 |
| 24 januari 1947 - Trelleborg SJ vagn klass 3. |
 |
| Vita slavar till Eretz Israel. Britterna följde genom sin underrättelsetjänst S/S Ulua båtens resa. Britterna har sagt till de danska myndigheter att Ulua (Haim Arlosoroff חיים ארלוזורוב) skulle användas för transporter av vita slavar (would be used to transport white slaves). Här en bild från Forsbacka skola av flickor, Förintelsens överlevande som kom med Vita båtar under juni-juli 1945 till Trelleborg. Bilder av okända fotografer finns i Ghetto Fighters Museums Arkiv i Israel. |
 |
| Här en bild från Forsbacka skola av flickor, Förintelsens överlevande som kom med Vita båtar under juni-juli 1945 till Trelleborg och reste efter 18 månader i Sverige till Eretz Israel. |
 |
| Ett flertal kvinnliga elever, barn från den religiösa skolan/lägret på Fiskarudden på Lidingö har rest till Israel med S/S Ulua. Här är baksidan på deras inrese-, utresekortet. |
 |
En del av listan av potentiella resande till Eretz Israel från maj 1946. Listan omfattar bl.a. 70 flickor från Forsbacka och 27 pojkar från Furudal. De fanns med på den långa resan från Trelleborg till Haifa med S/S Ulua med start i januari 1947. Sammanlagt omfattade listan 3311 personer.
|
 |
| Pojkarna från Furudal som var bland de 94 som var med den långa resan till Eretz Israel. |
Prolog
I natt bestämde jag mig om att skriva om Förintelsens överlevande som kom till Sverige med Vita båtar under sommaren 1945. Många av de var i så dåligt skick att de fick bäras iland. Även i passagerarlistorna så är det dokumenterat vilka kunde gå själva och vilka skulle bäras på bår.
Merparten av de som kom till Sverige från Bergen-Belsen återhämtade sig jättefort. Många återhämtade sig dock aldrig. De ligger begravda på ett flertal platser i Sverige där beredskapssjukhusen som tog emot de överlevande, låg.
Jag vet inte riktigt hur skall jag beskriva gruppen av ungdomar vars öde jag ville nedteckna. De kom till Sverige strax efter kriget. De var unga. De kunde de slaviska språken. De överlevde Förintelsen. Deras syskon och föräldrar mördades under Förintelsen. De såg på Europa som det var en stor begravningsplats. De ville bygga nytt, men inte i Sverige. Samtliga hade en tung last inombords som de aldrig visade utåt. När jag tänkte på den här gruppen så kom jag på att flera unga kvinnor som låg på olika beredskapssjukhusen i landet fick besök av medlemmar ur mosaiska församlingen, frälsningsarméns soldater och sionister. Just det här med sionister kunde jag inte riktig då förklara. Nu blev det dock allt solklart. Det var sionister som sökte folk till Eretz Israel. De åkte till alla sjukhus, konvalescenthem, skolor mm och letade efter lämpligt folk som var beredda att bygga det judiska folkhemmet - Israel.
 |
De kom till Sverige strax efter kriget. De var unga. De kunde de slaviska språken. De överlevde Förintelsen. Deras syskon och föräldrar mördades under Förintelsen. De såg på Europa som på en stor begravningsplats. De ville bygga nytt men inte i Sverige. Samtliga hade en tung last inombords som de aldrig visade utåt. Troligen så kom de till Malmö eller Trelleborg med någon av de Vita båtarna, lastfartygen Rönnskär eller Karskär som fick tjänstgöra som lasarettsfartyg sommaren 1945.
