Saturday, June 1, 2019

White Boats - SS Kastelholm - Red ship leaving on July 11 1945 to Stockholm

SS Kastelholm. Avgång från Lubcek den 11 juli 1945. Ombord fanns en ensam flicka med ett nummer 4044. Nummer 4044 - Frimet Einhorn från Lodz i Polen som har inte hunnit fylla 16 år. I hennes Läkarkort från beredskapssukhuset i Sigtuna finns en kort anteckning: Föräldrar döda, syskons öde ökänt... Frimetta Einhorn var en skolflicka i Polen knappt 11 år när tyskarna ockuperade Polen. Hon hamnade i Lodz Getto och därefter så passerade hon ett antal koncentrations/arbetsläger och hamnade till sist i Bergen-Belsen. 

Nummer 4044 - Frimet Einhorn från Lodz i Polen som har inte hunnit fylla 16 år. I hennes Läkarkort från beredskapssukhuset i Sigtuna finns en kort anteckning: Föräldrar döda, syskons öde ökänt... Frimetta Einhorn var en skolflicka i Polen knappt 11 år när tyskarna ockuperade Polen. Hon hamnade i Lodz Getto och därefter så passerade hon ett antal koncentrations/arbetsläger och hamnade till sist i Bergen-Belsen. Där befriades hon av brittiska styrkor den 15 april 1945. Soldaterna möttes av omkring 60 000 svältande, utmärglade och svårt sjuka fångar, och högar av döda. Frimett tillhörde kategorin "halvdöda".Hennes diagnos var förändringar i lungorna och. Hon skickades till Lubeck och därifrån kom hon den 15 juli med Vita båtar till Sjukhuset i Sigtuna. På kvällen den 7 augusti 1945 dog hon i sjukhussängen i Sigtuna. Dagen därpå jordfästes hennes särade och utmärglade kropp i Stockholm.

Nummer 4032 Polgar Margit, se bilderna nedan

Nummer 4039 Grunberger Sari, se bilderna nedan



Nummer 4044 - Frimet Einhorn från Lodz i Polen som har inte hunnit fylla 16 år. I hennes Läkarkort (den övre på bilden) från beredskapssukhuset i Sigtuna finns en kort anteckning: Föräldrar döda, syskons öde okänt... Frimetta Einhorn var en skolflicka i Polen knappt 11 år när tyskarna ockuperade Polen.














White Boats - SS Kastelholm - Red ship leaving on July 19 1945


Vart SS Kastelholm skulle den 19 Juli 1945 och varifrån den avgick måste kontrolleras.

Det var både män och kvinnor ombord. Antalet möjliga pasagerare  utryckt som capacity = 235. Utnyttjades alla platser?

På sidan 3 i förteckningen finns såsom nummer 8649 och 8650, systrarna Baum från Polen. 8649 hette Karola och inte Kajla. Båda vårdades därefter ipå beredskapssjukhuset i Örebro. De bosatte sig i Stockholm. Deras män var också överlevande från Förintelsen. Båda fick barn och därefter en hel del barnbarn.





Thursday, May 30, 2019

White Boats - SS Kastelholm - Blue ship leaving Lubeck on June 28 1945 to Stockholm

Rosi Weinbergers "brittiska dokument. Det bruna är hennes Field Medical Card och det vita är baksidan av hennes DP-kort (Displaced Person Index Card).
Det brittiska sjukhuset i gamla kasernområdet som låg 1.5 km ifrån koncentrationslägret. Hela området blev ett jättesjukhus med 13 400 sängplatser. Rosi Weinberger flyttades hit från lägret.

Rosi Weinberger brittiska läkarjournal. Från koncentrationslägret flyttades hon till det brittiska sjukhuset i gamla kasernområdet som låg 1.5 km ifrån koncentrationslägret. Hela området blev ett jättesjukhus med 13 400 sängplatser.

Rosi Weinberger flyttades med tåg från det brittiska sjukhuset i Bergen-Belsen till det svenska Swedish Transit Hospital i Lubeck. Här fick hon ett nummer 410. Det kortet stämplades på redden i Trelleborg och därefter i Stockholm med 1 JULI 1945.  På kortet finns henns namnteckning Weinberger Róza.





SS Kastelholm skulle komma till mötesplatsen för de fem Vita båtar, redden utanför Trelleborg i tid. Därför skickade man ett radiomeddelande genom HM Prins Carl om en hastig kolning i Karlskrona. En pråm med 10 man att lasta skulle vara på plats.

