Det handlar inte om en rovfågel och rovdjur i Sörmland men om tre polska ubåtar som låg i Mälaren under andra världskriget.Historien börjar redan när 2:a världskriget bröt ut, således den 1 september 1939. Hela Polens ubåtseskader (franskbyggda moderna ubåtar av typ Wilk (Varg) gick till sjöss för att i sina bevakningsområden lägga ut minor och bekämpa tyska örlogsfartyg. Tyskt flyg och marina enheter lokaliserade snabbt flera av dem och en av ubåtarna skadades svårt.
Den översta bilden visar ORP Żbik (Vildkatten) när den anlände med två andra polska jagare ORP Burza och ORP Wicher på ett flottbesök i Stockholm 1934.
Bilden nedanför visar systerfartyget ORP Sęp (Gam) i samband med interneringen i Sverige 1939.
Två andra, större ubåtar bl.a. Varg (ORP Wilk) och Örn (ORP Orzel) sökte nödhamn i Tallin på Östersjöns östra sida men blev kvarhållna och fråntagna sjökorten. Trots bevakning lyckades man en natt kapa förtöjningarna och fly. Utan sjökort sökte de sig mot Öresund där man helt frankt gick upp i övervattensläge och la sig i kön på en konvoj och slank igenom – trots att man mötte tyska fartyg! Vilken fräckhet, men det är sådant som i vissa lägen kan lyckas. Totalt lyckades två ubåtar slinka igenom på väg mot England, en av dem senare sänkt i närheten av Norge.
Den 2 september 1939 försökte den polska ubåten ORP Sęp (Gam) att torpedera den tyska jagaren Friedrich Ihn, men missade och blev i stället anfallen med sjunkbomber. Hon fick vissa läckor och lämnade tydliga oljespår efter sig. Tyska ubåten U14 försökte torpedera Sęp, men torpeden exploderade strax innan den kom fram. Då ubåtsbasen i polska Hel (nära inloppet till Gdansk) inte längre var tillgänglig för reparationer och vägen till England via Öresund var för lång för den skadade ubåten, valde fartygschefen Władysław Salamon att gå till Sverige för internering. Sęp angjorde Landsort i gryningen den 17 september lotsades därifrån först i till Vaxholm, varifrån, efter desarmeringen hon tillsammans med systerbåtarna ORP Ryś (Lodjuret) och ORP Żbik (Vildkatten) senare flyttades till Mariefred i Mälaren där båtarna låg i en vik nära Nedre Lägesta och godset Marielund (se de två nedersta bilderna där den polska flaggan vajar vid stationen i Marielund). Ubåtsbesättningarna använde Marielunds tvättstuga för egna behov. Det är den enda byggnaden som finns kvar med anknytning till den svunna tiden.
De polska sjömännen på ORP Ryś (Lodjuret) tvingades att efter 3 veckors kamp söka nödhamn i Sverige. Ubåten hade stora skador, bränslet var slut och besättningen var utmattad efter striderna. Polackerna ville reparera skadorna på ubåten, fylla på bränsle och sedan försöka ta sig över Nordsjön till England, där Polen hade upprättat en exilregering. Istället blev de internerade. Internering varade tills oktober 1945
då ubåtarna tillsammans med fulltiggaren Dar Pomorza och patrull-båten ORP Batory överlämnades i oktober 1945 till Polen.
Fanns det något försök på de polska ubåtarna att bryta interneringen liksom ORP Orzel och ORP Wilk ta sig till England för tjänstgöring inom British Navy? Man vet att man enligt entt meddelande från den 4 maja 1943 har den polska militärattaché i Stockholm till den polska regeringen i London beskrivit försök av 6 officerare och 3 matroser att få flyktingstatus dvs inte internerade soldats och på det sättet resa till England och ansluta sig till de polska styrkor där.
