På bilden ovan ser vi Lenke Grunfeld eller Grünfeld (till vänster), hennes bror Bondi och syster Irene. Lenke föddes 25 maj 1915 i Marosvasarhely, Transsilvanien (tidigare Ungern, nu Rumänien). Hennes föräldrar, som är med på bilden, Arnold (Aahron) och Ester (född Hersh), var födda i Budapest. Systern Irene – född 1905 i Fagaras, Transsilvanien (som var i Ungern) – var fånge i Mauthausen koncentrationsläger. Hon dog i fältsjukhuset i Sopron, Ungern den 7 augusti 1945, samma vecka som hennes syster dog på beredskapssjukhuset i Sigtuna. Lenke blev 30 år och Irene 40. |
På bilden ovan ser vi Lenke Grünfeld (till vänster), hennes bror Bondi och syster Irene. Lenke föddes 25 maj 1915 i Marosvásárhely ( Târgu Mureș), Transylvanien (tidigare Ungern, nu Rumänien). Hennes föräldrar, som är med på bilden, var födda i Budapest.
Lenke kom till Stockholm med fartyget S/S Kastelholm som la till i Frihamnen. Lenke, liksom de flesta begravda på Norra Judiska begravningsplatsen år 1945 var kvinnor som kom till Sverige direkt efter andra världskrigets slut och dog strax därefter.
De flesta begravda "1945 års räddade" var i åldern 16–30 år och dog således under sommaren 1945. Flera av offren har exakt samma dödsdatum.
Det man vet om de är huvudsakligen att då var fångar i ett antal läger, varvid det sista var Bergen-Belsen, där de lämnades över till den brittiska armén av de tyska vakterna den 15 april 1945. Då har fångarna varit utan mat i flera dagar då förhandlingar om överlämnandet pågick.
Därefter tillkom tre nya gemensamma nämnare:
- alla transporterades från Lübecks hamn till Frihamnen med UNRRAs Röda Korsfartyg S/S Kastelholm,
- alla transporterades från Frihamnen till Ropstens sanitetssanstalt och därifrån till beredskapssjukhuset i Sigtuna eller Epidemisjukhuset vid Roslagstull.
- alla som dog vid beredskapssjukhuset i Sigtuna eller Epidemisjukhuset är begravda på Norra begravningsplatsen, gravfält K och J.
Tillbaka till de överlevande i Stockholm och de begravdas identitet, således det som står och det som egentligen borde stå på gravhällarna. Tidigare beskrev jag problem med namnen. Namnen ändrades successivt. De ändrades oftast i fångenskapen men även därefter under tiden efter befrielsen i Tyskland och slutligen i mottagarlandet, Sverige.
Jag vet att det finns släkt till de begravda i Stockholm "1945 års räddade" som bor i Stockholm och besöker gravarna inom kvarteren K och J på Norra.
Jag vill så gärna ha så mycket information som möjligt om de begravda. Även fotografier om det finns. Förutom informationen om Förintelsens offren begravda 1945-1947 i Stockholm och så söker jag även information om de begravda i Kalmar och Norrköping och andra städer. Kontakta mig/oss per telefon eller skriv romwro@gmail.com eller till Föreningen Förintelsens Minne/Swedish Holocaust Memorial Association ffm.shma@gmail.com.
 |
| Lenke Grunfelds anamnes från Sigtuna beredskapssjukhus. Anamnes betyder sjukdomshistoria. Läkaren genomför en anamnes genom att ställa frågor till dig om eventuella ovanliga symtom och tidigare sjukdomar. En Anamnes är således en sammanställning av information av vikt för diagnostik och patientvård. På högra sidan av bilden ser man en handskiss av Lenkes lungor där man har markerat förändringar i den vänstra lungan. |
 |
| Lenke Grünfelds kort från Sigtuna. Lenke dog den 1 augusti 1945 klockan 20.55. |
 |
| Gravboken gällande de begravda vid Norra Judiska begravningsplatsen. Tre kvinnor som dog mellan den 17-19 juli 1945 har markerats såsom "1945 års överlevande". Deras gravar finns inom kvarter K. |
De flesta begravda "1945 års räddade" var i åldern 16–30 år och dog således under sommaren 1945. Flera av offren har exakt samma dödsdatum.
Det man vet om de är huvudsakligen att då var fångar i ett antal läger, varvid det sista var Bergen-Belsen, där de lämnades över till den brittiska armén av de tyska vakterna den 15 april 1945. Då har fångarna varit utan mat i flera dagar då förhandlingar om överlämnandet pågick.
