Förintelsens offer i Stockholm - Varför gömmer och glömmer Judiska församlingen deras gravar? Måste Kronprinsessan vara med?

När man tittar på en karta tagen ur en guidebok om Stockholms begravningsplatser så hittar man även en beskrivning av den Judiska begravningsplatsen vid Norra begravningsplatsen i Solna. Entrén till den judiska begravningsplatsen utgör en samlingspunkt och start för en vandring i den nordöstra delen av Norra begravningsplatsen. Ett tiotal gravar anses vara särskilt värda omtanke och besök.

Två tomma kvarter.

Till vänster om den bruna linjen som man skall följa vid besöket ser man två helt tomma fält. Tomma, egentligen tillsynes tomma då de kanske för författaren av guideboken och för flera andra besökande ser ut som reservfält för framtida begravningarna.

Jag har markerat de två fälten med blåa fyrkanter då de, liksom grav nummer 1 markerad på kartan ovan bär en del av Europas mörkaste historia - Förintelsen. 

Den smala vertikala blåa fyrkanten markerar tre rader inom K-kvarteret där Förintelsens offer ligger begravda. De är de som kom med UNRRAs aktion Vita båtar till Stockholm under första hälft av julimånad 1945. De kom från koncentrationslägret Bergen-Belsen. De flesta begravda där dog bara efter några dygn efter ankomsten till Stockholm.

Den lite bredare större blåa fyrkanten markerar ytterligare ett 60-tal gravar av Förintelsens offer. Drygt 12 rader med fem gravar i varje rad.

I Sverige finns inga militära begravningsplatser såsom de till som påminner om både första och andra världskriget. I t.ex. Normandie, där Bayeux krigsbegravningsplats är den största andra världskrigets i Frankrike med 4 648 gravar av soldater som stupade invasionen av Normandie (D-day). Ett tusentals gravstenar med kors och ibland Davidsstjärna i helt perfekta rader, alla vända mot stranden där de flesta soldater mötte döden.

I Stockholm, som jag skrev tidigare, såg man i de två nämnda kvarter inga gravstenar. De fanns, men de fanns djupt under marken. 

Som jag har påpekat så många gången förr så utan ett personligt sammanhang finns det enbart liten mening med att berätta eller skriva lokalhistoria kopplad till Förintelsen. Lokalhistorien måste därför levandegöras genom foton, dokument och helst med en muntlig föredragning. Om den sker på plats såsom kvarter K och J, de två med de blåa fyrkanterna, på den Norra Judiska begravningsplatsen skall besökarens (elevens) iakttagelser om gravstenen tas tillvara. Bara att se ett 80-tal gravstenar bör väcka ett intresse. 

I Sverige finns inga militära begravningsplatser såsom de till som påminner om både första och andra världskriget. I t.ex. Normandie, där Bayeux krigsbegravningsplats är den största andra världskrigets i Frankrike med 4 648 gravar av soldater som stupade invasionen av Normandie (D-day). Ett tusentals gravstenar med kors och ibland Davidsstjärna i helt perfekta rader, alla vända mot stranden där de flesta soldater mötte döden.

I Stockholm, som jag skrev tidigare, såg man i de två nämnda kvarter inga gravstenar. De fanns, men de fanns djupt under marken. Anställda av Judiska församlingen för att sköta begravningsplatsen liksom församlingsledning tyckte att det var kostnadseffektivt att ha de på det sättet. Att det fanns gravar vittnade egentligen enbart svarta pinnar med gravnummer. Man såg de som små svarta blommor strax över det höga, oftast oklippta gräset. Skrämmande!

 

År 2018 fick jag tillåtelse att göra det arbete som Judiska församlingen undvek att göra i decennier. Att ta fram Förintelsens offers gravar från underjorden. Tillsammans med andra medlemmar från Föreningen Förintelsens Minne - FFM, påbörjade jag att systematiskt gräva upp gravstenar. Gravsten efter gravsten. Liv efter liv. Namn efter namn. Förnamn efter förnamn. Födelseplats efter födelseplats. Födelseår efter födelseår och slutligen den gemensamma nämnaren - dödsår!

Den lite bredare större blåa fyrkanten markerar ytterligare ett 60-tal gravar av Förintelsens offer. Drygt 12 rader med fem gravar i varje rad. Det är de som kom med UNRRAs aktion Vita båtar till Stockholm under första hälft av julimånad 1945 och dog strax efter ankomsten. De kom från koncentrationslägret Bergen-Belsen. 

