Tuesday, November 29, 2011
Mina mor- och far föräldrar
Jag fick aldrig träffa de. Inte mormor, inte farmor
Inte farfar, inte morfar!
Av morfar och farfar har jag inte ens bilder!
Under normala förhållanden, växer ett barn i kretsen av en familj med föräldrar, syskon, mostrar, farbröder. Barnet springer och leker bland dem vid stora gemensamma högtidsdagar. Barnet känner att de hör till dennes liv och känner sig trygg bland dem.
Även bilder på förfäder tillhör familjekretsen. Samma bilder som finns hemma hänger hos far- och morföräldrarna och hos mostrar och fastrar. Barnet erfarenhet kommer från stor familj med ett flertal gemensamma nämnare. Vi födda efter Förintelsen har inte upplevt hela denna värld av känslor, möten och upplevelser. Vi födda efter Förintelsen, bor oftast i ett annat land än våra föräldrar och far- och morföräldrar.
I never met them. Not my grandmother on mother´s side, not grandmother on my father´s side! Not grandfather, not Grandpa! I do not have any pictures of my grandfathers!
Picture from Yad Vashem archives: My grandfathers name Boruch Wasserman, his parents name Rivka and Moshe and place of birth: Kalaurowicze, 29 km east of Pinsk.
Det finns ingen bild över min morfar Gabriel Rozental född 30 december 1893 (?) i Warszawa. Han mördades i Treblinka 48 år gammal.
Min faster Iwa Riva Wasserman född 1919 i Pinsk och som var bara 5 år gammal när hennes mor dog och uppfostrades av en styvmor Dasha. Iwa Wasserman liksom Dasha och hennes två barn Izak och .......... mördades av tyska Einsatsgruppen vid likvidationen av Pinsk getto.
Monday, November 28, 2011
Pamiętnik Blumki, autor: Iwona Chmielewska
Warszawa - ul. Krochmalna 92 - Dom Sierot.
Niegdyś żyła tu Blumka, doktor Korczak, pani Stefa i dwieście dzieci
(Błąd: dzieci było tylko sto. 50 dziewczynek i 50 chłopców!),
a wśród nich:
Zygmuś, który podarował życie srebrnej rybie,
Reginka, której opowieści potrafiły oświetlić najmroczniejszą noc,
Pola, która wyhodowała w swoim uchu groszek,
Chaimek, którego mrówki zaprowadziły przed sąd,
Kocyk, który tak pięknie pomagał, nosząc węgiel w emaliowanym nocniku
i myszka, dla której okruszki spadały prosto z nieba.
Blumka wszystko to zapisywała w swoim pamiętniku, a gdy brakło jej słów, dopełniała rysunkiem.
Do dnia, gdy wybuchła wojna...
Jej pamiętnik nie jest gruby, ale czasem z grubej książki - tak przynajmniej twierdził Pan Doktor - "nic się człowiek nie dowie nowego, a z cienkiej książki dużo".
Na Siennej, 5 sierpnia 1942 roku było 239 dzieci - wg. mojego ojca i jego artykułu z 1944 roku - zob. Michał Wróblewski, O Januszu Korczaku, wspomnienie z ostatnich lat życia, Widnokręgi, nr. 8, 1944.
http://fcit.usf.edu/Holocaust/korczak/kkronika/nowewidn.htm
Sunday, November 27, 2011
Subscribe to:
Posts (Atom)