Video nr. 5 - Att jaga katterna

Högst upp på kartan Umchlagsplats (längs upp på kartan mellan gatorna Dzika och Stawki) Från Umchlagsplats har Korczak och barnen förts till Treblinka.

Två gettoportar, markerade som svarta ringar, vette mot Ogród Krasinskich (Krasinski Parken) och användes för ut och inpassering.

En gettoport vid korsningen av gatorna Nalewki och Nowolipki som vette mot Ogród Krasinskich, (längs bort på bilden) och användes för ut och inpassering. Man ser en arbetsgrupp som liknar den min far tillhörde som väntar på inpassering.

Min far framför monumentet som visar Korczaks sista marsch från barnhemmet på Sliskagatan till de väntande boskapsvagnarna vid Umschlagsplatsen. Min far och de tre äldre pojkar var de enda som överlevde deportationen den 5 augusti 1942.

Umschlagsplats i Warszawas getto, se även kartan högst upp. Härifrån gick dagligen, en eller två tågvagnslaster med 6, respektive 12 tusen människor till Treblinkas gaskammare. Min far har vid en sk aktion tagits dit men släpptes då han ansågs vara ung och frisk och kunde fortsätta jobba i gettot, ett tag. Vi det tillfälle såg han dr. Korczaks syster som stod i gruppen som skulle omedelbart deporteras till Treblinka.

Idag såg jag för första gången en video som min pappa spelade in i december 1992, bara några månader före sin bortgång. Jag hade i 15 år inte mage att titta på de fem videobanden. 

Det känns jobbigt att göra det fortfarande. Jag älskar honom så mycket. Det mesta av de fem videoband handlar om hans tid vid dr. Korczaks sida. Således åren 1931-1942. Mycket handlar om de lyckliga stunderna vid barnhemmet. Tyvärr, överskuggas det av den mörka perioden Förintelsen.

Att jaga katterna var ett slangord som polska utpressare ”szmalcownicy” (en under kriget etablerad yrkesgrupp) använde för sina dagliga förehavanden. Det handlade om att jaga judar som fanns utanför gettot, således på den ariska sidan. Szmalcownicy var mycket kunniga i att jaga judarna. De visste genom vilka hus på gränsen till gettot som judarna försökte fly från gettot. De spanade efter judarna dag och natt. Inte bara klädsel eller utseende som de gick efter men även genom att studera människornas agerande, såsom en osäkerhet på gatan. Att gå för fort och ryckigt, titta sig omkring eller ha för varma eller för mycket kläder på sig var det habitus som de i merparten polska utpressare sökte efter.
Tyvärr, blev utpressning av de flyende judarna till ett yrke. Att fly var det enda alternativet i Warszawas getto som gav en möjlighet till att överleva. Det andra var att stanna och transporteras mot en säker död i utrotningslägret Treblinka.
Hur gick utpressningen till? En szmalcownik brukade hinna ifatt sitt offer och säga Du är Jude. Därefter hade offret en möjlighet att köpa sig fri eller bli tagen med hjälp av polsk polis till gestapo vilket innebar en säker död.

Min far (Misza) hade, tack vare arbetet utanför gettot som Korczak ordnat för honom, lämnat barnhemmet tidigt på morgonen den 5 augusti 1942, denna speciella ödesdagen. På det sättet undkom han deportationen till Treblinka. Arbetet utanför gettots murar har troligen räddat hans liv. I gettot fanns tyska judar, Reichjuden. De som bodde i fastigheter i närheten av Barnhemmet. De visste mycket väl vem dr. Korczak var och visade honom stor aktning. En dag gick Korczak fram till dem och frågade: Ni som får gå ut och arbeta på den andra sidan (av gettots murar), kan ni inte ta med er några av mina pojkar? Det handlade naturligtvis inte om barn med lärare och före detta barnhemsbarn som sökte sig tillbaka till barnhemmet för att hjälpa till!

Tack vare denna förfråga fick min far som var då lärare vid Barnhemmet och tre äldre pojkar (före detta barn från barnhemmet som nu, när äldre, fungerade där som hjälpredor) ett arbete som var så åtråvärt i gettot. Vi kunde äta mera och smuggla med oss lite matvaror till gettot, som vi lämnade till barnhemmets gemensamma kök.

Ödesdagen, onsdagen den 5 augusti 1942
Min far beskrev ödesdagen, onsdagen den 5 augusti 1942:

Korczak hälsade på oss som vanligt, tidigt på morgonen, när vi gick till arbetet. Efter att ha passerat gettoportarna på väg ut märkte vi att gettot var omringad av militära och polisära styrkorna, bland annat de brutala lettiska förbanden. Utan att reflektera mera på detta gick vi i grupp till Elfte Novembergatan nr 21 som låg på andra sidan av floden Wisla, där vi arbetade vid ett magasinbygge.

