Saturday, September 21, 2019

De befriade 1945 - Hon hette Viola Horváth - En kvinna, 23 år gammal som upptar mina tankar


1. 6 juni 1922, Budapest
Viola Horvath föddes i Budapest i Ungern den 6 juni 1922. Hon gick först i grundskolan och därefter gymnasiet. Hon utbildade sig till konditor. Viola Horvaths far är en känd hjälte från första världskriget. Han dog när Viola var i tonåren. På bilden från Sigtuna är Viola 23 år, men sjuk och avmagrad så hon ser ut som en tonåring.
Viola Horvath är 17 år när Andra världskriget börjar den 1 september 1939. Kriget berör inte direkt Ungern. Det man märker av kriget är huvudsakligen flyktingar från Polen och Tjeckien. Många av dem är judar. Inga getton eller koncentrationsläger, såsom i Polen, upprättas i Ungern. Viola Horváth dog i Sverige. Hon har ingen grav. Ingen vet var hon år begraven. Därför har vi från Föreningen Förintelsens Minne sida satt upp en provisorisk gravhäll på den enda tomma platsen inom J-gravfältet på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm. 

2. 19 Mars 1944 - november 1944 - ett ungerskt arbetsläger
19 mars 1944 - inleddes den tyska ockupationen av Ungern
Ungern var en relativ fristad för de ungerska judarna ända fram till den tyska ockupationen av landet den 19 mars 1944. Vid denna tidpunkt utgjorde de ungerska judarna den största kvarvarande judiska befolkningen i Europa. 
Efter den tyska inmarschen, från den 5 april 1944 skulle alla ungerska judar (utom barn under 6 år) bära en gul Davidstjärna. När Nazityskland ockuperade Ungern fängslades Viola Horvaths mor och fördes 1944 till ett arbetsläger. Viola följer efter. När Viola Horvath vårdades på Sigtuna beredskapssjukhus skrev hon om det: För ett år sedan begav sig en ungersk flicka på en långvandring från Budapest. Hon hade frivilligt följt sin mor. Då visste hon inte att hon för sista gången skulle följa sin mor bort till en avlägsen, fientlig värld... Viola Horvaths hamnade i samma arbetsläger som sin mor. Det var november 1944. 


Våren 1940, Ungern
1940 - 1941 - Ungern ansluter sig till axelmakterna. År 1940 anslöt sig Ungern, egentligen Kungariket Ungern, till axelmakterna (Nazityskland och Italien). Året därpå deltog de ungerska styrkorna i invasionen av Jugoslavien och invasionen av Sovjetunionen - Operation Barbarossa. Då hade Ungern skickat 50 000 judiska män som slavarbetare bakom fronten där. Invasionen av Sovjetunionen inleddes den 22 juni 1941. Över 4,5 miljoner soldater från axelmakterna, förutom från Nazityskland och Italien även från bl.a. Ungern, Rumänien, Finland, Slovakien och Kroatien invaderade Sovjetunionen längs en 2 900 km lång front. Under sin medverkan i kriget mot Sovjetunionen förde Ungern vapenförhandlingar med Förenta staterna och Storbritannien. När Hitler upptäckte detta, kallade han det förräderi och använde det som ursäkt för att i mars 1944 ockupera Ungern. Den relativt liberale regenten i kungariket Ungern, Miklós Horthy, avsattes sedan från makten, och den ungerska fascistledaren Ferenc Szálasi inrättade en ny regering med tysk stöd. 
Kriget och judeförföljelse kom till Ungern på våren 1944. Judinnor på gatan i Budapest, 1944.

19 mars 1944 - inleddes den tyska ockupationen av Ungern
Ungern var en relativ fristad för de ungerska judarna ända fram till den tyska ockupationen av landet den 19 mars 1944. Vid denna tidpunkt utgjorde de ungerska judarna den största kvarvarande judiska befolkningen i Europa. Regeringen under ministerpresidenten Miklós Kállay vägrade ge efter för tyska påtryckningar att deportera judar till Tyskland.

5 April 1944 - att bära en gul Davidstjärna
Efter den tyska inmarschen och från den 5 april 1944 skulle alla judar (utom barn under 6 år) bära en gul Davidstjärna. Ungern delades i ett antal distrikt och de ungerska gendarmerna fick ansvaret att samla in den judiska befolkningen i ett antal tillfälliga getton och därefter deportera dem till dödslägren. 




