Två systrar som överlevde 5 koncentrationsläger

Halina Neujahr återvände efter studenten i Sverige till Lubeck. Här vid sin systers grav,

Bland de döda som nr. 3, Neujahr Sarah. den 27 juni 1945, dagen före avfärden.

Halina Neujahrs DP kort fyllt den 24 juni1945. Då levde hennes syster och de skulle göra resan till Sverige tillsammans. Det står angivet att fartyget HMS Prins Carl skulle avgå 28 juni 1945. Två dagar efter avfärden från Lubeck anlöpte fartyget till Kalmar och en dag senare till Norrköping dit Halina skulle.

Lassaretfartyget HMS Prins Carl 

Det sista lägret var Bergen-Belsen. Det första var Warszawas Getto som måste betraktas som ett koncentrationsläger. 

Det sista lägret var Bergen-Belsen. Det första var Warszawas Getto som måste betraktas som ett koncentrationsläger.  På bilden judar i Warszawas getto som förs till Umschlagsplatzen under det pågående Upproret i Warszawas Getto under april-maj 1943.

Umschlagplatz i Warszawa. Härifrån förde man judar (huvudsakligen polska och tyska) till utrotningsläger Treblinka och Majdanek. Samma typ av boskapsvagnar använde man för transporter från Lodz-gettot till Chelmno dödsläger.

I Warszawas Getto levde Halina och Sara Neujahr med sin mor och Gitla fram till april 1943. Då hittades deras bunker där de gömde sig och då skickades i en boskapsvagn till Majdanek. Där vid selektionen skickades Gitla Neujahr till döden, en långsam kvävning till döds.
Sara och Gitla skickades till ett läger som hette Skarzysko Kamienna. Där fick de arbeta i en ammunitionsfabrik.

I Bergen-Belsen både Sara och Halina blev jättesjuka. När befrielsen kom var de båda halvdöda. Halina var nog medvetslös då man placerades i liktältet. När hon fick medvetande har hon lyckats att cravla sig ut. Efter några veckor veckors vård i ett fältsjukhus i Bergen-Belsen fick de ett erbjudande om ett fortsatt vård i Sverige. Båda tyckte om det alternativet. I Polen fanns kvar enbart aska av deras familj, i Treblinka, Majdanek och i Auschwitz. 

De transporterades med ambulanståg från Bergen-Belsen där de skulle vänta på de svenska Vita båtar som skulle, direkt efter Midsommarhelgen, från Trelleborg redden sätta kurs mot Lubeck. På det sk Swedish Transit Hospital i Lubeck fick systrarna Neujahr fortsatt vård. 

Avfärden skulle ske den 28 juni 1945. Både Sara och Halina skulle med samma båt. Det sista som skulle ske före avfärden så var de ännu en desinfektion. I en bastu som den svenska badplutonen iordningställde där. 


Halina berättade aldrig om sina känslor om det som inträffade i bastun och duschen i Lubeck, om Saras onödiga dödsfall. Inga adjektiv om det som hände. Inte ett ord om badplutonen!
Sara klarade inte av hettan. Hon dog dag före avfärden. Halina fortsatte till Sverige.  Det var en resa i sorgens tecken. Ytterligare en överlevande dog innan lasarettfartyget HMS Prins Carl la till den 30 juni 1945 i hamnen i Kalmar. Dagen efter, den 1 juli 1945 la fartyget till i Norrköpings hamn. Då bar man iland bår med Halina Neujahr. senare professor Halina Neujahr vid Tekniska Högskolan i Stockholm (KTH).

Hela den svenska operationen med 5 Vita båtar i skyttetrafik mellan Lübeck och Sverige startades efter inofficiell förfrågan, egentligen ett krav (följd av en officiell) från de allierades sida. Det var UNRRA som tillsammans med SHAEF drev sedan andra världskrigets slut*, frågan om ett svenskt omhändertagande av 9 000 -10 000 tusen sjuka, fd fångar i koncentationslägerfångar. 

Från det att den formella förfrågan om deltagande inkommit till den svenska regeringen fram till dess att ett svenskt beslut fattats rörde det sig endast om en dag. Det är helt klart att beredning av ärendet har påbörjats långt tidigare innan ett officiellt beslut fattats och undertecknats av Konungen. Den information som man försöker lansera från svensk håll är att det handlade om ett svensk erbjudande och att UNRRA tacksamt tog emot det. Sverige skulle ta emot 10 000 (DP (displaced persons). 
Jag har en känsla att det handlade mera om ett svenskt krigsskadestånd.Johan Westerholm skriver på sin blogg, www.ledarsidorna.se, Sverige tvingades till att betala ett krigsskadestånd efter andra världskriget, och försökte under lång tid efteråt omförhandla detta för att kunna gömmas i bokföringsposten “lån” för att dölja Sveriges skuld. Sverige har heller aldrig i formell mening erkänt Tysklands ovillkorliga kapitulation efter andra världskriget.

Vita båtars skyttetrafik skulle påbörjas i slutet av juni och pågå under hela juli tills man uppfyllde den med UNRRA överenskomna kvoten. Operationen leds Civilförsvarsstyrelseni enighet med det kungliga brevet av den 6 juni 1945.