Jag grävde upp inte bara stenar men även Förintelsens offers liv inklusive dras föräldrarnas och syskons liv. Snart blev det klart att småsyskon och föräldrar mördades huvudsakligen på 6 stycken orter - platser för dödsläger. De sex platser det är: AUSCHWITZ, TREBLINKA, CHELMNO, BELZEC, MAJDANEK och SOBIBOR. Därför, i samförstånd med Judiska församlingen placerades på 6 tomma platser bland gravstenarna 6 stenblock av samma bottenmått som Förintelsens offers gravstenar. Gravfältet skulle behålla sitt militär prägel med rader med fem gravar i varje rad. De extra, förhöjda 6 stycken gravstenar var för att markera fältet och skapa ett minnesfält med syfte att bland annat skapa ännu en plats i Stockholmsområdet vars lokalhistoria är direkt kopplad till Förintelsen. Så viktigt ur undervisningssynpunkt för generationer framöver. Platsen var viktig för oss "judar med Förintelsens offer" i vår familjehistoria. Det blev en plats som många identifierades sig med. Detta kunde vi på tidigt stadium förstå då de 6 monumentstenar fort täcktes av de besökandes stenar. 

Då det finns en tradition att lägga en liten sten när man besöker en judisk grav och judar från Östeuropa vars familjer mördades i AUSCHWITZ, TREBLINKA, CHELMNO, BELZEC, MAJDANEK och SOBIBOR där det inte finns några enskilda gravar har fort accepterat de 6-stenar som en plats att minnas sina egna.

Den platsen har respektlöst skändads av respektlösa judar, ledningen av Judiska församlingen i Stockholm tillika de som kallar sig för Centralrådet i Sverige - ordförande Aron Verständig. I Stockholm tillhör enbart 18% judar den judiska församlingen. Centralrådet tycks uppfatta sig som den enda instansen som har rätt att bestämma över Förintelsens offer och ihågkommande av minnet av Förintelsen.

Då det finns en tradition att lägga en liten sten när man besöker en judisk grav och judar från Östeuropa vars familjer mördades i AUSCHWITZ, TREBLINKA, CHELMNO, BELZEC, MAJDANEK och SOBIBOR där det inte finns några enskilda gravar har fort accepterat de 6-stenar som en plats att minnas sina egna. Den platsen har respektlöst skändads av respektlösa judar, ledningen av Judiska församlingen i Stockholm tillika de som kallar sig för Centralrådet i Sverige. I Stockholm tillhör enbart 18% judar den judiska församlingen. Centralrådet måste uppfatta sig som den enda instansen som har rätt att bestämma över Förintelsens offer och ihågkommande av minnet av Förintelsen.

Vi, Föreningen Förintelsens Minne - FFM har rengjort och restaurerat alla gravstenar till en kostnad av 250 000:-. Det sista som vi gjorde så ställde vi alla gravstenar exakt i raderna med millimeters precision. Därefter kom pandemin.

Vad gjorde den Judiska församlingen mitt under padnemin? Det ofattbara! Skändade Förintelsemonumentet!

På 75 års dagen av ankomsten av Vita Båtar till Stockholm så skändades Monumentet 6 stenar - 6 miljoner och fördes bort av Judiska församlingen. Operationen utfördes med tunga fordon som kördes bland Förintelsens offer gravar och lämnade djupa spår i marken. Därefter fortsatte Judiska församlingen med sin tidigare ökända hantering. Nu, ånyo växer lavar, mossa och alger och det är i det närmaste omöjligt att läsa namnen och de andra så viktiga i sammanhanget, lokalhistoria och Förintelsen, uppgifterna.

Bayeux krigsbegravningsplats är den största andra världskrigets i Frankrike med 4 648 gravar av soldater som stupade vid invasionen av Normandie (D-day). Ett tusentals gravstenar med kors och ibland Davidsstjärna i helt perfekta rader, alla vända mot stranden där de flesta soldater mötte döden.

Bayeux krigsbegravningsplats är den största andra världskrigets i Frankrike med 4648 gravar av soldater som stupade invasionen av Normandie (D-day). Ett tusentals gravstenar med kors och ibland Davidsstjärna i helt perfekta rader, alla vända mot stranden där de flesta soldater mötte döden.

Graven är en artefakt, en markering som skapas för att tjäna ett bevarande och bevarandet av minne. I Stockholm vittnar Förintelsens offers gravar om en erfarenhet av tid och av historia. Historia av de begravda offren saknar dock kontinuitet. Oftast är de begravde de sista begravda Förintelsens offer från stora judiska familjerna i Polen, Ungern och Rumänien. Deras familjer har inga enskilda gravar och oftast finns deras aska i gropar nära krematorier på platser med namn som Auschwitz, Treblinka eller Chelmno.

