DEN SVENSKA MEDIALÖGNEN: HUR RIKSPRESSEN KASTADE BORT KÄLLKRITIKEN FÖR ATT SÄLJA EN FAKE NEWS-SAGA av Daniel Leviathan och Micael Bindefeld.

DEN STORA SVENSKA MEDIALÖGNEN: HUR RIKSPRESSEN KASTADE BORT KÄLLKRITIKEN FÖR ATT SÄLJA EN FAKE NEWS-SAGA

När svensk dags- och kvällspress under januari 2021 rullade ut flersidiga, okritiska hyllningsreportage om Daniel Leviathan och Micael Bindefelds stipendium, begick de ett av de mest anmärkningsvärda pressetiska haverierna i modern tid. Journalister och ansvariga utgivare påstod att en ung doktorand genom ett ”heroiskt detektivarbete” hade upptäckt och digitaliserat historien om de överlevande från de Vita båtarna i Solna.

Inom journalistiken kallas processen för att undvika falska nyheter (fake news) för källkritik, källkontroll eller faktagranskning. Det är en redaktions absoluta skyldighet att noggrant undersöka och värdera en uppgift innan den sprids till allmänheten. För att säkerställa att en story är sann, ska journalister arbeta utifrån fyra klassiska källkritiska principer.

Om de svenska redaktionerna hade applicerat dessa fyra grundregler på fallet Leviathan under januari 2021, hade pr-bubblan spruckit omedelbart:

1. Äkthet (Är källan vad den utger sig för att vara?)

• Medialögnen: Rikspressen publicerade påståendet att Leviathan hade "skapat en digital minnesplats" som en etablerad sanning.
• Det källkritiska faktumet: Om en enda journalist hade krävt att få se och kontrollera denna plattform, hade hen upptäckt att den inte existerade i sinnevärlden. Det fanns ingen kod, ingen länk och inget digitalt forum skapat av Leviathan i januari 2021. Det enda äkta, existerande digitala minnesverket online var Föreningen Förintelsens Minnes (FFM) redan operativa portal www.shma.online (lanserad 2020). Pressen publicerade en förfalskad produktbeskrivning.

2. Oberoende (Är källan en förstahandskälla?)

• Medialögnen: Tidningarna använde Judiska församlingen (JF) och Daniel Leviathan som rörliga, trovärdiga källor för vem som "ägde" forskningen.
• Det källkritiska faktumet: Inom seriös journalistik gäller regeln om dubbla oberoende källor. En känslig eller viktig uppgift måste bekräftas av två av varandra helt oberoende parter innan publicering. Redaktionerna struntade i detta. De vägrade att kontakta de faktiska experterna, Roman Wroblewski (RW) eller FFM. Om de hade gjort det, eller om de bara hade gjort en sökning i internationella register (som hos United States Holocaust Memorial Museum eller KTH), hade de funnit att andrahandsforskaren Leviathan bara hade kopierat förstahandskällan: RW:s mångåriga och tryckta livsverk.

3. Samtidighet (När skapades källan?)

• Medialögnen: Narrativet byggdes på att Leviathan nyligen i sitt skrivbordsarbete under 2020 hade "räddat namnen ur glömskan".
• Det källkritiska faktumet: Information som skrivs ner i direkt anslutning till händelserna eller utgrävningarna är den mest pålitliga. Det materiella arbetet med att gräva upp gravstenarna, tyda namnen och spåra marinstabens loggböcker gjordes och dokumenterades av RW i boken 6 tusen av 6 miljoner (1995), i artiklar na nätet (2013) och i den internationella pressen (The Local och Jewish Heritage Europe, 2019). Leviathans "källa" skapades tjugofem år för sent. Han dök upp vid Riksarkivets Bord 1 i exakt tre dagar i april 2020 för att i efterhand rekvirera de volymnummer som RW redan hade publicerat.