Därefter tillkom tre nya gemensamma nämnare:
- alla transporterades från Lübecks hamn till Frihamnen med UNRRAs Röda Korsfartyg S/S Kastelholm,
- alla transporterades från Frihamnen till Ropstens sanitetssanstalt och därifrån till beredskapssjukhuset i Sigtuna eller Epidemisjukhuset vid Roslagstull.
- alla som dog vid beredskapssjukhuset i Sigtuna eller Epidemisjukhuset är begravda på Norra begravningsplatsen, gravfält K och J.
 |
| Kanske blir det en bok? |
Jag beskrev tidigare tre flickor från Lodz i Polen där i fallet av Zofia Mandel så har man ändrat på gravhällen både hennes förnamn och födelselandet. Hennes jämnåriga Frymeta (Einhorn - Ajnhorn) fick både ett nyuppfunnet svenskt klingande förnamn, Frömetta, och ev. ett nytt efternamn, Einhorn. När det gäller Regina, egentligen Rywka eller Ryfka Posladek, så har man bestämt sig för att hon, som var liksom Zofia Mandel från Sosnowiec, således född i Polen, var född i Tjeckoslovakien. Detta trots att i alla hennes papper, både de engelska Field Medical Card från Bergen-Belsen och de svenska från beredskapssjukhuset i Sigtuna, står det klart att hon är född i Polen. Vems fel? Troligen Mosaiska församlingens som lämnade uppgifter till stenhuggeriet?
Identitetsfrågan är mer komplicerad i vissa fall, särskilt om man skall ange det rätta födelselandet. För de polska flickorna Zofia, Regina och Frymeta är det inget problem att ange Polen som födelseland. Däremot är det problem med alla födda i Rumänien, Belarus, Ungern, Tjeckoslovakien, Kungariket Jugoslavien, m.fl. där gränserna ändrades ständigt.
Min far föddes i staden Pinsk. Staden var litauisk år 1318. År 1521 blev den en del av det förenade Polen-Litauen för att 1569 gå till den Polska kronan. År 1793 införlivades den i Kejsardömet Ryssland och förblev rysk fram till 1917 då den efter första världskriget tillföll Polen. Min far, född år 1911, föddes således i Kejsardömet Ryssland, men vid hans sjätte levnadsår blev Pinsk en polsk stad. I min fars polska identitetshandlingar står det att han är född i Sovjetunionen. Sovjetunionen grundades dock först i december 1922 och då tillhörde min pappas hemstad Polen.
På samma sätt som det ovan beskrivna föddes många av de befriade som kom till Sverige vid krigsslutet i den delen av Rumänien som mellan 1940 och 1945, tillhörde Ungern och blev antecknade som ungerska medborgare.
Att söka identitet enbart efter språket är också fel. Mina undersökningar, sk. Enkät 3, som jag gjorde bland Förintelsens överlevande under åren 1994–1995, visar tydligt att i de flesta fall så var det 2–3, ofta fler, språk som talades hemma. Se Gertruda Lorieovás DP2-kort där hon anger 5 språk som hon kan. Naturligtvis skall namnet på gravstenen Lorie vara Lorieová (i värsta fall Lorieova), då i Tjeckien och Slovakien lägger man i princip alltid till ändelsen -ová på efternamn när det gäller kvinnor. Det fungerar som en grammatisk markör för att visa att personen är en kvinna. Om mannen i familjen heter Lorie såsom Gertrudas far Mořic, så blir kvinnans efternamn automatiskt Lorieová. Både hans maka, Luisa Lorieová, och dotterns namn ska automatiskt heta så. Ändelsen läggs till oavsett om hon föds in i familjen eller om hon gifter sig till namnet. Till och med till det på utländska kändisar (t.ex. Brigida Bardotová eller Lady Gagaová) för att det ska passa i deras grammatik. I många fall i koncentrationsläger så germaniserade man namnen. Där blev Lorieová och Pollaková ofta Lorie och Pollak. Pollaková var Gertrudas mammas flicknamn, stavat på rätt sätt.
Slutsats - Födelselandet. Det som skall anges på gravarna när det gäller att ange födelselandet på rätt sätt är namnet på landet vid födelsen.