De sex var: kpt. Jerzy Milisiewicz, kpt. Eligiusz Ceceniewski, kpt. Konrad Sawicz-Korsak, por. Tadeusz męczyński, por. Alfons Górski och ppor. Mieczysław Tarczyński. De framhöll att de flydde från Polen "privat" i en privat båt och blev upplockade av ORP Batory. De har lyckats att komma till England och kämpade mot tyskarna. Kaptain Konrad Sawicz-Korsak blev befälhavare för ORP Blyskawica.
Så här beskrivs första möte mellan de flyende ubåtarna och det svenska försvaret av Jan Henrik Bergqvist:
Tidigt på morgonen kl. 0500 den 17
september 1939 rapporterar utkiken på
Landsort en ubåt i övervattensläge på väg
in mot Mysingen. Alarmrapport gick till
befälhavande amiralen, kommendanten i
Vaxholm, sektionschefen i Nynäshamn och
till spärren Mellsten. Tjänsteförrättande
spärrchefen på Mellsten, den nyutnämnde
fänriken Eric Jarneberg, fick ett brådstörtat
uppvaknande och fick snabbt på sig uniformen
utanpå pyjamasen. 0520 upptäckte
man ubåten från Mellsten och att den förde
polsk flagg! Rapport sändes och batteri M1
fick högsta eldberedskap för att skjuta prejskott.
Flaggsignaler hissades på signalstationens
mast enligt internationella
signalboken: ”STOPPA, ANKRA, VÅRA
KANONER ÄRO RIKTADE PÅ ER”.
Ubåten drejade bi och ankrade. Ubåten låg
nu 1½ distansminut (3000 m) S fyren
Måsknuv och vedettbåten 74 gick ut med
beväpnad patrull ombord samt Jarneberg
som chef för att ta reda på vad ubåten ville.
Fartygschefen på ubåten Sep anmälde att
ubåten vad skadad och önskade komma i
svensk hamn för reparation. Kl 0620 fick
Jarneberg order: ”Inför polska ubåten till
Nynäshamn. Bevaka densamma. Besättningen
får ej komma i kontakt med land.
Avvakta vidare order”. Fänrik Jarneberg
var denna söndagsmorgon ende aktiva
officer i tjänst inom spärren och det föll på
hans lott att föra in båten till Nynäshamn. I
ett rep halades han ombord på Sep. Uppe i
tornet var alla officerarna samlade. Det var
språkförbistring. De ville prata franska,
vilket Jarneberg inte behärskade. Tyska
vägrade polackerna att tala och engelska
kunde de inte. Det blev engelska, gester
och emellanåt någon svensk svordom.
Torpedtuberna plomberades provisoriskt
och vedettbåten visade vägen in till Nynäshamn.
Efter förplägnad ombord på Sep
gick fänrik Jarneberg glad och nöjd iland i
Nynäshamn – fortfarande med pyjamasen
under uniformen.
Dagen efter kom ytterligare en ubåt, men
denna gång in mot Sandhamn och en vecka
därefter ytterligare en för att interneras.
Ubåtarna Sep, Ryś och Żbik fördes in till
Vaxholm, senare till Beckholmen i Stockholm
– men där kunde de ju utgöra ett
attraktivt bombmål, varför de bogserades
in till Mariefred i Mälaren. Besättningarna
var första tiden internerade i en kasern på
Rindö, senare boende i bostadspråmar och
slutligen i baracker inom ett taggtrådsförsett
område. Så småningom fick de röra sig
fritt i Mariefred, man blev ofta inbjuden på
kaffe hos Mariefredsborna och man hittade
flickor på dansbanan. Flera svensk-polska
äktenskap ingicks, man skaffade sig arbete
och många rotade sig i Sverige.
http://www.youtube.com/watch?v=6Do6P6vg_-4&feature=related
Förutom ubåtarna har två andra fartyg flytt från Polen och internerats i Sverige. Fullriggaren Dar Pomorza och en mindre patrullbåt Batory.
Under början av 60-talet har jag lärt med det mesta som hade med motorbåtar att göra just på det fartyget ORP Batory som skänktes av den polska marinen till en LOK-klubb i Warszawa.