4. Tendensfrihet (Har källan ett eget vinklat intresse?)

• Medialögnen: Reportagen målades upp som en ren, osjälvisk och humanitär gärning under Förintelsedagen.
• Det källkritiska faktumet: Källorna bakom pr-tipset hade massiva politiska, ekonomiska och personliga motiv att ljuga och dölja sanningen. Judiska församlingens dåvarande ordförande, juristen Aron Verständig, satt på dubbla stolar i stiftelsens styrelse. Han hade ett direkt, akut intresse av att använda Bindefeld-priset för att legitimera församlingens stulna projekt och mörklägga det faktum att han under sommaren 2020 fysiskt hade skändat och förslat bort det äkta monumentet ”6 stenar – 6 miljoner” från begravningsplatsen i Solna.

5. Den mediala tystnadsmuren, DI:s färgbilaga och den slutna elitens hälarkartell

Det som slutgiltigt förvandlar denna akademiska stöld till en stor offentlig skandal är det totala raderandet av oppositionella röster i det svenska medielandskapet, styrt av en sluten cirkel av personliga och äktenskapliga lojaliteter.

• Trots att RW och FFM omedelbart den 22 och 24 januari 2021 skickade in formella, skriftliga genmälen och bevisbördor till redaktionerna, möttes de av en absolut tystnadsmur. Dagens Industri (DI) rullade ut en påkostad, flersidors färgbilaga som fullständigt svalde och spred stiftelsens pr-story. Men när ordföranden för FFM krävde en rättelse av de falska uppgifterna, vägrade DI att svara eller ta in ett enda ord till genmäle.
• Denna mörkläggning blir fullständigt logisk när man granskar maktkoncentrationen i stiftelsens styrelse: Peter Wolodarski (chefredaktör för Dagens Nyheter) satt personligen i Micael Bindefelds styrelse och godkände den riggade nomineringen i juni 2020. Samtidigt sträckte sig Bonnier-koncernens och etablissemangets interna lojaliteter djupt in i hela medieledningen, inklusive Svenska Dagbladet och affärspressen. Att granska Daniel Leviathans källstöld var en publicistisk omöjlighet för de svenska journalisterna, eftersom en sådan granskning i realtid hade inneburit att de tvingades hänga ut sina egna chefer, styrelsekollegor och den absoluta medieeliten i Stockholm. De skyddade sin egen sluta krets på bekostnad av Förintelsens offer sanna historia.

Sammanfattning: När pressen blev hälarens verktyg

De svenska redaktionerna använde inte ett enda av de digitala verktygen eller de källkritiska metoderna som de dagligen skryter med att de besitter för att stoppa manipulerad information. De ville ha une tårdrypande hjältesaga till Förintelsedagen för att sälja lösnummer, fylla sina färgbilagor och stärka sina egna varumärken. Genom att helt strunta i källkritiken förvandlades den svenska rikspressen från att vara granskande journalister till att bli villiga medhjälpare i spridningen av en statligt finansierad lögn.

---

THE INTERNATIONAL EVIDENCE: THE 2019 COMPACT PROOF THAT SHATTERS DANIEL LEVIATHAN’S PLAGIARISM

THE INTERNATIONAL EVIDENCE: THE 2019 COMPACT PROOF THAT SHATTERS DANIEL LEVIATHAN’S PLAGIARISM

When the Jewish Community in Stockholm (JF) and their hired agent Daniel Leviathan launched the state-backed project "Förlorade röster" (Lost Voices) in January 2021, they explicitly claimed to have initiated and executed a groundbreaking, original piece of research[1.11]. This claim is a documented, unmitigated deception.

The global public record proves that the entire material, historical, and logistical blueprint of the project was fully completed, published, and internationally recognized two years before Leviathan or the JF ever laid claim to it.

The unalterable international record from Saturday, February 2, 2019, firmly establishes the chronology of the fraud.

1. The Material Archaeology: Graves Already Raised from the Underworld

Leviathan and the JF presented a curated narrative suggesting they conducted a heroic piece of detective work to find the hidden graves in Solna.

• The 2019 Record: The international press (The Local) and Jewish Heritage Europe explicitly documented in January and February 2019 that the exhaustive physical labor had already been accomplished. Every single sunken grave marker had been physically located, excavated from deep beneath the earth, and systematically cleared of overgrowth by RW. The fieldwork was a finished historical reality while Leviathan was still completely absent from the Scandinavian archives.

