Michal
(Misza) Wroblewski föddes i Pinsk, då tillhörande Ryssland. I hans
föräldrahem talade man två språk: ryska och jiddisch. Han kom i kontakt med
polskan efter första världskriget när Pinsk införlivades med Polen. Miszas mor
var läkare, fadern lärare. När Misza var 12 år gammal dog modern och
efterlämnade maken med tre små barn: en son och två döttrar.
Efter studentexamen i
humanistiska läroverket i Pinsk flyttade Misza till Warszawa. Där träffade han
Dr Janusz Korczak, en av Polens främste pedagoger och föreståndare för ett hem
för föräldralösa barn. Misza blev anställd som fritidspedagog. I utbyte för mat
och logi var han förpliktad till fyra timmars arbete. Resten av tiden ägnade
han åt egna studier. Kontakten med Dr Janusz Korczak, banbrytare inom den moderna
pedagogiken, hade ett stort inflytande på den unge studenten och påverkade hela
hans liv.
I november 1940 tvingade
nazisterna alla judar i Warszawa att flytta in i gettot, alltså även J. Korczak
med hans barnhem. Dit följde också Misza.
Den
5 augusti 1942 medan Misza med en grupp fd elever arbetade utanför gettots
murar rensade nazisterna barnhemmet Dom Sierot i Warszawa och deporterade alla 239 barn med J. Korczak
och övrig personal till förintelselägret i Treblinka. På så sätt räddades
Misza den här gången undan Förintelsen.
I januari 1943 fick Misza
falska identitetshandlingar och lämnade gettot. Han begav sig till Lwow, som
ockuperats av nazisterna, och därifrån till Kiev. Där arbetade han som
byggarbetare.
När Kiev befriades av
sovjetiska armen blev Misza på sätt och viss räddad. Han tog omedelbart värvning i Röda Armen och flyttades därefter till den då i
Sovjetunionen nybildade polska armén. Han deltog i kriget och strider hela vägen fram till
Berlin. Han var en av de första som i spetsen för ett polskt förband beträdde
den befriade polska marken, bl.a. i Warszawa.
Efter krigets slut i maj 1945 återvände
Misza till Warszawa och förenades med sin hustru och sin son. Han förblev i det
militära och tjänstgjorde som chef för den pedagogiska redaktionen inom
Försvarets Förlag, där bl.a. memoarer av de Gaulle, Sjukov och Guderian
publicerades.
I Polen grundades en
Korczakkommitté; Misza var dess sista ordförande till 1969. På sextiotalet blev
nationalistiska stämningar i Polen allt påtagligare. De nådde sin höjdpunkt
1968 då de urartade i öppen antisemitism.
Misza Wroblewski var tvungen
att emigrera. Han lämnade Polen och kom till Sverige.
Tack vare Sverige kunde han börja ett nytt och värdigt liv. På Lärarhögskolan – hans nya
arbetsplats – träffade han vänliga arbetskamrater och lyckades med de och genom de att sprida kunskap
om Korczaks pedagogiska idéer. Han författade en rapportserie ”Pedagogik i
öst”, utgiven av Lärarhögskolan i Stockholm.
Med hjälp av sin fru Zofia
och en grupp entusiaster grundade han ”Föreningen för Janusz Korczaks levande
arv”, som bl.a. publicerade några av Korczaks böcker i översättning. Misza
deltog i flera möten med internationella sällskap för spridning av Korczaks
idéer bl.a. i Israel, Polen, Frankrike och Norge.
Han kände sig lycklig och
trygg, omgiven av sin familj och en hängiven vänkrets.
Med Miszas bortgång har vi
förlorat en hängiven vän som vi kommer att minnas som en anspråkslös och
älskvärd människa.
C. Slucka, M. Warman, R. Zyto
(Från Dagens Nyheter, 14 april 1993)
