 | | Göteborg - Utgård. Tio lokala bussar från Göteborg valdes ut för att bli "Lokala Vita bussar". Det var den 29 april 1945. De riktiga Vita bussarna kom i land i Sverige dagen innan den 28 april 1945 och dirigerades tillbaka till Skånska trängregementet T4 i Hässleholm för ommålning tillbaka till de militära kamouflage färgerna. |
 |
| Göteborg - Utgård. Tio lokala bussar från Göteborg valdes ut för att bli "Lokala Vita bussar". Det var den 29 april 1945. De riktiga Vita bussarna kom i land i Sverige dagen innan den 28 april 1945 och dirigerades tillbaka till Hässleholm för ommålning tillbaka till de militära kamouflage färgerna. |
Foton ovan visar de tio lokala bussar från Göteborg som valdes för att bli "Lokala Vita bussar". Det var den 29 april 1945. Alla de riktiga Vita bussarna kom i land i Sverige den 28 april 1945 och dirigerades tillbaka till den militära förlängningen (T4) i Hässleholm för ommålning, tillbaka till de militära kamouflage färgerna.
Vilka var de tio bussarna på bilden ovan? Varför målades de vita? Ingen av de tycks ha körts till Tyskland.
Det var ett flertal bilder från Malmö, troligen tagna i maj 1945 som väckte mitt intresse om de Lokala Vita bussarna. I samband med en inspelning som SVT gjorde i december 2021, flög jag till Malmö. Mitt huvudintresse var då "Förintelsen och lokalhistoria i Malmö".
Naturligtvis riktade jag mina första steg till platsen som hette Ångfärjeterminalen. Det fanns inte mycket kvar av platsen. Jag hade med mig ett antal historiska bilder från stället. Strax innan jag satte mig på flyget så såg jag på, ännu en gång, den fantastiska dokumentärfilmen Vittnesbördet som spelades in den 28 april 1945. Att jag minns detta datum beror på en flicka och hennes framtida svägerska som kom till Sverige med de sista Riktiga Vita bussarna. Lola Preis, den skrattande flickan som jag brukar kalla henne för, en tidigare fånge i koncentrationslägret Ravensbrück, fanns med på färjan S/S Malmö. Flå filmen ser man hur färjan från Köpenhamn lägger till i ångfärjeterminalen i Malmö.
Andra foton som jag tittade på var bl.a. av den fantastiske fotografen Gullers. Han dokumenterade förutom ankomsten till Sverige lite av vidareöden av de som kom från koncentrationslägren. Guller förflyttar sig med de anlända till desinfektionsanstalter och beredskapssjukhusen.
Ångfärjestationen är borta kvar finns en del räls då ångfärjor förde inte bara bussar och bilar men även tågvagnar. Platsen är unik då genom detta färjeläget kom de överlevande inte bara med Vita bussar med även de två spöktåg som anlände till danska gränsstaden Padborg. Till hamnen i Malmö anlöpte även de Vita båtar som medförde de överlevande, de flesta judar (i motsats till Vita bussar) från koncentrationslägret Bergen-Belsen.
 |
| Ångfärjestationen i Malmö är borta kvar finns en del räls då ångfärjor förde inte bara bussar och bilar men även tågvagnar. Platsen är unik då genom detta färjeläget kom de överlevande inte bara med Vita bussar med även de två spöktåg som anlände till danska gränsstaden Padborg. Till Malmhamn anlöpte även de Vita båtar som medförde de överlevande, de flesta judar (i motsats till Vita bussar) från koncentrationslägret Bergen-Belsen. |
 |
| Här tyckte jag att det var något som inte stämde. De "Vita bussarna" på färjan S/S Malmö såg inte ut som riktiga Vita bussar. De var rena och fina. lyssande vita och saknade takräcken. De stämde inte med de militära Vita bussarna från Hässelholm som utförde uppdraget från Röda korset på kontinenten. |
 |
På bilden ovan tyckte jag att det var något som inte stämde. De "Vita bussarna" på färjan S/S Malmö såg inte ut som riktiga Vita bussar. De var rena och fina. lyssande vita och saknade takräcken. De stämde inte med de militära Vita bussarna från Hässelholm som utförde uppdraget från Röda korset på kontinenten. Mannen i nedre högra hörnan av bilden tycks ha på sig uniform som förare i Göteborgs lokaltrafik - Göteborgs Spårvägar, hade (se bilden högst upp). Bussarna har även två par sidodörrar och inga bakdörrar såsom försvarets Vita bussar hade för att hantera patienter på bår. Troligen har bussarna körts från färjeläget i Korsör, ett avstånd på 117 km att tagit emot sina passagerare där. Till Korsör kom de överlevande med färjan från Nyborg dit man kom med tåg och bussar från Padborg, en sträcka på drygt 176 km. Att lokala vita bussar använde röd kors var ett brott mot Genéve konventioner. Ett rött kors på vit botten är det internationella skyddsemblemet som i krig skyddar den medicinska vården och inget annat. Inget vård gavs vare sig i de riktiga eller lokala vita bussarna.
