Sveriges statliga museum om Förintelsen sprider lögner, igen!

Här finns sanningen.

Ovanstående lögner hade riksdagsmannen för KDs, Mikael Oscarsson på sin sida. Detta trots att han hade på sin sida en sann information sedan januari 2019. En artikel (https://jewish-heritage-europe.eu/2019/01/31/sweden-restoring-the -graves/?fbclid=IwAR1izr5jm2VlMR9hid3GuH9e3aaqgwBZBnI8PLLpaEbgDZPaShOgHH2Zl0s och en annan från Local där mitt och Föreningen fFörintelsen Minne arbete vid Norra judiska begravningsplatsen är beskrivet. Ett arbete med anor från mitten av 1990-talet men som på nytt startade under 2018.

Jag har till KDs Mikael Oscarsson skickat en artikel från JEWISH HERITAGE EUROPE: Sweden: A commemorative project to restore the long-neglected graves of Holocaust victims who died soon after their liberation. Enligt datumet på Mikael Oscarsson messenger fick han artikeln tillhanda den 31 januari 2019. Artikeln tycks vara baserat på en artikel av forskaren Victoria Martinez i Local och ett 30 tal blogginlägg från min blogg.

https://jimbaotoday.blogspot.com/2019/12/activities-during-2019-and-planned-2020.html

www.shma.online

"Both parents to Triblinky (Treblinka), from where nobody ever returned" - Swedish search year 1945 after the families of children that came to Sweden with UNRRA White Boat Mission.

Swedish authorities quickly found out that the deportation of the parents, and siblings to the death camp Treblinka meant that they were murdered and the children were orphans ("Both parents to Triblinky, from where nobody ever returned").

The Swedish investigators at SUK* in Stockholm knew what Auschwitz was and what Bergen-Belsen was, but not what was hidden behind the name Treblinka**. By searching for parents and relatives of the children who came to Sweden with UNRRA White Boats (Vita Båtar), they themselves came to the realization that Treblinka was the place from which you did not get out alive.

Swedish authorities quickly found out that the deportation of the parents, and siblings to the death camp Treblinka meant that they were murdered there and children were the orphans.
In numerous investigations, they wrote, "Both parents to Triblinky, from where nobody ever returned" (Both parents to Treblinka, from where nobody ever returned). Probably the children were saying in Polish that relatives "pojechali do Treblinki", went to Treblinka - the result of the conjugation of Polish names of cities.


*SUK - STATENS UTLÄNNINGSKOMMISSION had a special unit, the Swedish National Tracing Bureau. The unit tried to find the relatives of the children who arrived in Sweden with UNRRA White Boats in July 1945.

** Treblinka (pronounced [trɛˈbliŋka] was the second-deadliest extermination camp to be built and operated by Nazi Germany in occupied Poland during World War II. The camp operated between 23 July 1942 and 19 October 1943. During this time, it is estimated that 950,000 Jews were murdered in its gas chambers. Polish rail traffic controller at Treblinka village claims in his book Old and New Memories, based on his own records, that at least 1,200,000 people were murdered at Treblinka.
Deportations to the Treblinka death camp started in Warszawa on July 22, 1942. Great Aktion there during the entire summer of 1942 (until mid-September 1942) resulted in 275,000 deported, read murdered by suffocation. Germans also deported tens of thousands more to concentration camps.
The "Great Aktion" at Piotrków lasted for eight days beginning October 14, 1942. The total of 22,000 inmates of Piotrków Trybunalski Ghetto were split into four transports which included Jews that were previously expelled to Piotrków from Kamieńsk, Przygłów, Sulejów, Srock, Tuszyn, Wolborz, Rozprza, Bełchatów, Kalisz, Gniezno and Płock. Also, Jews from Warszawa and Kraków ghettos that moved to Piotrków were in these transports. German logistics concerning the murder of Jews in Poland was very special. The area of operations was divided into Warszawa District (including Warszawa Ghetto), Radom District, Lublin District, and Bialystok District.

SUK cooperated with other search institutions.

Sveriges museum om Förintelsen - Öppet brev till Katherine Hauptman - Kommer museet att stödja plagiat och legitimera lögner? - Vita Båtar och Förintelsensoffers gravar i Stockholm.