|
De flesta av de överlevande som kom med Vita båtar ville inte stanna i Sverige. Så fort de fick hälsan tillbaka ville de vidare. Helst till Eretz Israel, USA eller Sydamerika (min forskning). Det fanns judiska organisationer såsom Berihah (Bricha) som redan under sista krigsåret organiserade flykten från Europa till Eretz Israel. Det var två judiska kämpar från Warszawa och från Vilna gettot Icchak Cukierman och Abba Kovner som år 1944 bildade och deltog aktivt i verksamheten av BERIḤAH (Heb. בְּרִיחָה; "Flykt"). Det handlade naturligtvis om flykten till Erec Israel. Första samlingspunkten var Bukarest dit de första grupperna avjudar anlände i mitten av januari 1945. Efter Kielcepogrom så förhandlade sig Cukierman till ett öppnandet av Polens södra gräns och den största legala flykten, 175 000 judar, var ett faktum. Öppnandet av gränsen var, naturligtvis ett samspel med den tjeckisa regering där Jan Masaryk och Rudolf Slansky var positiva och såg till att tjeckiska staten stod för tågtransporter från gränsen vidare söderöver till Berihahs centra.
Flyktingorganisationens motståndare var Storbritannien som ville begränsa invandringen till Eretz Israel (Palestina). I den ökända brittiska Vitboken har man begränsat antalet judiska immigranter till Eretz Israel (Palestina) till 10 00 per år. Detta trots att krigshetsen ökade markant i Nazityskland. Organisationen Berihah, Haapalah/Aliyah Bet (uppdrag från Jewish Agency) och andra chartrade och köpte skepp och försökte på så sätt i hemlighet transportera judar till Palestina via Medelhavet.
Efter krigets slut fanns 250 000 judar i Europas uppsamlingslägren (DP-läger). Bara under andra halvåret 1945, direkt efter kriget kom det 60 000 Förintelsens överlevande till Eretz Israel. Flera sionistiska organisationer deltog i underjordiska närverk för att smuggla judiska flyktingar till Medelhavets kuster för vidare transport till sjöss till Eretz Israel - Palestina.
Den mest uppmärksammade fartyget av de som skulle föra de judiska flyktingarna, Förintelsens överlevande hette
Exodus 1947 vars öde filmatiserades på 60-talet.
Ett mindre känt fartyg hette
Haim Arlosoroff. Fartyget hette tidigare S/S Ulua och bytte ägare och namn under hösten 1946. De nya ägarna hette Weston Trading Company och fartyget låg i Marseille.
 |
Ett mindre känt Aliyah Beth fartyg hette Haim Arlosoroff. Fartyget hette tidigare S/S Ulua och bytte ägare och namn under hösten 1946. De nya ägarna hette Weston Trading Company och fartyget låg i Marseille. Här i hamnen byggdes om fartyget. Förutom att man byggde om aktern så att flera personer skulle kunna sova där så har man även satt upp två stora tank med bränsle.
|
Fartyget byggdes om i Marseille för att möta de nya behoven, bl.a. att kunna ta emot 1000 passagerare. Fartyget lämnade Frankriket sista decemberdagen 1946. Kapten var Gad Hilb och besättningen på 27 man var huvudsakligen judisk-amerikanska volontärer. Det fanns även en Militär kapten
Eliyahu Eliav från Mossad som hade tre andra agenter med sig; Nissim Levitan, Israel Auerbach och Zvi Katznelson. S/S Ulua - Haim Arlosoroff styrde från Marseille mot Köpenhamn och slutmålet Trelleborg. Egentligen så var slutmålet startpunkten för fartygets resa till Eretz Israel.
Britterna som följde genom sin underrättelsetjänst båtens resa redan från Marseille. Strax innan fartyget anlöpte till Trelleborg kom den till Köpenhamn. Där hat britterna har sagt till de danska myndigheter att S/S Ulua - Haim Arlosoroff חיים ארלוזורוב skulle användas för transporter av vita slavar (would be used to transport white slaves) och därför borde danskarna stoppa fartyget från vidare färd. S/S Ulua provianterade utan problem i Köpenhamn och anlände därefter till Trelleborg. Britterna gjorde därefter ett nytt försök att stoppa fartyget i Le Havre.