|
De "Vita bussarna" på färjan S/S Malmö såg inte ut som riktiga Vita bussar. De var rena och fina. Lyssande vita och saknade takräcken. De stämde inte med de militära Vita bussarna från Hässelholm som utförde uppdraget från Röda korset på kontinenten. Mannen i nedre högra hörnan av bilden tycks ha på sig uniform som förare i Göteborgs lokaltrafik - Göteborgs Spårvägar, hade (se bilden högst upp). Bussarna har även två par sidodörrar och inga bakdörrar såsom försvarets Vita bussar hade för att hantera patienter på bår. Troligen har bussarna körts från färjeläget i Korsör, ett avstånd på 117 km att tagit emot sina passagerare där. Till Korsör kom de överlevande med färjan från Nyborg dit man kom med tåg och bussar från Padborg. Således första sträckan var Padborg - Nyborg och den trafikerades med bussar eller tåg. Den andra sträckan var Nyborg - Korsör och den trafikerades med färjor som kunde transportera även tågvagnar och bussar. Den tredje sträckan var Korsör - Köpenhamn och den trafikerades med bussar och tåg. Den fjärde, sista sträckan var med färjan mellan Köpenhamn och Malmö. De överlevande som var i dålig skick transporterades hela sträckan liggande i ambulanståg eller ambulansbussar. En del togs emot på sjukhus i Köpenhamn.
 |
| Från en utställning om de Vita bussarna och mottagandet av patienter i Borgarskolan i Malmö. Igen visas lokala stadsbussar från Malmö och Göteborg som har troligen varit längs vid den danska färjeläget i Korsör. Däremot är passagerarna äkta, liksom informationen att de kommer från koncentrationsläger. Borgarskolan var ett av flera skolor i Sverige som omvandlades till beredskapssjukhus. Samma transport visas även på bilden ovan. |
 |
| Här tyckte jag att det var något som inte stämde. De "Vita bussarna" bredvid färjan S/S Malmö såg inte ut som riktiga Vita bussar. De var rena och fina. lyssande vita och saknade takräcken. De stämde alltså inte med de militära Vita bussarna från Hässelholm som utförde uppdraget från Röda korset på kontinenten. Mannen i nedre högra hörnan av bilden tycks ha på sig uniform som förare i Göteborgs lokaltrafik - Göteborgs Spårvägar hade. Bussarna på bilden har två par sidodörrar och inga bakdörrar såsom försvarets Vita bussar hade för att hantera patienter på bår. |
 |
| Närbilden av sista uppställda bussen på högra sidan avslöjade att den var registrerad som lokalbuss i Göteborg. Lokalbussen O 16454, d.v.s. nr 132. Framför den står ett par bussar från andra företag, den ena troligen en Tidaholmare, och därefter antagligen en av bussarna nr. 8 eller 9 från Göteborg. I vänsterkön står förmodligen ytterligare en av B30-bussarna från Göteborg. Alla hade dieselmotorer. Att lokala vita bussar använde röd kors var ett brott mot Genéve konventioner. Ett rött kors på vit botten är det internationella skyddsemblemet som i krig skyddar den medicinska vården och inget annat. Inget vård gavs vare sig i de riktiga eller lokala vita bussarna. |
 |
Här tyckte jag att det var något som inte stämde. De lokala "Vita bussarna" vid en korsning i Malmö. De vita bussarna på bilden såg inte ut som riktiga Vita bussar. De var rena och fina, lyssande vita och saknade takräcken. En buss på bilden tycks köras med kolgas eller gengas. Då aggregaten var tunga och tog plats placerades gengasaggregaten på en så kallad pivotvagn. Stora takräcken behövdes för säckar med ved vilka måste medföras för att förlänga körsträckan. Bussen längs till vänster saknar takräcken vilket tyder att den kördes enbart lokalt. Många av de danska Vita bussar körde med gengas. Bussarna på bilden ovan stämmer alltså inte med de militära Vita bussarna från Hässelholm som utförde uppdraget från Röda korset på kontinenten. De sistnämnda hade alla en sexcylindrig bensinmotor modifierad för att drivas av bensin-/alkoholblandningen kallad motyl.