Under hösten 2018, i samband med den planerade uppvaktning av Stockholms borgarråd beskrevs projektet med ett flartal öden av de Förintelsens offer begravda vid Norra judiska begravningsplatsen. Projektets titel "Förintelsens minne i Stockholm - En svensk och judisk historia. Historien bakom gravar av kvinnor från Bergen-Belsen". Skriften är på ett 20-tal sidor med ett flertal öden beskrivna. Även det restaureringsarbete som Föreningen Förintelsens Minne har gjort är noggrant beskrivet. Det var jag som representant för Föreningen Förintelsens Minne som tog kontakt med finnansborgarrådet. Projektet finns arkiverat i Stadshuset. Författare, projektledare, Roman Wasserman Wroblewski. Här en modell gjord av Föreningen Förintelsens Minne som förevisades i Stadshuset.

Under hösten 2018 skrev Roman Wasserman Wroblewski en skrift "Förintelsens minne i Stockholm - En svensk och judisk historia. Historien bakom gravar av kvinnor från Bergen-Belsen". Skriften är på ett 20-tal sidor med ett flertal öden av de Förintelseoffer begravda på Norra judiska begravningsplatsen finns beskrivna. Det var jag som tog kontakt som representant för Föreningen Förintelsens Minne med finnansborgarrådet. Projektet finns arkiverat i Stadshuset. Författare, projektledare, Roman Wasserman Wroblewski.

Chevradagen den 17 maj 2019. Vid Vera Krémers grav. Vera var en ung judinna från Budapest som dog i Stockholm för 75 år sedan. Bilden ovan tagen vid graven, vid den osynliga nästan gravstenen längst ner vid rabbinens Ute Steyers vänstra fot. Vera har haft ett Auschwitznummer. Vera kom till Stockholm med Vita båten S/S Kastelholm. Båten lämnade Lübeck den 5 juli 1945. Vera dog vid Roslagstullssjukhus nästan direkt efter ankomsten. Svenska staten stod för hennes sjukvård i 5 dagar. Hon dog på femte dagen. Därefter stod Svenska staten för kostnader för hennes begravning och för gravstenen vid Norra Judiska begravningsplatsen. Gravnumret K-3308 var det enda som syntes av Vera Krémers grav. Nästan som i ett koncentrationsläger, inga namn, bara ett nummer. Vera Krémers gravensten var den sista av alla sjutiotal stenar som tillhörde "De befriade 1945" och som Föreningen Förintelsens Minne rengjorde. Den har vi behållit orörd för att visa för Chevra vad glömskan och besparingarna leder till. Rabbinen Ute Steyer hade att börja med svårt att hitta stenen.

Den sista gravstenen som iordningställdes av Föreningen Förintelsens Minne (FFM) under våren 2019 tillhör den första personen som kom med UNRRAs Vita Båt S/S Kastelholm och dog strax efter ankomstem. Vera Kraemer blev 25 år. Gravstenen låg helt under markytan innan FFM grävde upp den restaurerade helt 

Angående projektet: Norra begravningsplatsen och Förintelsens offer ihågkommande.

Bästa Katherine Hauptman,

Idag fick jag ta del av informationen att Du skall leda leda en diskussion om det rubricerade, imorgon på Förintelsemuseet. Jag tycker att Du borde, som forskare, ta upp frågan om projektets upphov. Annars blir det en klar legitimering av de oriktigheter som doktoranden Daniel Leviathan och Judiska församlingen har framfört sedan de har medvetet lagt beslag på projektet. Ett projekt som de inte har gett upphov till.

Fick nyss en mail med info att det statliga Förintelsemuseet har ett samarbete med Daniel Leviathan. Leviathan i alla sina uttalanden har hävdat att det är "hans projekt" som han påbörjade, alternativ, Judiska församlingens. Det är min huvudinvändning. 

Jag är glad att någon fortsätter med projektet i synnerhet då det är numera statsfinansierat. Leviathan fick ett pris från ett privathåll Bindefeltstiftelsen, för ett Digitalplatform som Lewiathan skulle skapa. Hittills har ingen har sett den.

