Nazister och krigsförbrytare kom till Sverige med Vita bussar och Vita båtar

Jag har redan tidigare skrivit ett antal gånger om detta. Dels om nazister som tog sig till Sverige med Vita bussar dels om nazister och krigsförbrytare som kom med Vita båtar och andra båtar till Sverige vid krigslutet.

Nazister och krigsförbrytare bytte kläder mot fångkläder efter krigslutet. Innan dess, när de reste till Sverige med Vita bussar så åkte de i sina finaste kläder, se bilden nedan. Legenden Bernadotte bleknar mer och mer.

Himmler träffar Bernadotte för sista gången i Lübeck natten mellan den 23 och den 24 april. Så beskriver man det mötet: Bernadotte lyckas nu med vad som varit målet från början, han får nu tillåtelse av Heinrich Himmler att transportera vem han vill, vart han vill helt utan restriktioner. Samma dag som Himmler träffar enskilt Bernadotte så träffar Himmler representanter för de allierade och erbjuder sina tjänster bara han slipper åtal.

Man förmedlar det, gör det till en legend men man glömmer dock att redan den 22 april var Berlin nästan helt omringad och nästa dag Röda armén med general Ivan Konev omringade hela den nionde armén söder om Berlin med 50 000 stupade tyska soldater som följd. Samma natt som Bernadotte träffar Himmler för sista gången i Lübeck så fattar Hitler och Goebbels beslutet att stanna kvar i huvudstaden då de trodde att deras död skulle skapa en nazistlegend. Himmler var då helt utan makt, ansågs av Hitler vara en förrädare. Han kunde inte ens ta sig till Berlin. Det han gjorde var i sista stunden, att rädda sitt liv. 

Efter de misslyckade samtalen med Bernadotte och de allierade byter Himmler om till vanlig soldatuniform och tar någon annans identitetshandlingar. Himmler hittas i norra Tyskland nära gränsen till Dannmark. Hans identitetshandlingar väckte dock misstanke hos de allierade. Han arresterades och kort innan förhöret med honom som skulle inledas den 23 maj, exakt en månad efter hans sista förhandlingsomgång med Bernadotte och de allierade så begick Himmler självmord genom att bita sönder en cyanidkapsel.

Vita båtar, en UNNRA aktion, huvudsakligen logistiken, har beskrivits av Sune Birke i De vita skeppen - en svensk humanitär operation 1945. Sune Birke skriver bl.a. om avvecklingen av Vita båtars aktion:

• Rönnskär avgår från Liibeck 22 juli och återvänder omedelbart får sin sista tur som går 24 juli
• Kronprinsessan Ingrid avgår från Liibeck 23 juli och återvänder omedel- bart får sin sista tur som går 25 juli
• Karskär avgår från Liibeck 24 juli som sista tur
• Kastelholm går från Liibeck 25 juli med cirka 170 barn och 46 mödrar samt de tidigare omnämnda norska barnen.
• Något ytterligare behov av Prins Carl föreligger inte.

Efter det, Kungl Marinfårvaltningen säger upp förhyrningskontrakten beträffande de civila fartygen och föranstaltar om deras återställande till ursprungligt skick. Så avslutas UNRRAs aktion men två av de nämnda fartygen fortsätter att frakta flyktingar (med fl.) både till och från Sverige.

Nazister ombord och på de svenska beredskapssjukhusen har rapporterats ett antal gånger. Bl.a. av de överlevande som hittade en tysk läger vakt och ville slå ihjäl henne. På samma sätt rapporterades det flera gånger om "bråk" på fartygen. Bråk som uppstod då de befriade hittade sina fd plågare bland resenärer.

Benjamin Sieradzki beskriver både tyska och ukrainska vakter på fartyget han anlände till Malmö den 25 juli 1945. Sieradzki var 12 när kriget startade och var fånge i Lodz Getto, Auschwitz och i Ahlem där han befriades den 10 april 1945 av de amerikanska trupperna. Sieradzki beskriver inte enstaka personer men mängder och att bland de fanns riktiga överlevande.

Lyssna https://collections.ushmm.org/search/catalog/irn507714

Om Sieradzkis transport från Bergen-Belsen sjukhuset till Swedish Transit Hospital i Lübeck och därefter till Malmö och Tennisstadion där finns på bandet vid 1:13:00. "Horrible nazis" paraderade bland oss...