|
De Riktiga Vita bussarna
 |
De riktiga svenska Vita bussarna - Padborg den 17.4 og Åbenråvej i Haderslev.
|
 |
| De riktiga svenska Vita bussarna |
I titeln skrev jag "Svenska Historiens äpplen och päron" Att jämföra äpplen och päron handlar om att jämföra två saker som på intet sätt kan/borde likställas på grund av alltför stora skillnader i grundläggande egenskaper. Detta idiomatiska utryck används ofta som ett påpekande till någon som gjort en orimlig jämförelse.
Det finns naturligtvis fördelar om man blandar äpplen och päron. Den totala vikten av sammanslagningen växer. När det gäller Vita bussar så resulterade det första sammanblandningen med att man "räddade" över 55 000 koncentrationslägerfångar. Antalet har reducerats kontinuerligt.
Efter att ha jämfört de riktiga Vita bussar och riktiga Hvide buser så undrar jag om man inte borde på nytt revidera de siffrorna. Skall till exempel de som har transporterats från det danska interneringslägret Fröslev nära Padborg, drygt 5 500 danskar som transporterades till Sverige med de Lokala Vita bussar och de lokala Hvide buser räknas so de "räddade ur koncentrationsläger"? Skall bussförare av de riktiga Vita bussar och riktiga Hvide buser jämföras med de från lokala bussbolag i Malmö och Göteborg.
De Danska Vita bussar - Hvide Busser
Troligen så på samma sätt som man har gjort en sammanställning som gäller de svenska riktiga och lokala Vitta bussarna så gäller liknande för de danska Hvide Busser. Under ledning av Frants Hvass från danska Utrikesdepartementet ställde danskarna upp med 33 bussar, 14 ambulanser, 7 lastbilar och 4 personbilar. Den danska styrkan samordnades med den svenska och från den 8 april var de vita bussarna en svensk-dansk aktion där svenskarna hade kommandot. De danska transportmedlen var även de vitmålade men hade den danska flaggan Dannebrogen målad istället för det röda korset. De 33 bussar skall betraktas som de riktiga danska Vita bussar som färdades till koncentrationslägren utanför de danska stadsgränserna.
De andra lokala danska Vita bussar var hela 123 stycken man kallade de på danska rutebiler. De körde inte utanför den danska gränsen. Orsaken till det var problem med bränslet. De danska bussarna kom från olika danska firmor bl.a. danska statliga järnvägen.
 |
| De danska riktiga Vita bussar (Hvide busser) hade motorer som satt fram. Oftast hade de 2-3 stora "panorama fönster" på sidorna och takräcken. De hade inga röda kors vare sig på sidorna eller på taken.då deras mission liksom de svenska vita bussarnas inte var medicinsk vård i krigstid. |
 |
De danska riktiga Vita bussar (Hvide busser) hade motorer som satt fram. Oftast hade de 2-3 stora "panorama fönster" på sidorna och takräcken för bl.a. säckar med ved - bränslet till gengas apparater som var monterade på baksidan av bussarna.
|
|
 |
De danska riktiga Vita bussar (Hvide busser) hade motorer som satt fram. Oftast hade de 2-3 stora "panorama fönster" på sidorna och takräcken.
|
|
 |
Både vitmålade och icke målade bussar ingick i de sista danska konvojer. Oftast hade de 2-3 stora "panorama fönster" på sidorna och takräcken för bl.a. säckar med ved - bränslet till gengas apparater som var monterade på baksidan av bussarna som syns på den övre bilden.