3. December 1944 - januari 1945 - dödsmarscher
I januari 1945 tvingas slavarbetarna att gå de så kallade dödsmarscherna. Tyskarna evakuerar både lägren i Östeuropa och de läger som ligger närmast västfronten till det som återstår av forna Tredje riket. När den ryska offensiven närmar sig den ungerska gränsen, har fångarna i lägret där Viola och hennes mor befann sig evakuerats till fots. Det är en kall vinter, vakterna skjuter de fångar som är för sjuka eller svaga för att gå. Violas mor orkar inte längre gå i den takt som krävs, hon skjuts i Violas åsyn.

3. Januari - april 1945, Ravensbrück - Bergen-Belsen
Viola kommer så småningom till Ravensbrück (bilden) ett lägerkomplex med fabriker, verkstäder med mestadels kvinnor som slavarbetare. Efter två månader i Ravensbrück flyttas hon till Bergen-Belsen. I Bergen-Belsen härjar tyfusepidemier. Viola insjuknar.



4. 30 juni 1945, Lübeck Transit Hospital
Viola Horvaths D.P. Registration Record.  Av intresse är att förutom föräldrarnas namn, Teres och Paul, har Viola uppgivit att hon var fånge i 4 månader i koncentrationslägret Ravensbruck innan hon kom till Bergen-Belsen. Det står också att hennes avresa skall ske med Vita båten Kastelholm den 5 juni 1945. Det handlar således om S/S Kastelholms andra resa mellan Lübeck och Stockholm.

5. 15 April - juni 1945, Bergen-Belsen - Lübeck 
Viola Horvath befrias i Bergen-Belsen den 15 april 1945 av de brittiska trupperna och flyttas till ett närbeläget fältsjukhus där hon får vård under 2 månader.När hon anses kunna klara resan för vidare vård, förflyttas hon i slutet av juni 1945 till Lübeck och Swedish Transit Hospital. Som alla andra på väg till Sverige blir hon badad och avlusad på sjukhuset.

6.  30 juni -5 juli 1945, Lübeck 
INRESEUPPGIFT. Det kortet fick alla på Swedish Transit Hospital som skulle resa till Sverige. Kortet har skrivits och är undertecknat av Viola. På kortet finns ett L-nummer 2399. Det fick följa med Viola till Sverige och finns med alla hennes läkarundersökningar. På nedre delen av kortet finns en grön stämpel med datumet 8 juli 1945 då S/S Kastelholm anlöpte Stockholm. På kortets baksida skrev man, för polisens räkning var Viola befann sig under vistelsen i Sverige. 


7. 5 - 8 juli 1945, Lübeck-Stockholm
Den 5 juli 1945 bärs Viola Horváth ombord på Vita båten S/S Kastelholm, som just kommit från sin första resa till Stockholm. Viola skrev om resan: Tre oförgätligt vackra dagar tillbragte jag på havet. Var dag såg jag soluppgången och jag beundrade den praktfulla solnedgången på aftonen. Efter tre dagars resa kom jag till Stockholm. Jag kommer aldrig att glömma det mottagande som svenskarna gav oss.
En lista från Blue ship som S/S Kastelholm kallades under sin andra resa till Stockholm. Det fanns två listor för varje överfart. Den ena listan kallades för Lying cases och den andra för Sitting cases. Uppdelningen handlade egentligen om de överlevande kunde röra sig själva, t.ex. gå ombord eller om man fick bära in de på bår. Det står 5 juli 1945 som precis som på D.P. REGISTRATION CARD indikerar att S/S Kastelholm skulle avgå denna dag från Lübecks hamn.


8. 8 juli 1945, Lübeck - Stockholm
Viola Horvath anländer med Vita båten S/S Kastelholm till Frihamnen. Tidningen Aftonbladet citerar nästa dag dr Hans Davide som jämför de inkomna patienterna mot de som kom den 1 juli 1945: Några dödsfall har visserligen inte inträffat under resan men betydligt fler var sängliggande och tillståndet allvarligare. Viola Horvath körs från båten i Frihamnen till desinfektionsanstalten i Ropsten och därefter till Sigtuna beredskapssjukhuset, beläget 50 km norr om Stockholm.