Genom att vårda gravarna hedrar vi det liv som inte längre finns. Omsorg om Förintelsens offers gravar skall visa att minnet om de döda fortlever och verkar bland oss, de överlevande och deras avkomma, de levande. Graven är nämligen inte enbart en plats för lik, utan för själar, med andra ord inte för det döda, utan för dem som har levt och för oss de överlevande och efterlevande. I Stockholm, för att markera Förintelsens offers gravar har ett konstföremål, ett Förintelsemonument skapats kring de fysiska resterna av ett liv, ett 80-tal liv vilka tillsammans och var och en för sig, vittnar om livet och Förintelsen. Det unika med Förintelsemonumentet 6 stenar - 6 miljoner av att här fanns en direkt möjlighet till personifiering, en möjlighet att skapa empati för Förintelsens offer och det viktigaste förstå Förintelsens process i Europa.

Personifiering kan och bör skapas av läraren i en aktiv process. Vid ett besök på den judiska begravningsplatsen kan eleverna snabbt räkna ut åldern på de begravda Förintelsens offer. De skall inte lämna uppgiften om födelseåret, men istället uppge hur gamla de begravda var när kriget bröt ut 1939. Det skall påpekas att i Polen så har de första getton bildats redan 1939. För många så handlade det om 6 år i fångenskap. En annan uppgift som man kan begära på samma sätt är att räkna ut hur länge de levde efter ankomsten till Sverige i juli 1945. Inom J fältet så rör det sig om mellan 1-2 år, man bör naturligtvis räkna tiden i månader. Inom K-fältet däremot det rör sig endast om dagar eller veckor. En tredje uppgift som en annan grupp elever kan utföra är att registrera vilka länder som de begravda föddes i.

Den egna undersökningen på plats och den efterföljande egna muntliga framställningen ger eleven en djupare mening och förståelse för lokalhistoria och Förintelsen. Lärarens viktiga roll är att fylla luckor i berättelsen genom en kronologisk översikt.  Den historiska berättelsen måste naturligtvis levandegöras genom dokument, texter, foton. Levandegörning av historia och ämnet Förintelsen genom personifiering är naturligtvis en utmaning. Därför skall läraren självt ha en direkt, lätt tillgång till gällande texterna och bilderna. Lokalhistoria till eleverna kan t.ex. läras ut genom en avläsning av en QR information lämnat på olika platser i området. Inom föreningen Förintelsens Minne har vi testat QR-systemet genom markering av ett antal gravar tillhörande Förintelsens överlevande, egentligen Förintelsens offer, som dog strax efter ankomsten till Sverige. Våra testelever hade inga svårigheter att med hjälp av mobiltelefonen komma till informationen om personen vid vars grav de stod.  Denna personliga information ledde vidare till informationen om selektioner och utrotningsläger där hennes familj förintades.

Judiska studenter vid Förintelsens offers gravar

En annan grupp där jag kunde testa implementering av lokalhistoria i Förintelseundervisningen på samma plats var judiska studenter vid Paidea-folkhögskola i Stockholm. Det var en heldag av undervisning blandad med arbete vid Förintelseoffers gravar.  Arbetet innebar att ta fram två av de fem sista gravstenar som vi inom Föreningen Förintelsens Minne sedan 2018  höll på att genomföra. Trots att gravstenen låg djupt under marken, så fastställde jag innan jag frilade gravstenen, vem personen var genom gravnumret. Jag berättade om flickan som var begraven där, om hennes familj och att hon var den ända som fram till augusti 1945 ”överlevde Förintelsen”. När stenen helt frilagts och kom upp och namnet kunde avläsas, så blev det plötsligt helt tyst i hela gruppen. Alla studenter kom fram och smekte stenen. Sista eleven smekte stenen och lät handen vila, en lång, lång stund. Hon slöt ögonen och bara satt där vid graven med handen på den kalla gravstenen. Hon ingick något slags förbund, inte bara med den begravda flickan utan med alla offren. Det var det starkaste upplevelse för mig, läraren. Lokalhistoria vid K-kvarteret, den närliggande och konkreta historien gjorde alla de mer komplexa skeendena begripliga. 

Judiska församlingens lögner kan lätt spåras i deras egna dokument. Judiska församlingen söker medel hos Hecksherska stiftelsen för att sätta upp 6 stenar - 6 miljoner Förintelsemonumentet. När pengarna anlände beställs de 6 stenar och betalas av Judiska församlingens ur konto dit de Hecksherska medel har inkommit. Men plötsligt så ändrar sig den Judiska församlingens ledning. Förintelsemonumentet och Förintelseminnet skall till 100 % tillhöra Judiska församlingen i Stockholm. De bestämmer sig att rasera det nyinvigda Förintelsemonumentet. Men många besökare inklusive skolklasser kommer till monumentet, vad göra? Covid-19 pandemin kommer väll till pass. Judiska församlingen i Stockholm betalar tillbaka pengarna till Hecksherska stiftelsen - 70 000:- Därefter tar de medel ur Riksantikvarieämbetet och river de 6 stenar ur marken. Skändar och gömmer de 6 stenar som tillsammans med de 80 gravstenar tillhörande Förintelsens offer utgjorde hela monumentet. Banden mellan de begravda i Stockholm flickorna och deras småsyskon och föräldrar förintas för andra gången, den här gången av judar!

