Vita Båtar - Förintelsen och Norrköping - "Judiska flyktinggravar" - Prognos "pessima brevia" eller allvarlig och kort.

Om detta må ni berätta ... och Om detta fick Ni inte berättat - 43 Förintelsens offer ligger begravda i Norrköping. Den gemensamma nämnaren för gravarna är dödsdatum och en enkel gravhäll. Det handlar om 43 personer som kom med Vita båtar huvudsakligen från koncentrationslägret Bergen-Belsen och dog strax därefter på beredskapssjukhuset i Norrköping. Alla de begravdes i Norrköping. De båda gravhällar på bilden ovan är ofullständiga eller/och rent felaktiga. Sava Kristik (graven till höger) var från Jugoslavien. Hon hette inte Sava men Sara och så Kristić, inte Kristik. Sara var född 22 december 1906 i Belgrad (Serbien) och kom till Sverige den 1 juli 1945. Dödsdatum är korrekt, den 13 juli 1945 klockan 21.30.  Bilden till vänster: När exakt Emma Kohn var född och var vet vi inte heller. Det står bara 35 (39) år i hennes journaler. Hon kom till Norrköping den 8 juli dog efter fyra dagar den 11 juli 1945. Hon var från Tjeckoslovakien.

Sava Kristik från Jugoslavien enligt gravstenen. Hon heter inte Sava men Sara och Kristić och inte Kristik och är född 22 december 1906 i Belgrad. Hon kom till Sverige söndagen den 1 juli 1945. Dödsdatum är den enda som är korrekt på hennes gravsten, den 13 juli 1945 klockan 21.30. 

När exakt Emma Kohn var född och var vet vi inte heller. Det står bara 35 år i hennes Field Medical Card medan det står 39 i hennes sjukjournaler. Hon kom till Norrköping den 8 juli med Vita båten, HMS Prins Carl och dog efter fyra dagar den 11 juli 1945. Hon var från Tjeckoslovakien.

När exakt Emma Kohn var född och var vet vi inte heller. Det står bara 35 år i hennes Field Medical Card medan det står 39 i hennes sjukjournaler. Hon kom till Norrköping den 8 juli dog efter fyra dagar den 11 juli 1945. Hon var från Tjeckoslovakien.

De första patienterna till sjukhuset i Norrköping.
Den 6 maj 1945, tidigt på söndagsmorgonen, rullade ett tåg från Malmö långsamt in på Norrköpings central med den första gruppen befriade lägerfångar. Ur tåget stapplade utmattade, utmärglade, sjuka män och kvinnor. Den gruppen av överlevande var utvalda för att de skulle klara av resan till Sverige där delsträckor avklarades med de Vita bussarna. Trots det var de svenska läkarna chockade av åsynen av dessa människospillror. Ambulanser skulle köras ända fram till perrongen så att de anlända kunde bli direkt körda till något av de beredskapssjukhus som i all hast fått organiseras i två skolor i Norrköping.

Vita båten, lassarettfartyget Prins Carl kom från Lübeck till Norrköpings hamn 3 gånger. De svårast sjuka patienter lämnades dagen innan i Kalmar och därefter fortsatte fartyget till Norrköping. Prins Carl hade i genomsnitt 150-200 patienter vid varje överfart. De första patienterna/överlevande togs ombord 27 och 28 juni 1945 och anlände till Norrköping på morgonen den 1 juni 1945. De två följande transporter kom till Norrköping den 8 och 15 juni.

Nästa transporter till Norrköping har genomförts med de Vita båtarna, således inom UNRRA-aktionen. Lassarettfartyget Prins Carl gjorde tre resor mellan Lübeck och Norrköpings. De svårast sjuka patienter lämnades i Kalmar och därefter fortsatte fartyget till Norrköping. Prins Carl hade i genomsnitt 180-200 patienter. De första patienterna/överlevande togs ombord i Lübeck den 27 och 28 juni 1945 och anlände till Norrköping på morgonen den 1 juli 1945. De två följande transporter kom till Norrköping den 8 och 15 juli.

De som kom med fartyg till Norrköping var i mycket sämre skick än de som kom innan med Vita bussar och därefter med tåg från Malmö. Flera vuxna kvinnor vägde bara 30 kg eller mindre. De som vägde mer så hade de oftast en kraftig ödem. Många hade lungtuberkulos och tyfus. Nästan alla, trots upprepade desinfektioner, led av ohyra. 

