Två som INTE disputerade. En i Nazi-Tyskland (1938) och en i Polen 1968.

 Zofia Wroblewska född Rozental lämnade Polen 1969.

Två händelser belyser ett mörkt kapitel i tysk- och 30 år senare även polsk universitetshistoria.

Min mor protesterade år 1968 genom att INTE försvara sin doktorsavhandling. Man ville ha kvar henne vid Universitetet som ett exempel att inte alla judar kastades ut från sina statliga anställningar. 

När jag återvände till Warszawa universitetet 40 år senare fann jag en ny Bermudatriangel. Den ligger i centrala Warszawa, 15 meter öster om paradgatan Krakowskie Przedmiescie. I denna triangel försvann från arkiv alla papper som har med min mors doktorsexamen att göra! Avhandlingen och brevväxlingen som jag huvudsakligen sökte, där hon förklarade, sin protest, sitt agerande var borta! Inte heller finns kvar några akta som berörde hennes anställning som högskolelektor där. Senare fick jag en bekräftelse om det från dekanus vid universitetet i Warszawa, att alla papper försvann, spårlöst. 
Tidigare fick jag förklaringar "Ni vet hur det var 1968". Jag svarade att jag inte vet då var jag redan i Stockholm. Min mors examen som hon tog före andra världskriget fanns dock, trots kriget... Hon sökte aldrig en upprättelse. Hos vem skulle hon söka?


Ingeborg Syllm-Rapoport 1938. Svenska Dagbladet skrev igår om Ingeborg Syllm-Rapoport, en annan icke-arier som blev färdig med sin avhandling 30 år tidigare än min mor (1938) men inte heller disputerade. Idag skall den 102-åriga Ingeborg Syllm-Rapoport delta i en doktors­promotion.

Ingeborg Syllm-Rapoport lämnade Tyskland 1938

Ingeborg Syllm-Rapoport lämnade Tyskland 1938 och Zofia Wroblewska född Rozental lämnade Polen 1969.


Zofia Wroblewskas (f. Rozental) protest har aldrig uppmärksammats.

Det var då den statsledda antisemitismen blomstrade i Polen. Studentrevolten som ägde rum i flera europeiska länder, bl.a. i Sverige har också ägt rum i Polen i mars 1968. Till skillnad från andra europeiska länder har man dock i Polen pekat ut judarna eller som man kallade de för SYONISTER som orsaken till oroligheterna. Den av staten organiserad landsomfattande antisemitisk kampanj ägde rum knappt tjugo år efter Förintelsen. Kampanjen var rasistisk, den drabbade med trakasserier och avskedanden från arbete. Egentligen så började aktionen redan i mitten av sextiotalet.

Bara 1 (en) procent av förkrigstidens judiska befolkning, överlevande från Förintelsen levde kvar i Polen efter kriget. Resterande 99% fanns utspridda som aska i Polen som av tyskarna gjordes till Europas största judiska begravningsplats.

Min egen familj då?

Pappa blev av med jobbet som förläggare till den kända BWW (Biblioteka Wiedzy Wojskowej) som var en Vetenskaplig Militär Bokserie som gav ut bl.a. memoarer av de Gaullle, Guderian, Koniev och andra militära befälhavare under andra världskriget. Böckerna var alltid utsålda på utgivningsdagen och tillhör numera rariteter. Som orsak till uppsägningen angav man hånfullt att utgivningen gav inte vinst. Detta trots att alla utgivna böcker var slutsålda inom några dagar och trots att man gav ut då på nytt.

Min mamma då. Där var det svårt. Hon var mycket omtyckt lärare, lektor vid Warszawa Universitet och höll på med didaktik för blivande lärare. Hon hade under flera decennier arbetat dubbelt således både som vanlig lärare i skolan och samtidigt som lektor undervisade hon vid olika lärarhögskolor. Hon ville känna till hela undervisningskedjan.

Hennes ställning och anställning vid Warszawa Universitetet hotades aldrig. Hon kvävdes dock av stämningen och att se andra hånas och diskrimineras.

Hon har redan varit med om den mörka stämningen vid samma universitet före kriget. Som student fick hon uppleva numerus clausus och bänkar vid vilka de judiska studenter fick inte sitta.

Till sist bestämde hon sig att i protest inte försvara sin doktorsavhandling. Detta trots att datumet för försvaret och opponenten var fastställda.

En tyst protest efter att ha arbetat som lärare sedan 1940-talet, i en hemlig undervisning under den tyska ockupationen och därefter i sedan 1945 i det befriade Polen.

Hon berövades det polska medborgarskapet och lämnade Polen i november 1969, utan titel och doktorshatt.