropades. Den längsta resan S/S Kastelholm gjorde var till Calais vid Engelska kanalen. Inga andra resor såsom till Medelhavet är kända.

Ett annat fartyget S/S Kastelholm krigsförliste på Atlanten den 6 juni 1941. Det har diskuterats om Kastelholm sänktes av en mina eller en torped, men sentida forskare påstår att det sänktes av den tyska ubåten U 559.

Det finns en bokuppgift att S/S Kastelholm gjorde en resa till Antwerpen i augusti 1946 men aldrig till Haifa som Levande Historia uppger. De 160 judiska överlevande som reste från Sverige nådde Eretz Israel först i april 1947 med ett annat fartyg varpå de internerades på Cypern.

Enligt officiella källor kom bara en (1 båt) från Sverige till Eretz Israel.och det var S/S Ulua som under resans gång bytte namn till S/S Haim Arlosoroff. Ingen Kastellholmen. Den resan håller Levande Historia tyst om.

S/S Kastellholm resor 1945 — 1948
1945 06-07. Utchartrad till Marinförvaltningen för att transportera fd fångar från Bergen-Belsen lägret till Sverige.

1946 06. Utchartrad till Rederi Ab Svea, Stockholm för två resor mellan Stockholm - Oskarshamn - Borgholm - Kalmar.

1946 08 Till Antwerpen bokuppgift.

1947. Kryssningar i Östersjön.

1947 07 20 - 1947 07 29. Resa till Calais.

1948. Insatt på kryssningar mellan Stockholm - Göteborg med tillägg vid olika hamnar. Även kryssningar Göteborg - Vänern gjordes, samt Göteborg - Norska fjordar.


Friday, February 14, 2020

White slaves from Bergen-Belsen that come to Sweden with White boat decided to fight the White book and left Sweden for Eretz Israel

How to find of them?

I wrote (in Swedish) about a special group of Holocaust survivors who came to Sweden with the UNRRA White boats action in 1945 and left Sweden for Eretz Israel 18 months later.

The British called them "White slaves" on S/S Ulua - Haim Arlosoroff. I would like to meet the children and the grandchildren of the "White slaves" when I am in Israel next week.

How to find them? Part of them were born or "made in Cyprus" (1947-1949) and had parents, Holocaust Survivors, who lived in Sweden for 18 months. There is probably a British list of passengers from S/S Ulua - Haim Arlosoroff!


The immigration to Eretz Israel was popular already before WWII and many of survivors were stopped from the legal and illegal emigration to Israel. Of course, especially after the Holocaust in Europe Jews understood the need of an own country. Survivors learned that they can not rely on the own countryman that actively and passively took part in in murder of 6 000 000 Jews. 

It was, however, difficult to reach Eretz Israel. Moving through entire Europe to the Mediterranean ports was dangerous. Further trip, crossing the sea was dangerous as well. British intelligence was all the time looking for ships all over the Europe that could bring Holocaust survivors - illegal immigrants to the Mandate of Palestine. There were regular fights on the ships like Welfare and Ulua. It is likely that S/S Ulua was already spotted in December 1946 in Marseille where the ship was rebuild for the mission of bringing Holocaust survivors from Sweden. British tried  to stop the ship on the was to Sweden, a.o. in Denmark. After January 24th, 1947 when New York Times reported that survivors left Sweden, British were more or less sure about the final destination.  The ship was spotted by HMS Vanguard conveying British King and Queen whilst crossing the Bay of Biscay on February 3rd and thereafter on 27th of February RAF-plan located Ulua at 1.45 PM. HMS Chieftain

Vita slavar till Eretz Israel. Britterna som följde genom sin underrättelsetjänst S/S Ulua båtens resa. Britterna har sagt till de danska myndigheter att Ulua (Haim Arlosoroff חיים ארלוזורוב) skulle användas för transporter av vita slavar (would be used to transport white slaves). Här en bild från Forsbacka skola av flickor, Förintelsens överlevande som kom med Vita båtar under juni-juli 1945 till Trelleborg. Bilder av okända fotografer finns i Ghetto Fighters Museums Arkiv i Israel.
Här en bild från Forsbacka skola av flickor, Förintelsens överlevande som kom med Vita båtar under juni-juli 1945 till Trelleborg och reste efter 18 månader i Sverige till Eretz Israel.

Prolog
I natt bestämde jag mig om att skriva om Förintelsens överlevande som kom till Sverige med Vita båtar under sommaren 1945. Många av de var i så dåligt skick att de fick bäras iland. Även i passagerarlistor så är det dokumenterat vilka kunde gå själva och vilka skulle bäras på bår.

Merparten av de som kom från Bergen-Belsen återhämtade sig jättefort. Många återhämtade sig dock aldrig. De ligger begravda på ett flertal platser i Sverige där beredskapssjukhusen som tog emot de överlevande låg.

