Förintelsen och tyska soldater

SS, Gestapo, Luftwaffe var i mina ögon de mest mordiska och bestod av kalla mördare, sadister och brutala typer. Luftwaffes piloter som sköt mot kvinnor och barn på flykt längs vägarna visste klart vad de gjorde och såg blodet längs vägarna när de återvände och sköt mot de som sköte skydd i intilliggande diken. 

Wehrmacht, ubåtsbesättningar och polisstyrkorna skulle ha varit de som bara gjorde sitt jobb som vanliga soldater. De skulle ha varit helt vanliga män, älskade familjefäder och inte sadister och mördare.

Denna schablonbild förändrades i samband med publicering av Daniel Goldhagens bok  Hitler's Willing Executioners (Hitlers villiga medhjälpare). Det var den första informationen som rubbade helt mina insikter om den tyska krigsmakten. Det visade sig att det tyska förintelsemaskineriet använde sig av hundratusentals villiga medhjälpare och bödlar. De fanns i Einsatzgruppen - "insatsgrupper" som ägnade sig åt den Manuella Förintelsen. Mördade med pistol-, gevärs- eller maskingevärskott och begravde offren i massgravar. 

Sönke Neitzel och Harald Welzer, författare till boken "Soldater"  tar bort resterna av mitt schablontänkandet. Inga tyska trupper har rena händer!

Från boken, ett samtal mellan två tyska soldater.

Soldat 1: - När jag var i Charkiv låg allt utom stadskärnan i ruiner. En trevlig stad, ett trevligt minne. Alla kunde lite tyska - hade lärt sig i skolan. Samma sak med Taganrog - bra biografer och fantastiska strandkaféer. (...) Där Don och Donets flyter ihop, där var vi mycket och flög, jag har varit lite varstans i de trakterna. Vackert landskap - vi var överallt med lastbilen. Vart man än tittade såg man kvinnliga tvångsarbetare.

Soldat 2: - Shysst!

Soldat 1: - De byggde vägar, skitsnygga tjejer - när vi körde förbi slet vi in dem i bilen, pippade dem och slängde ut dem igen. Jävlar, vad de svor!