Pappersinsamling under femtiotalet var obligatorisk för oss elever som gick i grundskolan. Ett visst antal kilo fick lämnas under skolåret. På den tiden var det ont om all papper. Särskilt känsligt var avsaknad av toapapper. Hittade man toapapper så köpte man ett större antal och för att få hem rullarna så trädde man ett snöre igenom. Därefter, gick man stolt med ett halsband av toapappersrullar och fick oupphörligen svara på samma korta fråga: Var finns det?
Min skola, nr. 211, som ordnade pappersinsamling och en Pappersinsamlingstävling låg på en bakgård av paradgatan Nowy Swiat. Nästan alla bakgårdar av Nowy Swiat var efter andra världskriget bortblåsta och låg i ruiner. Man restaurerade så gott man kunde paradgatan eller egentligen dess fasader medan de totalförstörda hus i bakgårdarna ersattes med nya hus, bl.a. så byggdes min grundskola som stod färdig 1958. På samma bakgård vid Nowy Swiat 21, på kortsidan av biografen Swiat (Värld) låg ett Pappersinsamlings- eller återvinningsstations kontor.
I skolan utlyste man en Pappersinsamlings Tävling. För en del elever var det svårt att fylla den vanliga kvoten. Böckerna var heliga och tidningspapper användes flitigt till allt från mataffärer till toapapper. Min pappa jobbade på ett förlag och fick massa böcker p.g.a. det. Därför, hade vi hemma i Warszawa, halva källaren fylld med böcker. Böcker var av olika typ, tyngd och dignitet. De bästa ur pappersinsamlingssynpunkt var de tyngsta böckerna, således kompletta verk av Stalin och Lenin.
Med hjälp av en liten Nysa bil har jag lyckats att överföra alla samlade Stalins och Lenins tankar till pappersinsamlingen. Nog var det lite pirrigt att lämna fortsättningsvis gällande Lenin till papperskvarnar.
Jag tror att tack vare Stalin och Lenin vann jag Pappersinsamlingstävlingen.
