Kataklysm - Varför sökte man inte eller dröjde länge med att söka sina närmaste släktingar efter Förintelsen? Egna och andras erfarenheter - Kατακλυσμός

Internationella Röda Korset efterforskade saknade personer som förlorat kontakten med sina nära anhöriga på grund av kriget.

Sjöräddningen eller fjällräddningen brukar upphöra med sina räddningsinsatser då man säkert vet att det inte längre finns en chans att hitta överlevande. Samma sak handlar det när det gäller fallet med de Förintelsens överlevande som upplevde själva den brutala destruktionen av sina närmaste.

De som upplevde Förintelsen på nära håll talar om kataklism, kataklysm. Kataklyʹsm (grekiska kataklysmoʹs’översvämning’, av kataklyʹzō, av kata- och klyʹzō’skölja’

På engelska finns det flera ord, ett antal synonymer som förklarar Kataklysm, bl.a. Holocaust - Förintelsen.

• a large-scale and violent event in the natural world.
• an event that causes a lot of destruction, or a sudden, violent change
• an extremely destructive event or violent change:
• a sudden violent political or social upheaval.
• synonyms: disaster, catastrophe, calamity, tragedy, devastation, crisis, holocaust, ruin, ruination, upheaval, convulsion, blow, shock, reverse, trouble, trial, tribulation

Mina föräldrar som var i Warszawas Getto och bevittnade deportationerna till dödslägret Treblinka förstod att nästan ingen räddades från deportationerna. 99.9 % av de deporterade från Umschlagsplatz i Warszawa mördades i Trablinkas gaskammare, kvävdes till döds, bland de nästan hela min mammas släkt inklusive hennes föräldrar.

Samma sak gällde min Pappas familj som först fängslades i Pinsk getto och därefter mördades precis som i Babij Jar av Einsatsgruppen genom masskjutning. Även där var gällande procentsatsen var 99.9%.

Trots allt detta så sökte mina föräldrar sina närmaste. Det fanns jo en chans på 0.1, egentligen på 0.01% att hitta sina närmaste vid liv. 

Min nära vän, Förintelsens överlevande, Halina Neujahr visste exakt sina närmastes öde.  Hennes mor Gitla fick vid selektionen i Majdanek (1943) gå och ett annat håll än Halina och hennes äldre syster Sara. Åt annat håll betydde döden genom kvävning.

Gutman Isaks svar när på beredskapssjukhuset i Sverige - Närmaste anhörig: Ingen

Gutman Isaks svar när han tillfrågades på beredskapssjukhuset i Sverige - Närmaste anhörig? Ingen.
Detta är ett typiskt svar för de flesta Förintelsens överlevande. De trodde inte på ett underverk, särskild de som har vistats i koncentrationsläger av typ Auschwitz där utrotningsläget Auschwitz Birkenau (Brzezinka) låg i närheten och ur krematoriets skorstenar kom det ut rök, dag och nat. Lukten vill jag ej beskriva sa till mig en överlevande.

Josef Weinberger kom till Malmö den 19 juli 1945 med Kronprincessan Ingrid som var en av de fem Vita båtar som gick i juni och juli i skyttetrafik mellan Lübeck och Sverige. Kronprinsessan Ingrids sista tre turer från Lubeck: 17, 23 och 25 juli 1945. Sammanlagt har Princessan Ingrid gjort 8 turer (med ca. 400-450 patienter ombord) från Lübeck och lämnade patienter i både Malmö och Göteborg. Från Malmö transporterades han med en grupp på 150 patienter  i Lassarettfartyget Prins Carl den 27 juli och anlände dagen efter på kvällen till hamnen i Slite. Det var  sista resan för HMS Prins Carl som fortsätter därefter till Stockholm.

En förteckning jag fick år 1994 från Lärbro Pastorat då jag höll på att skriva boken 6 tusen av 6 miljoner - ett requiem. Jag kallade förteckningen då för de döda överlevande. Är det bara Josef Weinbergers bror som hittade sin släkt begravd i Lärbro? Tyvärr, så tycks det vara så. Hade Jakób Irgang som var 11 år gammal när kriget bröt ut ingen familj som överlevde?

Josef Weinberger - bilden till höger är från Lärbro sjukhus 1945. Ingen sökte honom i 40 år.

Textilarbetaren Josef Weinberger föddes i Muncacero i Tjeckoslovakien den 27 oktober 1913.  Han kom till Sverige från koncentrationslägret med UNRRAs Vita skepp. Nästan direkt därefter dog han på TBC sjukhuset i Lärbro på Gotland, till följd av den tuberkulos han ådragit sig i lägret.

Josef Weinberger är en av nio judar som ligger begravda på kyrkogården i Lärbro. Den ende som släkten sökte men först på 80-talet (1988). Då hittades han av sin bror Saul som bodde i New Jersey, USA. De hade skilts åt 1944. Saul kom 1995 till Sverige och besökte sin brors grav. Inga andra judiska gravar har besökts av anhöriga. Varför dröjde Saul Weiberger så länge?