På samma sätt när det gäller för- och efternamnet så skall de rätta namnen stavas rätt. I flera slaviska språk, som ryska, tjeckiska och polska, slutar kvinnors och mäns efternamn olika. Grammatiken i de språken är otroligt könsbunden. Låt mig ge ett exempel. Det finns en kvinna från Prag begraven under namnet Gertrud Lorie f. 1918. Så har hon aldrig hetat. Hennes far Mořic och hennes bror Josef hette Lorie. Samtidigt hette Gertruda (inte Gertrud) och hennes mor Louise alltid Lorieová och inget annat. Gertruda Lorieová dog den 30 juli 1945 på Epidemiska Sjukhuset i Stockholm.
Germanisering av namnet förekom under den mörka tiden. Den ovan beskrivna Gertruda Lorieová undertecknade Inresekortet till Sverige med Gerti Lorié. För det svenska Skatteverket är Lorie och Lorieová liksom Wróblewski och Wróblewska (fru till Wroblewski) två olika efternamn. Endast de kvinnor som gifter sig i Sverige kan heta Wroblewski. När det gäller Gertruda Lorieová så finns det ett större antal alternativ när det gäller hennes förnamn och två starka alternativ när det gäller efternamn. Hennes födelsedatum förekommer bara som en variant, den 17 september 1918, liksom dödsdatumet den 30 augusti 1945. Hennes UNRRA-nummer L:3166, tilldelat på Swedish Transit Hospital i Lübeck, är också rätt på de flesta av handlingarna. Man skall dock följa de tjeckiska handlingarna bl.a. hennes kort då hon skickades i november 1941 från Prag till gettot i Łódź.
 |
| Övre bilden i mitten, ett uppfunnet svenskt klingande förnamn Frömetta och ett nytt efternamn, Einhorn. Borde naturligtvis stå Frymeta Ajnhorn. När det gäller Regina Posladek så har man bestämt sig för att hon var född i Tjeckoslovakien, detta trots att i alla hennes handlingar, både de engelska Field Medical Card från Bergen-Belsen och de svenska från beredskapssjukhuset i Sigtuna, står det klart att hon är född i Polen. Vems fel? Mosaiska församlingens som lämnade uppgifter till stenhuggeriet? |
Identitetsfrågan är mer komplicerad i vissa fall, särskilt om man skall ange det rätta födelselandet. För de polska flickorna Zofia, Regina och Frymeta är det inget problem att ange Polen som födelseland. Däremot är det problem med alla födda i Rumänien, Belarus, Ungern, Tjeckoslovakien, Kungariket Jugoslavien, m.fl. där gränserna ändrades ständigt.
Min far föddes i staden Pinsk. Staden var litauisk år 1318. År 1521 blev den en del av det förenade Polen-Litauen för att 1569 gå till den Polska kronan. År 1793 införlivades den i Kejsardömet Ryssland och förblev rysk fram till 1917 då den efter första världskriget tillföll Polen. Min far, född år 1911, föddes således i Kejsardömet Ryssland, men vid hans sjätte levnadsår blev Pinsk en polsk stad. I min fars polska identitetshandlingar står det att han är född i Sovjetunionen. Sovjetunionen grundades dock först i december 1922 och då tillhörde min pappas hemstad Polen.
På samma sätt som det ovan beskrivna föddes många av de befriade som kom till Sverige vid krigsslutet i den delen av Rumänien som mellan 1940 och 1945, tillhörde Ungern och blev antecknade som ungerska medborgare.
Att söka identitet enbart efter språket är också fel. Mina undersökningar, sk. Enkät 3, som jag gjorde bland Förintelsens överlevande under åren 1994–1995, visar tydligt att i de flesta fall så var det 2–3, ofta fler, språk som talades hemma. Se Gertruda Lorieovás DP2-kort där hon anger 5 språk som hon kan. Naturligtvis skall namnet på gravstenen Lorie vara Lorieová (i värsta fall Lorieova), då i Tjeckien och Slovakien lägger man i princip alltid till ändelsen -ová på efternamn när det gäller kvinnor. Det fungerar som en grammatisk markör för att visa att personen är en kvinna. Om mannen i familjen heter Lorie såsom Gertrudas far Mořic, så blir kvinnans efternamn automatiskt Lorieová. Både hans maka, Luisa Lorieová, och dotterns namn ska automatiskt heta så. Ändelsen läggs till oavsett om hon föds in i familjen eller om hon gifter sig till namnet. Till och med till det på utländska kändisar (t.ex. Brigida Bardotová eller Lady Gagaová) för att det ska passa i deras grammatik. I många fall i koncentrationsläger så germaniserade man namnen. Där blev Lorieová och Pollaková ofta Lorie och Pollak. Pollaková var Gertrudas mammas flicknamn, stavat på rätt sätt.