Jag vet inte riktigt hur skall jag beskriva gruppen av ungdomar vars öde jag ville nedteckna. De kom till Sverige strax efter kriget. De var unga. De kunde de slaviska språken. De överlevde Förintelsen. Deras syskon och föräldrar mördades under Förintelsen. De såg på Europa som på en stor begravningsplats. De ville bygga nytt men inte i Sverige. Samtliga hade en tung last inombords som de aldrig visade utåt.



De kom till Sverige strax efter kriget. De var unga. De kunde de slaviska språken. De överlevde Förintelsen. Deras syskon och föräldrar mördades under Förintelsen. De såg på Europa som på en stor begravningsplats. De ville bygga nytt men inte i Sverige. Samtliga hade en tung last inombords som de aldrig visade utåt. Troligen så kom de till Malmö eller Trelleborg med någon av de Vita båtarna, lastfartygen Rönnskär eller Karskär som fick tjänstgöra som lasarettsfartyg sommaren 1945.
De flesta av de överlevande som kom med Vita båtar ville inte stanna i Sverige. Så fort de fick hälsan tillbaka ville de vidare. Helst till Eretz Israel, USA eller Sydamerika (min forskning). Det fanns judiska organisationer såsom Berihah (Bricha) som redan under sista krigsåret organiserade flykten från Europa till Eretz Israel. Det var två judiska kämpar från Warszawa och från Vilna gettot Icchak Cukierman och Abba Kovner som år 1944 bildade och deltog aktivt i verksamheten av BERIḤAH (Heb. בְּרִיחָה; "Flykt"). Det handlade naturligtvis om flykten till Erec Israel. Första samlingspunkten var Bukarest dit de första grupperna avjudar anlände i mitten av januari 1945. Efter Kielcepogrom så förhandlade sig Cukierman till ett öppnandet av Polens södra gräns och den största legala flykten, 175 000 judar, var ett faktum. Öppnandet av gränsen var, naturligtvis ett samspel med den tjeckisa regering där Jan Masaryk och Rudolf Slansky var positiva och såg till att tjeckiska staten stod för tågtransporter från gränsen vidare söderöver till Berihahs centra.

Flyktingorganisationens motståndare var Storbritannien som ville begränsa invandringen till Eretz Israel (Palestina). I den ökända brittiska Vitboken har man begränsat antalet judiska immigranter till Eretz Israel (Palestina) till 10 ooo per år. Detta trots att krigshetsen ökade markant i Nazityskland. Organisationen Berihah, Haapalah/Aliyah Bet (uppdrag från Jewish Agency) och andra chartrade och köpte skepp och försökte på så sätt i hemlighet transportera judar till Palestina via Medelhavet.

Efter krigets slut fanns 250 000 judar i Europas uppsamlingslägren (DP-läger). Bara under andra halvåret 1945, direkt efter kriget kom det 60 000 Förintelsens överlevande till Eretz Israel. Flera sionistiska organisationer deltog i underjordiska närverk för att smuggla judiska flyktingar till Medelhavets kuster för vidare transport till sjöss till Eretz Israel - Palestina.

Den mest uppmärksammade fartyget av de som skulle föra de judiska flyktingarna, Förintelsens överlevande hette Exodus 1947 vars öde filmatiserades på 60-talet.

Ett mindre känt fartyg hette Haim Arlosoroff. Fartyget hette tidigare S/S Ulua och bytte ägare och namn under hösten 1946. De nya ägarna hette Weston Trading Company och fartyget låg i Marseille.

Fartyget byggdes om i Marseille för att möta de nya behoven, bl.a. att kunna ta emot 1000 passagerare. Fartyget lämnade Frankriket sista decemberdagen 1946. Kapten var Gad Hilb och besättningen på 27 man var huvudsakligen judisk-amerikanska volontärer. Det fanns även en Militär kapten Eliyahu Eliav från Mossad som hade tre andra agenter med sig; Nissim Levitan, Israel Auerbach och Zvi Katznelson. S/S Ulua - Haim Arlosoroff styrde från Marseille mot Köpenhamn och slutmålet Trelleborg. Egentligen så var slutmålet startpunkten för fartygets resa till Eretz Israel.

Britterna som följde genom sin underrättelsetjänst båtens resa har sagt till de danska myndigheter att S/S Ulua - Haim Arlosoroff חיים ארלוזורוב skulle användas för transporter av vita slavar (would be used to transport white slaves) och därför borde danskarna stoppa fartyget från vidare färd. S/S Ulua provianterade utan problem i Köpenhamn och anlände därefter till Trelleborg.