Jag står faktiskt för hela uppläget till projektet, anvisning till källor såsom, arkiv i Polen, Riksarkivet i Sverige med Sjukjournaler och Arolsen arkiv i Tyskland med DP-2 kort och skeppslistor från Lübeck. Allt det här samt beskrivning av ett större antal enskilda öden av förintelsensöverlevande som blev förintelseoffer finns dokumenterat av mig under åren 1995-2020 enligt följande:

• Den första dokumentationen (insamlades år 1994) finns vid Namnmonumentet vid Stora synagogan som jag och prof. Halina Neujahr har varit initiativtagare till. Där finns namn på de som kom till Sverige 1945 och dog strax därefter. Namn och beskrivning finns även i boken som gavs ut  år 1995 av Föreningen Förintelsens Minne 1995 "6 tusen av 6 miljoner - ett requiem".
• Annan dokumentation från 2018 finns i bloggen Jimbao Today, använd sökordet Norra, North, Ajnhorn, Posladek, Polgar (Polgarovà) och Grünberger. Titta bl.a. på nedanstående länken där jag har beskrivit hu de olika polska och tjeckiska namn skall stavas då man gör rättelser på gravstenarna. https://jimbaotoday.blogspot.com/2018/11/1945-ars-overlevande-och-viskleken.html
• Under hösten 2018, i samband med den planerade uppvaktning av Stockholms borgarråd. Manuset, "Förintelsens minne i Stockholm - En svensk och judisk historia. Historien bakom gravar av kvinnor från Bergen-Belsen. Skriften är på ett 20-tal sidor med ett flertal öden beskrivna. Det var jag som tog kontakt som representant för Föreningen Förintelsens Minne med finnansborgarrådet. Projektet finns arkiverat i Stadshuset. Författare Roman Wasserman Wroblewski (bifogas).
• I januari 2019 gjorde vi inom Föreningen Förintelsens Minne ett försök med att märka gravarna med små QR-koder. Vi lät en grupp ungdomar testa det och fick en positiv respons. se https://jimbaotoday.blogspot.com/2019/02/vera-kremers-vag-till-stockholm-qr.html och https://jimbaotoday.blogspot.com/2019/01/om-detta-har-ingen-berattat.html. Numera hävdar Leviathan att det var hans idé.
• I https://www.shma.online/vera-kremer från 2020, beskrivs den första patienten Vera som dog i Stockholm och begravdes vid Norra judiska begravningsplatsen. https://www.shma.online/vera-kremer. En annan överlevandes öde Jakubowitz Elsa beskrivs på samma hemsida. Även hon dog på Epidemisjukhuset i Stockholm, https://www.shma.online/systrarna-jakubowitz
• Hela projektet finns även beskrivet i boken utgiven år 2020 "The Liberated 1945 - White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden". Finns i Förintelsemuseet i Stockholm, Yad Vashem i Jerusalem, USHMM i Washington m.fl.
• Projektet finns även i Lunds Universitets arkiv 2021 då Daniel Leviathan anmäldes för plagiat. Exakta formuleringar och arbetsmetodik hade han direkt plagierat från de ovan citerade skrifterna. Det jag skrev om till Lunds Universitets Rektor i min ansökan och citerade Lunds Universitets egna regler: "Plagiat eller Plagiering innebär att du använder en annan persons verk (det kan vara en text, en bild, ett musikstycke eller dylikt) utan att referera till källan. Du tar helt enkelt åt dig ”äran” för något du faktiskt inte har gjort. Detta klassas inom universitetet som ”fusk”, precis på samma sätt som om du skulle ha en fusklapp med dig på tentan. Men nästan värre är att det motverkar att du lär sig skriva självständigt och med akademisk hederlighet. Plagiering är den form av ”fusk” studenter oftast anmäls för. Några uppenbara fall av plagiat är enligt Lunds Universitet t.ex.: "Att använda någon annans idé och skriva om denna som om den var ens egen (det vill säga, utan att ange källan). Att använda någon annans arbete och presentera det som om du själv har skrivit det. Att kopiera något direkt från internet utan att ange källan (om det är ordagrant kopierat måste du dessutom använda ”citat-tecken”). Att använda en annan författares text som du ”skriver om”, men då bara byter ut några ord här och där (detta är plagiering oavsett om du anger referensen eller inte)". De fall Leviathan beskriver i sina tidigare presentationer är alla tagna ur min och FFMs forskning. Daniel Leviathan har genomgående plagierat mitt och FFMs material.

Hälsningar,

Roman

Roman Wasserman Wroblewski. Fil.dr.

Föreningen Förintelsens Minne - FFM

Swedish Holocaust Memorial Association - SHMA

White Boat Mission 1945 - Franz Berlin a child who had been picked up in ruined Berlin and had no name, not known age, and could not say from where he came.

Dr. Collis wrote: Drivers continually brought in children from elsewhere, and if they saw no one about, just popped the child into the first vacant bed they came across. Thus one day a child who had been picked up in a Berlin street was found by us. He had no name, no known age, or any particulars about him. He understood German, Hungarian, and Czech, but could not say from where he came. We called him Franz Berlin.

