Jag var "Ensamkommande flyktingbarn" och "Sabina Rozental - den enda i min familj med egen grav"

Lite personligt med anledning av Förintelsens minnesdag.

Kanske lite konstig titel om att jag var "Ensamkommande flyktingbarn" och "Sabina Rozental - den enda i min familj med egen grav". Den gemensamma nämnaren är min moster Sabina Wójcikiewicz f. Rozental.

Sommaren år 1967 kom jag till Sverige som "Ensamkommande flyktingbarn". Bara få personer visste att jag skulle stanna i Sverige, bland de en polisinspektör.
Man var rädd att polska myndigheter skulle gå på och trakassera mina föräldrar i Warszawa. Min första anhalt var hos familjen Ikelberg i Djursholm. Varför?
Att det blev Sverige berodde på att min mor kände Maria (Marysia) Ikelberg som var väninna till min moster Sabina.

På bilden tagen i Warszawa ser man Marysia Ikelberg, född Goldstein (vänster) och Sabina Rozental (till höger). Maysia (född 1917) kom till Sverige före krigsutbrottet (1938) och gifte sig med Bernhard Ikelberg. Deras hem på Anundsvägen 20 blev mitt första hem i Sverige (under en månad 1967). Marysia hade en pälsaffär på Runnebergsgatan, på Östermalm.
.
Min moster Sabina är den enda personen från min mammas och pappas familjer som har en enskild grav. Alla andras gravar heter Treblinka som de delar med 950 000 andra eller en massgrav vid Posienicze och vid Dobra Wola. Båda avrättningsplatser och massgravar ligger 4 km utanför staden Pinsk. Där ligger min pappas familj bland 18 000 andra judar som mördades vid två "aktioner" 1941 och 1942.

Jag undrar om ursprunget till den bön min mor förändrade när hon skrev på min mosters grav

Gud, låt os inte glömma
Gud, låt oss inte förlåta