Sunday, March 19, 2017

Lucyna Perla Rozental skrev om Janusz Korczak

Lucyna Perla Rozental, min mor

Min mor skrev mycket på maskin. Här är hennes kritik om Wajdas film "Korczak".



Min mamma skrev mycket på en skrivmaskin men när hennes syn försämrades blev det stop.


Idag hittade jag min mammas minnesbilder av Korczak och Rózyczka. Allt skrev hon själv på svenska på datorn (Mac SE). Hon var 80+ då. Trots att hon hade mycket dålig syn kunde hon läsa om man förstorade texten på datorskärmen. Hon skrev ut det på en A4 ark. Det brukade bli 14-16 rader. De kunde hon läsa, tillräckligt med kontrast. Därefter rättade hon fel för hand. 
När hennes syn försämrades ytterligare förstorade jag A4 till A3 ark. In i det sista arbetade hon.

Här är hennes text inskriven av henne själv på svenska:

När Misza presenterade Korczak för mig, sa Doktorn med ett lätt leende: "Jag har alltid vetat att Misza har en god smak!".
Mitt nästa möte med Korczak ägde rum på en sommarkoloni. Man hade anordnat idrottstävlingar, sk. Olympiader. Alla deltog, både barn och vuxna och en särskild stor roll spelade den sportige Misza.
Barnens ögon glänste och ansikten var rosiga. Även om man förlorade väckte det inte några negativa känslor hos någon. Vänskapen bestod trots rivalitet. Och varade ofta livet ut.
Korczak betraktade barnen med glädje och stolthet. (Han tänkte nog) Jag är inte här för att de skall älska och beundra mig, utan för att jag ska arbeta för dem och älska dem. Och hans skyddslingar förstod det instiktivt ........


Ovan, minnen av min mor, Lucina Rozental från hennes möten med Korczak. Den första på barnhemmet Dom Sierot vid Krochmalna och senare kolonier i Wloclawek eller röda hund. Den sista gången hon såg Korczak på hennes födelsedag, den 5 augusti 1942 från lägenheten på Zamenhofgatan, då deporterades Korczak till Umschlagsplatz och Treblinka.


Allt skrev Lucyna Rozental själv på svenska på datorn (Mac SE). Hon var 80+ då. Trots att hon hade mycket dålig syn kunde hon läsa om man förstorade texten på datorskärmen. Hon skrev ut det på en A4 ark. Det brukade bli 14-16 rader. De kunde hon läsa, tillräckligt med kontrast. Därefter rättade hon fel för hand. 
När hennes syn försämrades ytterligare förstorade jag A4 till A3 ark på gula ark då jag fick för mig att det gav den bästa kontrasten.


På baksidan av ett A4 ark hittade jag skrivet med hennes darrande hand (därför använde hon datorn) - Jag såg med egna ögon hur denna grupp med 8 personer i rad gick längs Zamenhof-gatan.