Kinderheim - Vita Båtar - Försvunnet språk - Mamma! Vad säger Du? - Om språkexponering i Bergen-Belsen och i Sverige - Stop - Enligt hittills erhållna uppgifter från Belsen anlända den 24/7, 75 sjuka barn och cirka 95 friska barn tillsammans med 26 friska och 20 sjuka mödrar. - Stop.

Naturligtvis skulle man i dagens Sverige inte skicka en ung mor, en änka som har varit under 6 år i fångenskap till ett dåligt betalt heltidsarbete i en skofabrik i Malmö. Det tvingade henne att i praktiken nästan överge sitt 3 åriga barn. av Av hennes dokument framgår att hon under sin första sommarsemester i Sverige (1-22 juli 1946) nödsagades att arbeta extra som diskerska. Igen, ingen tid att ägna sig åt sitt barn.

Stop - Enligt hittills erhållna uppgifter från Belsen anlända den 24/7, 75 sjuka barn och cirka 95 friska barn tillsammans med 26 friska och 20 sjuka mödrar - Stop. I ett tidigare Signalmeddelande meddelade chefsläkaren för det Svenska Transitsjukhuset i Lübeck att Vita Båten S/S Kastelholm skall ligga kvar i hamnen i Lübeck och vänta på barnen från Belsen.

Många judiska kvinnor som kom till Sverige vid krigslutet och var relativt friska hänvisades till arbete. Ovan, en lista på kvinnor som tidigare var patienter på Örebro beredskapssjukhus.

I april 1946 hänvisades flickan 3 1/2 år gammal till en svensk fosterfamilj (en barnkrubba). Hon bodde hos de 6 dagar i veckan då hennes mor arbetade heltid på Wallenbergs skofabrik i Malmö. Redan efter några få veckor uppstod språksvårigheter i kontakter mellan barnet och hennes mor - Mamma Vad säger Du?

Jag skrev tidigare flera gånger om de minsta barnen som kom med UNNRAs Vita Båtar till Sverige. De flesta av barnen kom i en grupp med sista Vita Båten från Tyskland som anlöpt Malmö den 26 juli 1945.

Tidigare skrev jag om en pojke, Julius, född i Piotrków getto. Själv minns han ingenting från den mörka tiden i gettot eller koncentrationslägren. När Bergen-Belsen befriades den 15 april 1945 hade han inte hunnit fylla 4 år (född i maj 1941). Någon lär ha sagt till honom att när han lekte i Bergen-Belsen med de holländska barnen  kommunicerade han med de på deras språk. Det handlar om en tidsperiod på drygt 4 månader.

En annan flicka, Anetka, född i Piotrków getto i september 1942 som kom med Vita Båtar till Sverige fick veta av sin mamma att hon kunde polska när hon kom från Bergen-Belsen till Sverige. Därefter hennes polska försvann snabbt efter att hon hänvisades till en svensk fosterfamilj (en barnkrubba) som hon var hos i 6 dagar i veckan för att hennes mor arbetade heltid på Wallenbergs skofabrik i Malmö (anställd där från mars 1946). Redan efter några få veckor uppstod språksvårigheter i kontakter mellan fyraåringen och hennes mor - Mamma Vad säger Du?

Av ovanstående är det tydligt att små barn kan tillägna sig språk genom att befinna sig i en språkmiljö. Det visar också hur fort ett barn kan glömma ett språk.

En annan sak som det har inte påpekats förr är en arbetsplikt som gällde alla som kom till Sverige vid krigslutet. De som ansågs vara friska, genom ett läkarintyg fick direkt söka och börja arbete. Det finns ett otal arkiverade friskintyg där det viktigaste var att personen i fråga inte bar på en smittsam sjukdom. Arbetskraft behövdes i Sverige. Naturligtvis skulle man inte i dagens Sverige skicka en ung mor, en änka som har varit under 6 år i fångenskap till ett dåligt betalt heltidsarbete som tvingade henne att i praktiken nästan överge sitt 3 åriga barn. Det framgår av hennes dokument att hon under sin första sommarsemester (1-22 juli 1946) nödsagades att arbeta extra som diskerska. Igen, ingen tid att ägna sig åt sitt barn.

Många av barnen som överlevde Förintelsen sattes i arbete mindre än ett år efter ankomsten. De mest kända arbetsplatserna var södra Sverige, ett arbete på betesfält. och i Forsheda med torvbrytning. 

De yngsta av barnen var bara 5 år (födda 1934) när kriget startade, således 11 när de sattes i arbete. Dokumentation om det finns i Föreningen Förintelsens Minne arkiv.

De flesta "Förintelsebarn" lämnade Sverige för Eretz Israel under 1946-1948. Den första barngruppen, som inte hann att arbeta i Sverige, lämnade landet i maj 1946,  bara 10 månader efter ankomsten. 

Barnarbete är inte förbjudet i Sverige.

När man tittar på det enskilda fallet där en kvinna, Förintelsens överlevande, tvingas att lämna sitt barn för att kunna försörja sig, så undrar man vad de judiska- mosaiska församlingarna sysslade med då de tycks ha inte kunnat hjälpa en ung änka (troligen rätt så traumatiserad). Sådana fall var nog flera. Samma fråga borde ställas till andra, icke judiska organisationerna i Sverige.

En del polska barn i Kinderheim i Bergen-Belsen snappade blixtsnabbt holländska då det fanns ett femtiotal holländska barn i samma barack (se Milsztajn Feliks DP-2 kort).

Ett annat barn som lämnade Sverige efter att ha börjat skolan var Marianek Blum som föddes i Piotrków getto 1940.  Hanns mamma Anna pratade flera språk men det gemensamma språket med sonen blev polska.  Så småningom började, precis som hos Anetka började svenska blir hans första språk.  När han kom till Israel, 10 år gammal började även de först språken försvinna. Marianek berättade att när har borde på ett internat i Israel och skulle skriva brev till 

sin mor så började han skriva med "Kära Mor" po polska. Därefter så fortsatte han några rader på svenska men fortsatte och avslutade på hebreiska.