Samtidigt som S/S Ulua anlöpte till Trelleborgs hamn kom Förintelsens Överlevande dit. De kom med ett chartrat tåg. SJ vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med S/S Ulua var huvudsakligen de som Sverige tog emot inom UNRRA aktionen (Vita båtar) från Bergen-Belsen och med Vita bussar strax innan. Gruppen bestod av 550 unga kvinnor och 94 män. Samtliga reste från Sverige med nya svenska främlingspass och ett gemensamt kubanskt (falskt) visum. Att Sverige tillät det berodde det troligen på starka efterkrigs politiska påtryckningar. Let my people go! Troligen var det påtryckningar från USA. De var kraftigare än de från Storbritannien. Storbritannien som ville stoppa all emigration till Eretz Israel och införde en stark kvotering strax före kriget 1939. Att låta ungdomarna avsegla var det kanske också ett sätt för Sverige att betala av krigsskadeståndet....
Den 24 januari 1947 lämnade S/S Ulua Sverige och satte kurs Eretz Israel. En kraftig storm slog ut de flesta resande. Sjösjuka låg de i den mörka hallen. Bara ett tiotal var opåverkade. Bland de var Jakob Sylman. Jakob berättade att situationen under däck var fruktansvärd, Britsarna stod nära varandra och det lila bagaget de hade med sig hade förskjutits så det var i det närmaste omöjligt att ta sig fram till de behövande. Stormen fortsatte och Jakob blev kallad på däck. Det visade sig att ett av tankarna, den på babordssidan har slitit sig loss och fartyget fick en slagsida. Man var nödsakad att snabbt ta loss den andra tanken på motsatta sidan. Fartyget la till på måndagen den 27 januari i hamnen i Le Havre
(N 49° 31'29" E 0° 6'14"). Britterna i hamnen där försökte på nytt stoppa fartyget och anmärkte på antalet livflottar och dylik säkerhetsutrustning. Fartyget lyckades att få tillstånd och lämnade hamnen på fredagen den 31 januari.
Nu skulle de runda Biscayabukten som är ökänd för sina stormar, snabba väderomslag och vågor. Speciellt under vinterhalvåret då havet kan vara mycket vilt. Just där, på väg mot Gibraltar sundet har fartyget den 3 februari passerats av det modernaste brittiska krigsfartyget HMS Vanguard med alla brittiska kungligheter och deras avkomma ombord. Det brittiska hovet var på väg till Sydafrika. Det sägs att Ulua har de haft den israeliska flaggen i aktern vilket måste har gjort britterna vansinniga eller? Efter att ha passerat Gibraltar har S/S Ulua lagt till i hamnen i Alger (Latitud / Longitud: 36°77′05′′N 3°07′25′′E ). Efter en snabb proviantering och bränslepåfyllning och utan brittisk inblandning satte S/S Ulua kurs österut. Efter att ha rundat Sicilien ändrade den kursen igen, nästa rakt norrut mot Metaponto, Italien. I Metaponto fanns ingen hamn, bara en vacker strand. (40°22′28″N 16°48′36″E). Man använde sig av småbåtar för att ta sig från stranden ombord på S/S Ulua och ytterligare 684 presumtiva immigranter steg ombord (den 21 February 1947). Totalt var det då 1384 immigranter ombord (plus besättning) när fartyget lämnade Metaponto.
Samtidigt som S/S Ulua anlöpte till Trelleborgs hamn kom Förintelsens Överlevande dit. De kom med ett chartrat tåg. SJ vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med S/S Ulua var huvudsakligen de som Sverige tog emot inom UNRRA aktionen (Vita båtar) från Bergen-Belsen och med Vita bussar strax innan.
S/S Ulua provianterade utan problem i Köpenhamn och anlände därefter till Trelleborg. Samtidigt anlände till Trelleborgs hamn Förintelsens Överlevande. De kom med tåg och deras SJ vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med var de som Sverige tog emot inom UNRRA aktionen (Vita båtar) från Bergen-Belsen. Gruppen bestod av 550 unga kvinnor och 94 män. En serie bilder från Trelleborgsmuseum från januari 1947. Tack.