Vad hände därefter med alla nazister som kom till Sverige?

Efter att Judiska Församlingen har skändat Holocaust Monumentet 6 stenar - 6 milioner sprids lögner om brott mot griftefriden.

Griftefrid. Till ansvar för brott mot griftefriden dömes den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav eller på annat sätt gör skada på kista, urna, grav eller något annat vilorum för de döda. Att ta fram en gravhäll från underjorden och rengöra den kan knappast vara en griftefrid.

På nittiotalet hittade jag denna grav. Jag rengjorde grundligt gravhällen, tog en bild på den och skickade den till Aleksy en släkting av den 17 åriga flickan från Lodz. En flicka som var en en de första Förintelsens offer som begravdes i Stockholm. Flickan hette Frymet Ajnhorn. Hennes släkting bodde i Israel. Griftefrid. Till ansvar för brott mot griftefriden dömes den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav eller på annat sätt gör skada på kista, urna, grav eller något annat vilorum för de döda. Att ta fram en gravhäll från underjorden och rengöra den kan knappast vara en griftefrid.

Griftefrid. Till ansvar för brott mot griftefriden dömes den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav eller på annat sätt gör skada på kista, urna, grav eller något annat vilorum för de döda. Att ta fram en gravhäll från underjorden och rengöra den kan knappast vara en griftefrid som en del låter sprida bland judiska kretsar i Stockholm för att nedvärdera Föreningen Förintelsens Minne arbete.

Att uttala flickornas rätta, inte förvanskade namnet kan inte heller vara brott mot griftefriden. Det sista är en tradition som Channa Bankir började med vid de judiska gravarna på Gotland. Det har hon beskrivit i en bok 6 tusen av 6 miljoner - ett requiem som jag har varit redaktör för i mitten av 1990-talet. Channa skriver på slutet:
Jag, som utgör den judiska populationen på Norra Gotland, vårdar gravarna, uttalar de dödas namn, lägger stenar på gravarna.
Minnet lever!

Det är Lärbro Pastoratet som Föreningen Förintelsens Minne har kontakt sedan nittiotalet som är ansvarig för gravarna. Gravstenar där, av samma typ som i Stockholm och flera andra städer i Sverige har aldrig varit övervuxna och hamnat under markytan som vid Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm.

Föreningen Förintelsens Minne har även forskat och beskrivit ett antal av de judar som dog på TBC-sjukhust på Gotland.

https://jimbaotoday.blogspot.com/2019/01/varfor-sokte-man-inte-eller-drojde-med.html

Bland de beskrivna, begravda på Gotland finns Josef Weinberger (bilderna nedan) och Jakób Irgang.

Judiska församlingen som skändade Holocaustmonumentet rev ned även den information som fanns på minnesstenarna. Här på Treblinka stenen som fanns i närheten av de begravda var föräldrar kvävdes till döds i detta läger togs QR koden bort. Koden kunde avlösas mha en mobiltelefon och då fick man information om lägret och vilka av de i Stockholm begravda hade föräldrar och syskon som mördades där. Tack Forskargruppen från Föreningen Förintelsens Minne. 

Bilden från en mobiltelefon. Judiska församlingen som skändade Holocaustmonumentet rev ned även den information som fanns på minnesstenarna. Här på Treblinka stenen som fanns i närheten av de begravda var föräldrar kvävdes till döds i detta läger togs QR koden bort. Koden kunde avlösas mha en mobiltelefon och då fick man information om lägret och vilka av de i Stockholm begravda hade föräldrar och syskon som mördades där. Tack Forskargruppen från Föreningen Förintelsens Minne.

A-47295 "Sara’s" story

This story is about "Sara" Szejwac one of the young women who survived the Holocaust but died in Stockholm and was buried at the North Jewish Cemetery in 1947. Swedish Holocaust Memorial Association found her grave and cleaned it.

This story is about "Sara" Szejwac one of the young women who survived the Holocaust but died in Stockholm and was buried at the North Jewish Cemetery in 1947. In 2018 the Swedish Holocaust Memorial Association found her grave and cleaned it. "Sara" was first imprisoned in the Warsaw (Warsaw Ghetto) and during the Warsaw Ghetto uprise deported in May 1943 to Majdanek concentration camp and thereafter to Auschwitz and Bergen-Belsen. She was actually born 1930 or 1931 but to survive the selection she stated that she was born 1925. Information that she was a student for 2 years in the gymnasium was supposed to confirm it. It is likely that "Sara" as the name was added by Nazis at the Majdanek or Auschwitz concentration camp and followed her thereafter during the Holocaust. 

