Duktig Akunia

Lyckan sprider sig

Det var lite av en magisk stämning igår, hemma hos oss på F-6. Först kom Gugu och Gustaf, därefter Erwin. Alla glada varma och strålade ut varma känslor mot varandra och mot Gunkan och mig.

Man kunde nog dra en parallel med en stämning från filmen Chocolate där de goda känslorna "implementeras" omedvetet hos alla och detta sker mha chokladdoften.

Efter en stund kom Patrick med Oscar och Sara och deras ankomst var bara en fortsättning på den sköna stämningen som alla njöt av.

Nanna ringde från Lund och var glad över festen på ngn av Lunds studentnationer.

Hon svarade inte på min direkta fråga om hon var balens "drottning" med sin PP - pink power ingipsade underarm.

Det fanns naturligtvis choklad hemma på bordet och alla visste att man fick även ta från det undre lagret....

Pink Power, ett rosafärgat gips

Nanna bråkade på låtsas med Bo och slog honom med handen mot hans hårda armbåge. Smärta och svullnad var resultatet. X-ray i Stockholm visade ett brutet ben.

Men jag fick ett rosafärgat gips komenterade Nanna...

Akunia 60 år - Cap Verde resa

Akunia 60 år

Inbjudan till Cap Verde resa till alla barn samt respektive var ett sätt som Akunia ville ha det. Kanske sista resa utan barnbarn....

Resan var lite jobbig p.g.a. ett för littet flygplan som fick landa på Las Palmas flygplats i båda riktningarna för att köpa billigt flygbränsle där.

På plats på Sal som ön hette, var dock allt i det närmaste perfekt. Bra moderna bungalows, varmt vatten i havet och sköna torra vindar. Gympa på stranden och andra "hotelaktiviteter" bl.a. massage utnyttjades dagligen.

Stranden var bred med mjuk, skön, gul sand. Lite folk. Ville man vara helt ensam fick man gå ett par hundra meter västerut.

Inga saker av intresse att se på själva ön som ser ut som ett stort flygplats. Vill man asolut göra det så kan åka på en rundtur där bl.a. till en vattenavsaltningsanledning där salt produceras förevisas. Vårt reningsverk i Henriksdal är dock mycket häftigare...

Vi läste många böcker, åt mycket god mat och umgicks.

Födelsedagsfirandet började före soluppgången och slutade först sent på natten.

Arkitekter fortsätter förstöra Kungsholmen

Kungsholmens östra strand där stora moderna hus byggdes på vardera sidan av Barnhusbron har kunnat vara bebyggd just på det moderna sättet med 8-10 våningshus. Men ack nej. Ingen vågade sig på moderniteter. Man satte upp, liksom på andra ställen i Stockholm en bebyggelse som liknar 1920-talet. Visst omtyckt av de få boende i de tvåvåningshusen som byggdes på en så attraktiv mark. Jag är säker att om jag själv projekterade och byggde radhus i Rålambshovsparken så skulle alla boende där också trivas. Mycket av de vackra gröna områden runt det gamla St:Erikssjukhuset har skövlats i samband med områdets anpassning till 1920-talet.

Rålambshovsparken - Rållis då? Trycket på Rållis är större och större. Boende på Kungsholmen deras hundar och barn trycks längre och längre bort från vattnet. Många hittade ro i Cirkusparken, en del av Rållis som ligger mot 100-knutarsbacke och St:Görans Sjukhus. Själv har jag varit där i 30 tal år med mina barn och hundar. Lugnt och säkert ställe utan krossade flaskor och spyor.

Arkitekter och (s)tadsplanerare i Stockholm är nog färgblinda på ett speciellt sätt. De uppfattar gröna områden mitt i staden som vita, således sådana som man kan byta, sälja och bygga på.

De färgblinda planerare hade lyckats att förgöra Cirkusparken, den vackra parkdelen med stora fria ytor med dungar med gamla vackra träd och ett tätt buskage som avskärmar parken och de kortklippta gräsmattorna från trafikbuller.

Istället för att föra trafiken i en tunnel och ansluta Cirkusparken till resten av Rållisparken har man börjat med ett hotellbygge. TRI(S)T. Det blir också några lägenheter på köpet. Den gröna ytan blir dock aldrig grön.

Kal som ett knä

I Polen brukar man säga om folk med flint att deras hjässa är kal som ett knä ( lysy jak kolano).

Det är först efter ingreppet i mitt knä som jag förstår den jämförelsen. Bättre bild om två dagar då plåstret får tas bort.

Före operationen har man både rakat och vaxat mitt knä. Därefter har de inte ens bett mig att räkna baklänges - jag somnade omedelbart.

Nu är scenario samma som förr. Svårt att komma upp. Svårt att stödja sig på det högra benet och så är det två kryckor som man får använda sig utav.

Gott Slut Gott Nytt

Gott Slut
Gott Nytt

Ovanstående känns inget roligt att hälsa med, tycker jag.

Gott slut associerar jag alltid med döden.

Min moster Krystyna gick bort just mellan Gott Slut och Gott Nytt.

Sista av den förra generationen som överlevde Förintelsen och bodde i Polen.

Den sista av familjen Rozental...¨¨¨Krystyna skrev sitt namn i olllllllika sammanhang såsom Aisyrl LatnezoR som bteydde KRYSTYNA ROZENATAL, TWARDA 3 m 78 tel: 12840