Kors och Davidstjärna - Vita båtar och Vita bussar förde polskor och judinnor till sista vilan i Sverige

Ett kors vid Norra begravningsplatsen. Ludwika Pawlak blev bara 33 år eller ? Det finns två olika födelsedatum år 1908 och 1922. Jag tror att 1922 är den råtta. Hennes gravsten liksom de andra polskor som kom med Vita båtar under juli 1945 till Stockholm har samma form. Alla, troligen begravda vid den Katolska begravningsplatsen. Synd att det står fel födelsedatum på Ludwikas gravsten. Hon är född 1922.

Begravda, fd koncentrationslägerfångar vid den Katolska begravningsplatsen vid Norra begravningsplatsen i Solna. På vänstra sidan gravnummer och till höger om namnet dödsår i Sverige. Alla kom till Sverige med UNRRAs Vita Båtar.

Field Medical Card tillhörande Ludwika Pawlak. Ludwika född i Lwów blev bara 33 år. Hon befriades i Bergen-Belsen och kom med Vita Båten S/S Kastelholm den 8 juli 1945 och dog 11 dagar senare. Begravd vid den Katolska begravningsplatsen (VII:37).  Field Medical Card utfärdades efter övertagandet av de brittiska trupperna koncentrationslägret Bergen-Belsen.

Ludwika Pawlak född i Lwów blev bara 33 år. Hon befriades i Bergen-Belsen och kom med Vita Båten S/S Kastelholm den 8 juli 1945 och dog 11 dagar senare. Begravd vid den Katolska begravningsplatsen (VII:37). Hennes öde och öde av hennes familj finns bevarad på ett Diagnoskort från Sigtuna Beredskapssjukhuset /se nedan).

Ludwika Pawlak född i den polska staden Lwów 1922 blev bara 33 år. Hon befriades 15 april 1945 i Bergen-Belsen och kom till Stockholm med Vita Båten S/S Kastelholm den 8 juli 1945 och dog 11 dagar senare. Begravd vid den Katolska begravningsplatsen. Hennes öde och öde av hennes familj finns bevarad på ett Diagnoskort från Sigtuna Beredskapssjukhuset /se nedan).

En Davidstjärna. Frymet Ajnhorn Einhorn från Lodz i Polen blev 17 år. Hon dog i Stockholm drygt 2 veckor efter att Ludwika Pawlak har dött.

Förintelsen och andra världskriget är inte synonymer trots att ödet av olika folkgrupper såg på samma  eller nästan på samma sätt ut. Diskussionen kan vara svår. Vi måste förstå att Förintelsen var ett planerat och industriellt utfört mord på 6 000 000 judar. Förintelsen är därför unik i världshistorien trots att fritidspolitiker och politiker vill så gärna inkludera flera andra grupper såsom Förintelsens offer. En som dog under andra världskriget kan ej jämföras med det judiska folkets öde under den tiden där även de ofödda hade en dödsdom över sig.

Myndigheten Forum för Levande Historia, t.ex. på regeringens uppdrag (?) vill i sin senaste, pågående utställning absolut jämföra ödet av Förintelsens barn med bl.a. de afganska flyktingarna som man ser ofta i Stockholm vid Sergels Torg.

I koncentrationsläger fanns polska medborgare. Judar och Polacker, de sistnämnda, läs kristna. I utrotningsläger fanns det huvudsakligen judar. I Auschwitz fanns det ett läger för romer. Romer har också mördats i en stor utsträckning. Det romska folkmordet är känt som Porajmos.

Efter Warszawaupproret, augusti 1944, som slutade i oktober tömde tyskarna Warszawa på nästan hela befolkningen, 650 000. En tredje del som ansågs vara arbetsföra fördes till tvångsarbeten i Tyskland. Arbeten varierade, från arbetet i fabriker och fält till arbeten som hembiträden. De förstnämnda placerades i arbetsläger nära de tyska fabrikerna. Förflyttningar, egentligen evakueringar från koncentrations- och arbetsläger påbörjades redan under 1944. Många kom på det sättet till Bergen-Belsen.

Tyfusepidemin i Bergen-Belsen blev den största dödsorsaken där. Det var bl.a. orsaken till det försiktiga övertagandet av lägret i april 1945. Både britter och tyskar var rädda för epidemier. Tyskarna hos den civila befolkningen och britterna bland sina trupper. Då Bergen-Belsen lägret befriades (övertogs) av de brittiska styrkorna fanns där fångar från ett flertal läger, polskor och judinnor. Direkt efter befrielsen begravdes 20 000 döda. De sjuka fördes till ett enormt fältsjukhus i militärkasernerna i omedelbara närheten av lägret med nästan 13 000 sängplatser (Nya Karolinska har drygt 600).

UNRRA har, under juni-juli 1945 fört över till Sverige över 9 300 fd koncentrationslägerfångar, huvudsakligen kvinnor, huvudsakligen "polskor". Huvuddelen av polskor var judinnor från Polen. Det kom över även tjeckiskor, rumänskor, grekiskor, ungerskor, m.f. De flesta var judinnor.