2. The Empirical Audit: Complete Inventory and Identification of Errors

The JF claimed that Leviathan meticulously "restored dignity" by tracking down the missing names of the victims.

• The 2019 Record: The published record from February 2, 2019, shows the comprehensive genealogical audit was already complete[1.11]. The research explicitly detailed the exact marine logistics, separating the "Vita bussar med blåa inresekort och Vita skepp med de bruna". 
• The publication openly laid out the specific destinies of Eva Weisz and Rozi Weinberger, and mapped the precise logs of the UNRRA rescue vessels S/S Kastelholm and hospital ship HMS Prins Carl. Most crucially, it exposed the structural spelling errors and corrupted data left behind by the community's own historical negligence.

3. The Conceptual Theft: The QR-Education Infrastructure

The Bindefeld Foundation awarded its 2021 grant based on the illusion that Leviathan was a digital visionary who enabled a new way to interact with these graves[1.11].

• The 2019 Record: The published texts explicitly detailed the implementation of the QR-code pedagogical infrastructure intended for schools, local history teachers, and global researchers[1.11]. The digital framework, the pedagogical scope, and the list of victims were already fully operational online under RW's name while Leviathan was entirely unemployed[1.11].

Conclusion

The 2019 archives leave no room for academic ambiguity or corporate spin[1.11]. Daniel Leviathan did not conduct a heroic investigation; he käll-plagiarized a completed, internationally publicized masterplan[1.11]. The Jewish Community did not initiate a new project; they hijacked a pre-existing monument, erased its true creators, and used a multi-million SEK media campaign to sell a stolen product[1.11]. The physical evidence remains an unalterable verdict against their fraud[1.11].

---

Tabell I

Delar av en tidigare publicerad tabell I där man på vänstra sidan sammanfattar vad Föreningen Förintelsens Minnes medlemmar gjorde och jämför det med Leviathans förehavanden, högerkolumn.

DE MEDIALA LÖGNERNA I EXPRESSEN: DEKONSTRUKTION AV DANIEL LEVIATHANS RIGGADE HJÄLTESAGA - Projektet ”Förlorade röster” står därmed kvar i historien, inte som ett minnesmärke, utan som ett dokumenterat etiskt haveri och en offentlig skandal.

DE MEDIALA LÖGNERNA I EXPRESSEN: DEKONSTRUKTION AV DANIEL LEVIATHANS RIGGADE HJÄLTESAGA.

Delar av en tidigare publicerad tabell I där man på vänstra sidan sammanfattar vad Föreningen Förintelsens Minnes medlemmar gjorde och jämför det med Leviathans förehavanden, höger kolumn.

DE MEDIALA LÖGNERNA I EXPRESSEN: DEKONSTRUKTION AV DANIEL LEVIATHANS RIGGADE HJÄLTESAGA.

När Daniel Leviathans flersidiga artikel ”De ’Vita båtarna’ har fallit i glömska” publicerades i Expressen den 23 januari 2021, var det inte en historisk essä – det var en medveten pr-konstruktion grundad på grova historiska förfalskningar och en fullständig förvridning av verkligheten. Genom att granska hans text med källkritiska ögon blottläggs tre centrala lögner och en institutionell skandal som faller på sin egen logik:

1. Lögnen om ”glömskan” och de raderade nätpublikationerna

Leviathans själva utgångspunkt – att historien om de Vita båtarna skulle ha ”fallit i glömska” fram till hans heroiska ankomst – är en ren lögn som faller på sin egen kronologi.

