The grey zone - Den gråa zonen - Film om krematorium nr. IV i Auschwitz

October 1944 i krematorium IV dödslägret Auschwitz-Birkenau. 

För att effektivisera förintelseprocessen tvingade nazisterna vissa fångar att ställa upp i så kallade "Sonderkommando". 

Det var grupper av judar som tvingades att föra de andra fångarna till gaskamrarna för avrättning, flytta på de döda och kremera de. 

I gengäld fick dessa fångar vissa privilegier som bättre mat och framför allt fick de leva fyra månader längre.

En 14 årig flicka överlever gasningen och fångarna från Sonderkomando räddar henne till liv. För hur länge? 

Sonderkommando planerar att revoltera strax innan deras extra 4 månader av livet tar slut. Den 7 oktober 1944 utbryter revolten. Fångarna ur Sonderkommando lyckas att spränga krematroium IV i luften!

Bilden visar en tredimensionell rekonstruktion av Krematorium II.  I mitten ser vi de fem krematorieugnarna. 8 (högst upp till vänster i bilden) är bårhus, där liken förvarades i väntan på att brännas. Senare blev 8 det rum där offren klädde av sig innan de gick in i gaskammaren) och 9 är själva gaskammaren  Längst till höger är bostadsutrymme för Sonderkommandot. 

Ett under 2000-talet upphittad fotoalbum med inskriptionen "Auschwitz 1944/06/21". Redan på sin första sida signalerade det unika innehållet.  I albumet finns få fotografier av koncentrationslägret Auschwitz mördarkomplex, vilket inkluderade Auschwitz-Birkenau, det största nazistiska förintelsecenter. Albumets ägare - mycket tyder på att albumet tillhörde och skapades av SS-Obersturmführer Karl Höcker, adjutant till kommendanten i Auschwitz, SS-Sturmbannführer Richard Baer. Höcker var stationerad vid Auschwitz från och med maj 1944 till utrymningen av lägret i januari 1945. Många av fotografier visar avkoppling av SS-anställda efter sina mördarpass.

Ett under 2000-talet upphittad fotoalbum med inskriptionen "Auschwitz 1944/06/21". Redan på sin första sida signalerade det unika innehållet.

I albumet finns få fotografier av koncentrationslägret Auschwitz mördarkomplex, vilket inkluderade Auschwitz-Birkenau, det största nazistiska förintelsecenter. Albumets ägare - mycket tyder på att albumet tillhörde och skapades av SS-Obersturmführer Karl Höcker, adjutant till kommendanten i Auschwitz, SS-Sturmbannführer Richard Baer. Höcker var stationerad vid Auschwitz från och med maj 1944 till utrymningen av lägret i januari 1945. Många av fotografier visar avkoppling av SS-anställda efter sina mördarpass.

Ett av mördarpass för SS. Leva lite till eller direkt till gaskammaren var ett dagligt arbete för SS.

Getto Warszawskie - 0.01%

Janusz Korczak pisał w Małym Przeglądzie w 1926 roku o swoich przodkach:

Każdy człowiek ma jedną
matkę i ojca, dwóch dziadków
i babcie, czterech pradziadków,
ośmiu pra-pra-dziadków i tak
coraz więcej. Każdy ma. Nie
każdy widział. Czasem zdąży
ktoś i zobaczyć pradziadka. Są
dzieci, które babci nie znały.
Czasem widzi fotografię mówi:
„To 'był i twój dziadek".
Opowiada o zmarłym babcia,
wspominają mamusia i tatuś.
O pra-pra-dziadku opowie 
dziadziuś. Znamy ze, wspomnień
tylko.

Ale to było przed Zagładą. Po Zagładzie prawie nikt z naszego, tzw. Drugiego Pokolenia nie znał juz ani dziadka ani pradziadka.

Wracając do tytułu. W tej cyfrze 1-0.01%, tzn. ci którzy przeżyli Getto Warszawskie, znajduje się moja rodzina. Z około 300 osób z "Rozentali i Polirsztoków" w getcie warszawskim udało się przeżyc 3. Tak że statystycznie (1%) to dużo więcej niż w innych rodzinach (0.01%).

