De befriade 1945 - Om Leib Majerowicz och Chaim Koziniecki från klass 5b i Lodz

Lolek Majerowicz

Chaim Kozienicki och Leib, Lolek Majerowicz bodde i polska Łódź när andra världskriget började.

Łódź getto, eller Der jüdische Wohnbezirk in Litzmannstadt, var ett judiskt getto i den polska staden Łódź och det näst största gettot i det av Nazityskland ockuperade Polen. Gettot fungerade liksom andra getton som mellanstation för den judiska befolkningen före deportation till utrotnings- och koncentrationsläger. Łódź getto utvecklades praktiskt taget till ett arbetsläger som försörjde Nazityskland och Wehrmacht med arbetskraft. Gettot stängdes i augusti 1944 och gettots invånare deporterades till bland annat Auschwitz. På grund av tillgången på arbetskraft och fabriker var Łódź getto det sista gettot som avvecklades i Polen.

Łódź som av nazisterna döptes om till Litzmannstadt var före kriget ett stort industriellt centrum och blev under nazisterna en viktig produktionsenhet för framställning av material till Wehrmacht. Så snart gettot inrättats etablerades tyska fabriker där gettoinvånarna mer eller mindre utnyttjades som slavarbetare. År 1942 fanns så många som hundra fabriker av olika storlek i gettot. De största fabrikerna tillverkade uniformer till den tyska armén. Förhållandena i gettot var fruktansvärda; stora delar hade varken rinnande vatten eller avlopp. Hårt arbete, trångboddhet och undernäring präglade gettolivet. Mer än 20 procent av gettoinvånarna dog på grund av de dåliga levnadsförhållandena. Den Stora Szpera (från tyska Allgemeine Gehsperre) ett totalt utegångsförbud ,var en aktion mellan den 5 och 12 september 1942 då man har fångat 15 682 "icke produktiva" personer i gettot. Alla kördes till dödslägret Chełmno och förintades där. De icke produktiva ansågs vara barn under 10 år och vuxna över 65. Barn togs från sina mödrar och nära och kära och från barnhem.

Familjen i gettot pratar med pojken som har tagits under Szpera-aktionen. Den Stora Szpera (från tyska Allgemeine Gehsperre) ett totalt utegångsförbud var en aktion mellan den 5 och 12 september 1942 då man har fångat 15 682 "icke produktiva" personer i gettot. Alla kördes till dödslägret Chełmno och förintades där. De icke produktiva ansågs vara barn under 10 år och vuxna över 65. Barn togs från sina mödrar och nära och kära och från barnhem.

I april 1944 beslutade tyskarna att avveckla gettot i Łódź (Litzmannstadt) helt och hållet och öppnade därför dödsläger Chełmno igen. Från mitten av juni till mitten av juli 1944 gasades ihjäl över 7 000 judar från gettot i Łódź. De kvarvarande judarna i Łódź gettot sändes istället till Auschwitz-Birkenau. Tio pojkar från Łódź gettot i åldern 14-7 år sändes vidare från Auschwitz till Stutthof: Norbert Żerygier, Tolek Liber, Michał Reder, Heniek i Sewek Płoński, Lolek Majerowicz, Zyga Szyper, Romek Fuks, Dawid Rozenblum och Chaim Kozieniecki. I Stutthoflägret blev de registrerade och 27 oktober satte SS de på tåget och eskorterade de till stationen Stolp [Słupsk] där fanns Deutsche Reichsbahn Reparatur Fabrik och Aussenarbeitslager Stolp. Pojkar skulle arbeta och lära sig yrket. I lägret fanns redan andra pojkar från gettot i Łódź.

Pojkarna i lägret i Stolp återvände ännu en gång till Stutthof då den 14 april gav Heinrich Himmler order om evakuering. ”Ingen fånge får levande falla i fiendens händer”, meddelade han.

Evakueringen sjövägen började den 25 april från halvön Hel. Pråmar med 500-900 personer ombord bogserades ut på Östersjön och därefter västerut. Kylan, törsten, svälten och sjukdomarna tog många liv.
Många av fångarna i Stutthof var med i de ökända transporterna som startade 15 april 1945. Evakueringen av Stutthoflägret precis som andra läger innan berodde på att de ryska arméernas framryckning som startade i januari 1945. Fångarna i Stutthof lastades ombord på pråmar. På varje pråm fanns flera tusen fångar. På pråmen Ruth fanns 1060 fångar. drygt 700 överlevde resan till Flensburg.

Kozieniecki beskrev resan: I en av pråmarna fanns en grupp av de ovan nämnda pojkarna från Łódź-gettot, som tillbringat tid i reperationsverkstäderns i underlägret Stolp. De placerades i en pråm på ett specifikt sätt.  Dessa pråmar var indelade i fack, kanske 5 gånger 10 meter stora. De satte oss i ett sånt här fack. Vi satt på golvet i rader med utspridda ben. Vi satt tätt bakom varandra, för att på detta sätt få plats med så många som möjligt. Det var så tajt att ingen kunde röra sig (...). Ingen kunde resa sig eller ändra position. Jag avundade sardinerna eftersom de i burken, låg hela utsträckta och fortfarande i olivolja. Och vi låg inklämda i vår egen avföring istället för olja. Pråmen kom fram till Neustadt, en stad 40 km norr om Lübeck.