Samtidigt anlände till Trelleborgs hamn Förintelsens Överlevande. De kom med tåg och deras SJ vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med var de som Sverige tog emot inom UNRRA aktionen (Vita båtar) från Bergen-Belsen. Gruppen bestod av 550 unga kvinnor och 94 män. Samtliga reste från Sverige med nya falska kubanska pass. Att Sverige tillät det berodde det troligen på starka efterkrigs politiska påtryckningar. Let my people go! Troligen var det påtryckningar från USA. De var kraftigare än de från Storbritannien. Storbritannien som ville stoppa all emigration till Eretz Israel och införde en stark kvotering strax före kriget 1939. Att låta ungdomarna avsegla var det kanske också ett sätt för Sverige att betala av krigsskadeståndet....
Den 24 januari 1947 lämnade S/S Ulua Sverige och satte kur mot hamnen i Metaponto, Italien. I Metaponto (40°22′28″N 16°48′36″Esteg ytterligare 684 presumtiva immigranter ombord (den 21 February 1947). Totalt var det 1384 immigranter ombord (plus besättning) när fartyget lämnade Metaponto.

S/S Ulua provianterade utan problem i Köpenhamn och anlände därefter till Trelleborg. Samtidigt anlände till Trelleborgs hamn Förintelsens Överlevande. De kom med tåg och deras SJ vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med var de som Sverige tog emot inom UNRRA aktionen (Vita båtar) från Bergen-Belsen. Gruppen bestod av 550 unga kvinnor och 94 män. En serie bilder från Trelleborgsmuseum från januari 1947. Tack.

S/S Ulua på väg till Eretz Israel. Ghetto Fighters Archives.

Den långa resan från Trelleborg till Haifa, 24 januari - 28 februari 1947.

Under färden diskuterade Mossad och passagerarna hur de skall landa i Eretz Israel. De visste att de var övervakade och skulle snart bli "eskorterade" av den brittiska marinen. Planen var att komma rätt så nära stranden så möjligt, gira starkt och med full fart (12 knopp) sätta fartyget på grunt vatten varifrån immigranter skulle försöka ta sig iland och fly undan de brittiska soldaterna.

Ett brittiskt rekognoseringsflygplan upptäckte skeppet den 27 februari, cirka 60 km från Port Said, Egypten. Fem brittiska skepp slog följe med S/S Ulau - "Haim Arlosoroff" som fortsatte sin färd mot Haifa viken.
På morgonen den 28 februari som planerad accelererade fartyget och försökte som planerat komma förbi dem brittiska skeppen som blockerade vägen. En brittisk jagare kom ifatt Ulau och 13 brittiska soldater gick ombord på fartyget och och försökte ta sig mot bryggan. Förintelsens överlevande attackerade dem och pressade tio av soldaterna i vattnet och fångade de återstående tre. En annan brittisk jagare bordade fartyget och skickade 18 soldater som tog över navigationsbron och följaktligen huvudområdet och aktern. Britter hade skarpladdade vapen men sköt i luften. Under allt detta närmade sig "Haim Arlosoroff" stranden, och 14 invandrare hoppade ombord och började simma mot stranden; men de fångades av briterna. Samtidigt så grundstötte man fartyget mittemot Bat-Galim-stranden. Striden ombord varade i cirka tre timmar. Cirka 30 invandrare och 12 brittiska soldater skadades. Radiokommunikationen med "Hamossad for Aliyah Bet" HQ varade hela vägen tills skeppet träffade klipporna på Bat-Galim-stranden, och därefter Gidron, 'Gidoni', sprängde radion. Några av medföljande Mossadagenter gömde sig i fartyget och på natten simmade osedda iland.

Den brittiska regeringen beslutade att samtliga judiska imigranterna skulle deporteras till Cypern. Från hamnen i Haifa fördes flyktingarna 20 av de på bårar, över till tre engelska örlogsfartyg och placerades de i ett interneringsläger på Cypern som då var en brittisk koloni.

Epilog I
I lägret på Cypern "väntade" över tusentals judiska överlevnade från Förintelsen för att få komma till Eretz Israel. I en vetenskaplig avhandling skrev man att efter att när immigranterna från S/S Haim Arlisoroff internerades (över 800 kvinnor) har antalet giftermål ökat kraftigt och därefter även barnafödandet i lägret. Det föddes över 2 000 barn i lägret fram till 1949. Hur många av de hade "föräldrar från Sverige" är inte









Många av Förintelsens Överlevande kollapsade och fick bäras i land, den här gången av brittiska soldater,

Förintelsens överlevande födde över 2000 barn bakom taggtrådsomringande läger på Cypern. Många av de hade sina rötter i Sverige dit de kom med UNRRA aktion - Vita Båtar, 1945.


Bakom taggtrådsomringande läger nr. 66 på Cypern. Många av de hade sina små rötter i Sverige dit de kom med UNRRA aktion - Vita Båtar, 1945. De stora rötterna fanns i Östeuropa där kroppar och askan av deras föräldrar, syskon fanns.

Lubiniecki Salomon som var med på S/S Ulua - Haim Arlosoroff. Han fick, efter 1 år lämna lägret på Cypern och kom till Eretz Israel inom den nya brittiska kvoten 750 personer per månad.

Epilog II
Jag skulle så gärna veta om ungdomarnas vidareöden. Vill gärna träffa deras barn och barnbarn.