Vi kom tillbaka till gettot vid sextiden på kvällen. Gatorna i Lilla gettot var helt tysta, utan liv, de gator som alltid brukade vara fyllda och bullriga. Vi uppfattade det som tecken på en katastrof. På vägen till hemmet fick vi information om att det har varit en deportation. Barnhemmet var tomt. På matborden fanns tallrikar och muggar med ouppdrucket te. Jag gick in i Korczaks rum, ett fönsterlöst utrymme som han delade med flera sjuka barn. Hans säng och barnens sängar var avdelade med små gröna skärmar. På bordet låg Korczaks tråd-(metall)glasögon. Bredvid stod en karbidlampa (i skenet av den brukade han skriva sina iakttagelser om barnen och sin dagbok). I två väskor under Korczaks säng fanns olika dokument. Vi samlade dem i en större väska. Jag tog också hans glasögon. I skydd av mörker gick min far och de tre ynglingarna över bron till Stora gettot och gömde sig hos en före detta elev från hemmet Felek Grzyb.

Vad hände sedan? Min far förstod att förflyttning österut genom Umschlagsplatz var inget annat än en säker död. Han försökte dagligen övertyga de tre andra pojkarna att fly när de var på bygget vid 11te Novembergatan eller på väg dit. "Ynglingarna", trots min fars förklaringar och påtryckningar, ville inte eller vågade inte.

Vilken väg tog min Pappa till Friheten
Det är oklart genom vilken port som min far med sina arbetskamrater gick ut. Då Lilla Gettot var redan likviderat så använde man en av det Stora Gettot portar. Arbetet som vid magasin bygget var på andra sidan av Wisla floden. Denna bro som förband Warszawas stränder hette Most Kierbedzia (Kerbedzbron).

En dag bestämde sig min pappa att fly. Vägen till jobbet på bygget vid 11te Novembergatan kände han väl efter alla dagars marscherande. Det var drygt 5 km dit. Jobbigt att gå i arbetsskor och tom mage. Efter jobbet igen, 5 km hem, till gettot!
Arbetsgruppen (tyska judar samt min pappa och tre pojkar från barnhemmet) utgick från någon av de två gettoportar som vette mot Ogród Krasinskich (Krasinski Parken). Därefter gick den långa vägen längs Midowagatan (Honungsgatan) till Krakowskie Przedmiescie och genom Kierbedz bro över Wisla floden. Från bron ledde Zygmuntowska(gatan) fram till Targowa gatan. Där tog man till vänster och efter en kort sträcka till höger in på 11 Listopada (11te Novembergatan). Arbetslaget arbetade vid ett magasinbygge i andra ändan av den långa 11te Novembergatan. En stenkast från bygget löpte järnvägsspår. På det passerade varje dag, en eller två tågsätt av boskapsvagnar med judar från Umschlagsplats på väg mot döden i Treblinkas gaskammare.

På väg till jobbet, när de marscherade en tidig morgon genom Warszawas eller egentligen Pragas gator (Praga heter stadsdelen på Wislas östra strand) som låg nästan helt tomma, rev han av sig det vita bandet med Davidstjärnan och steg åt sidan på trottoaren på Targowa (gatan). Han kände stadsdelen mycket väl och gick med säkra steg mot järnvägsstationen (Dworzec Wilenski), utan att uppvisa någon stress och utan att titta omkring sig. Efter några minuter fick han dock ett sällskap, en välvårdad man i 30-35 års åldern, szmalcownik, en utpressare.

Jag såg dig tidigare när du gick ifrån arbetsgruppen sa mannen. Pappa förstod att han var fast. Det gällde att betala. Pappan och den polska utpressaren gick lugnt i ett slags yttre samförstånd längs Targowa söderut mot nuvarande Stadion X-lecia. Vare sig min pappa eller utpressaren ville bli iakttagna. Min pappas alla pengar bytte ägare. Polacken önskade min far lycka till… En annan polsk familj som min far kände och som bodde nära hans arbetsplats vid 11 Novembergatan övernattade honom och lånade honom pengar till en tågbiljett till Lvov.

Varifrån kommer det polska ordet szmalcownik? Från ister, på polska smalec eller szmalec som man får fram när man smälter späck?

Kartan: Högst upp på kartan Umchlagsplats (längs upp på kartan mellan gatorna Dzika och Stawki) Från Umchlagsplats har Korczak och barnen förts till Treblinka.
Två gettoportar, markerade som svarta ringar, vette mot Ogród Krasinskich (Krasinski Parken) och användes för ut och inpassering.

Foto:
En gettoport vid korsningen av gatorna Nalewki och Nowolipki som vette mot Ogród Krasinskich, (längs bort på bilden) och användes för ut och inpassering. Man ser en arbetsgrupp som liknar den min far tillhörde som väntar på inpassering.

Min far framför monumentet som visar Korczaks sista marsch från barnhemmet på Sliskagatan till de väntande boskapsvagnarna vid Umschlagsplatsen. Min far och de tre äldre pojkar var de enda som överlevde deportationen den 5 augusti 1942.

Umschlagsplats i Warszawas getto, se även kartan högst upp. Härifrån gick dagligen, en eller två tågvagnslaster med 6, respektive 12 tusen människor till Treblinkas gaskammare. Min far har vid en sk aktion tagits dit men släpptes då han ansågs vara ung och frisk och kunde fortsätta jobba i gettot, ett tag. Vi det tillfälle såg han dr. Korczaks syster som stod i gruppen som skulle omedelbart deporteras till Treblinka.