Nelly Sachs - Alfred Nobel - 10 december - Att få ett Nobelpris på sin födelsedag.

Nelly Sachs i sin Kajuta där på bordet stod alltid hennes skrivmaskin med enbart tyska tecken av märket Mercedes Prima.

Minnestavla vid Bergsundsstrand 23, i bakgrunden fartyg vid Cementas depå på andra sidan av Liljeholmsviken.

Nelly Sachs borde först på nedre botten i det gula huset. Hon flyttade därifrån efter en otäck händelse då i september 1947, kastades det sten mot fönstret där hennes mor satt. Tråkigt nog så var det  två år efter kriget då sanningen om dödslägren var allmänt känd i Sverige. ändå kastades det sten mot så judehuset.  Om denna händelse skriver Nelly Sachs i ett brev (finns på KB) till poeten Ragnar Thoursie. ”Ett gäng södergrabbar har de senaste dagarna roat sig med att kasta stenar ...". Efter den händelsen fick Nelly och hennes mor flytta till en lägenhet på 3 tr. Även den med utsikten mot vattnet.

Trapphuset och hissen 3 tr upp där Nelly Sach bodde. 

Nelly Sachs grav vid Judiska Norra Begravningsplatsen. lite till höger från ingången.

Det är nog enbart Nelly Sachs som fick ett Nobelpris på sin födelsedag, den 10 december 1966. Då fyllde hon 75 år.

Den 10 december 1896 dog i San Remo, Italien, Alfred Nobel. Därför utdelas priset just denna dag. Samma dag, fem år innan, den 10 dec 1891 i Berlin föddes Leonie Nelly Sachs.

Nellys pappa William född i Wroclaw-Breslau brukade på henns födelsedag påminna henne om att "Nu i Stockholm delar de ut Nobelpriset".

Begsundsstrand 23 är adressen till huset där Nelly och hennes hjärtsjuka mor bodde i Stockholm. Många skriver om det som ett lugnt och lummigt mråde. Men vid slutet av 1940-talet och inte heller nu var det ett lugnt område. Det var ett typiskt industriområde. Visserligen började HSB bygga på sydvästra delen av Reimersholme men inte den delen som var synlig för Nelly.

Så utsikten från Nelly Sachs lägenhet som beskrivs "med utsikt över vackra Reimersholme och Liljeholmsviken" är en nyskapelse som låter oss tro att det var grönskan som dominerade i området.. Liljeholmsviken såg hon nog men lite svårare var det med Reimersholme om man inte använde sig av Sällskappsresantricket med spegeln. Då kanske såg hon industribyggnaderna av Spritfabriken där.

Mittemot hennes fönster låg och fortsättningsvis ligger Cementa och deras kaj. Tunga lastbilar med betongblandare och cement åker därifrån i en jämn ström. Så var det förr och så är det nu. Stora fartyg lossar där oavbruttet sin cementlast.

Nelly borde först på nedre botten i huset. Hon har efter ett händelse i september 1947, flyttat till en lägenhet 3 tr. upp. Det var två år efter kriget då sanningen om dödslägren var allmänt känd i Sverige, tyvärr, så kastades det sten mot hennes fönster i det som kallades av södersbor för judehuset. I huset som köptes med medel ur sk Warburgs stiftelse* bodde då faktiskt enbart obemedlade, fattiga judar.

Om denna händelse skriver Nelly Sachs i ett brev (finns på KB) till poeten Ragnar Thoursie. Ett gäng södergrabbar har de senaste dagarna roat sig med att kasta stenar .... Nelly Sachs mor satt då vid fönstret i den etta de hade på nedrebotten.

Li var det smeknamn som Nelly Sachs använde i vänkretsen.