Thursday, February 13, 2020

Vita slavar från Vita båtar eller om den långa resan för 644 fd koncentrationslägerfångar, Förintelsens överlevande från Sverige till Eretz Israel.

Vita slavar till Eretz Israel. Britterna följde genom sin underrättelsetjänst S/S Ulua båtens resa. Britterna har sagt till de danska myndigheter att Ulua (Haim Arlosoroff חיים ארלוזורוב) skulle användas för transporter av vita slavar (would be used to transport white slaves). Här en bild från Forsbacka skola av flickor, Förintelsens överlevande som kom med Vita båtar under juni-juli 1945 till Trelleborg. Bilder av okända fotografer finns i Ghetto Fighters Museums Arkiv i Israel.
Här en bild från Forsbacka skola av flickor, Förintelsens överlevande som kom med Vita båtar under juni-juli 1945 till Trelleborg och reste efter 18 månader i Sverige till Eretz Israel.
Ett flertal kvinnliga elever från den religiösa skolan/lägret på Fiskarudden på Lidingö har rest till Israel med S/S Ulua. Här är baksidan på deras inresa-, utresekortet.

En del av listan av potentiella resande till Eretz Israel från maj 1946. Listan omfattar  bl.a. 70 flickor från Forsbacka och 27 pojkar från Furudal. De fanns med på den långa resan från Trelleborg till Haifa med S/S Ulua med start i januari 1947. Sammanlagt omfattade listan 3311 personer.


Pojkarna från Furudal som var bland de 94 som var med den långa resan till Eretz Israel.

Prolog
I natt bestämde jag mig om att skriva om Förintelsens överlevande som kom till Sverige med Vita båtar under sommaren 1945. Många av de var i så dåligt skick att de fick bäras iland. Även i passagerarlistorna så är det dokumenterat vilka kunde gå själva och vilka skulle bäras på bår.

Merparten av de som kom till Sverige från Bergen-Belsen återhämtade sig jättefort. Många återhämtade sig dock aldrig. De ligger begravda på ett flertal platser i Sverige där beredskapssjukhusen som tog emot de överlevande, låg.

Jag vet inte riktigt hur skall jag beskriva gruppen av ungdomar vars öde jag ville nedteckna. De kom till Sverige strax efter kriget. De var unga. De kunde de slaviska språken. De överlevde Förintelsen. Deras syskon och föräldrar mördades under Förintelsen. De såg på Europa som det var en stor begravningsplats. De ville bygga nytt, men inte i Sverige. Samtliga hade en tung last inombords som de aldrig visade utåt. När jag tänkte på den här gruppen så kom jag på att flera unga kvinnor som låg på olika beredskapssjukhusen i landet fick besök av medlemmar ur mosaiska församlingen, frälsningsarméns soldater och sionister. Just det här med sionister kunde jag inte riktig då förklara. Nu blev det dock allt solklart. Det var sionister som sökte folk till Eretz Israel. De åkte till alla sjukhus, konvalescenthem, skolor mm och letade efter lämpligt folk som var beredda att bygga det judiska folkhemmet - Israel.

De kom till Sverige strax efter kriget. De var unga. De kunde de slaviska språken. De överlevde Förintelsen. Deras syskon och föräldrar mördades under Förintelsen. De såg på Europa som på en stor begravningsplats. De ville bygga nytt men inte i Sverige. Samtliga hade en tung last inombords som de aldrig visade utåt. Troligen så kom de till Malmö eller Trelleborg med någon av de Vita båtarna, lastfartygen Rönnskär eller Karskär som fick tjänstgöra som lasarettsfartyg sommaren 1945.
De flesta av de överlevande som kom med Vita båtar ville inte stanna i Sverige. Så fort de fick hälsan tillbaka ville de vidare. Helst till Eretz Israel, USA eller Sydamerika (min forskning). Det fanns judiska organisationer såsom Berihah (Bricha) som redan under sista krigsåret organiserade flykten från Europa till Eretz Israel. Det var två judiska kämpar från Warszawa och från Vilna gettot Icchak Cukierman och Abba Kovner som år 1944 bildade och deltog aktivt i verksamheten av BERIḤAH (Heb. בְּרִיחָה; "Flykt"). Det handlade naturligtvis om flykten till Erec Israel. Första samlingspunkten var Bukarest dit de första grupperna avjudar anlände i mitten av januari 1945. Efter Kielcepogrom så förhandlade sig Cukierman till ett öppnandet av Polens södra gräns och den största legala flykten, 175 000 judar, var ett faktum. Öppnandet av gränsen var, naturligtvis ett samspel med den tjeckisa regering där Jan Masaryk och Rudolf Slansky var positiva och såg till att tjeckiska staten stod för tågtransporter från gränsen vidare söderöver till Berihahs centra.