Den 11 maj 1945 kom med S/S Homberg till Malmö 1375 flyktingar från Flensburg, av de var 142 kvinnor. Bland de fanns Zofia. Om jag minns rätt (måste undersökas!) så hade S/S Homberg lämnat därefter Malmö med en last av tyska soldater, m.fl. från Norge.

Under resan från Flensburg till Malmö hade en handfull människor dödats och dumpats i havet. Brittiska underrättelser berättade att koncentrationslägervakter fanns bland de fjortonhundra flyktingarna. Vad som exakt hände på fartygen fastställdes aldrig. Svenska polisen avslutade sin förundersökning! Att Sverige blev till en fristad för krigsförbrytare läser man i många personliga skildringar, bl.a. från beredskapssjukhusen. Nazister och krigsförbrytare kom till Sverige bland övriga flyktingar. Precis som de så hade de inga dokument och fick som alla andra en blå stämpel i sina inresehandlingar till Sverige.

Till sist, efter 10 dagar nådde fångar från Stutthof staden Neustadt i Lübeckbukten, där redan tusentals fångar från andra läger samt civila flyktingar trängdes. Stutthoffångarna fick det glädjande beskedet att de skulle friges och få åka till Sverige. Men just som de hade embarkerat fartygen Cap Arcona, Thielbeck och Athen angreps dessa av brittiskt flyg. Omkring 7 000 människor innebrändes eller drunknade i mörka lastrum − en av de största katastroferna i Östersjön. Det är fortfarande oklart om fartygen visat vit flagg eller inte. Bara ett par timmar senare befriades Neustadt – av britterna.

Ett par pråmar tog sig hela vägen till Flensburg. Där fördes 1 400 fångar ombord på lastfartyget Homburg som lade ut med destination Malmö.

Hela denna sista evakuering över havet omfattade cirka 5 000 personer varav 2 000 omkom under strapatserna (40%).

Chaim Kozienickis föräldrar – pappa Shalom och mamma Chaia-Sara – mördades i Auschwitz. Själv hade han också varit i Auschwitz-Birkenau, men överförts till två andra läger – Stutthof och Stolp – och lyckats överleva.
17 år gammal och undernärd
När han nyss fyllda 17 år togs ut för att föras till Sverige med fartyget Rönnskär i juli 1945 var han märkt av undernäring och tuberkulos.
– Jag såg nog ut att vara ungefär tio år gammal.
”En annan värld”
Kozienicki beskriver hur Kerstin Olsson, numera Ehrenberg, tog hand om honom och de andra före detta koncentrationslägerfångarna på båten från Lübeck, och hur hon besökte honom på sjukhuset i Malmö.
– Hon kom med godis till mig. Det var som den första kontakten med en annan värld, säger en märkbart rörd Kozienicki.

Sommar 1946. Lägret i Furudal, Sverige."Am Yisrael Chai" (the nation of Israel lives) with their bodies shortly before immigrating to Palestine.

Vinter 1946-1947. Lägret i Furudal, Sverige (troligen). Chaim med halsduk är femte från vänster.

Han tillbringade drygt ett och ett halvt år i Sverige, han fick vård och var under konvalescens i bland annat Lund, Avesta och Långshyttan. I januari 1947 gav han sig ut till havs igen. Men den här gången gick resan inte norrut, utan söderut. 

Lolek Majerowicz och Chaim Kozieniecki lämnar Sverige den 24 januari 1947 och reser till Eretz Israel eller som det hette då, till brittiska mandatet Palestina. Båten som utgick från Trelleborg byter vid Israels kust namn till Haim Arlozoroff. Brittiska marinsoldater försöker flera gånger borda och kapa fartyget för att styra det till Cypern där britterna har upprättat interneringsläger. Överlevande försöker och lyckas tvenne gånger kapningen. Under försöken att ta sig ombord blir Kozieniecki sårad. Till sist så styr det omringade fartyget rakt mot stranden och sätts på grund. Britter tar sig slutligen ombord. De sårade, bland de Kozieniecki förs till lägret Atlit söder om Haifa. Lolek Majerowicz och de 650 andra från Sverige och från Italien förs med fängelsefartyget till Cypern. Kozienicki lyckades fly från Atlit och gömmer sig i en kibbutz. 

Den 27 januari 1947. Trelleborg.

Tack och Hej då Sverige. Nu reser vi hem (till Erets Israel).

S/S Ulua - Haim Arlosoroff with Israeli flag, full speed 12 knots.

Från Haifa i så ökända boskapsvagnar till lägret i Atlit.