9 a-c.  8 juli 1945 - Sigtuna
Viola Horvaths Läkarkort och Diagnoskort från Sigtuna beredskapssjukhus. Hennes liv under Förintelsen sammanfattas och nedtecknas av läkaren: November 1944 i arbetsläger i Ungern till jan 1945 då till Ravensbrück 2 månader. Senare till Bergen och sist Belsen. Tillsammans med modern först men hon sköts redan i Ungern då hon inte orkade gå till fots mellan lägren. Fadern död tidigare. 0 syskon.

10.  8 September 1945, Sigtuna beredskapssjukhus.
Viola Horváths återhämtning går långsamt. Tyfus och förändringar i hennes lungor är svåra. Hon lär sig blixtsnabbt svenska. Hon får hjälp med det av en undersköterska, Daga Jansson (på bilden tillsammans   Viola vill skriva poesi på svenska. Själv hitta de rätta orden, inte översätta. Trots sjukdomen ser hon ljust på livet. Hon skriver: För ett år sedan var jag en eländig fånge, jag blev pinad, slagen, uthungrad. 5706, det var hennes sista judiska nyår som hon firade. Trots att hon har 23 år fyllda så ser hon på bilden ovan som en tonårig.

11.  September - November 1945, Beredskapssjukhuset i Sigtuna
Viola Horváth, första till höger i vit linne. Bilden tagen 1945 i en sjuksal i Sigtuna. Det handlar om en "fest" troligen om firandet av det judiska nyåret 5706 som infaller 8 september 1945. Viola ser ut som en tonåring, inte som en 23 år gammal ung kvinna. Sommaren - hösten 1945, Beredskapssjukhuset i Sigtuna. Efter fem månader i Sigtuna flyttas Viola i november vidare till Tbc Ribbylund (Ärla).

12.  Juli - November 1945, Beredskapssjukhuset i Sigtuna
Här på beredskapssjukhuset i Sigtuna började Viola Horváth att skriva dikter på svenska. En del av hennes dikter blev av sjukhuspersonalen renskrivna  på maskin. I högra hörnan finns Viola Horvaths Lübeck nummer 2399.

Vad vet man om Viola Horvath? Dels så finns det information om henne i Anamnesdelen av hennes läkarkort, dels uppgifter från Lübeck om vilken båt hon har transporterats med därifrån till Stockholm och så finns det bilder och berättelse om Viola av Daga Jonzon, en sjuksyster vid Sigtuna beredskapssjukhuset. I berättelsen finns uppgifter om orsaken till Violas död men inte om hennes grav eller plats dit hennes kropp fördes.

Vad Daga Jonzon uppgav var i korthet följande. Violas mor var judinna och hennes pappa var ungrare. Horvath är mycket populärt namn i Ungern. Daga J. berättade vidare att pappa (Paul Horvath) måste ha varit en betydande person eller en känd krigsveteran/hjälte (ev, från Första världskriget) då den ungerska ambassaden i Sverige gjorde flera förfrågningar när det gäller Viola. Violas far dog före kriget medan hennes mor har skjutits ihjäl framför Violas ögon under marschen mellan två koncentrationsläger. Daga berättade att Viola drabbades ibland av ett förvirringstillstånd.  Hon hade haft tyfus och led av tuberkulos.

När Sigtuna beredskapssjukhuset stängde förflyttades Viola till Ribbylund (Ärla). Här på TBC-sjukhuset fortsatte hon att skriva dikter på svenska. En del av dikterna skrev personalen där rent på maskin.

13.  15 November 1945,  Ribbingelund. 
När Sigtuna beredskapssjukhuset stängde förflyttades Viola Horváth till Ribbingelund (Ärla). Här på TBC-sjukhuset fortsatte hon att skriva dikter på svenska.
14.   15 November 1945 - 22 mars 1946,  Ribbingelund. 
När Sigtuna beredskapssjukhuset stängde förflyttades Viola till Ribbingelund (Ärla). Här på TBC-sjukhuset fortsatte hon att skriva dikter på svenska. 

15. 15 November 1945 - 22 mars 1946,  Ribbingelund. 
När Sigtuna beredskapssjukhuset stängde förflyttades Viola till Ribbingelund (Ärla). Här på TBC-sjukhuset fortsatte hon att skriva dikter på svenska. Dikten blev av sjukhuspersonalen renskriven  på maskin. 


16 A-B. 15 November 1945 - 22 mars 1946,  Ribbingelund. 
Ett av de sista breven skrev Viola Horvath till sjuksköterskan Daga Janzon som efter tjänstgöringen i Sigtuna flyttade till Luleå.