. |
Så blev starten för de riktiga svenska Vita bussarna
Röda Korset hade vare sig resurser eller personal för att förflytta så stora mängde folk särskilt med tanke på att många skulle transporteras liggande. Då tågtransporter som var det bästa sättet att förflytta sjuka var inte aktuella löstes problemet genom att försvarsmakten ställde personal, materiel, ambulansbussar och diverse andra fordon till förfogande. Varje ambulansbuss hade dock plats för enbart 7 bårar och ett antal personer, utom vårdpersonalen
Manskapet togs ut på frivillig väg bland militära anställda och värnpliktiga. Då det inte var möjligt för svensk trupp att agera i krigförande land skulle militärpersonalen vara tjänstledig under den tid som krävdes. I detachementet skulle de officiellt ingå som frivillig personal från Svenska Röda Korset. Samling skedde i Hässleholm den åttonde mars. Detachementet bestod av tre sjuktransportplutoner med vardera tolv bussar, en transportpluton med tolv lastbilar, en intendenturpluton samt tross med kock, verkstads- och sjukvård- sutrustning. Totalt ingick 75 fordon, varav 36 ambulansbussar (Sjuktransportbuss typ 702 och 704) med en personalstyrka på 250 man vilket var det antal som tyskarna medgav. Detachementets totala transportkapacitet är svår att uppskatta. Varje buss hade plats för 7 bårar. 36 ambulansbussar hade alltså ett totalkapacitet på 252 sjuka personer. I varje ambulansbuss skulle också finnas ett antal Gestapomän och Rödakorsare. Vid kortare transporter av friska personer kunde även lastbilarna användas. Ambulansbussarna var baserade på civila Volvo standardbussar med karosser tillverkade av Hägglund & Söner i Örnsköldsvik eller AB Svenska Järnvägverkstäderna i Linköping.
De allra sista transporterna utfördes under sista veckan i april. Detachementets uppgifter delades nu upp i två verksam- hetsområden. Den ena delen, under kapten Melin, fick till uppgift att transportera skandinaver från lägren i Fröslöv och Horsens, båda i Danmark till Sverige. Den återstående delen med bas i Lübeck, skulle se till att livsmedelsförråd och drivmedel transporterades till Danmark. Tidigt på morgonen den 28 april lämnade kolonnen Lübeck. Vid niotiden den första maj anlände de till Köpenhamn.
Den norske historikern Ottar Dahl skrev:
Vi talar om en allmän historiemedvetenhet, knuten till ett individuellt och kollektivt minne, som formas i en kontinuerlig och spontan process allteftersom aktuella upplevelser ’blir historia’. I denna process sker nödvändigtvis ett urval av beståndsdelar från hela verklighetsförloppet. En del försvinner i glömska, några tas tillvara och byggs in i våra föreställningar om världen och oss själva. Här är en sannolik beskrivning Svenske Røde Kors busser i Haderslev med danske jøder fra ghettoen Theresienstadt i april 1945 på vej til Sverige. Ukendt fotograf.
En beskrivning (läs omskrivning) från den svenska Röda korset: Den 12 april avgick 35 bussar från Friedrichsruh för att hämta de skandinaviska judarna i Theresienstadt, nordväst om Prag. Chef för operationen blev kapten Harald Folke. På vägen till Theresienstadt tog kolonnen med sig 400 fransmän som tyskarna hade släppt från Neuengamme. Fransmännen skulle lämnas i Flossenburg men när de kom fram visade sig lägret vara i upplös- ning. Man beslöt därför att ta med sig fransmännen till Theresienstadt, där de senare hämtades och fördes till Schweiz.