Flyktingorganisationens motståndare var Storbritannien som ville begränsa invandringen till Eretz Israel (Palestina). I den ökända brittiska Vitboken har man begränsat antalet judiska immigranter till Eretz Israel (Palestina) till 10 ooo per år. Detta trots att krigshetsen ökade markant i Nazityskland. Organisationen Berihah, Haapalah/Aliyah Bet (uppdrag från Jewish Agency) och andra chartrade och köpte skepp och försökte på så sätt i hemlighet transportera judar till Palestina via Medelhavet.

Efter krigets slut fanns 250 000 judar i Europas uppsamlingslägren (DP-läger). Bara under andra halvåret 1945, direkt efter kriget kom det 60 000 Förintelsens överlevande till Eretz Israel. Flera sionistiska organisationer deltog i underjordiska närverk för att smuggla judiska flyktingar till Medelhavets kuster för vidare transport till sjöss till Eretz Israel - Palestina.

Den mest uppmärksammade fartyget av de som skulle föra de judiska flyktingarna, Förintelsens överlevande hette Exodus 1947 vars öde filmatiserades på 60-talet.

Ett mindre känt fartyg hette Haim Arlosoroff. Fartyget hette tidigare S/S Ulua och bytte ägare och namn under hösten 1946. De nya ägarna hette Weston Trading Company och fartyget låg i Marseille.

Ett mindre känt Aliyah Beth fartyg hette Haim Arlosoroff. Fartyget hette tidigare S/S Ulua och bytte ägare och namn under hösten 1946. De nya ägarna hette Weston Trading Company och fartyget låg i Marseille. Här i hamnen byggdes om fartyget. Förutom att man byggde om aktern så att flera personer skulle kunna sova där så har man även satt upp två stora tank med bränsle.

Fartyget byggdes om i Marseille för att möta de nya behoven, bl.a. att kunna ta emot 1000 passagerare. Fartyget lämnade Frankriket sista decemberdagen 1946. Kapten var Gad Hilb och besättningen på 27 man var huvudsakligen judisk-amerikanska volontärer. Det fanns även en Militär kapten Eliyahu Eliav från Mossad som hade tre andra agenter med sig; Nissim Levitan, Israel Auerbach och Zvi Katznelson. S/S Ulua - Haim Arlosoroff styrde från Marseille mot Köpenhamn och slutmålet Trelleborg. Egentligen så var slutmålet startpunkten för fartygets resa till Eretz Israel.

Britterna som följde genom sin underrättelsetjänst båtens resa redan från Marseille. Strax innan fartyget anlöpte till Trelleborg kom den till Köpenhamn. Där hat britterna har sagt till de danska myndigheter att S/S Ulua - Haim Arlosoroff חיים ארלוזורוב skulle användas för transporter av vita slavar (would be used to transport white slaves) och därför borde danskarna stoppa fartyget från vidare färd. S/S Ulua provianterade utan problem i Köpenhamn och anlände därefter till Trelleborg. Britterna gjorde därefter ett nytt försök att stoppa fartyget i Le Havre.

Samtidigt som S/S Ulua anlöpte till Trelleborgs hamn kom Förintelsens Överlevande dit. De kom med ett chartrat tåg. SJ vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med S/S Ulua var huvudsakligen de som Sverige tog emot inom UNRRA aktionen (Vita båtar) från Bergen-Belsen och med Vita bussar strax innan. Gruppen bestod av 550 unga kvinnor och 94 män. Samtliga reste från Sverige med nya svenska främlingspass och ett gemensamt kubanskt (falskt) visum. Att Sverige tillät det berodde det troligen på starka efterkrigs politiska påtryckningar. Let my people go! Troligen var det påtryckningar från USA. De var kraftigare än de från Storbritannien. Storbritannien som ville stoppa all emigration till Eretz Israel och införde en stark kvotering strax före kriget 1939. Att låta ungdomarna avsegla var det kanske också ett sätt för Sverige att betala av krigsskadeståndet....
Den 24 januari 1947 lämnade S/S Ulua Sverige och satte kurs Eretz Israel. En kraftig storm slog ut de flesta resande. Sjösjuka låg de i den mörka hallen. Bara ett tiotal var opåverkade. Bland de var Jakob Sylman. Jakob berättade att situationen under däck var fruktansvärd, Britsarna stod nära varandra och det lila bagaget de hade med sig hade förskjutits så det var i det närmaste omöjligt att ta sig fram till de behövande. Stormen fortsatte och Jakob blev kallad på däck. Det visade sig att ett av tankarna, den på babordssidan har slitit sig loss och fartyget fick en slagsida. Man var nödsakad att snabbt ta loss den andra tanken på motsatta sidan. Fartyget la till på måndagen den 27 januari i hamnen i Le Havre
(N 49° 31'29" E 0° 6'14"). Britterna i hamnen där försökte på nytt stoppa fartyget och anmärkte på antalet livflottar och dylik säkerhetsutrustning. Fartyget lyckades att få tillstånd och lämnade hamnen på fredagen den 31 januari.
Nu skulle de runda Biscayabukten som är ökänd för sina stormar, snabba väderomslag och vågor. Speciellt under vinterhalvåret då havet kan vara mycket vilt. Just där, på väg mot Gibraltar sundet har fartyget den 3 februari passerats av det modernaste brittiska krigsfartyget HMS Vanguard med alla brittiska kungligheter och deras avkomma ombord. Det brittiska hovet var på väg till Sydafrika. Det sägs att Ulua har de haft den israeliska flaggen i aktern vilket måste har gjort britterna vansinniga eller? Efter att ha passerat Gibraltar har S/S Ulua lagt till i hamnen i Alger (Latitud / Longitud: 36°77′05′′N 3°07′25′′E ). Efter en snabb proviantering och bränslepåfyllning och utan brittisk inblandning satte S/S Ulua kurs österut. Efter att ha rundat Sicilien ändrade den kursen igen, nästa rakt norrut mot Metaponto, Italien. I Metaponto fanns ingen hamn, bara en vacker strand. (40°22′28″N 16°48′36″E). Man använde sig av småbåtar för att ta sig från stranden ombord på S/S Ulua och ytterligare 684 presumtiva immigranter steg ombord (den 21 February 1947). Totalt var det då 1384 immigranter ombord (plus besättning) när fartyget lämnade Metaponto.