SS Kastelholm skulle komma till mötesplatsen för de fem Vita båtar, redden utanför Trelleborg i tid. Därför skickade man ett radiomeddelande genom HM Prins Carl om en hastig kolning i Karlskrona. En pråm med 10 man att lasta skulle vara på plats. Dahlbom var kaptenen på SS Kastelholm.

När S/S Kastelholm anlände till Stockholm har 11 personer förts direkt i ambulans till Epidemiska Sjukhuset i Stockholm. I sjukhusets journal från 1 juli 1945 finns de namnen registrerade med start av nr. 2055. Flera av de intagna dog efter dagar eller veckor. I mångas journaler har man inte kunnat ställa diagnosen. I flera fall då en röntgenundersökning genomfördes kunde man inte avläsa bilderna på grund av vätskemängden och de långtgångna vävnadsförändringarna.















Wednesday, May 29, 2019

Chevra Kadisha styrelse - Skam för det judiska i Stockholm - Untermensch och Übermensch - 95 kronor per grav och år.

Chevradagen den 17 maj 2019. Vid Vera Krémers grav. Graven, den osynliga nästan gravstenen längst ner vid rabbinens vänstra fot. Vera har haft en Auschwitznummer. Vera kom med Vita båtar till Stockholm. Dog vid Roslagstullssjukhus. Svenska staten stod för hennes vård i 5 dagar. Hon dog på femte dagen. Svenska staten stod för kostnader för hennes begravning och för gravstenen vid Norra Judiska begravningsplatsen. K-3308 var det enda som syntes av Vera Krémers grav. Nästan som i ett koncentrationsläger, inga namn, bara ett nummer.
Untermenschens grav som har legat under markytan i 74 år, K-3308 var det enda som syntes av Vera Krémers grav. Nästan som i ett koncentrationsläger, inga namn, bara ett nummer.Efter rengöringen kan man tyda VERA KREMER och att hon dog i juli 1945. 5 dagars "vårdtid" står i hennes sjukjournaler.
Samma grav som ovan (vid rabbinens fot) dock efter framtagningen av gravstenen och renoveringen. Bilden ha skickats till Vera Krémers dotter Julia som överlevde Förintelsen och bor i Budapest. Jag kunde inte ha Chevras policy att glömma bröder och systrar och tillfredställa sig själva genom att titta på Chevras konto och spendera pengar på resor till Alsace. Tidigare syntes enbart K-3308 skylten vid Vera Krémers grav. Nästan som i ett koncentrationsläger, inga namn, bara ett nummer. Precis som nazisterna ville.

Jag har vänt mig till Chevra Kadishas styrelse med anhållan att föreningen som sitter på nära 7 miljoner kronor skulle bidra till ett projekt som skulle resultera i att Förintelsens offers gravar i Stockholm kom till yta. Kom till ytan, bokstavligt!

Det handlar om gravar där vilar flickor och kvinnor som kom från Bergen-Belsen koncentrationsläger för att få vård i Sverige. Många var i 10-12 års åldern när kriget började och begravdes innan de har hunnit fylla 16 år. Förintelsens offer som vägde 20-25 kg när de kom till Stockholm. De flesta dog inom ett år efter ankomsten till Sverige.

Judiska Församlingen och Chevra Kadisha i Stockholm som har ansvaret för gravarna har aktivt missköt "flyktingarnas gravar". De har genom åren sjunkit både gravar och gravhällar. Jag skrev ansvaret men menade det administrativa ansvaret. För egentligen ansvaret ligger på oss alla som inte delar människor i Untermensch och Übermensch.

Judiska församlingen säger öppet ja, och erkänner att de har missköt den uppgiften och försöker få medel så att åtmonstone det står rätt namn på gravhällar av de begravda. Misskötsel gravarna av Förintelsens offer, offer som har bara några veckor innan de kom till Sverige har varit bara ett nummer. Ett nummer som de fick intatuerat på sin underarm. Ett nummer som talade om för de att de är untermensch undermänniskor. En undermänniska är termen som nazisterna som använde det för att beskriva "underlägsna människor" ofta även kallade "massorna från öst", då menade nazisterna  huvudsakligen judar.

Jag vände mig till Chevra Kadisha då sällskapets medlemmar tillsammans med en rabbin har i år bett Kaddish vid graven av det första av Förintelsens offer som dog Stockholm och begravders i Stockholm. Det var svårt att hitta hennes grav trots att platsen var rätt markerat med rätt gravnummer, K-3308. Gravnummer var det ända som fanns kvar. Igen, ett nummer. Svårt att hitta, då Vera Krémers gravhäll var nästan helt under markytan. Bara två bokstäver ER och två siffror 45 (dödsåret) 1945 syntes.