17. 15 November 1945 - 22 mars 1946,  Ribbingelund.
Sista informationen i läkarjournalen i Tbc sjukhuset i Ribbingelund där Viola Horvath dog den 22 mars 1946. Enligt personalen så dog hon efter att har gått ut i enbart nattlinne och förkylt sig

18. 22 mars 1946,  Ribbingelund. 
Sista informationen i liggaren i Tbc sjukhuset i Ribbingelund där Viola Horvath dog den 22 mars 1946. Enligt personalen så dog Viola efter att hon hade gått ut i kylan i enbart nattlinne och förkylt sig.
Där dog hon efter att enligt personalen gått ut i enbart nattlinne och förkylt sig. Det sägs att hon var i sitt förvirringstillstånd.

Viola Horváth har ingen grav. Ingen vet var hon år begraven. Därför har vi från Föreningen Förintelsens Minne sida satt upp en provisorisk gravhäll på den enda tomma platsen inom J-gravfältet på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm. Där står det:

VIOLA HORVATH
UNGERN
F. 6.6.1922  D. 22.3.1946

19. 2019, Norra Judiska begravningsplatsen, Kvarter J
Viola Horváth har ingen grav. Trots eftersökningar, ingen vet var hon år begraven. Därför har Föreningen Förintelsens Minne satt upp en provisorisk gravhäll på den enda tomma platsen inom J-gravfältet på Norra Judiska begravningsplatsen i Solna. Hoppas att Judiska församlingen och Chevra Kaddisha föreningen som är ansvariga för begravningsplatsen ser till att Viola inom en snar framtid hedras på det föreslagna sättet men med en riktig gravhäll. Hennes gravhäll skulle samtidigt vara en symbolisk grav för alla de Förintelsens offer som inte har någon grav i likhet med Den Okända Soldatens Grav.
Viola Horvath föddes i Budapest i Ungern den 6 juni 1922. Hon gick först i grundskolan och därefter gymnasiet. Hon utbildade sig till konditor. Viola Horvaths far är en känd hjälte från första världskriget. Han dog när Viola var i tonåren.
På bilden ovan från Sigtuna är Viola 23 år, men sjuk och avmagrad så hon ser ut som en tonåring

1 September 1939
Viola Horvath är 17 år när Andra världskriget börjar den 1 september 1939. Kriget berör inte direkt Ungern. Det man märker av kriget är huvudsakligen flyktingar från Polen och Tjeckien. Många av dem är judar. Inga getton eller koncentrationsläger, såsom i Polen, upprättas i Ungern.
Bild karta Europa Stockholm i norr och Budapest i söder och Berlin i söder såsom hos Vera Kremer

1940 - 1941 - Ungern ansluter sig till axelmakterna
1940 anslöt sig Ungern, egentligen Kungariket Ungern, till axelmakterna (Nazityskland och Italien). Året därpå deltog de ungerska styrkorna i invasionen av Jugoslavien och invasionen av Sovjetunionen - Operation Barbarossa. Då hade Ungern skickat 50 000 judiska män som slavarbetare bakom fronten där. Invasionen av Sovjetunionen inleddes den 22 juni 1941. Över 4,5 miljoner soldater från axelmakterna, förutom från Nazityskland och Italien även från bl.a. Ungern, Rumänien, Finland, Slovakien och Kroatien invaderade Sovjetunionen längs en 2 900 km lång front. Under sin medverkan i kriget mot Sovjetunionen förde Ungern vapenförhandlingar med Förenta staterna och Storbritannien. När Hitler upptäckte detta, kallade han det förräderi och använde det som ursäkt för att i mars 1944 ockupera Ungern. Den relativt liberale regenten i kungariket Ungern, Miklós Horthy, avsattes sedan från makten, och den ungerska fascistledaren Ferenc Szálasi inrättade en ny regering med tysk stöd.