Samtidigt som S/S Ulua anlöpte till Trelleborgs hamn kom Förintelsens Överlevande dit. De kom med ett chartrat tåg. SJ vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med S/S Ulua var huvudsakligen de som Sverige tog emot inom UNRRA aktionen (Vita båtar) från Bergen-Belsen och med Vita bussar strax innan.



S/S Ulua provianterade utan problem i Köpenhamn och anlände därefter till Trelleborg. Samtidigt anlände till Trelleborgs hamn Förintelsens Överlevande. De kom med tåg och deras SJ vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med var de som Sverige tog emot inom UNRRA aktionen (Vita båtar) från Bergen-Belsen. Gruppen bestod av 550 unga kvinnor och 94 män. En serie bilder från Trelleborgsmuseum från januari 1947. Tack.

S/S Ulua på väg till Eretz Israel. Ghetto Fighters Archives.
Från Trelleborg till Le Havre där britter försökte på nytt att stoppa S/S Ulua.

Den långa resan från Trelleborg till Haifa, 24 januari - 28 februari 1947.

Under färden diskuterade Mossad och passagerarna hur de skall landa i Eretz Israel. De visste att de var övervakade och skulle snart bli "eskorterade" av den brittiska marinen. Planen var att komma rätt så nära stranden så möjligt, gira starkt och med full fart (12 knopp) sätta fartyget på grunt vatten varifrån immigranter skulle försöka ta sig iland och fly undan de brittiska soldaterna.

Ett brittiskt rekognoseringsflygplan upptäckte skeppet den 27 februari klockan 13.45, cirka 60 km från Port Said, Egypten. Fem brittiska skepp slog följe med S/S Ulau - "Haim Arlosoroff" som fortsatte sin färd mot Haifa viken ( 32.8169 Longitude: 35.0057.
På morgonen den 28 februari var det en hel armada av jägare och minsvepare som omringade S/S Ulua, sammanlagt 5 krigsfartyg. De fem brittiska skepp slog följe med S/S Ulau var HMS  Chieftain, HMS Chevron, HMS Rowena, HMS Welfare och HMS St Austuell Bay som stod i ständig radiokontakt med bryggan på S/S Ulua och senare S/S Arlosoroff.  Det var strax efter midnatt den 28 januari som man bytte Hondurasflaggan på S/S Ulua och satte dit den israeliska. Man meddelade samtidigt att S/S Ulua heter numera S/S Arlosoroff varvid britterna svarade Happy Birthday. Som planerat accelererade fartyget och försökte som planerat komma förbi dem brittiska skeppen som blockerade vägen. HMS Rowena och HMS Welfare, två brittiska minsvepare närmade sig S/S Arlosoroff från aktern och lyckades till sist att sätta ombord 2 officerare och  och 10 brittiska soldater. När de kom ombord på fartyget försökte de ta sig mot bryggan. Förintelsens överlevande satte motstånd och pressade tio av soldaterna i vattnet och fångade de återstående. HMS Chieftan och en polisbåt från Haifa plockade upp de från vattnet. HMS Rowena gav inte upp. Efter en stund kom den ifatt S/S Arlosoroff och la sig jämsides. Den här gången har de lyckats hacka upp sig och få över en styrka på 27 man innan man lyckades på S/S Arlosoroff att komma loss.

Styrkan som bordade fartyget hade skarpladdade vapen men sköt i luften. Under allt detta tumult  närmade sig S/S Arlosoroff stranden. Den brittiska styrkan nådde inte kommandobryggan och styrhytten.  HMS Rowena och HMS Welfare de två brittiska minsvepare som förföljde S/S Arlosoroff gav upp för att inte gå på grund. S/S Arlosoroff sattes medvetet på grund.