It is likely that "Sara" as the name was added by Nazis at the Majdanek concentration camp and followed her thereafter during the Holocaust. 

Info from the Auschwitz archives that Szejwac Sara was punished for the "crime" - of picking apples during work. Punishment, five nights in a standing cell (Straffe: 5 Tage Stehzelle) were documented well. Here signed by Mandel and Kramer. Kramer's last post, after Auschwitz was as Commandant in the Bergen-Belsen concentration camp. Josef Kramer was the Commandant of Auschwitz-Birkenau (from 8 May 1944 to 25 November 1944) and of the Bergen-Belsen concentration camp (from December 1944 to its liberation, April 15, 1945). Kramer and Mandel were German Nazi war criminals, directly responsible for the deaths of thousands of people. Both were convicted of war crimes and hanged on the gallows. 

Another report on the punishment imposed on the prisoner Sara Szejwac, was submitted in August 1943 by Rapportführerin Margot Drechsel and approved by the head supervisor. The punishments were often carried out as penalties for ‘crimes’ such as picking an apple. Szejwac, was sentenced to 3 days in a standing cell for picking an apple, as it stated in the punishment report below. Just imagine 3 days standing, no seats, no bed, no place to rest your legs, just standing up straight 3 days and 3 nights and going to work in the morning of the fourth day.

"Sara" actually Miriam (Marysia) Szejwac came to Sweden alone, 13 y. old. The Swedish authorities searched for her next of kin. That her mother Faja and father Szmul were deported to Treblinka and Lublin (Majdanek) respectively only meant that they were murdered.

A-47295 "Sara’s" Marysia´s story 

Why "Sara" with citation marks and strikethrough? Because Sara was an added name, never used by her. According to the Germans regulations from August 17, 1938, compulsory first names: “Sara” for Jewish women and “Israel” for Jewish men. "If a Jew bears a name differing from those which according to § 1 can be given to Jews, as of January 1, 1939, he must adopt an additional first name, namely Israel in the case of a male and Sara in the case of a female." It is likely Nazis in the concentration camps followed this rule.

This story is about "Sara" Miriam Marysia Szejwac* one of the young women who survived the Holocaust but died in Stockholm and was buried at the North Jewish Cemetery in 1947. As I earlier pointed out "Sara" was the name that was added by Nazis at the Majdanek concentration camp and followed her thereafter during the Holocaust and this name should be removed from her grave. Of course, it is up to the Jewish congregation in Stockholm if they want to continue with the Nazis compulsory names! I would prefer the use of her proper name, Marysia or Miriam (or both) before her imprisonment in the Majdanek concentration camp (K.L. Lublin) in May 1943.

The information gathered about her, including identification of her proper name and her origins was a part of the unique research performed by the Swedish Holocaust Association (SHMA) about the fate of the women who were buried at the Northern Jewish cemetery in Stockholm. At least one-third of the cases of these women, liberated from Bergen-Belsen, were already described and identified by SHMA. Bergen-Belsen was "Sara’s" last camp before liberation.

In 2018 "Saras" grave was identified with the incorrect date of birth and the wrong first name. The name on the grave was written as "Marjan Sara Szejwak” from Poland. It turned out she was from Warsaw and that she was punished in Auschwitz with five nights in a standing cell for picking apples during work. Such a cell measured less than one square meter with no windows, and air coming only through a small hole. The entrance was at the floor level as if for dogs. Four prisoners were locked in such a cell for the night and were released for work in the morning**. All such punishments were documented by the Schutzhaftlagerführer Müller***. "Sara’s" number in Auschwitz was A-47295. The members of the Szejwac family likely perished in Majdanek (her mother), Auschwitz, and Treblinka*.

* Marysia-Miriam`s (Sara’s) brother, Adam Szejwac survived the Holocaust and built a family in Israel. Swedish Holocaust Memorial Association established close contact with the ancestors of Szejwac family and forwarded to them the information about the last 24 months of the life of Marysia ("Sara") Szejwac in Sweden.