7804 - entry number of Berlin Franz.

Angel of Bergen-Belsen - Luba and her small Angels, Hermina from Slovakia and Hetty from Holland.

 

Children, Holocaust survivors from Bergen-Belsen, most of them orphans were after arrival to Malmö in July 1945, placed in Sundsgården. From there, they were moved to Bergsjö. Thereafter from Bergsjö, they were moved to Lövsätra and Voxna and they would be transferred to other places. Most of the children left for Eretz Israel 

I am writing now about the Angel of Bergen-Belsen called Luba and also about her helpers, small Angels, Hermina from Slovakia and Hetty from Holland.


I will start with the history of two small angels, girls who helped Luba to run the Kinderheim during the most difficult time - in 1945, before the deportation.

I will start with the description of the Small Angels. Their history is actually the history of the Holocaust in Slovakia and in Holland.

Hermina Kranzová  (Krancowá) was living with her parents and brothers in Spisske Podhardie, Slovakia. Slovakia was a Nazi country and Slovakians early started with the antisemitic rules and also with their own detention camps for Jews. When Germans started the industrial Holocaust, Slovakians simply moved the Jews from the detention camps to the border of Generalna Gubernia and the cattle train set to SS for further processing in Auschwitz. They also paid for every Jew that was taken over by the SS at the border. It was known what happened to the Jews in Auschwitz.

On the DP-2 card of Hermina Kranzová one can read about the fate of her family as well.

 

On the DP-2 card of Hermina Kranzová one can read about the fate of her family as well.

Brought to Sweden by UNRRAs White Boats - Luba Tryszynska, left and the right Hermina Krancová that on order from Dr. Mengele i Auschwitz followed Ada Bimko and five others women to Bergen-Belsen to take care of children in Barrack 211. On the right Estera Fajner (Tusia) who was on the deportation list from Piotrków Trybunalski to Ravensbrück as number 215. Also, her mother and younger sister were on the same list.

Deportation of the village's Jews from Spisske Podhardie by Slovakian militiamen, 1942.

Esther - Hetty

It is known that several female inmates, among others, Luba Tryszynska, the woman in charge in the Kinderheim in Bergen-Belsen, was moved together with Hermina Krantzová and Ada Bimko from Auschwitz concentration camp to Bergen-Belsen. Luba Tryszynska was deported to Auschwitz in January 1943. She was separated from her husband Herschel and Luba’s 3-year-old son Isaac. Both husband and son were murdered in gas chambers. It is known that in the summer of 1944 Luba was transferred from Auschwitz to Bergen-Belsen so that it might be the beginning of the Kinderheim.

There were three main groups of children in the Kinderheim in the Bergen-Belsen concentration camp. Approximately 50 Dutch children, according to the list 57, were described as children of diamond workers who were separated from their parents and sent to Kinderheim in Bergen-Belsen while their parents were sent to two other camps. 30-50 children were from Poland, Hungary, Czechoslovakia, Romania, Slovakia and Holland. There were also Yugoslavian children and German children registered later by UNRRA both as German and stateless.

Numerous children from the group from Poland were originally imprisoned in the Piotrków Ghetto which was actually the first ghetto created in occupied Poland.

Arrival and history of Dutch children - December 4-5, 1945
The story of Dutch children starts in December of 1944, exactly the date is not known. Probably December 4-5, 1944 as on that date their parents were deported from Bergen-Belsen to other camps. Women and men, parents of the Dutch children were separately sent to two different camps. According to testimonies, 54 (57) crying children were abandoned in a snowy field behind the Kinderheim barrack. That must be on December 5th, the day they were separated from their parents who were deported from Bergen-Belsen.

It is possible that the children came

Dutch children's fate was described by one of the oldest Dutch children Esther Werkendam, later known as Hetty Verolme. She was assigned to the Dutch children's group as a helper. She was later described as a Little mother. Two of her younger brothers were also in this group. After the liberation, she said it she was for 14 months in Bergen-Belsen. That means that the day of the deportation from Westerbork on the pink registration cards, see photo, is right. It is known that later, she and her two brothers were separated from their parents and were thereafter further deported to two other camps."Diamantairs" was a comprehensive 213 group of people of Jewish diamond workers and traders, mainly from Amsterdam, who came to Bergen-Belsen together with their family members in mid-May 1944 from from Westerbork transit camp. Germans wanted to build their own diamond industry. However, when these plans crashed due to to lack of raw materials. Men of the Diamantairs group were sent on December 4, 1944, to Sachsenhausen concentration camp and women on December 5 to Helmstedt-Beendorf camp which was a satellite camp of Neuengame concentration camp. Their 57 children that remained in Bergen-Belsen were loaded on the truck and driven from hut number 17 in Stalag to barrack 211, called Kinderheim in Women's Camp.

