Efter mycket stora ryska framgångar under sommaren 1944 besegrade de rysk-polska trupperna tyskarnas Armégrupp Mitt. På bara sex veckor hade det centrala frontavsnittet flyttats 700 km västerut. De rysk-polska trupperna kom fram till Wislas strand och befriade Warszawas östra del, Praga. Under striderna om Praga har min far blivit begravd av jordmassorna efter att en bomb har exploderat i hans närhet.
Därefter, från slutet av augusti har fronten stått i stort sett stilla. Delvis berodde det på att snabba framryckningen hanns inte av underhållstrupperna. Delvis kan det ha med Warszawaupproret som stöddes av den polska Londonregering att göra. Upproretplanerades och hölls hemligt både för de allierade och för Sovjet.
Den stora offensiven inleddes längs hela fronten den 12 januari 1945 och Warszawa föll redan 17 januari. Den polska huvudstaden var då så gott som totalförstörd efter att Hitler efter upproret 1944 gett order om att staden skulle jämnas med marken.
Av min fars berättelse minns jag att hans grupp var de första som korsade den igenfrusna floden Wisla. Deras uppgift var att rekognoscera och rapportera om bästa överfartsställena samt vilka gator var farbara för tyngre fordon och artilleri. På västra sidan av floden mötte de orörliga tyska soldater som har frusit ihjäl stående på sin post. Längre fram i centrala Warszawa kunde hans Willys åka enbart på två hjul längs gångstigar medan de andra hjulen fick åka på ruinhögarna. Min far var den förste militära kommendanten i Warszawa.
Bilderna: Gatan Krakowskie Przedmiescie och den Heliga Korsets Kyrka på vänstra sidan och Hotel Bristols torn på längst bort till höger, år 1945 (se även bloggen och bilden från 8 mars 2008). Pappa Michal Wroblewski med soldater ur den 1ta Polska Armén, troligen i staden Garwolin utanför Warszawa höst 1944.