** The punishment of a standing cell (Stehbunker) was introduced at the beginning of 1942 year after the SS-Hauptsturmführer took over as deputy camp commandant Hans Aumeier. During his time at Auschwitz Aumeier made a name for himself, responsible for many draconian methods, including torture, beatings, and executions. Cells for standing, being at the same time as prisoners, were created in Barack 3, cell 22, dividing it into four rooms each by partition walls. Two of the rooms had an area of less than one square meter. As punishment, four prisoners were sent there. The period of standing in the standing cell varied, from a few to several nights. To enter the standing cell, the prisoners had to crawl through small openings above the floor closed with a grate and board doors. The standing position was only part of the punishment. Another was the lack of air. The only source of air supply to each cell was a small, 5 x 5 cm hole that was covered from the outside by a metal cover pierced like a sieve. The death by suffocation was close as the cells were only two meters high. Standing cells were also located in the camp
On 19 March 1942, 144 women were shot at the execution wall in the courtyard of Blocks 10 and 11 on Aumeier’s orders. Aumeier was convicted and sentenced to death. He was executed in Poland in 1948.

*** Schutzhaftlagerführer Paul Müller, merchant by profession, joined the SS in October 1933 with a number 1796667. Next, he became a member of the Nazi party on May 1, 1937 (his number 4486232). At the beginning of the WWII, he worked at Sachsenhausen concentration camp. Paul Müller collaborated with SS-lagerführerin Maria Mandl who was known for her cruelty to the prisoners. She often stood by the Auschwitz gate waiting to see which of the women turned back and looked at her. The unfortunates were picked up and disappeared never to be seen again. In Auschwitz Mandl was known as “Beast” and she was responsible for the so-called “selections” for two years. She signed off on the lists of prisoners to be killed and probably sent about half a million women and children to the gas chambers in Auschwitz. Mandl also established the Auschwitz Women's Orchestra which accompanied the roll-calls executions, selections, and transports of prisoners.

Additional information

Lusia’s story
Dr Wróblewski’s article made me remember something that happened 45 years ago.

In May 1975 my sister was getting married in Kibbutz Yotvata. Because of this wedding two ladies Bluma Szandor and Mrs Roizman met at a hairdressing salon in Ramat Aviv. It turned out that they both were invited to the same wedding. Mrs Roizman was invited by Ola Szejwac the bride and Bluma by the groom. Only at the hairdressers, Bluma realized that Szejwac is the name she knew from the Warsaw Ghetto, it was the surname of her friend.

About a month later,  I went with my parents to visit Bluma. She told us the story of the Szejwac family, starting from the Warsaw Ghetto Marysia (this is what Miriam was called at home) and Bluma became friends working together in a Ghetto factory. Marysia’s mother Lea, the brother Srulik and Marysia during the Ghetto Uprising in April 1943 managed to get out of the burning Ghetto. The Nazis executed Srulik at the Ghetto wall but Marysia with her mother and Bluma were transported to KL Auschwitz, and from there to KL Bergen Belsen.

They were separated in Bergen Belsen. Lea was lost. Bluma met a young man and got married straight. After that they went to Eretz Israel. Was taken to Sweden by White Boats of UNRRA, where she died in1947. Her grave is at the Jewish Cemetery in Stockholm.

My father, Adam Szejwac, on the 1st of November  1939 left Warsaw leaving behind his parents and three of his siblings. He survived the war in Russia and in 1946 together with my Mother returned to Poland.

He never looked for traces of his family until the meeting with Bluma, who told us the story.
In 1976 he made a trip to Stockholm to see Marysia’s grave, his only sister.

A-47295 - Historia "Sary" a właściwie Marysi Szejwac z Warszawy.

A-47295 - Historia Sary Marysi Szejwac.

Pochowana w Sztokholmie warszawianka Marysia, Sara Szejwac. W Auschwitz została ukarana 8-ma nocami w celi do stania. Kara Sary Szejwac to za zerwanie jabłek podczas pracy. Wszystkie takie kary były odnotowane. A-47295 była podana przez Schutzhaftlagerführera Müllera.

Marysia Sara Szejwac przyjechała do Szwecji sama. Władze szwedzkie szukały jej najbliższych krewnych. To, że jej matkę Faję i ojca Szmula wywieziono odpowiednio do Treblinki i Lublina (Majdanek), oznaczało jedynie, że zostali zamordowani.