14 av Förintelsens överlevande hoppade överbord och började simma mot Bat-Galim-stranden. De fångades direkt av britterna då S/S Arlosoroff sattes på grund precis vid brittiska arméns baracker vid Bat-Galim-stranden. Striden ombord varade i cirka tre timmar. Cirka 30 judar och 3 brittiska soldater skadades.

Den tidigare nämnda radiokommunikationen med "Hamossad for Aliyah Bet" huvudkommandot varade hela vägen tills skeppet träffade klipporna på Bat-Galim-stranden, och därefter Gidron, 'Gidoni', sprängde radion. Några av medföljande Mossadagenter gömde sig i fartyget och på natten simmade osedda iland.

Den brittiska regeringen beslutade att samtliga 1398 judiska immigranterna, bland de 694 från Sverige, skulle deporteras till Cypern. Från hamnen i Haifa fördes 20 av flyktingarna på bårar till tre engelska örlogsfartyg som stävade så småningom mot Cypern. Alla ombord placerades därefter i interneringslägret nummer 66. Cypern var då en brittisk koloni.

Epilog I
I lägret på Cypern "väntade" över tusentals judiska överlevnade från Förintelsen för att få komma till Eretz Israel. I en vetenskaplig avhandling skrev man att efter att när immigranterna från S/S Haim Arlisoroff internerades (över 800 kvinnor) har antalet giftermål ökat kraftigt och därefter även barnafödandet i lägret. Det föddes över 2 000 barn i lägret fram till 1949. Hur många av de hade "föräldrar från Sverige" är inte känt.


S/S Haim Arlosoroff (S/S Ulua) i förgrunden och HMS Chevron vid Bat Galim.


En brittisk jagare kom ifatt S/S Ulau - Haim Arlosoroff och 13 brittiska soldater gick ombord på fartyget och och försökte ta sig mot bryggan. Förintelsens överlevande attackerade dem och pressade tio av soldaterna i vattnet och fångade de återstående tre. En annan brittisk jagare bordade fartyget och skickade 18 soldater som tog över navigationsbron och följaktligen huvudområdet och aktern. Britter hade skarpladdade vapen men sköt i luften. Under allt detta närmade sig S/S Ulau - Haim Arlosoroff stranden, och 14 invandrare hoppade ombord och började simma mot stranden; men de fångades av britterna. Samtidigt så grundstötte man fartyget mittemot Bat-Galim-stranden. Striden ombord varade i cirka tre timmar. Cirka 30 judar och 12 brittiska soldater skadades. Här står brittiska MP i vita hjälmar och med vita batonger längs relingen för att förhindra judar att hoppa överbord.






Många av Förintelsens Överlevande kollapsade och fick bäras i land, den här gången av brittiska soldater,

Förintelsens överlevande födde över 2000 barn bakom taggtrådsomringande läger på Cypern. Många av de hade sina rötter i Sverige dit de kom med UNRRA aktion - Vita Båtar, 1945.


Bakom taggtrådsomringande läger nr. 66 på Cypern. Många av de hade sina små rötter i Sverige dit de kom med UNRRA aktion - Vita Båtar, 1945. De stora rötterna fanns i Östeuropa där kroppar och askan av deras föräldrar, syskon fanns.

Lubiniecki Salomon som var med på S/S Ulua - Haim Arlosoroff. Han fick, efter 1 år lämna lägret på Cypern och kom till Eretz Israel inom den nya brittiska kvoten 750 personer per månad.

Epilog II
Jag skulle så gärna veta om ungdomarnas vidareöden. Vill gärna träffa deras barn och barnbarn.


Viktig läsning:
På väg till Israel eller på engelska
Hachshara and Youth Aliyah in Sweden 1933-1948

By Emil Glück, Judith Diamond, Yaël Glick

Vita båtar och Vita lögner - Var vården av Bergen-Belsen fångarna delar av Sveriges krigsskadestånd?



Tyskland förlorade första världskriget och tvingades i fredsfördraget i Versailles 1919 att betala ett enormt krigsskadestånd.

Tyskland förlorade andra världskriget och tvingades att betala ett enormt krigsskadestånd. Efter andra världskriget betalade Västtyskland, Östtyskland och tyska företag flera former av krigsskadestånd till de allierade och till personer som utsatts för förföljelser, tvångsarbete eller brott mot mänskligheten.

I Europa förutom Tyskland hade även Italien, Ungern och Finland bland flera på den förlorande sidan, tvingats till att betala krigsskadestånd, något som är en mycket vanlig konsekvens av krig. I många fall har dessa krigsskadestånd fortfarande inte betalats till fullo.

Freden i Paris som undertecknades 10 februari 1947 mellan Tysklands tidigare allierade innebar också att stora land områden "bytte ägare".