Hetty Verolme and her brothers were sent from Westerbork transit camp to Bergen-Belsen. Most of the transports from Westerbork ended up in the death camps. Esther Werkendam - Hetty Verolme wrote to me: Then a whole lot of Polish girls arrived but they did not mix with the Dutch Children. They always stayed in the dining room and we stayed in the dormitory".

Hetty Verolme and her brothers were sent from Westerbork transit camp to Bergen-Belsen. Most of the transports from Westerbork ended up in the death camps. Esther Werkendam - Hetty Verolme wrote to me: Then a whole lot of Polish girls arrived but they did not mix with the Dutch Children. They always stayed in the dining room and we stayed in the dormitory".

Dr. Robert Collis and his team in Bergen-Belsen - The unsung heroes!

I do not know how big Dr Robert Collis team was. I do not know how big his Children's Ward at the Emergency Hospital was. The entire hospital had almost 14,000 beds. I know that I highly admire this man and his entire team that was so dedicated to taking care of the group of Jewish children that he took care of.

Kinderheim Angel I, Luba

Kinderheim Angel II, Hermina Krantzowa (Krancowa)

Dutch nurse, Annie Bonsel
Dutch interpreter, Han Hogerzeil

English nurse Sparrow

If I ever touched you with a harsh word, if I offended you - please forgive me, signd Goldszmit - Korczak´s letter published in the Report of the Society Help for Children for the year 1930-1931.

MY ANSWER TO THE LETTER

I was supposed to write this year in the introduction to the Report on the subject, past pupils. Maybe, I can write an excerpt from Codyk's letter (so much longing and serene resignation in it): - Apparently, because of the exhibition, railways will be cheap, - he writes from Paris. I am collecting centimes to come to Warsaw for at least four days and visit the Orphanage Dom Sierot. Maybe boast of a joyful letter from Rózka from New York (with a photo of his son): - Life is so beautiful, the world is so joyful, and the people are good, she writes.

... And here I found your letter. I read critically at first, distrustfully. But my heart is beating harder and harder. And a tear... one... two... fourth.

Finally - three of your lovely pieces of advice, dictated by laboriously gained experience. God bless you, dear boy, for taking care of our children and….. kitchens.

My request: If I ever touched you with a harsh word, if I offended you - please forgive me.

Signed: Goldszmit

Korczak published his letter (parts cited abowe) to the former orphan at the Dom Sierot now living abroad.

in Report of the Society Help for Children for the year 1930-1931, mentions to former children from the Orphanage Dom Sierot, now living abroad: Rozia from New York and Cudyk from Paris, both unknown for me.

Korczak writes in the letter: On the other hand, "Nacia urges: report in print, introduction needed" - it is probably Nacia Poz who worked parttime as teacher and at the office of Dom Sierot at 92 Krochmalna in Warszawa. with whom Pan Misza, a bursa student, later teacher. flirted at summer camps in Gocławek, according to. letters from former students. Nacia Poz was murdered in Treblinka on August 5, 1942.

Jim bao Today reached Today 70 000 hits - 12 of published articles about Korczak, Kielce pogrom and Babij Jar had between 2 000 and 35 000 hits.

 

Twój Goldzszmit - Jeśli Cię dotknąłem kiedy ostrem słowem, jeśli uraziłem - przebacz!

 

I oto zastaje Twój list.

Czytam zrazu krytycznie, nieufnie. Ale serce coraz mocniej bije. I łza... jedna... druga…, czwarta. 

Wreszcie - trzy Twoje kochane rady, podyktowane w mozolnie zdobytem doświadczeniem. 

Bóg Ci zapłać, drogi Chłopcze, za troskę o nasze dzieci i.….. kuchnie.

Prośba moja:

Jeśli Cię dotknąłem kiedy ostrem słowem, jeśli uraziłem - przebacz.

Rózia z Nowego Jorku i Cudyk z Paryża - nieznani. Natomiast "Nacia przynagla: sprawozdanie w druku, potrzebny wstęp" - to zapewne Nacia Poz z którą Pan Misza flirtował na koloniach w Gocławku, wg. listów byłych wychowanków. Zamordowana w Treblince 5 sierpnia 1942 roku.