1938-1944 - den judiska befolkningen i Ungern.
 Fram till 19 mars 1944 levde den judiska befolkningen i Ungern ett nästan normalt liv. De ungerska judarnas medborgerliga rättigheter inskränktes dock successivt från 1938,  bl.a. genom ett införande av judefientlig lagstiftning efter mönster av de tyska Nürnberglagarna från september 1935.
Det första omfattande övergreppet på judar i Ungern ägde rum i juli och augusti 1941. Efter tyska påtryckningar deporterade de ungerska myndigheterna 16 000 judiska flyktingar utan ungerskt medborgarskap till det tyskkontrollerade Galizien. Där mördades 7 000 omedelbart av SS. Sedan nyheten om morden nått den ungerska regeringen och statschefen Miklós Horthy, stoppades fler överlämningar.Åren 1942-1943 har de stora getton i Europa, bl.a. det i Warszawa, nästan fullständigt tömts på sina forna invånare, som mördades i dödslägren. Treblinka dödslägret, beläget 80 km öster om Warszawa, var verksamt till den 19 oktober 1943, då de kvarvarande fångarna sköts ihjäl. Kort därefter revs lägret och man försökte förinta samtliga spår. Under 16 månader hade man där mördat närmare 1 miljon judar. I Auschwitz dödsläger,  som låg närmare Ungern, hade man däremot utökat dödsmaskineriet med nya gaskammare och krematoriet.

19 mars 1944 - inleddes den tyska ockupationen av Ungern
Ungern var en relativ fristad för de ungerska judarna ända fram till den tyska ockupationen av landet den 19 mars 1944. Vid denna tidpunkt utgjorde de ungerska judarna den största kvarvarande judiska befolkningen i Europa. Regeringen under ministerpresidenten Miklós Kállay vägrade ge efter för tyska påtryckningar att deportera judar till Tyskland.

5 April 1944 - att bära en gul Davidstjärna
Efter den tyska inmarschen och från den 5 april 1944 skulle alla judar (utom barn under 6 år) bära en gul Davidstjärna. Ungern delades i ett antal distrikt och de ungerska gendarmerna fick ansvaret att samla in den judiska befolkningen i ett antal tillfälliga getton och därefter deportera dem till dödslägren. 

Maj - Juli 1944
Enligt planerna skulle Förintelsen av de ungerska judarna börja med den judiska befolkningen i landsorten. Först därefter, i juli 1944, skulle judarna som bodde i Budapestgettot deporteras mot döden i Auschwitz. Så rullade 110 tågsätt, minst ett tåg per dag, med cirka 6 000 judar, mot den tjeckiska gränsen. I  gränsstaden Kosice - Kassa övertog tyskarna tågen och bevakningen av de dödsdömda judarna. De flesta tågen gick till Auschwitz. Där mördades 320 000 ungerska judar.
Den 8 Juli stoppades de massiva deportationerna av ungerska judar, huvudsakligen p.g.a. den internationelle opinionen.  Under hösten 1944 har tiotusentals av Budapests judar tvingats gå i så kallade dödsmarscher mot läger i Österrike och Tyskland. Först i november 1944 inrättades för de 70 000 kvarvarande judarna ett getto i Budapest. Det upplöstes i och med den sovjetiska invasionen i februari 1945.


Mars - november 1944 I ett ungerskt arbetsläger

När Nazityskland ockuperade Ungern fängslades Viola Horvaths mor och fördes 1944 till ett arbetsläger.
När Viola Horvath vårdades på Sigtuna beredskapssjukhus skrev hon om det:
För ett år sedan begav sig en ungersk flicka på en långvandring från Budapest. Hon hade frivilligt följt sin mor. Då visste hon inte  att hon för sista gången skulle följa sin mor bort till en avlägsen, fientlig värld...
Viola Horvaths hamnade i samma arbetsläger som sin mor. Det var november 1944. 



December 1944 - januari 1945 - dödsmarscher

I januari 1945 tvingas slavarbetarna att gå de så kallade dödsmarscherna. Tyskarna evakuerar både lägren i Östeuropa och de läger som ligger närmast västfronten till det som återstår av forna Tredje riket. När den ryska offensiven närmar sig den ungerska gränsen, har boende i lägret där Viola och hennes mor befann sig evakuerats till fots  Det är en kall vinter,  vakterna skjuter de fångar som är för sjuka eller svaga för att gå. Violas mor orkar inte längre gå i den takt som krävs, hon skjuts i Violas åsyn.



Juni 1945

Viola Horvath kommer med ambulanståg från Bergen-Belsen till Swedish Transit Hospital i Lubeck. Där registreras hon och får ett Inresekort till Sverige med nummer 2399.

Som alla andra på väg till Sverige blir hon badad och avlusad på sjukhuset.