Italien avträdde sina kolonier, överlämnade Tolvöarna och Rhodos till Grekland samt den adriatiska kustlinjen med Zara och Fiume till Jugoslavien och ålades krigsskadestånd till främst Grekland och Jugoslavien. Albanien återupprättades som självständig stat, liksom Abessinien (Etiopien). Ungern återlämnade annekterade områden till Tjeckoslovakien (från 1938) och till Rumänien (Transsylvanien). Gränsen mellan Finland och Sovjet justerades redan efter 1940 och slutligen 1944 så att stora finska landområden med flera finska städer blev sovjetiska (Karelen).

Men det jag vill framföra handlar mera om det som inte alltid syns i form av ändringar i Europas karta eller det materiella skadeståndet, den tredje skulden, den moraliska.

Många ansåg under andra världskriget, att Sverige var på Nazitysklands sida. Inte bara ekonomiskt men även politiskt trots den socialdemokratiska regeringen. Andra världskriget lämnade en hel del lik efter sig. Inte bara de i utrotningsläger och på krigsfälten men även så kallade lik i garderoben. Sveriges likgarderob är nog enorm och har ännu inte vädrats ordentligt.

Svensk medlöperi handlar bland annat om permittenttrafiken där Sverige tillät fullt utrustade tyska trupper och materiel att korsa Sverige mellan Finland och Norge. Sammanlagt uppskattar de att “250 000 resor av tyska soldater och 250 000 ton utrustning” transporterades genom Sverige. Medlöperi handlar även om järntransporter till Nazityskland.

Medlöperi och efterföljande krigsskadestånd innebär för en del, en klar svensk skuld i nazisternas härjningar i Europa. Sverige ville därför till varje pris undvika att ordet krigsskadestånd skulle officiellt användas. “Särskild åtgärd” kallades därför det krigsskadestånd som Sverige skulle betala för sin inblandning i kriget. De Allierade hade nog alltid betraktat Sverige som ett icke krigförande Axelmakt. Axelmakterna betecknas de som stred mot de allierade. (tyska: Achsenmächte) avser Axeln Rom-Berlin-Tokyo" de stater som under andra"
I svensk Wikipedia finns en lite oklar uppdelning av "Axelmakterna och deras bundsförvanter. 
Deltagande nationer
1.1 Främre axelmakter
1.2 Mindre axelmakter
1.3 Länder i koalition med axelmakterna
1.4 Länder under axelmakt-styrd marionettregering

Sverige nämns inte och man har således lyckats, än så länge, med att hantera liket i garderoben.
Uttrycket att ha lik i garderoben är att gömma och försöker dölja något obehagligt, opassande. De finns fler lik i den mörka svenska garderoben från tiden som omfattar Förintelsen och andra världskriget.



Aktionen Vita bussar och Vita båtar innehåller flera lik i garderoben. När det gäller Vita bussar så är det nog svensk rekord i PR och hyckleri som har gått hem i många länder, När det gäller Vita bussar så finns det förutom de lik som finns kvar i garderoben även de namnlösa lik som lämnades i diken längs de tyska vägar då Vita bussar körde för SS och flyttade på  koncentrationslägerfångarna för att Sverige skulle lyckas "rädda liv" på några andra. Sanningen över antalet judar som har kommit med "Vita bussar" - Svenska Röda Korsets räddningsaktion" är inte väll underbyggd. Man vet inte heller eller egentligen förtiger vilka var de 1500 nazistfruar och barn som kom med de första transporterna med extra skydd av Gestapo. Det gjordes dock aldrig en större hemlighet av det och Vera Oredsson åkte till Sverige i full nazistuniformmundering av BDM (Bund Deutscher Mädel) där på vänster ärm fanns en svastika (hade hon kar den?). Man vet bara namn på ett fåtal tyska nazister som "kom hem" med sina svenska fruar, bland de första som använde Vita bussar som färdmedel. Jag har svårt att hantera i många fall verben "räddades" i t.ex. judar som räddades till Sverige, då de flesta egentligen "överfördes" till Sverige. Som förklaring hänvisar jag till min blog där jag beskriver datum för de olika aktionerna och datumet då kriget tog slut.
När det gäller Vita båtar så finns det en officiell vit lögn att i maj–juni 1945 hade hjälporganet UNRRA godtagit ett svenskt erbjudande om att ta emot 10 000 människor från andra världskrigets härjningar i Europa. En stor humanitär hjälpinsats planerades och sjösattes snabbt.

Jag har en klar magkänsla att UNRRA aktionen var en del av svenskt krigsskadestånd.




Allt gick så snabbt att aktionen kom i mål nästan innan startskottet gick.

Efter Vita båt-aktionen deklarerade den Svenska regeringen att de kommer stå för begravningskostnaderna inklusive gravstenar för de som dör under vårdtiden (200 kr).

Är det därför så tyst om de Vita båtar. Är det därför det är så tyst om Förintelsens offer begravda i Sverige.

Svensk krigsskadestånd. Är det därför så tyst om de Vita båtar. Är det därför det är så tyst om Förintelsens offer begravda i Sverige