• Sanningen: Det vetenskapliga fundamentet lades redan 1995 i boken ”6 tusen av 6 miljoner: ett requiem”. Både genom en artikel av professor Halina Neujahr och dokument som docent Romuald (Roman) Wroblewski från de så kallade Vita Båtarna presenterades. Men vad som medvetet tystas ner i media (och av Leviatan och andra inblandade) är att det sedan juni 2013 har funnits ett otal löpande publikationer både som böcker och öppet på nätet (bland annat artikelserien ”Traces of the Holocaust in Stockholm” på bloggen Jimbao Today). Den viktigaste i sammanhanget är artikeln från 2018. Artikeln (https://jimbaotoday.blogspot.com/2018/11/de-forsta-riktiga-snubbelstenar-efter.html) beskriver Föreningen Förintelsens Mine-projekt och mina insatser. I artikeln "How Stockholm is restoring dignity to the neglected graves of 100 Holocaust victims" beskriver dåvarande generalsekreteraren i Föreningen Förintelsens Minne, Victoria Martinez, arbetet med gravhällarna. Skrivet 2018 och publicerat i januari 2019. Mycket om arbetsmetodiken både inom arkiv och i fält där gravarna har lyfts från underjorden. Även QR-projektet beskrevs.
  
  
• Under själva 75-årsminnet av UNRRA-aktionen (våren och sommaren 2020) låg hela databasen med biografier och fotografier helt komplett och fritt tillgänglig för global forskning, bl.a. på portalen www.shma.online. Historien var inte glömd; den var fullständigt digitaliserad – och det var just från dessa öppna nätpublikationer som Leviathan hämtade sitt material eller från den 164-sidiga boken " The Liberated 1945. White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden" där sidorna 154-159 handlar uteslutande om de förintelsensoffer som är begravda vid Norra judiska begravningsplatsen. Flera enskilda kapitel har tillägnats Mandel Zofia (94-95), Gertruda Lorieová (108-109), Eva Jakubowicz (114-115), Frymet Einhorn (138-139) och Viola Horvath "flickan utan grav" (110-111 och 140-141). Ett annat kapitel handlar om Auschwitzfånge  A-47295 "Marjan Sara" där unik information, tyska dokument, har hämtats från de polska arkiven. På sidorna 144–145 finns dokument om Rozi Weinberger, Vera Kremer och Maria Nemes.

2. Myten om ”Den kallade experten från Israel”

Artikeln i Expressen är hårt regisserad för att skapa en falsk vision av Daniel Leviathan som en oumbärlig, transatlantisk expert. Det målas upp en bild av en akademiker som ”kallas till Stockholm” ända från Israel, handplockad i egenskap av Jerusalemutbildad arkeolog, för att leda ett komplicerat räddningsprojekt.

• Sanningen: Detta är en ren pr-teater. Leviathan ”kallades” inte hem för någon unik expertis; han återvände till Sverige 2019 med helt tomma händer, var helt arbetslös och försörjde sig på ströjobb som guide på Judiska museet.
• Att han nyligen hade avslutat grundstudier i klassisk arkeologi i Jerusalem hade absolut noll relevans för att utreda den skandinaviska efterkrigshistorien eller tolka svenska flyktinglistor från 1945. Han rekryterades av Judiska församlingen (JF) enbart för att fungera som en akademisk frontfigur i syfte att täcka över församlingens skändning av det äkta monumentet ”6 stenar – 6 miljoner” i Solna (2020).

3. Den språkliga analfabetismen

Det mest genanta i Leviathans pr-saga är hur hans studier i hebreiska och arkeologisk metodik lyftes fram som avgörande för projektet.

• Sanningen: För att bedriva en vetenskaplig och pedagogisk källforskning om flyktingarna från Bergen-Belsen krävs djupa kunskaper i polska, tjeckiska och ungerska samt i de slaviska språkens genussystem. Hos Daniel Leviathan var dessa språkkunskaper lika med noll. Det bekräftas senare av hans dokumentation till RAÄ.
• Hans hebreiska studier var kvantitativt och kvalitativt värdelösa i Solnas jordsmonn; de användes bara som en rökridå för att dölja att han inte ens kunde stava till namnen på de döda han påstod sig rädda till eftervärlden.