Transporterna från Bergen-Belsen till Lübeck har skett med tåg. Därefter, efter registreringen på transitsjukhuset i Lübeck har man fört de som behövde vård med Vita Båtar till Sverige. Behovet av vård var olika. Från döende patienter till patienter för "konvalescens", utan någon sjukdomshistoria.

Vita Båtarna angjorde svenska hamnar i söder längs öst- och västkusten. Patienter fördes till de nyöppnade beredskapssjukhusen, oftast i skolor som fick ett tidigarelagt sommarlov. En del av de sjuka tillfrisknade fort. Gick upp i vikt. En del dog redan under överfarten eller strax därefter. Kampen för livet pågick i de svenska sjukhusen i flera år. Det största antalet döda, var under 1945. Många hade psykiska problem. Även de kopplade till kriget. De ställde sig en fråga: Varför har de överlevt medan alla andra inom den närmaste familjen dog, mördades? Detta ledde till ett flertal självmord i de lägren som man upprättade i Sverige dit de nyinkomna skickades från beredskapssjukhusen och sanatorier. Gravarna på begravningsplatserna i närheten av lägren vittnar om detta. En del har dock inga gravar eller egentligen är deras begravningsplats okänd. Trots att de bör finnas i de officiella register och även på interntet så finns de inte. Jag har försökt ett antal gånger på Riksarkivets datorer och misslyckades. Både judar och polacker, kvinnor och män. En kvinna vars grav jag har särskilt mycket letat efter hette Viola Horvath. Liksom Ludwika Pawlak född 1922. Viola och Ludwika kom till Stockholm och beredskapssjukhuset i Sigtuna med Vita Båten S/S Kastelholm. Viola dog på ett sjukhus i Ribbingelund.  Andra som dog där begravdes i Stockholm men inte Viola. Violas grav har inte hittats ännu.

I Stockholm finns ett tydligt spår, egentligen två av de som kom med UNRRAs Vita Båtar. Spåret finns i den nordöstra delen av Norra begravningsplatsen i Solna, en stenkast från den bullrande motorvägen E4. Där finns nämligen en katolsk och en judisk begravningsplats. På den katolska begravningsplatsen finns ett 20-tal gravar av polskor som kom med Vita Båtarna. En stenkast därifrån, på den Judiska begravningsplatsen finns ett 80-tal gravar av judinnor (även få judiska män) som kom till Sverige i samma Vita båtar. Den gemensamma nämnaren på de katolska gravstenarna och de judiska gravhällarna är dödsdatumet. Oftast är det 1945-1946.

De judiska gravarna av Förintelsens offer som ligger inom de judiska begravningsplatserna i Sverige är skyddade genom de judiska påbud som säger att en judisk grav skall bestå i evigheter. Däremot de kristna gravar vid Norra begravningsplatsen, gravar som ligger bara 50 meter från de judiska gravarna besitter inte samma skydd. Kommer man att vilja ha de som kulturgravar eller kommer de ekonomiska intressen att på nytt använda gravarna att vinna?

Flera kyrkogårdar i Sverige har blivit militära begravningsplatser. För de allierade och för tyskar. På Skogskyrkogården i Falkenberg där Zofia Przybyszewska från Polen är begraven, ligger sju brittiska flygare begravda. Ytterligare, 48 flygare från de allierade styrkorna finns begravda vid kyrkogården i Pålsjön (Helsingborg). I Pålsjön finns även tyskar begravda, sjömän från första och andra världskriget.
Det finns ytterligare flygargravar i Sverige. Bland annat på Öckerö, Kvibergs kyrkogård i Göteborg, Värö, Varberg, Fjelie och Malmö Östra. På Gotland finns flera begravda som kom till Krigssjukhuset i Lärbro, men vars liv inte gick att rädda. Tyska soldaters gravar från Lärbro flyttades till Trelleborgs Norra Kyrkogård. På denna kyrkogård fanns redan ett antal tyska soldater från andra världskriget begravda. Många axelmaktens soldater som flydde till Gotland. Vid krigslutet och kom närmast från de baltiska länderna har nog registrerats som privatpersoner (bör undersökas !). Det finns en mycket bra förteckning över militärer, många av de ökända krigsförbrytare ansvariga för mord av judar och romer som kom till Gotland under krigsåren 1939-1945. Jag ha bidragit där med en del uppgifter om de polska militärer  som flydde till Gotland i början av andra världskriget.

https://www.gotlandsforsvarshistoria.se/flyktingar/4.htm

För att de katolska gravarna av andra världskrigets offer som dog i Sverige skall bestå och även de judiska gravarna utanför de judiska begravningsplatserna måste de omfattas av kulturmiljölagen, gamla kulturminneslagen (till skydd för viktiga delar av kulturarvet).

Juli 1945. Begravning av en flicka, Zofia Przybyszewska, 22 år gammal som kom med Vita Båtarna till Sverige. Hon har följts till graven i Falkenberg både av judiska och polska (katolska) vänner från lägret i Heberg. Hon var fånge i Stutthof och överlevde "dödsmarschen" - transporterna på pråmar från Gdanskbukten till Tyskland. Därefter kom hon till Padborg i Danmark med ett spöktåg, om jag minns rätt.