 |
| Resan till Theresienstadt, t.o.r. I SS regi skulle de Vita bussarna ta med sig från Neuengamme 450 franska, polska m.fl. krigsfångar till Theresienstadt. Flera av de franska fångarna var i dåligt skick och dog under resan. På vägen tillbaks passerade de Vita bussarna staden Dresden som precis innan hade blivit bombat och nästan jämnat med marken. För natten gjorde man ett stopp i Potsdam som tidigare samma natt hade bombats. Konvojen nådde dock oskadd fram till Padborg vid den tysk-danska gränsen den 17 april 1945. Dagen efter fortsatte konvojen med färjan över till Malmö. Båda resor var mycket farliga både för personalen och fångarna de i den smala korridoren som var kvar av Nazityskland pågick fortfarande krigshandlingar. Vita bussar kom till Theresienstadt samma dag som koncentrationslägret Bergen-Belsen befriades, den 15 april 1945. Några dagar senare anlände till Theresienstadt ett av de flera spöktåg som skickades från Bergen-Belsen strax innan britterna övertog lägret. |
Artikel 53 i första Genèvekonventionen är tydlig avseende missbruk:
Andra enskilda personer eller sammanslutningar eller bolag, statliga eller privata, än sådana som enligt denna konvention äro därtill berättigade må icke använda tecknet eller benämningen Röda Korset eller Genève-korset eller något tecken eller någon benämning, som utgör en efterbildning därav, i vilket syfte användandet än sker och oberoende av vilken tidpunkt det började.
Rött kors på vit botten är ett skyddsemblem och få vet att det röda korset har en särskild uppgift i att skydda det medicinska arbetet under krig och konflikter. I konfliktsituationer skyddar det röda korset bemyndigade hjälparbetare, sjukvårdsinrättningar- och transporter samt deras personal och patienter.
Vita bussar skulle transportera skandinaviska krigsfångar. De danska, norska och svenska krigsfångar hade högsta prioritet, men också tyska kvinnor med svenskt ursprung och deras barn, som bodde i Tyskland skulle hämtas. Ingen medicinsk personal fanns på bussarna men beväpnade tyska SS och Gestapo vilket strider mot Genéve konventionen om användning av röd kors emblem.
Första Genèvekonventionen 22 augusti 1864 i Genève i Schweiz. Det var den första av en serie på 4 konventioner som kom att kallas numera för Gènevekonventionerna.
Den första Genèvekonventionen innehåller regler om behandling av sårade och sjuka soldater vid strider i fält. Redan första Genèvekonventionen från 1864 gör åtskillnad mellan användning av kännetecken i skyddande syfte och i utmärkande syfte.
Det var den första av en serie på 4 konventioner som kom att kallas Gènevekonventionerna. De tre första var före Andra världskriget medan den fjärde Genèvekonventionen skrevs efter kriget 1949.
Därefter tillkom det ett antal tilläggsprotokoll där man understryker vikten att fullfölja Genèvekonventionen från 1864, bl.a. när det gäller användning av kännetecken i skyddande syfte. Här handlar det om röda kors emblemet samt andra emblem från olika stater i Mellanöstern.
(PP6) Emphasizing the importance of ensuring full respect for the obligations relating to the distinctive emblems recognized in the Geneva Conventions, and, where applicable, the Protocols additional thereto,
(PP7) Recalling that Article 44 of the First Geneva Convention makes the distinction between the protective use and the indicative use of the distinctive emblems,Det betyder:
(PP6) som betonar vikten av att tillförsäkra full respekt för de skyldigheter som är relaterade till de kännetecken som erkänns av Genèvekonventionerna och, när tillämpliga, dessas tilläggsprotokoll,
(PP7) som erinrar om att artikel 44 i den första Genèvekonventionen gör åtskillnad mellan användning av kännetecken i skyddande syfte och i utmärkande syfte,
Från det Svenska Röda korsets hemsida
- Det röda korset är ett skyddsemblem för sjukvård i krig. Emblemet ska uppmärksamma de stridande på att sårade, sjuka och sjukvårdspersonal ska ges skydd. Det är förbjudet att attackera personal, fordon eller byggnader som bär emblemet.
- Emblemets status skyddas i internationell och svensk rätt. Bestämmelserna om skyddsemblemets roll finns inskriven i Genèvekonventionerna och dess tilläggsprotokoll som är en del av krigets lagar.
- Skyddsemblemet får inte användas hur som helst! Det får bara användas för att utmärka sjukvård i krig. Det är staten som äger skyddsemblemet. Nationella rödakorsföreningar, som Svenska Röda Korset, har fått tillstånd att använda det röda korset i sin logotyp.
Viktigt är utseende på de svenska och danska vita bussar. Hade UNNRA Vita Båtar rätt att skyddsemblem med rött kors. När blev regler för skyddsemblemet