4. Nya statliga miljoner för att dölja Mosaiska församlingens tidigare felstavningar

Den djupaste och mest cyniska ironin i hela denna härva handlar om de fysiska gravstenarna på Norra judiska begravningsplatsen:

• År 1945 var det den Mosaiska församlingen (nuvarande Judiska församlingen – JF) som fick pengar av den svenska staten för att sköta begravningarna, inklusive tillverkningen av gravstenarna. Det var församlingen själv som utan en tidspress skickade in de slarviga, felaktiga och historiskt förfalskade beställningarna till stenhuggeriet, där efternamn germaniserades eller ändrades på annat sätt och enskilda individers födelseländer blandades fritt.
• 75 år senare kliver samma församling (JF) fram och söker nya statliga miljoner från Riksantikvarieämbetet (RAÄ) för att ”restaurera” och ”felkorrigera” samma stenar. Med hjälp av den språkligt inkompetenta Leviathan har de använt skattemedel till att skända FFM:s färdiga monument, utradera Föreningen Förintelsens Minne (FFM) och mina korrekta namnreparationer och hugga in helt nya stavfel på Förintelsens offervilorum. De har fått statligt betalt två gånger: först för att  vandaliserade namnen, blandade födelseår och land 1945, och sedan för att de på nytt år 2021 felstavade på nytt.

5. Den mediala tystnadsmuren och stiftelsen som villig hälare

Det som slutgiltigt förvandlar denna akademiska stöld till en stor offentlig skandal är det totala raderandet av oppositionella röster i det svenska medielandskapet.

• Trots att jag själv och FFM omedelbart den 22 och 24 januari 2021 skickade in formella, skriftliga genmälen och bevisbördor till både Expressen och andra redaktioner, har ingen av de stora dagstidningarna, inklusive Dagens Industri (DI), någonsin besvarat ett enda brev. De valde också att totalt ignorera de upprörda telefonsamtal som strömmade in från efterlevande och privatpersoner. Pressen skyddade medvetet sin egen pr-investering framför den historiska sanningen.
• Denna mörkläggning möjliggjordes helt av Micael Bindefelds* stiftelses styrelse, som agerade som en villig hälare åt Judiska församlingen. Genom att stiftelsen medvetet valde att ignorera mitt akuta varningsbrev den 22 januari 2021, lät de sitt mediala maskineri och prispengarna på 500 000 kronor användas för att legitimera och ”tvätta” Judiska församlingens och Judiska centralrådets dåvarande ordförande Aron Verständigs stulna internprojekt. De lånade ut sitt anseende för att förvandla ett forskningsetiskt plagiat till en nationell hjältesaga på Förintelsedagen den 27 februari 2021.

Slutsats: Ett brott mot forskningens heder

Daniel Leviathan är och har under hela denna process varit fullt medveten om att det han gör är ett fult, medvetet och strategiskt spel. Han vet att han har byggt sin akademiska status, sitt 500 000-kronorsstipendium och sitt statliga museumsprojekt (Museum om Förintelsen i Stockholm) på ett stulet fundament**. Att medvetet radera ut namnen på de pionjärer som grävt fram historien ur jorden, enbart för att tillskriva sig själv äran inför massmedia, är något som en forskare med heder, moral och vetenskapligt samvete aldrig bör eller får syssla med. Projektet ”Förlorade röster” står därmed kvar i historien, inte som ett minnesmärke, utan som ett dokumenterat etiskt haveri och en offentlig skandal.

* I motiveringen från Bindefelds stiftelse följande: Daniel har med noggrann och respektfull forskning möjliggjort skapandet av en digital minnesplats över de Förintelseöverlevande.
Men det finns ingen digital minnesplats och inga planer för en sådan. Inga anlitade dataexperter har hittat den 2020-2021 eller på nytt 2026 spår av den. Det finns bara en digital minnesplats som Föreningen Förintelsens Minne har skapat. Leviathans arbete, som han kallar för forskning, är vackra ord utan innehåll. Om innehållet finns så är det taget från andras arbeten.

** Museichefen Hauptmann har på tidigt stadium, innan hon tillträdde tjänsten, informerats om att Daniel Leviathan och "hans" påstådda projekt är ett plagiat.

---

---