* Warburgs stiftelse (Generalkonsul S.E. Warburgs och hans maka Pauline Warburgs stiftelse) grundades 1940 och skulle skötas av Mosaiska Församlingen i Stockholm. År 1941 köptes fastigheten nr. 78 i kvarteret Bergsund på Bergsundsstrand 23 och 1942 köptes fastigheterna på Katarina Bangata 59 a-c. P.g.a. den stora bostadsbristen kunde Warburgs stiftelse inte tillhandahålla så många bostäder som man hade möjligheter till och därför delade Stiftelsen genom Mosaiska Församlingen även ut hyresbidrag till de fattiga östjudarna. En stenkast från Bergsundsstrand 23, vid Lindvallsplan 4, låg ett annat judehus, egentligen ett fattighus för Stockholms judar, bekostat av byggmästaren Claes Groschinsky.

6 vita gravhällar på Norra Judiska begravningsplatsen och den okända Förintelsens offers grav

Den gemensamma nämnaren för Förintelsens offer är att de är begravda i massgravar. Både som kroppar och aska. De flesta i Polen, Ryssland, Tyskland, Vitryssland och Ukraina. I Sverige har de flesta enskilda gravar och gravstenar som här på Norra judiska begravningsplatsen. Gravstenar syns dock knappt då de ligger numera 10-15 cm under gräsytan.

Jag efterlyser 6 gravstenar, egentligen sex stycker ljusgråa stenblock av granit bland de 100 gravstenar som bär namn på Förintelsns överlevande från Bergen-Belsen. De som kom med de Vita skeppen till Stockholm under juni 1945 och dog strax därefter. 

De 6 ljusgråa stenar utan namn skall representera 6 miljoner Förintelsens offer. Kanske kan de bära symboliskt namn på de 6 förintelseläger?

Bara min moster har en grav i Warszawa med dödsdatum 28 februari 1941. Graven blev en symbolisk grav för hennes make som hittades halvdöd i Bergen-Belsen och dog där i april 1945. Graven är även symbolisk grav för hennes föräldrar som mördades år 1942 i Treblinka. Graven är även en symbolisk grav för ett hundratal medlemmar ur min mammas och pappas familj som inte har någon grav och platsen för deras död är platsen för massavrättningarna strax utanför staden Pinsk. Den enkla graven vid den Judiska begravningsplatsen i Warszawa (öster om det forna Gettot i Warszawa) fungerade därför som en plats dit alla mina anhöriga, vars närmaste inte har någon personlig grav gick till.

Bara min moster har en grav i Warszawa med dödsdatum 28 februari 1941. Graven blev en symbolisk grav för hennes make som hittades halvdöd i Bergen-Belsen och dog där i april 1945. Graven är även symbolisk grav för hennes föräldrar som mördades år 1942 i Treblinka.

På samma sätt är den okände soldatens grav är en symbolisk grav för alla stupade soldater som inte har en grav. Oftast begravs på platsen en eller flera oidentifierade soldater. Den utgör ett rörande minne till vördnad av alla dem soldater som dog när de försvarade sitt hemland. Traditionen att anlägga en plats där saknade, försvunna och oidentifierbara kroppar hedras är en tradition som startade två år efter första världskrige. Då som en symbolisk handling begravdes en fransk soldat i Paris under Triumfbågen och en engelsk på Westminister Abbey i London.

Detta blev starten för "Den okände soldatens grav" som idag återfinns i många länder i världen som varit inblandade i blodiga krig. 16 miljoner miste livet under Första världskriget. Nära 60 miljoner människor, soldater och civila miste livet under det andra världskriget, dessa var inte enbart.

Av de 60 miljoner människor som miste livet under det andra världskriget har 6 miljoner blivit mördade. De har blivit mördade för att de var judar. Morden som har ett samlingsnamn Holocaust eller på svenska Förintelsen har skett på ett ytterst organiserat sätt. Både genom skjutning av Einsatzgruppen vid kanten av massgravar och i de industriella dödsapparater som hette dödsläger där man använde särskilt för ändamålet framtagen teknik ta gasa och förbränna människor. Av de 6 miljoner mördade så är fortfarande 1 miljon namnlösa.