Moja ciotka i mama, szczególnie ciotka, przez wiele wiele lat po wojnie szukała swojego ojca, Gabriela Rozentala. Nie wiem dlaczego.

To jest tzw drugie Wezwanie. W pierwszym na poczatku akcji z dnia 22 lipca 1942 roku nie obiecywano chleba.

Kolejka po zupę w Getcie Warszawskim.

Ostatnia informacja o dziadku. Zabrano go na Umschlagplatz 26 lipca 1942 roku, gdy stał z bańką w kolejce po zupę na Ogrodowej. Miał 50 lat.

To jest tzw pierwsze Wezwanie z dnia 22 lipca 1942 roku na Przesiedlenie na Wschód.

26 lipca 42 roku transport do Treblinki to 60 wagonów a w nich już 6357 osób. Dla mnie jedyna tylko znana osoba to mój dziadek Gabriel Rozental, lat 50. Wychował 3 córki i doczekał się jednego wnuka. Jego ostatnia droga to Himmelstrasse w Treblince.

Mój dziadek, Gabriel Rozental był jednym z pierwszych w rodzinie który znikł. Jedne co wiadomo to informacja zamieszczona później w książce Mariana Turskiego:
Zabrano go na Umschlagplatz 26 lipca 1942 roku, gdy stał z bańką w kolejce po zupę na Ogrodowej. Miał 50 lat.



26 lipca 42 roku transport do Treblinki to 60 bydlęcych wagonów a w nich stłoczone 6357 osób. Dla mnie jedyna tylko znana osoba w tym transporcie to mój dziadek Gabriel Rozental, lat 50. Wychował 3 córki i doczekał się jednego wnuka.

Wiadome jest że droga z Umschlagplatz to była już własciwie droga do nieba (niemieckie określenie drogi do komór gazowych w Treblince). Dlaczego więc, doskonale wiedząc o tym jego córki (moja mama i jej siostra) przez tyle lat wciąż jego szukały?

Moja ciocia Krystyna dostała szoku widząc, chyba w Kanadzie, na lotnisku w książce telefonicznej Gabriel Rozental....

Wyrwała stronę z książki telefonicznej. Żyła przez kilka dni nadzieją!


Podsumowanie w polskiej gazecie na internecie:

W okupowanej Polsce Zagładę przeżyło ok. 30-120 tys. Żydów. Z getta warszawskiego udało się wydostać kilku tysiącom osób; po "aryjskiej stronie" przebywało ok. 25 tys. Żydów. 

"kilku tysiącom osób" - o ile to oznacza np. 3 000 osób to znaczy że przeżyło  około 1 %.

Moja babcia Helena z Polirsztoków Rozental, dostała pracę w fabryczce pracującej dla Niemców, tzw. relatywnie pewne miejsce by uniknąc deportacji do Treblinki.

Zabrano ją na Umschlagplatz 3 sierpnia 1942 roku. Reszta rodziny dowiedziała się o tym bo babcia, podobno jak i dziadek kilka dni wczesniej, nie wrócili do domu!

Korczak - Getto Warszawskie - Numery nieparzyste należały do tzw. aryjskiej strony ulicy a parzyste do getta.

Warszawa, zdjęcie domu na ulicy Siennej 16, prawdopodobnie tuz po deportacji sierocińca Janusza  Korczaka czyli koniec sierpnia 1942. Zdjęcie zrobione z tzw. aryjskiej strony.
Sienna była podzielona drutem kolczastym. Numery nieparzyste należały do tzw. aryjskiej strony ulicy a parzyste do getta.

Sienna była podzielona drutem kolczastym. Numery nieparzyste należały do tzw. aryjskiej strony ulicy a parzyste do getta.

Zdjęcie domów na ulicy Siennej zrobione w 1941-42 roku

Zdjęcie domu na ulicy Siennej 16 zrobione w 1914 roku

Warszawa, zdjęcie domu na ulicy Siennej 16, prawdopodobnie tuz po deportacji sierocińca Janusza  Korczaka czyli koniec sierpnia 1942. Zdjęcie zrobione z tzw. aryjskiej strony.
Sienna była podzielona drutem kolczastym. Numery nieparzyste należały do tzw. aryjskiej strony ulicy a parzyste do getta.

