Tuesday, March 19, 2019

Chevradagen - Stockholm den 17 mars 2019

Vera Krémers grav.

Vid Vera Krémers grav - Norra Begravningsplatsen
Rosa Ida Grunwalds grav - Södra begravningsplatsen.

Chevradagen är en gammal tradition i Stockholm. Man åker till de fyra judiska begravningsplatser tillsammas med rabbinen och ber Kaddishbönen. Kaddish (av arameiska qaddis vilket betyder "helig") är en judisk bön, författad på arameiska, som ärar Guds härlighet.

Under elva månaders tid efter dödsfallet av en närstående, t.ex. mor eller far säger de sörjande kaddish-bönen. Därefter läses kaddish på varje årsdag (räknat efter den judiska kalendern).

Många dör dock ensamma och då blir den sista kaddishbönen den vid begravningen. Sådana ensammapersonersgravar finns det många.

I år har man valt att be för de Förintelsens överlevande som kom med Vita båtar och som dog på de svenska sjukhusen. Många bara 4-5 dagar efter ankomsten. Vi samlades vid Vera Krémers grav. Vera var den första som dog av de som kom med Vita båtar till Frihamnen i Stockholm.

Nedan är mitt anförande vid hennes grav. Anförandet följdes av Kaddishbönnen som leddes av rabbinen Ute Steyer.

”Förintelsens offer finns begravda inom två intilliggande gravfält på Norra judiska begravningsplatsen i Solna.

Vera Krémer var den första som begravdes, den 19 juli 1945 i kvarter K, plats 3308. Efter henne i nästa rad ligger 17 kvinnor, en del egentligen flickor då många var i skolåldern när Andra världskriget bröt ut. De var födda i Ungern, Tjeckoslovakien, Polen, Rumänien, Tyskland och Österrike.

Det finns flera gemensamma nämnare i deras liv. Alla var unga judinnor som fängslades i getton och fördes till koncentrations- och dödsläger. Många bevittnade sina närmastes död då deras yngre syskon och föräldrar efter selektionen i lägren gick mot gaskamrarna. De som överlevde selektionen kommenderades till slavarbete. När fronten närmade sig lägren transporterades de till läger och fabriker i Tyskland och slutligen till Bergen-Belsen. Den 15 april 1945 övertog den brittiska armén lägret. Där fanns då 10 000 obegravda lik och varje följande dag dog nära 2000 personer till följd av undernäring och sjukdomar.

De som ligger på Norra Judiska begravningsplatsen är de som ansågs kunna klara resan med de Vita Skeppen och få vård i Stockholm. I slutet av juni lämnade den första transporten Lübeck och anlände till Frihamnen i Stockholm. Båten hette S/S Kastelholm och hade Röda korsets beteckningar. De svårast sjuka fördes direkt från Kajplats 2 till Epidemiska sjukhuset vid Roslagstull. De andra åkte liggande på bårar i arméambulanser till beredskapssjukhuset i Sigtuna.

I anamnesdelen i deras läkarkort kan man läsa om deras liv. Korta rader som samtidigt utgör Förintelsens historia i mördandets logistik.
I gettot sedan 1940, 1943 Auschwitz, 1944 ammunitionsfabriken, 1945 dödsmarsch. I Bergen-Belsen tyfus. Föräldrarna och syster döda i Auschwitz, broders öde okänt.

I andra intyg står det. 
Vårdtid i Sverige: 5 dagar.

Ingen hade räknat med uppemot fyra begravningar per dag av de nyanlända. Man kallade dem flyktingar.

I Gravboken finner man att gravraden som börjar med 3311 och slutar med 3327 fylldes på bara några veckor. Det var förmodligen då man bestämde sig att börja begrava inom ett eget kvarter, kallat J-kvarteret.

Hundratals av Förintelsens offer finns begravda på flera olika platser i Sverige varav de flesta på Norra judiska begravningsplatsen i Solna. Låt oss hjälpas åt så att dessa människors öde aldrig faller i glömska.

Roman Romuald Wasserman Wroblewski


På Södra bad vi Kaddishbönen vid Rosa Ida Grunwalds grav. Hennes livshistoria liknar Nelly Sachs. Ida arbetade hårt under hela sitt liv i Sverige. Klarade dagarna men inte nätterna. Då kom Gestapo och minnet av Förintelsen i hennes drömmar, mardrömmar, precis som hos Nelly Sachs.