Vi, andra och tredje generationen till de Förintelsens överlevande har oftast våra föräldrar begravda här i Sverige. Men har vid våra besök på de judiska begravningsplatserna ingen riktig plats att gemensamt hedra alla offer för Förintelsen, både de med namn och de namnlösa där alla saknar en grav.

Vid Norra judiska begravningsplatsen finns ett antal tomma platser mellan de sk 1945 gravar. Vi tycker att de skall ej gravsättas men på de tomma platserna skall 6 stycken stenblock av en avikande stensort, t.ex. ljus granit, påminna om 6 miljoner Förintelsens offer. De skall ha samma mått såsom de gravhällarna omkring, de av svart granit men vara 3-4 gånger högre och utgöra ett slags monument. Då de befintliga gravhällarna av svart granit är 40 cm breda har man kommit fram till att de ljusa stenblockets höjd bör vara 65 cm på den främre delen av stenen. På bilden prover att sättas ut på plats.

Vid Norra begravningsplatsen finns ett antal tomma platser mellan de sk 1945 gravar. Jag tycker att de skall fortsättningsvis inte gravsättas men på de tomma platserna skall 6 stycken stenblock placeras av en avikande stensort, t.ex. ljus granit. De skall påminna om 6 miljoner Förintelsens offer. De skall ha samma mått såsom de gravhällarna omkring de av svart granit (40 x 30 cm) men vara 3-4 gånger högre.

Enligt konstnären Justyna Bamba bör man använda sig av Gyllene snittet när det gäller stenblockets form. Gyllene snittet eller φ (grekiska bokstaven), på latin: sectio aurea, är det förhållande som erhålls när en sträcka delas i en längre del a och en kortare del b så att hela sträckan a + b förhåller sig till a som a förhåller sig till b. 
   Det gyllene snittets värde är 1.6180339.

Då de befintliga gravhällarna av svart granit är 40 cm breda har man kommit fram till att de ljusgråa stenblockets höjd bör vara 65 cm på den främre delen av stenen.

Då det finns 7 platser kan man kanske använda den sjunde tomma platsen som en sten till minne av 1.5 miljoner barn som förintades under den mörka tidsepoken och inte har ett grav eller ha det såsom den okändes grav.

Förintelsens överlevande - Gravplats Okänd - Beredskapssjukhuset i Örebro

I Treblinka fanns massgravar. Kropparna brändes därefter. Nu finns det bara aska över 950 000 mördade och minnesstenar med namn på orter de förintade kom ifrån.

Den gemensamma nämnaren för Förintelsens offer är att de är begravda i massgravar. Både som kroppar och aska. De flesta i Polen, Ryssland, Tyskland, Vitryssland och Ukraina.

De flesta av Förintelsens överlevande som kom till Sverige och dog strax därefter har egna gravar och egna gravstenar.

I Kalmar har man en liten kvarter där det ligger 24 offer för Förintelsen och deras gravstenar ligger samlade i kvarterets hörna.

I Norrköping och i Stockholm finns liknande platser och gravhällar.

I Örebro vet man att fyra judinnor har dött på sjukhuset, man vet deras namn och ålder men vet inte var de är begravda.

De första kvinnorna kom den 25 maj 1945 med ett tidigt morgontåg från karantänlägret i Lund. Röda kors personal skötte transporten från järnvägsstationen till Engelbrektsskolan. Under sommaren inkommer sedan fler transporter.

De som dog på Beredskapssjukhuset i Örebro.
och finns begravda på Norra kyrkogården, Örebro:
Anna Chlebowa 1870 – 1945
Cecylia Fiszlak 1896 – 1945
Julianna Kaminska 1882 – 1946
Irene Rybak 1897 – 1947

Avlidna men gravplats okänd.
Anna Zauner 1892 – 1945
Maria Mencel 1892 – 1946
Sarolta Berkowitz 1915 – 1946
Mirijam Schwartz 1910 – 1947