Familjen Madowicz före kriget. Första från vänster Madowicz Pola (f. 1920) och första från höger Maria - Miriam (f. 1925) överlevde Förintelsen. De kom till Sverige med Vita Båtarna från Bergen-Belsen. Systrarna Madowicz reste med S/S Ulua till Eretz Israel.
Inresekort (Inreseuppgift) av Madowicz Pola (L:2762) som kom till Sverige från Lübeck. Hon reste med en yngre syster, Maria (L:2761) som också var i Bergen-Belsen. Den gröna stämpeln 8 juli 1948 är inresedatum till Malmö. På baksidan av det kortet finns information (från svenska polisen) var hon har varit under sin vistelse i Sverige. Alla som skulle med S/S Ulua skulle fylla Utresekortet. På den stämplades det historiska datumet 24 januari 1947. L-nummer finns på Polas Inreseuppgift högst upp till höger. Numret tilldelades starx före avresan med Vita Båtar från Lübeck under sommaren 1945. Systrarna Madowicz kom med Vita Båten Kronprinsessan Ingrid.
 |
| S/S Ulua på väg till Eretz Israel. Ghetto Fighters Archives. |
 |
| Från Trelleborg till Le Havre där britter försökte på nytt att stoppa S/S Ulua. |
 |
| Den långa resan från Trelleborg till Haifa, 24 januari - 28 februari 1947. |
Under färden diskuterade Mossad och passagerarna hur de skall landa i Eretz Israel. De visste att de var övervakade och skulle snart bli "eskorterade" av den brittiska marinen. Planen var att komma rätt så nära stranden så möjligt, gira starkt och med full fart (12 knopp) sätta fartyget på grunt vatten varifrån immigranter skulle försöka ta sig iland och fly undan de brittiska soldaterna.
Ett brittiskt rekognoseringsflygplan upptäckte skeppet den 27 februari klockan 13.45, cirka 60 km från Port Said, Egypten. Fem brittiska skepp slog följe med S/S Ulau - "Haim Arlosoroff" som fortsatte sin färd mot Haifa viken ( 32.8169 Longitude: 35.0057.
På morgonen den 28 februari var det en hel armada av jägare och minsvepare som omringade S/S Ulua, sammanlagt 5 krigsfartyg. De fem brittiska skepp slog följe med S/S Ulau var HMS Chieftain, HMS Chevron, HMS Rowena, HMS Welfare och HMS St Austuell Bay som stod i ständig radiokontakt med bryggan på S/S Ulua och senare S/S Arlosoroff. Det var strax efter midnatt den 28 januari som man bytte Hondurasflaggan på S/S Ulua och satte dit den israeliska. Man meddelade samtidigt att S/S Ulua heter numera S/S Arlosoroff varvid britterna svarade
Happy Birthday. Som planerat accelererade fartyget och försökte som planerat komma förbi dem brittiska skeppen som blockerade vägen. HMS Rowena och HMS Welfare, två brittiska minsvepare närmade sig S/S Arlosoroff från aktern och lyckades till sist att sätta ombord 2 officerare och och 10 brittiska soldater. När de kom ombord på fartyget försökte de ta sig mot bryggan. Förintelsens överlevande satte motstånd och pressade tio av soldaterna i vattnet och fångade de återstående. HMS Chieftan och en polisbåt från Haifa plockade upp de från vattnet. HMS Rowena gav inte upp. Efter en stund kom den ifatt S/S Arlosoroff och la sig jämsides. Den här gången har de lyckats hacka upp sig och få över en styrka på 27 man innan man lyckades på S/S Arlosoroff att komma loss.
Styrkan som bordade fartyget hade skarpladdade vapen men sköt i luften. Under allt detta tumult närmade sig S/S Arlosoroff stranden. Den brittiska styrkan nådde inte kommandobryggan och styrhytten. HMS Rowena och HMS Welfare de två brittiska minsvepare som förföljde S/S Arlosoroff gav upp för att inte gå på grund. S/S Arlosoroff sattes medvetet på grund.