Slutsats - Födelselandet. Det som skall anges på gravarna när det gäller att ange födelselandet på rätt sätt är namnet på landet vid födelsen.
På samma sätt när det gäller för- och efternamnet så skall de rätta namnen stavas rätt. I flera slaviska språk, som ryska, tjeckiska och polska, slutar kvinnors och mäns efternamn olika. Grammatiken i de språken är otroligt könsbunden. Låt mig ge ett exempel. Det finns en kvinna från Prag begraven under namnet Gertrud Lorie f. 1918. Så har hon aldrig hetat. Hennes far Mořic och hennes bror Josef hette Lorie. Samtidigt hette Gertruda (inte Gertrud) och hennes mor Louise alltid Lorieová och inget annat. Gertruda Lorieová dog den 30 juli 1945 på Epidemiska Sjukhuset i Stockholm.
Germanisering av namnet förekom under den mörka tiden. Den ovan beskrivna Gertruda Lorieová undertecknade Inresekortet till Sverige med Gerti Lorié. För det svenska Skatteverket är Lorie och Lorieová liksom Wróblewski och Wróblewska (fru till Wroblewski) två olika efternamn. Endast de kvinnor som gifter sig i Sverige kan heta Wroblewski. När det gäller Gertruda Lorieová så finns det ett större antal alternativ när det gäller hennes förnamn och två starka alternativ när det gäller efternamn. Hennes födelsedatum förekommer bara som en variant, den 17 september 1918, liksom dödsdatumet den 30 augusti 1945. Hennes UNRRA-nummer L:3166, tilldelat på Swedish Transit Hospital i Lübeck, är också rätt på de flesta av handlingarna. Man skall dock följa de tjeckiska handlingarna bl.a. hennes kort då hon skickades i november 1941 från Prag till gettot i Łódź.
 |
| Greta Lorieová dog den 30 juli 1945 på Epidemiska sjukhuset i Stockholm. |
 |
| DP-2 kort av Margit Polgarová, även hon begraven i Stockholm. Hennes namn är stavat i alla officiella listor från Lübeck som Polgarová medan hennes far heter Julius Polgar. På hennes grav bör det därför stå Margit Polgarová och inget annat. En del stavar namnet så: Polgárová, dvs. med två accenter över båda a:na. Samtidigt bör det noteras att hon skrev under det korta namnet. På Margits dödskort står namnet Polgan. Byte av hennes namn tycks ha skett på de svenska dokumenten såsom inresekortet och läkar-kortet från Sigtuna. |
Slutsats - För- och efternamn. Det som skall anges är det namn som vederbörande har haft vid födseln.
Slutsats - födelse- och dödsdatum. Födelsedatumet är det som varierar. I olika dokument är de oftast födelseåret som brukar variera. Erfarenheter visar att ibland var det livsavgörande att man var inte för ung och inte för gammal för att t.ex. överleva selektionerna. Ibland handlar fel födelsedatum enbart om ett slarvfel.
Allmän slutsats. De efter befrielsen utfärdade dokument liksom de utfärdade av den tyska ockupationsmakten är inte helt tillförlitliga och man bör därför kontrollera med dokument från andra arkiv, helst i arkiven i de befriades hemländer.
De befriade som har varit aktiva i det svenska samhället t.ex. Författare har själva uppgivit olika uppgifter om sitt födelseland, sin ort och sitt födelsedatum, vilket gäller bl.a. Georg Klein och Heidi Fried.
 | |
|
 |
| "Germanisering" av namnet förekom under den mörka tiden. Den ovan beskrivna Gertruda Lorieová undertecknade Inresekortet till Sverige med Gerti Lorié. Är det hennes underskrift? Hennes rätta namn är och bör förbli Lorieová Gertruda. |
Ännu ett kort. Grete Gerte Lories (Gertruda Lorieová) journal från S/S Kastelholm, hytt nr. 37-2. I journalen ser man feberkurva och medicinering under sjöresan, mellan den 5 och 8 juli 1945. Man åberopar även diagnosen från det medföljande Field Medical Card. Grete Lorie från Prag dog efter 22 dagar på Epidemiska sjukhuset i Stockholm den 30 juli och ligger begraven i K-kvarteret på Norra Judiska begravningsplatsen i Solna. Hennes rätta namn är Lorieová Gertruda och inget annat!
 |
| Även här blir Gertrudas efternamn ändrat till Lovie. Hennes rätta namn är nog Lorieová Lorieová. |