Pochowana w Sztokholmie warszawianka Sara Marysia Szejwac. Została ukarana w Auschwitz 8-ma nocami w celi do stania ukarana za zerwanie jabłek podczas pracy. Cele do stania to takie w których więźniowie odsiadywali a właściwie odstawali karę za drobne przewinienia przez kilka, względnie kilkanaście dni. W dzień pracowali, w nocy stali we czworo. Wszystkie takie kary były odnotowane. A-47295 była ukarana przez Schutzhaftlagerführera Müllera* SS-Aufseherin Marie Mandl**.

Marysia Szejwac została w lipcu 1945 roku przewieziona z obozu Bergen-Belsen do Szwecji w ramach akcji UNRRA Białe Statki gdzie wkrótce zmarła.

Sara Szejwac została ukarana pięcioma a następnie trzema nocami (razem 8 nocy) w celi do stania za zerwanie jabłek podczas pracy. Te 3 dni że to własciwie za to widziała i tolerowała. Wszystkie takie kary były odnotowane. A-47295 była podana przez Schutzhaftlagerführera Müllera. Z lewej strony podpis Mandl a z prawej Kramera który był pózniej komendantem w Bergen-Belsen.

Sara Szejwac została ukarana pięcioma a następnie trzema nocami w celi do stania za zerwanie jabłek podczas pracy. Te 3 dni że to właściwie za to widziała i tolerowała zerwanie jabłek. Wszystkie takie kary były odnotowane. A-47295 była podana przez Schutzhaftlagerführera Müllera. Z lewej strony podpis Mandl a z prawej Kramera który był pózniej komendantem w Bergen-Belsen. Więźniów skazanych na karę "Stehzelle" pozostawiano zamkniętych od godziny 19.00 do 6.00 rano. Rano brano do pracy, a na noc znowu wciskano do Stehzelle. Wymiar kary zazwyczaj sięgał 5 nocy. Prawdopodobnie ilość skazanych była 4, 8 lub 12 by "wypełnić" cele.

Wielkość tak zwanych "cel do stania" (Stehzelle). Tutaj ilustrowana czterema parami drewniaków. Ustawiłem w ten sposób ale myślę że czterech więźniów stało opartych o siebie plecami. Stehzelle miało wymiary 80x80 cm, wysokości 2 metry. Więźniów skazanych na karę "Stehzelle" pozostawiano zamkniętych od godziny 19.00 do 6.00 rano. Rano brano do pracy, a na noc znowu wciskano do Stehzelle. Wymiar kary zazwyczaj sięgał 5 nocy. Prawdopodobnie ilość skazanych była 4, 8 lub 12 by "wypełnić" cele.

* Schutzhaftlagerführer Paul Müller, kupiec z zawodu, wstąpił do SS w październiku 1933 r. (Nr członka 179 667). Następnie wstąpił do partii nazistowskiej NSDAP 1 maja 1937 r. (Nr członka 4 486 232). Na początku II wojny światowej od 1939 r. był zatrudniony w obozie koncentracyjnym Sachsenhausen. SS-Schutzhaftlagerführer Paul Müller współpracował z SS-Aufseherin Marią Mandl** która często stała przy bramie Birkenau, czekając, aż więźniarka odwróci się i spojrzy na nią: każdy, kto to zrobił, został wyjęty z grupy i nigdy więcej o niej nie słyszano. W Auschwitz Mandl była znana jako Bestia i przez dwa lata brała udział w selekcjach. Podpisywała listy więźniów, wysyłając szacunkowo pół miliona kobiet i dzieci na śmierć w komorach gazowych Auschwitz I i II. Mandl stworzyła Kobiecą Orkiestrę Auschwitz, która towarzyszyła apelom, egzekucjom, selekcjom i transportom.

** Maria Mandl rozpocząła służbę w obozie koncentracyjnym Ravensbrück w maju 1939. Po awansie do stopnia SS-Oberaufseherin w czerwcu 1942 roku, została przeniesiona do Auschwitz-Birkenau, gdzie została mianowana SS-Lagerführerin pod dowództwem komendanta Rudolfa Hössa. Codziennie chłostała i wykonywała wyroki na więźniach. Szacuje się, że wysłała do komór gazowych około 500 000 osób. Znana jako Bestia z Auschwitz.