Judiska församlingens lögner kan lätt spåras i deras egna dokument. Vem preparerade lögnerna? Vem godkände lögnerna och är ansvariga för skändningen av Förintelsemonumentet i Stockholm är däremot klart: Aron Verständig, Vladan Boskovic, Hanna Halpern, Richard Mühlrad, Daniel Nisell, Lotta Reisch Jensen, Gabriela Riboe, Eva Stein och Michael Zamek. 

Jag begärde på Föreningen Förintelsens  Minne vägnar till församlingen att vi vill gärna ha ett intyg att Judiska församlingen inte tänker verkställa sina tysta planer att riva ut alla gravstenar tillhörande Förintelsens offer, samla de på en plats och använda gravfältet för ordinära begravningarna då det börjar fattas gravplatsen på Norra begravningsplatser och en "förtätnigsprocess" har redan påbörjat. Förtätning är att placera nya gravar bland de gamla gravarna. En förtätnigsprocess skulle omöjliggöra planer att skapa en så behövlig plats för att hedra, minnas och lära ut.

Jag begärde på Föreningen Förintelsens  Minne vägnar till församlingen att vi vill gärna ha ett intyg att Judiska församlingen inte tänker verkställa sina tysta planer att riva ut alla gravstenar tillhörande Förintelsens offer, samla de på en plats och använda gravfältet för ordinära begravningarna då det börjar fattas gravplatsen på Norra begravningsplatser och en "förtätnigsprocess" har redan påbörjat. Förtätning är att placera nya gravar bland de gamla gravarna. En förtätnigsprocess skulle omöjliggöra planer att skapa en så behövlig plats för att hedra, minnas och lära ut.

Judiska församlingens lögner kan lätt spåras i deras egna dokument. Vem preparerade lögnerna? Vem godkände lögnerna och är ansvariga för skändningen av Förintelsemonumentet i Stockholm är däremot klart: Aron Verständig, Vladan Boskovic, Hanna Halpern, Richar Mühlrad, Daniel Nisell, Lotta Reisch Jensen, Gabriela Riboe, Eva Stein och Michael Zamek.

Nu pågår det en valrörelse inom Judiska församlingen i Stockholm. Enbart få medlemmar vet om att Judiska församlingens ledning betalade 70 000 ur församlingens medel för ett Förintelsemonument som de därefter gömde. Få vet att ytterligare över 50 000:-, medel ur Riksantikvarieämbetet som tilldelades församlingen för att ta hand om gravstenarna av Förintelsens offer användes för att skända och rasera ett Förintelsemonument.

Piotrków Trybunalski - Kinderheim children that came to Sweden during UNRRA White Boat Mission in 1945 from Bergen-Belsen wanted to see their home city!

 

Achtung Warschauer! - Uwaga, Warszawiacy! - Relacja Jakuba Rabinowicza który uciekł z Treblinki.

Autorem tej relacji był prawdopodobnie Jakub Rabinowicz, który uciekł z Treblinki i wrócił do warszawskiego getta 25 września 1942 r. i zdał relację pracownikom grupy Oneg Szabat. 

Wagony stoją przy rampie, która przylega do stosunkowo małego placyku, otoczonego z 3-ch stron zasiekami z drutu kolczastego. Przy 4-tym boku stoi duży barak z desek, do którego Niemcy wganiają odseparowane kobiety z dziećmi, każąc im wpierw zdjąć buty. Z boku placu na wysokim słupie umieszczona jest tablica z ogromnym napisem: 

Achtung Warschauer! Uwaga, warszawiacy! Zostaliście przesiedleni, by zacząć pracować. Przed otrzymaniem przydziału pracy musicie przejść kąpiel. Wszyscy muszą rozebrać się nago. Należy pozostawić kosztowności i pieniądze, natomiast trzeba zabrać ze sobą dokumenty i mydło.

Autorem tej relacji był prawdopodobnie Jakub Rabinowicz, który uciekł z Treblinki i wrócił do warszawskiego getta 25 września 1942 r. i zdał relację pracownikom grupy Oneg Szabat. Ta relacja została złozona po zakonczeniu Wielkiej Akcji.

Umszlag. Specificzne przesiedlenie na Wschód, do obozu śmierci Treblinka.