Gross Blanka dog den 2 juli 1945 i Norrköping. Vårdtid 1 dag. Hennes syster Dora....

Trots att de som kom skulle vara de som skulle vara i relativt bra tillstånd så flertalet av de dog under de första veckorna i Sverige. Många fick redan vid första läkarundersökningen en Diagnos och Prognos på latin pessima brevia eller allvarlig och kort. 

De som hjälpligt tillfrisknat fördes vidare till olika läger i landet för vård, bl.a. till Doverstorp som tog emot mellan 1 500 och 2 000 kvinnor, varav en tredjedel (minst) judinnor. Många av de som dog på beredskapssjukhuset var ofta i tonåren.

Jag vet att "Om detta fick Ni inte berättat" - att 43 judiska Förintelsens offer finns begravda i Norrköping.  13 stycken gravar finns på Norra Kyrkogården och 30 st på Matteuskyrkogården. Skillnaden sägs vara om de kom med Vita bussar (Mattus kyrkogård) eller med de Vita Båtarna (Norra kyrkogården). Den gemensamma nämnaren för gravarna är dödsdatum egentligen dödsåret 1945 och en enkel gravhäll (30 x 40 cm) i gråsvart granit. 

De andra gemensamma nämnare är Davidstjärnan. I stjärnan står פנ vilket betyder ”här vilar” och längst ner, sista raden på gravhällen står תנצב״ה som är en förkortning av en mening som betyder ungefär ”må hans/hennes själ upptas i det heliga livets förbund”.

Det handlar sammanlagt om 43 personer som kom med Vita båtar och Vita bussar från koncentrationslägren under sommaren 1945 och dog strax därefter på beredskapssjukhuset i Norrköping. Alla de begravdes i Norrköping. De båda gravhällar på bilden högst upp är ofullständiga eller/och rent felaktiga. Sava Kristik (den högra graven på bild) från Jugoslavien (eg. Serbien) heter inte Sava men Sara och Kristić (inte Kristik). Sara var född 22 december 1906 i Belgrad och kom till Sverige med den första turen av tre av lassarettfartyget Prins Carl, den 1 juli 1945. Dödsdatum för Sara är korrekt, den 13 juli 1945 klockan 21.30. När exakt Emma Kohn var född (den vänstra bilden högst upp) och var vet vi inte heller. Det står bara 35 år i hennes medicinska journaler. Hon kom till Norrköping den 8 juli dog efter fyra dagar den 11 juli 1945. Hon var från Tjeckoslovakien. Hon var klart talför när hon anlände till Norrköping och berättade vilka koncentrationsläger och dödsmarscher hon har varit med om. Det började i december 1941i Theresienstadt, några mil utanför Prag. Theresienstadt var ett getto/koncentrationsläger och slutade i april 1945 i Bergen-Belsen.

Feberkurvor, ankomst- och dödsdatum. Sara Kristić (inte Kristik). Sara var född 22 december 1906 i Belgrad och kom till Sverige med den första turen av tre av lassarettfartyget Prins Carl, den 1 juli 1945. Dödsdatum för Sara är korrekt, den 13 juli 1945 klockan 21.30. När exakt Emma Kohn var född (den högra bilden) och var vet vi inte heller. Det står bara 35 år i hennes medicinska journaler. Hon kom till Norrköping den 8 juli dog efter fyra dagar den 11 juli 1945. Hon var från Tjeckoslovakien. Hon var klart talför när hon anlände till Norrköping och berättade vilka koncentrationsläger och dödsmarscher hon har varit med om.

Gravhällar. Det var troligen arkitekt Albert Flink som slutdesignade och framställde gravstenar/plattor till gravar för de judiska överlevande som kom till Sverige under 1945 och dog strax därefter. Enligt dåvarande föreskrifter, om flyktingen avlidit på ett sjukhus och saknade anhöriga, skulle begravningen, om inte särskilda skäl förelåg, ske på kyrkogården i den församling där sjukhuset var beläget. Kostnaderna för begravningen skulle i den mån det var möjligt bekostas av flyktingens kvarlåtenskap i Sverige eller av anförvanter. Om annan person betalade för begravningen skulle denne ersättas av civilförsvarschefen på begravningsorten. Begravningskostnaderna fick inte - utan särskilt medgivande från civilförsvarsstyrelsen - överstiga 200 kronor. Allt enligt ett cirkulär från Kungl. Medicinalstyrelsen med föreskrifter över hur samtliga lasarett och sjukstugor i landet skulle rapportera dödsfall och ordna begravningar vid dödsfall bland intagna flyktingar och evakuerade utlänningar.  En avliden flykting skulle begravas på kyrkogården i den församling där flyktingen under sin vistelse i Sverige varit boende. Det skulle i görligaste mån tas hänsyn till vad som var känt om den avlidnas religiösa uppfattning. Därför finns det judiska gravar med Davidstjärna. bl.a. vid kyrkogården i Lärbro på Gotland. 