5 - 8 juli 1945 Lubeck-Stockholm

Den 5 juli 1945 bärs hon ombord på Vita båten S/S Kastellholm, som just kommit från sin första resa till Stockholm.
Viola skrev om resan: Tre oförgätligt vackra dagar tillbragte jag på havet. Var dag såg jag soluppgången och jag beundrade den praktfulla solnedgången på aftonen. Efter tre dagars resa kom jag till Stockholm. Jag kommer aldrig att glömma det mottagande som svenskarna gav oss.
8 juli 1945 Sigtuna
. Hennes återhämtning går långsamt. Tyfus och förändringar i hennes lungor är svåra. Hon lär sig blixtsnabbt svenska. Hon får hjälp med det av en undersköterska, Daga Jansson. Viola vill skriva poesi på svenska. Själv hitta de rätta orden, inte översätta. Trots sjukdomen ser hon ljust på livet. Hon skriver: För ett år sedan var jag en eländig fånge, jag blev pinad, slagen, uthungrad.
Efter en tid i Sigtuna flyttas Viola vidare. Sommaren är slut och skolåret skall börja i Sigtuna.  



November 1945 - mars 1946

När sjukhuset i Sigtuna stängdes, flyttades Viola Horvath till Ribbingelund, ett TBC-sjukhus nära Ärla. I Ribbingelund fortsatte hon att skriva. Personalen på sjukhusets kansli renskrev hennes dikter på maskin. Två dikter, Bröder, som därute går och Jag kan ej liksom Gud förlåta  - skickade Viola i mitten av december 1945 från Ribbingelund till Daga Jonzon, tidigare en hjälpsjuksyster från beredskappsjukhuset i Sigtuna. Dikterna beskriver hennes lidande under tiden som koncentrationslägerfånge. I mars 1946 dör Viola Horvath på TBC-sjukhuset i Ribbingelund. Vad som hände med Viola, (läs hennes kropp) sedan hon dött i Ribbingelund vet ingen (än). Hon dog 23 år gammal. Fortsättningsvis är hon "Flickan utan grav"!

November 2019
Denna dag invigs Förintelsemonumentet vid Judiska begravningsplatsen i Solna. Där finns ett hundratal av Violas medsystrar begravda. Av en händelse lämnades 7 tomma gravplatser mellan gravarna. 6 stycken av dem får bära varsin minnessten med namn från ett dödsläger. Siffran 6 symboliserar även 6 000 000 judar som mördades under Förintelsen. På den sjunde tomma platsen har man lag en provisorisk gravhäll skapad av Föreningen Förintelsens minne. Precis som på de andra gravhällarna, så står på denna gravhäll Violas för- och efternamn, födelse- och dödsår samt landet hon kom ifrån. Denna grav är, liksom den okände soldatens grav är en symbolisk gravplats för alla stupade soldater i olika krig, en symbol för alla dem som år 1945 kom från koncentrationslägren till Sverige och som saknar en grav.
Ett utdrag från en lista över Judiska Flyktingar som kom till Sverige och dog 1945. Listan innefattar flera sidor. De sista rubrikerna är datumet och platsen för döden eller begravningsplasten.

  1. 8.45 Sigtuna
22. 7.45 Sigtuna
  3. 7.45 Sigtuna
30. 7.45 Kalmar
29. 7.45 Hälsingborg
13. 7.45 Malmö
10. 8.45 Halmstad
28. 7,45 Norrköping
  5. 7.45 Mölndal
 7. 8.45 Norrköping
1.3. 7.45 Stockholm
29.7.45 Hälsingborg
14. 5.45 Lund
30. 6.45 Kalmar
6. 8.45 Malmö
22. 8.45 Kalmar
4. 7.45 Hälsingborg
7. 8.45 Göteborg
19. 8.45 Kalmar
7. 5.45 Malmö
26. 7.45 Hälsingborg
28. 7. 45 Göteborg

 5. 8.45 Loka-Brunn

16. 9.45 Karlstad
16. 8.45 Stockholm
 5. 8.45 Norrköping
30. 7.45 Malmö
15. 8. 45 Halmstad
31. 7.45 Sigtuna
3. 8.45 Mölndal
4. 11.45 Strängnäs
13. 11. 45 Kalmar
3. 11.45 Kolmården-sanatoriet
17. 5.45 Lund
15.8.45 Landskrona