 |
| Lost train eller ett ”spöktåg” med kvinnor från Ravensbrück startade sin resa från koncentrationslägret den 25 april 1945. "Det anlände till Lübeck natten till 29 april 1945, klockan ett på natten rullar ett tåg in på Lübecks station, luftlarm sirenen tjuter. Det har väntat i tre dagar på ett sidospår utanför Lübeck. Med oro öppnar medhjälparna de förseglade tågvagnarna. Det är tåget från Ravensbrück". |
 |
| Lost train eller ett ”spöktåg” med kvinnor från Ravensbruck startade sin resa från koncentrationslägret den 25 april 1945. Det anlände till Lübeck natten till 29 april 1945. |
 |
Lost train eller ett ”spöktåg” med kvinnor från Ravensbruck startade sin resa från koncentrationslägret den 25 april 1945. Det anlände till Lübeck natten till 29 april 1945.
|
Lost train eller ett ”spöktåg” med kvinnor från Ravensbrück startade sin resa från koncentrationslägret den 25 april 1945. Det anlände till Lübeck natten till 29 april. Det var typiskt "Lost train" där man försökte först åka, söderöver, mot Theresienstadt men på grund av de pågående krigshandlingarna så åkte tågen runt och kom ofta till nästan samma plats där de startade efter flera timmars/dagars resa, därav namnet.
Ett sådant öde hade nog tåget från Ravensbrück. Det tog för den hela 5 dagar att koma till Lübeck. En direkt resa, 250 km borde inte ta mer än 5 timmar. Från Lübeck åkte tåget med 53 boskapsvagnar vidare norröver, till Padborg, en gränsstation mellan Tyskland och Dannmark. Det ankom dit den 30 april. Bilden är från Padborg station. Flera av fångarna bär fångdräkter och en del kläder markerade med kors på ryggen. I de danska sjuksköterskors dagbok står följande:
Måndagen den 30 april
Klockan 14 åker de flesta av karantän stationens personal till Banegården för att ta tåget som kommer först kl. 5. - I Väntrummet har D.K.B.’s från Sønderborg tillagats med Bröd och Måltid till de tidigare koncentrationslägerfångarna. – Tåget består av 53 boskapsvagnar med ca. 4 300 kvinnor, som nu inkvarteras i karantän stationerna i Krusaa och Padborg samt i 2 tåg vid Banegården.
Svenska Röda korset brukar räkna de 4 000 som kom med det tåget såsom "Räddade av Vita bussar"! Allt för att bättra på den bittra statistiken.
 |
Från: https://www.rodekors.dk/de-hvide-busser/den-sidste-bus
|
Översatt från : https://www.rodekors.dk/de-hvide-busser/den-sidste-bus
29 april 1945, klockan ett på natten rullar ett tåg in på Lübecks station, luftlarm sirenen tjuter. Det har väntat i tre dagar på ett sidospår utanför Lübeck. Med oro öppnar medhjälparna de förseglade tågvagnarna. Det är tåget från Ravensbrück. Den unge danske läkaren Per Lous är där för att välkomna tåget. ”Det fanns totalt 4 000 kvinnor i 56 stängda boskapsvagnar. I de flesta vagnarna fanns det lite smutsig halm på golvet. Stanken var fruktansvärd. Tillsammans med en kvinnlig polsk läkare som var med mig gick jag igenom de sista 5-6 vagnarna, där de mest utmattade och sjuka fångarna placerades. I var och en av dessa vagnar fanns 30-40 kvinnor ... alla var sjuka och allvarligt skadade. Hur sjuka de var förstås kanske bäst när det förklaras att den polska läkaren och jag var tvungna att gå från kvinna till kvinna, lysa med ficklampan i deras ansikten, skaka dem och känna efter pulsen på flera innan vi kunde avgöra om de fortfarande levde.” Tre hade dött, och tio fick läggas in på sjukhus i Lübeck, men de återstående 3 987 var vid gott mod och kastade sig in i måltiden i den svenska kyrkan med stor aptit. Senare fortsatte de med tåget till Danmark och karantänstationen i Padborg.
