Vita båtar - forskning och beskrivning av de överlevandes öde började med Föreningen Förintelsens Minne - År 1995.

Bilder ur boken 6 tusen av 6 miljoner: ett requiem / 1995 / Romuald Wroblewski (redaktör). Föreningen Förintelsens Minne, ISBN 9163036126, 2a uppl., Stockholm, svenska, 207 s.

Halina Neujahr skrev till sist det jag ville. Från Warszawas Ghetto och Upproret där 1943. Fyra koncentrationsläger, en av de även dödsläger, Majdanek där hennes mor mördas. Sista lägret Bergen-Belsen. Barracker, ett lik-tält, återfunnet medvetande och syster. 20 år och 28 kg.

Massgravar i Bergen-Belsen. April-maj 1945.

Halina Neujahr skrev till sist det jag bad henne om, bl.a. om resan från sjukhuset i Bergen-Belsen till beredskapssjukhuset i Norrköping. Första ettappen av resan var med ambulanståg från Bergen-Belsen till UNNRAs Swedish Transit Hospital i Lübeck. Därifrån, efter några dagar, oftast två, förflyttades patienterna till de Vita båtarna i Lübecks hamn.

Rut Blomqvist (Ruta Ruth Karpowska) som hade cancer när boken skrevs. Hon visade mig hemma i Enskede sina dyrgripar. Bland de en rutig tygpose med alla saker som hon fick vid ankomsten med Vita båtar till Sverige. Även en förteckning finns där - tandborste... Hon hade också sparat sitt Inresekort (som jag tog fotot av), FMC-kort och ett häfte med sina anteckningar, en grön bok. Hon ville absolut ge de till mig. Flera gånger insisterade men jag sa att vi träffas snart igen. Sista gången vi träffades då var det vid Dalens Sjukhus. Jag fick prata med henne men inte titta på henne. In i det sista ville hon att jag skulle behålla en vacker bild av henne.

Tidningsurklipp ur Norrköpings tidningar. Dit kom Vita båten HMS Prins Carl i flera omgångar. I staden fanns två beredskapssjukhus lokaliserade till stadens skolor. Många av de som kom med Vita båtarna i juli 1945 dog strax därefter och är begravda på två av stadens begravningsplatser.

Ankomsten av Vita båtar till Sverige. Halina Neujahr skrev att de flesta av överlevande blev rädda när den vitklädd personal klev ombord.

Minnen från tiden "före 1939" som de överlevande tillställde Föreningen Förintelsens Minne.

På tidigt stadium förstod jag att många av de som kom med Vita Båtar dog efter ankomsten och är begravda på ett flertal begravningsplatser och kyrkogårdar i Sverige. Listan ovan fick jag från Lärbro pastoratet. Jag skickade den till Hanna Bankir som skrev just om de gravarna. 

På tidigt stadium förstod jag att många av de som kom med Vita Båtar dog efter ankomsten och är begravda på ett flertal begravningsplatser och kyrkogårdar i Sverige. Jag bestämde att alla de namn skall finnas på Namnmonumentet vid Stora synagogan i Stockholm.

Boken 6 tusen av 6 miljoner: ett requiem / Romuald Wroblewski (redaktör). Föreningen Förintelsens minne (medarbetare), ISBN 9163036126, 2a uppl. 1995,  Stockholm, svenska 207 s.

Halina Neujahr, Hanna Dahlgren, Rut (Karpowska) Blomqvist, Therese Müller - Gordon, med flera, överlevande och medlemmar i Föreningen Förintelsens Minne berättade för mig, Roman Wroblewski om sina öden. Om lägren, om befrielsen och första tiden i Sverige. Allt som hände under det mörka 40-talet. Förintelsens logistik och tillvägagångssättet att mörda var och är skrämmande.

Vi diskuterar. Nya namn, dyker upp. Tidigare för mig helt okända. Namn såsom den Svenska sjukhuset i Lübeck, namn på båtar som Prins Carl och Kastelholm och på beredskapssjukhusen. Vita änglar och Klo Klux klan nämns också.

Även nya artefakter och dokument dyker upp. Dokument från 1945 från Tyskland och från Sverige. Fotografier, familjebilder, alla tagna före 1939. De överlevande som inte har fotografier är många, de har inga släktingar vid liv heller.

De överlevande vill berätta. Jag vill höra. Jag vill veta, inte bara de skrämmande siffrorna men om deras personliga erfarenheter.

Bibliotekarie Rut Blomqvist (Ruta Karpowska) som har cancer visar mig hemma sina dyrgripar. Bland de en rutig tygpose med alla saker som hon fick vid ankomsten med Vita båtar till Sverige, även en förteckning finns där - tandborste, kam, ...

Jag kommer fram till insikten att "det" måste berättas. Det personliga. Det är fortfarande svårt. Halina Neujahr vill helst skriva om hela Förintelsen. Hon kan ämnet, inte bara den egna historien. Samma sak med läkaren Therese Müller. Therese som har precis givit ut en bok (1993) vill huvudsakligen berätta om logistiken vid deportationer av ungerska judar... Jag lyckas dock att få med en del från hennes bok om natten då de väntade på tåget, tåget som skulle föra de från gettot till Auschwitz.

Halina Neujahr, numera professor vid KTH skrev till sist det jag ville. Från Warszawas Ghetto och Upproret där 1943. Fyra koncentrationsläger, en av de även dödsläger, Majdanek där hennes mor mördas. Sista lägret Bergen-Belsen. Barracker, ett lik-tält, återfunnet medvetande och syster. 20 år och 28 kg. En gemensam resa med ambulanståg från Bergen-Belsen till Lübeck och därefter till Sverige. Båda ligger på bår i samma vagn. Jag illustrerade Halinas resa till Sverige med bilder från lägret där de överlevande bereder sin måltid och i bakgrunden, bara ett tiotal meter från de ligger höga av deras döda medfångar. Sista bilden i den serien, se ovan, är när Vita båten lasarettfartyget HMS Prins Carl anlöper till Norrköping. Där placeras hon på ett beredskapssjukhus i en skola. Jag lär mig om Vita båtar och om beredskapssjukhusen som jag hittills associerade endast till bergrummet under Södersjukhuset där det fanns flera sjukavdelningar ifall kriget kommer.

Per Ahlmark skrev i boken som Föreningen Förintelsens Minne gav ut tvenne gånger:

Vi (han menade svenskar) kan göra mer än att visa tacksamhet. Glöm aldrig Israels roll i det här dramat. Ingen judisk stat existerade när nazismen erövrade Europa. Hade Israel funnits då hade hundratusentals judar, kanske miljoner haft en fristad. Många av de sextusen döda, vars namn 6 tusen av 6 miljoner - ett requiem dokumenterar, hade räddats om Israel bildats 1938 i stället för 1948.