Man visste att Josef Weinberger deporterades från sin lägenhet i Prag, Řetězová(gatan) 6 och var med i Transport M, no. 540 den 14 december 1941, från Prague till lägret i Terezín. Från Terezin flyttades han den16 maj 1944, till Auschwitz. Troligen därefter till någon av koncentrationslägren i väst såsom Bergen-Belsen. I de tjeckiska arkiven står det felaktigt att han har mördats i Auschwitz. Vad hände med hans två systrar och flickvännen på bilden nedan vet jag inte.

Josef Weinberger med sina två systrar och flickvännen

Josef Weinberger deporterades från sin lägenhet i Prag, Řetězová(gatan) 6 och var med i Transport M, no. 540 den 14 december 1941, från Prague till lägret i Terezín. Från Terezin flyttades han den16 maj 1944, till Auschwitz. Troligen därefter till någon av koncentrationslägren i väst såsom Bergen-Belsen. I de tjeckiska arkiven står det felaktigt att han har mördats i Auschwitz. Vad hände med hans två systrar och flickvännen på bilden nedan vet jag inte.

Irgang Jakub (Jakób) var från den 4 Augusti 1944 fånge i koncentrationslägret Floßenbürg (Flossenburg) vid gränsen till Tjeckoslovakien. Jag tror att han arbetade där som såsom slavarbetare en"drecher"vid tillverkningen av tyskt flygplan av typen Messerschmitt Bf 109. Jakob Irgang angav vid inresan till Sverige att han var - tokarz - svarvare. Troligen så arbetade han då 16 år gammal åt det tyska Erla Maschinenverke som betalade till SS 3 Reichmark per dag för en kvalificerad arbetskraft och hälften för okvalificerad. Hur och när han hamnade i Lübeck vet jag inte. I de tyska dokumenten står det att han var född 1927 (12 år då kriget bröt ut) trots att han var född 1928. Att göra sig äldre eller yngre betydde oftast liv eller död vid selektioner.

Är det bara Josef Weinbergers bror som hittade sin släkt begravd i Lärbro? Tyvärr, så tycks det vara så. Hade Jakób Irgang som var 11 år gammal när kriget bröt ut ingen familj som överlevde? Jakób kom från Lubeck med Kronprinsessan Ingrid till Malmö den 4 juli 1945. Där var han att börja med på Reum. Sjukhuset och därifrån flyttades han till TBC-sjukhuset i Lärbro.

Jag vet att Irgang Jakob (Jakób) var från den 4 Augusti 1944 fånge i koncentrationslägret Floßenbürg (Flossenburg) vid gränsen till Tjeckoslovakien. Jag tror att han arbetade där som såsom slavarbetare vid tillverkningen av tyskt flygplan av typen Messerschmitt Bf 109. Jakob Irgang angav vid inresan till Sverige att han var - tokarz - svarvare.  Troligen så arbetade han då 16 år gammal åt det tyska Erla Maschinenverke som betalade till SS 3 Reichmark per dag för en kvalificerad arbetskraft och hälften för okvalificerad. Hur och när han hamnade i Lübeck vet jag inte.
Jakob Irgangs trolig släkting från Jarosław som ligger 50 km från Bircza (25 km från Przemysl) överlevde Förintelsen. Släktingen väntade på en visa till USA i ett DP-läger i Tyskland. En annan släkting "Tant Schnell från Brooklyn" står angiven i hans Läkarkort.

Så står det om Irgang familjen på internet:

Hersh Wolf Irgang (Americanized as Bill Irgang) and Sura (née Entenberg) Irgang (Americanized as Sally Irgang) lived in Jaroslaw, Poland before World War II. Bill was a butcher. In 1940 they were deported to the Soviet Union for forced labor and were released in 1946. Their son Modke (Mordka?) was born in the Soviet Union in 1944. After their release, Bill - and probably Sally and Modke - registered as stateless persons in DP Camp Hirshberg. From there they transferred to DP Camp Wels in 1947. Molly Kushner (nee Malka Irgang) was born there in 1948. They remained in Camp Wels until 1951 when they were permitted to immigrate to the United States. Sura's sister Ida, and her other family member Josef Entenberg also immigrated to the U.S. after the War. Family members awaited them in the U.S.

After the Claim Agreement between the U.S. and Poland was signed (1960), Bill, Sally, and Ida filed a claim for their lost property in Jaroslaw. Although they could not convincingly prove ownership to some of their property, they learned that they still had land to their names that they could sell. Ida died while the claim was being processed.

Jakob Irgangs Läkarkort och hälsokort från den 5 juli 1945 ifylld på Reum. A i Lund. På framsidan av kortet, under närmaste anhörig stå det följande: Tant Lea Schnell, Brooklyn, New-York. Var det kanske hans moster? Blev hon informerad att hennes släkting dog i Sverige den 3 maj 1948. På andra sidan av kortet står det att han transporterades till Gotland den 23 juli 1945.