14 av Förintelsens överlevande hoppade överbord och började simma mot Bat-Galim-stranden. De fångades direkt av britterna då S/S Arlosoroff sattes på grund precis vid brittiska arméns baracker vid Bat-Galim-stranden. Striden ombord varade i cirka tre timmar. Cirka 30 judar och 3 brittiska soldater skadades.
Den tidigare nämnda radiokommunikationen med "Hamossad for Aliyah Bet" huvudkommandot varade hela vägen tills skeppet träffade klipporna på Bat-Galim-stranden, och därefter Gidron, 'Gidoni', sprängde radion. Några av medföljande Mossadagenter gömde sig i fartyget och på natten simmade osedda iland.
Den brittiska regeringen beslutade att samtliga 1398 judiska immigranterna, bland de 694 från Sverige, skulle deporteras till Cypern. Från hamnen i Haifa fördes 20 av flyktingarna på bårar till tre engelska örlogsfartyg som stävade så småningom mot Cypern. Alla ombord placerades därefter i interneringslägret nummer 66. Cypern var då en brittisk koloni.
Epilog I
I lägret på Cypern "väntade" över tusentals judiska överlevnade från Förintelsen för att få komma till Eretz Israel. I en vetenskaplig avhandling skrev man att efter att när immigranterna från
S/S Haim Arlisoroff internerades (över 800 kvinnor) har antalet giftermål ökat kraftigt och därefter även barnafödandet i lägret. Det föddes över 2 000 barn i lägret fram till 1949. Hur många av de hade "föräldrar från Sverige" är inte känt.
S/S Haim Arlosoroff (S/S Ulua) i förgrunden och HMS Chevron vid Bat Galim.
 |
| En brittisk jagare kom ifatt S/S Ulau - Haim Arlosoroff och 13 brittiska soldater gick ombord på fartyget och och försökte ta sig mot bryggan. Förintelsens överlevande attackerade dem och pressade tio av soldaterna i vattnet och fångade de återstående tre. En annan brittisk jagare bordade fartyget och skickade 18 soldater som tog över navigationsbron och följaktligen huvudområdet och aktern. Britter hade skarpladdade vapen men sköt i luften. Under allt detta närmade sig S/S Ulau - Haim Arlosoroff stranden, och 14 invandrare hoppade ombord och började simma mot stranden; men de fångades av britterna. Samtidigt så grundstötte man fartyget mittemot Bat-Galim-stranden. Striden ombord varade i cirka tre timmar. Cirka 30 judar och 12 brittiska soldater skadades. Här står brittiska MP i vita hjälmar och med vita batonger längs relingen för att förhindra judar att hoppa överbord. |
 |
Många av Förintelsens Överlevande kollapsade och fick bäras i land, den här gången av brittiska soldater,
|
 |
| Förintelsens överlevande födde över 2000 barn bakom taggtrådsomringande läger på Cypern. Många av de hade sina rötter i Sverige dit de kom med UNRRA aktion - Vita Båtar, 1945. |
 |
Bakom taggtrådsomringande läger nr. 66 på Cypern. Många av de hade sina små rötter i Sverige dit de kom med UNRRA aktion - Vita Båtar, 1945. De stora rötterna fanns i Östeuropa där kroppar och askan av deras föräldrar, syskon fanns.
|
 |
Lubiniecki Salomon, från Sierpce som var med på S/S Ulua - Haim Arlosoroff. Hanvar med i gruppen som kom ombord i Italien. Han fick, efter 1 år lämna lägret på Cypern och kom till Eretz Israel inom den nya brittiska kvoten 750 personer per månad.
|
Epilog II
Jag skulle så gärna veta om ungdomarnas vidareöden. Vill gärna träffa deras barn och barnbarn.
Viktig läsning:
På väg till Israel eller på engelska
Hachshara and Youth Aliyah in Sweden 1933-1948
By Emil Glück, Judith Diamond, Yaël Glick