Alla gravvårdar för de judiska Förintelseoffren innehöll för- och efternamn samt landet där den överlevande föddes. Under det stod födelse- och dödsdatum. Längst ner stod ett hebreiskt ord som står för Här villar.

Hur många 1945 överlevandes gravar finns totalt i Norrköping vet jag inte exakt. Mosaiska församlingen i Norrköping skrev att de ombesörjde begravning av 43 personer som befriats ur nazisternas koncentrationsläger. 31 sådana gravar lär finnas på Mosaiska begravningsplatsen och 12 på Norra kyrkogården. Uppgifterna om det antalet flyktinggravar är dock inte säkra. Det är också möjligt att någon/några har begravts på den kristna delen av begravningsplatsen då de antogs vara t.ex. polskor, läs katoliker. Det måste kontrolleras.

I Kalmar som var första hamnen från Lübeck räknat där man avlämnade de allra svårast sjuka på väg mot Norrköping så finns det 23 gravar där på den Södra kyrkogården. Kalmar pastoratet tar hand om gravarna. Detta svenska Förintelsens minne finns på Pastoratets hemsida med bilden av de samlade gravstenar och en noggran förteckning i form av en Pdf fil över de gravsatta.
Tryck på länken: Kalmar. Föreningen Förintelsens Minne har kontakt med Svenska Kyrkan i Kalmar och tackar att gravarna och gravhällarna inte har glömts såsom man gjorde i Stockholm på Norra judiska begravningsplatsen där gravhällarna sjönk under markytan och är helt oläsbara. Föreningen Förintelsens Minne planerar att ändra på det!

I flera av läkarna nedskrivna kortfattade öden så förekommer ortnamn Kristianstadt eller Christianstadt. Kristianstadt var ett arbetsläger, administrativt ett underläger till Gross-Rosen koncentrationsläger (numera heter platsen Rogoźnica och ligger i Polen).

Många av kvinnorna som kom till Kalmar, Norrköping och Örebro beredskapsjukhusen hade varit i Kristianstadt innan de kom till Bergen-Belsen. Kristianstadt var ett stort lägerkomplex utanför den tyska staden Christianstadt (idag Krystkowice i Polen) och kvinnorna arbetade mestadels i en av Nazistysklands största ammunitionsfabriker, Dynamit AG Nobel.

I flera av läkarna nedskrivna kortfattade öden, bl.a. Emma Kohns, så förekommer ortnamn Kristianstadt eller Christianstadt. Kristianstadt var ett arbetsläger, administrativt ett underläger till Gross-Rosen koncentrationsläger. Kristianstadt var ett stort lägerkomplex utanför den tyska staden Christianstadt (idag Krystkowice i Polen) och kvinnorna arbetade mestadels i en av Nazistysklands största ammunitionsfabriker, Dynamit AG Nobel.

De första som kom från lägren var 42 kvinnor, främst polska judinnor, som lades in för vård på Matteusskolan. Skolsalarna hade förvandlats till vårdavdelningar med plats för 150 patienter.  S:t Olofsskolan (på bilden) fick i början av juli ta emot 109 kvinnor som hade överlevt Bergen-Belsen fick de ansvariga i Norrköping något av en chock. Förutom det psykiska traumat från krigets fasor led många av tuberkulos, tyfus, dysenteri och fläcktyfus. 43 stycken av de som kom under sommaren 1945 och dog strax därefter är begravda i Norrköping.

I södra delen av Norrköpings kyrkogård finns ett antal gravar av Förintelsens överlevande som kom i juli 1945. De flesta begravda inom Kv 2 dog inom 6 månader. Flera gravar har bara dödsdatum. I de flesta fall finns både födelse- och dödsdatum.