Jag tillfrågade den närvarande där Chevrastyrelsens ordförande Hans Fink om det var inte en av Chevras uppgifter att sköta om gravarna där. Ja absolut, var svaret. Jag skrev till styrelsen som samtyckte att något skall göras. Fick ett, snart standart svar, att styrelsen kunde INTE ta hand om gravarna för att.... marken tillhör Judiska församlingen.....

Jag skrev en motion om det till årsmötet som ägde rum igår kvällig. Styrelsen kommenterade min motion som hette 95 kronor per grav och år genom att hänvisa till Gravkommittén och inhämta synpunker därifrån. Det speciella är att det finns ingen sådan kommitté och den som fanns gick i graven i slutet av förra Millenniet. Det visste styrelsen väl men medvetet hänvisar de till något som inte finns. Vidare skriver man att man är positiv till att pröva frågan. Det känns som ren hyckleri. 

Chevra Kaddisha styrelsen agerande påminner mig starkt om konflikten mellan svenska judar "massan från öst". Konflikten har funnits både före och efter andra världskriget. Var det därför de har i 74 år missköt Förintelsens offers gravar.

Nästa år blir det 75 år sedan koncentrationsläger Bergen-Belsen befriades. De blir det 75 år av misskötsel av Förintelsens offers gravar. Grattis Chevra Kadisha! Ni har lyckats!

Tillbaka till Chevras styrelse. Det kom upp till ytan att Chevra inte vill bekosta begravningsutrustning för 35 000 kronor eller installera rinnande vatten vid Kapellet. Det tillhör faktiskt till judiska begravningsritualer att tvätta händerna efter gravsättningsceremonin. Nej, inte ens det är fixat trots att frågan väcktes 1997.

Samtidigt så sitter Chevrastyrelsen på nästan 7 miljoner kronor och deras huvudglädjeämne är att pengarna växer i takt med att börsen utvecklas i positiv riktning. Detta år blev det hela 500 000:-.

Glädjen är så stor i Chevrastyrelse att man i Resultaträkningen kommer upp en summa på 142 424 kronor. Summan står under verksamhetskostnader. Hela "Verksamheten" bestod dock av en resa för hela styrelsen (med fruar och män?) till Strasbourg i franska Alasce.

Hans Flink försökte således gömma 100 000 kronors resa under Verksamhetskostnader, inköp för begravningsverksamheten, se nedan. Resten av styrelsen som var med på resan godkände detta och skrev under Årsredovisningen. Även revisorn Peter Rosenbergi sin Revisionsberättelse tillstyrkte det.

Resan är på inget sätt nämnd i hela Årsredovisningen. Det var inte en enhälligt årsmöte som röstade för ansvarsfriheten för Chevras styrelse, bara styrelse och de styrelsetrogna.

Hans Flink försökte således gömma 100 000 kronors resa under "Verksamhetskostnader, inköp för begravningsverksamheten". Resten av styrelsen som var med på resan godkände detta och skrev under Årsredovisningen. Även revisorn Peter Rosenbergi sin Revisionsberättelse tillstyrkte det.
När en av kvinnliga aktiva i Tahara-gruppen har påpekat detta i en motion som hon skickat från sin arbetsdator i ett statlig verk så kom Chevra Kadishas hämnd.  En riktig vendetta. Ordföranden i Chevra Kaddisha fd anställd av Skatteverket Hans Flink informerade om det verkets chef. Ren angiveri, enligt mig. Skam skanderade man i möteslokalen. Med all rätt. Hans Fink förklarade sitt avskyvärda beteende att han är svensk, han menade förutom att han är en jude. Men ger det honom rätt till en vendetta? Mot en ung kvinlig volontär med rötterna i Ryssland.

Hans Fink sitter kvar. Fortsätter han som ordförande? Det vore skamligt för styrelsen och alla medlemarna.

Någon påpekade att det finns en gammal kutym att lösa den typ av frågor med hjälp av rabbiner. Inte mha verksamhetschefen i en statlig myndighet!
Hans Fink har sagt att resan till Strasbourg i franska Alasce och Tyskland var bl.a. var genomförd just med syfte för att träffa rabbiner där.

Det vimlar av kyrkor och rabbiner i Strasbourg.