Förintelsens Överlevande dör i Stockholm - Situationen 1945 och 2020.

Stockholm, Frihamnen, juli 1945.

Holocaustmonumentet i Stockholm vid Norra judiska begravningsplatsen består av 6 stycken granitstenar och ett hundratal gravar av Förintelsens överlevande från Bergen-Belsen som Sverige tog emot under sommaren 1945 och vilka dog efter ankomsten. De 6 stenar med dödslägrets namn nar dubbel symbolik då det var 6 000 000 judar som mördades under Förintelsen. Bredvid Treblinka och Auschwitz stenen ligger de vars föräldrar och syskon mördades i de lägren. Det är fem gravar i varje rad inom J-kvarteret.

Det var för exakt 80 år sedan, i april 1940 som gettomuren började byggas i Warszawa. Några månader tidigare, redan i november 1939, endast en dryg månad efter nazisternas intåg i Warszawa, markeras de judiska kvarteren med skyltar som ”Karantänområde med risk för spridning av epidemi”.

Seuchensperrgebiet

Många av de Förintelsens överlevande som dör nu p.g.a. covid-19 epidemin såg dessa skyltar hängas och murar byggas. Precis som min nära vän, professor Halina Neujahr har de upplevt ett flertal läger innan de kom till Sverige under våren och sommaren 1945.

De flesta överlevande kom med UNRRAs Vita båtar. 600 av Förintelsens överlevande kom direkt från Lubeck till Frihamnen i Stockholm.

Det mest fantastiska var deras mottagande under sommaren 1945. Många av de överlevande vägde runt 30 kg och bar på smittan.

Då var Sverige förbered. Som professor Halina Neujahr berättade för mig så var de vita spöken vilka uppenbarade sig vid båtens ankomst till Sverige lite skrämmande.  Lite mindre skrämmande när de pratade med mänskliga röster och bar henne på bår iland.

I Frihamnen byggde man i slutet av juni 1945 en liten tältstad. Ett flertal läkare och sjuksköterskor fanns på plats då den första båten med överlevande från Förintelsen anlände på morgonen den 1 juli. 

Man delade snabbt patienterna. De svårast sjuka kördes direkt i ambulans till Epidemisjukhuset vid Roslagstull. 

De som var mindre sjuka  kördes till beredskapssjukhuset i Sigtuna. Karantän gällde för samtliga.

Det fanns också en läkare och sköterskor under resan från Lubeck. 

När jag läser patientjournalerna från Epidemiska Sjukhuset så känner jag värme och en stolthet vad Sverige gjorde då för att rädda människoliv.

Nu känner jag skammen när de etiska reglerna åsidosätts liksom de mänskliga rättigheterna*. Patientens ålder och plats den befinner sig bestämmer nu om vederbörande får eller inte får vård. För mig är det helt ofattbart att selektionen nu sker vid 70 års ålder. Att den sker överhuvudtaget. Att de äldre oavsett om de bär på sjukdomen eller inte känner oro och ångest år 2020 i Sverige. 

Mina tankar går till familjens "Pucia" Heifetz (Jashas Heifetz kusin) som tjänstgjorde i så många år för mig som min mormor då min riktiga mormor kvävdes till döds i Treblinkas gaskammare. Pucia dog vid 106 års åldern och var rätt så klar i huvudet vid 100 års åldern när hon berättade hur hennes far spelade i Tsarens orkester. Hon dog faktiskt 36 år efter den svenska nya skiljelinjen  mellan liv och död.

SvD idag

* Se bilden nedan