![]() |
Buss numer 3 (till höger) och 4 och förare från Göteborgs Spårvägar står i sina ordinarie uniformer där man satte på vänster arm en band med röda kors emblem. |
![]() |
Buss numer 3 (se ovan) från Göteborgs Spårvägar står i Malmödepån efter att ha målats om för att se ut såsom en "Vit buss". |
Historikern, Ingrid Lomfors har uppmärksammat för två decennier ett större antal "Blinda fläckar". Inte bara om "Vita bussarnas dödstransporter".
Det är dock Vita bussarnas dödstransporter i SS-regi som diskuteras flitigast i svenska massmediala sammanhang. Termen dödstransporter hämtade jag ifrån nazisternas ökända dödsmarscher. Dödsmarscher (tyska Todesmarsch) var tvångsmarscher som nazisterna genomförde för att evakuera fångar från koncentrationsläger, särskilt i slutet av andra världskriget när de allierade närmade sig. Fångarna, ofta svårt försvagade av lägrens umbäranden, tvingades gå långa sträckor under extremt svåra förhållanden, vilket ledde till att många dog av utmattning, svält. De som inte orkade att gå avrättades och lämnades vid vägkanten.
Ingrid Lomfors skriver en hel del i sin bok om det propagandamateriallet som svenska folket får svälja i samband med "Hjältesagan Vita bussar":
Det är dock Vita bussarnas dödstransporter i SS-regi som diskuteras flitigast i svenska massmediala sammanhang. Termen dödstransporter hämtade jag ifrån nazisternas ökända dödsmarscher. Dödsmarscher (tyska Todesmarsch) var tvångsmarscher som nazisterna genomförde för att evakuera fångar från koncentrationsläger, särskilt i slutet av andra världskriget när de allierade närmade sig. Fångarna, ofta svårt försvagade av lägrens umbäranden, tvingades gå långa sträckor under extremt svåra förhållanden, vilket ledde till att många dog av utmattning, svält. De som inte orkade att gå avrättades och lämnades vid vägkanten.
Inget ljud- eller bildmaterial som jag har hittat frän denna tid avslöjar Svenska Röda korsets inblandning i SS-transporter av fångar. Fotografen K. W. Gullers bildserie om de Vita bussarnas segerrika återkomst i maj 1945 bidrar i hög grad till att gestalta människors uppfattning o Sverige humanitära insatser för de drabbade i Nazityskland. Bilderna inger en känsla av trovärdighet, och ofta ocksà en föreställning om erhållen sakkunskap, även om enstaka fotografier aldrig kan återge ett historiskt sammanhang. Men betraktarens minne byggs upp av det som ögat ser. Och i Gullers bilder visas leende befriade kvinnliga fångar framfor vitmålade bussar, dekorerade med svenska flaggan och Röda korsets emblem. Tillsammans bildar dessa bildminnen en enhet som for lång tid skall förknippas med svensk humanitär godhet."
Det speciella är att myndigheten Levande Historia (som Lomfors var chef för) och Museum om Förintelsen (med Kathy Hauptman som chef) visar de av Lomfors starkt kritiserade K. W. Gullers fotografier: leende befriade kvinnliga fångar framfor vitmålade bussar, dekorerade med svenska flaggan och Röda korsets emblem. Man visar inte bilder på de sjuka och utmärglade fångarna som kom med spöktåget till gränsstationen i Padborg. Tåget bestod av 53 stängda boskapsvagnar med 4 000 kvinnor från koncentrationsläger. Tåget kom klockan fem på eftermiddagen till Padborg den 30 april 1945 strax efter att sista riktiga Vita bussen anlände till Malmö den 28 april 1945.
I de ovannämnda svenska myndigheter ser man inte bilder från koncentrationsläger. Inte de döda, inte de sjuka som ingick inte i den svenska hjältesagan med Folke Bernadotte i spetsen.