Warsaw Ghetto - Odd numbers belonged to the so-called Aryan side - Korczak Orphanage

Warszawa, 16 Sienna street after deportation of Janusz Korczak orphanage, Probably late August 1942. Picture taken from the Aryan side. 
Sienna Street was divided by barbed wire. Odd numbers belonged to the so-called Aryan side.

Sienna 16 street.  Dr. Janusz Korczak Orphanage, Dom Sierot, was in this this building until August 5th, 1942.

Warszawa, Sienna gatan nr. 16 efter deportationen av Janusz Korczak barnhem, Förmodligen augusti 1942. Bild tagen från den ariska sidan.

Sienna Street delades av ett taggtrådstängsel. Udda nummer tillhörde den sk ariska sidan.

"Imse vimse spindel klättrar upp för trå'n" - spindelns skugga vandrar bredvid honom & Om en gräshoppa som inte ville hoppa

"Imse vimse spindel" 
även känd som
"Itsy Bitsy Spider"  eller 
"Incy Wincy Spider", 
"Eency Weency Spider", 
"Inky Binky Spider", 
"Inky Dinky Spider", 
"Ipsy Wispy Spider", 
"Ipsy Dipsy Spider" eller "Itchy Wincy Spider"

Hoppa eller inte hoppa tänkte en gräshoppa. Gräshoppa ville inte hoppa för det var en lat Hussyrsa (Acheta domesticus).

"Imse vimse spindel klättrar upp för trå'n" - spindelns skugga vandrar bredvid honom. Focus på båda!

"Imse vimse spindel klättrar upp för trå'n" - spindelns skugga vandrar bredvid honom.
Focus på spindeln!

"Imse vimse spindel klättrar upp för trå'n" - spindelns skugga vandrar bredvid honom.
Focus på skuggan!

Korczak - 10 lärare - 239 barn

Ett mycket speciellt foto. Taget under sommaren 1942 (eller 1943). Klockan är nog två på eftermiddagen.

Bakom den här fasaden bodde fram till den 5 augusti 1942: Janusz Korczak, 10 lärare och 239 barn.

Alla mördades i Treblinka.

Bilden ovan är tagen från Siennagatans ariska sidan. Gettogränsen mot syd var just Siennagatan.

Sienna 16 före WW I.

Warszawa i augusti år 1944. Två år tidigare, den 5 augusti 1942 från huset Sienna16/Sliska 9 deporterades till Treblinka dödsläger, Korczak, tio lärare och 239 barn. 

De leddes ut genom porten Sliska 9 i riktning mot Umschlagsplatz. Tvåvåningshuset på bilden ovan med en lucka efter en flyg bomb är byggnaden Sliska 9 två år efter deportationen.

Sliska street during the Warsaw Uprising in 1944. Two years earlier on the 5th of August, 1942 from the building Sienna16/Sliska 9 entire Korczak orphanage was led to cattle cars and deported to the Treblinka death camp, Korczak, ten teachers and 239 children were led out by gate at the 9 Sliska street in the direction of Umschlagsplatz. 

On this unique picture the two-storey house with a gap is just 9 Sliska building two years after the deportation of the Korczaks Orphanage.

När träden mjölkar molnen så blir buskar under alltid torra och törstiga

När det regnar så faller tjugo gånger mer nederbörd på marken utanför trädkronorna. Asfalten under trädkronan är därför helt torr.

På landet märker man inte denna fenomen.

När det regnar så faller tjugo gånger mer nederbörd på marken utanför trädkronorna. Vid små och korta regnskurar blir vattenmängden nedanför trädkronan noll, se bilden ovan. 

Träden tar också massor av vatten från marken under genom sitt stora rotsystem.

Tänk på det om Du har Dina buskar och gräsmattan under ett sådant trä. De behöver extra vatten under torrperioderna.

Tänk på att t.ex. hos en tall som är 15-20 meter hög så sträcker sig rotsystemet inklusive finrötterna lika långt ut från trädet som trädet är högt.