Min idé till en kortfilm eller en teaterföreställning är av typ "Plays for one performer". Jag ser t.ex. Jessica Zandén som svensk-judisk läkare (på Sigtuna beredskapssjukhuset arbetade faktiskt dr. Esther Lamm) som skriver anamnes. Det kan vara vid en sjukhussäng på Epidemisjukhuset vid Roslagstull eller på beredskapssjukhuset i Sigtuna. Beredskapssjukhusen som tog emot fanns på många ställen i Sverige.
Läkaren är ensam med patienten som har precis körts till sjukhuset med en ambulans. En kort sträcka, bara från Kajplats 2 i Frihamnen. Patienten, en kvinna 18 år gammal har överlevt Förintelsen och kommit med Vita båten S/S Kastelholm från Lübeck. Patienten väger 28 kg och har en tatuering på sin vänstra arm. Ett nummer som börjar på A-234.... Vi ser inte patienten, vi ser bara läkarens böjda rygg. Läkaren sitter i ett halvt mörkt rum på en rostfri sjukhus pall som man kan höja och sänka genom vridning. Patientens monotona, oidentifierbara jämrande röst hörs knappt det finns hela tiden som en bakgrund (inspelad). Patienten ligger i en vit sjukhussäng bakom henne en avgränsande plywoodskiva.
Läkaren, Jessica (Esther), ställer frågor och får enkla, skrämmande svar som hon upprepar med en klar röst som hörs tydligt. Läkaren upprepar kanske patientens svar ett antal gånger medan hon skiver. Det handlar om antal år i getton, därefter i koncentrations- och arbetsläger såsom Auschwitz, dödsmarscher och slutligen tiden i Bergen-Belsen. Det handlar om ödet av föräldrar och syskon. Texterna skall vara autentiska precis som de på bilderna ovan. De skall innehålla det mesta av den industriella Förintelsens fruktansvärda logistik. Getton, transporter i boskapsvagnar, selektioner, arbetsläger och dödsmarscher. Texterna skall alla skrivas för hand och vara läsliga för betraktaren.
Bilden då man bär ut från Vita båten S/S Kastelholm
Selektion
Tack till de Vita Änglarna blir det nog andra delen i denna trilogi som baserar sig på brev och anteckningar i "minnesböcker" riktade till personalen, huvudsakligen sköterskor och hjälpsköterskor.
Läkaren, Jessica (Esther), ställer frågor och får enkla, skrämmande svar som hon upprepar med en klar röst som hörs tydligt. Läkaren upprepar kanske patientens svar ett antal gånger medan hon skiver. Det handlar om antal år i getton, därefter i koncentrations- och arbetsläger såsom Auschwitz, dödsmarscher och slutligen tiden i Bergen-Belsen. Det handlar om ödet av föräldrar och syskon. Texterna skall vara autentiska precis som de på bilderna ovan. De skall innehålla det mesta av den industriella Förintelsens fruktansvärda logistik. Getton, transporter i boskapsvagnar, selektioner, arbetsläger och dödsmarscher. Texterna skall alla skrivas för hand och vara läsliga för betraktaren.
Samtidigt som man tittar på den skivande läkarens rygg så ser man i bakgrunden på högra eller vänstar sidan av scenen hur en skriven text kommer fram, ord efter ord och till sist formar hela den äkta anamnesen. En del ord förstår inte läkaren. Vad betyder en Aufseherinnen eller sperre. Vad är innebörden i en aktion eller selektion. Om man kommer till en sådan okänt ord som Aufseherinnen så kan den skrivna texten avbrytas mot en bild av en Aufseherinnen en SS-kvinna (kanske med en hund).
Situationen med patienten utspelas ett antal gånger - 3-4. Varje gång innan man "byter patienten" blir det fullständigt mörkt och sängen, kuddarna och "patientens" läge ändras något.
Alternativet, skrivtexten kommer fram samtidigt som läkaren skriver och uttalar högt vad den överlevande ha sagt: Till sist så ser man hela sidan av det riktiga Läkarkortet som har skrivits under sommaren 1945.
På vänstra sidan av scenen en bild från gettot, Auschwitz, dödsmarscher och slutligen Bergen-Belsen och transporten till Sverige.
Man kan utgå från professor Halina Neujahrs läkarkort och hennes liv.
Man ser inte läkarens ansikte, man koncentrera sig till rösten, orden och det skrivna texten.
Man kan även ha en annan vinkling och göra scenografin som det vore på någon av de fem svenska Vita Båtar som användes för UNRRA transporter mellan Tyskland och Sverige och ha dr. Lisa Welander som den som undersöker patienten och skriver anamnesen.
Alternativet, skrivtexten kommer fram samtidigt som läkaren skriver och uttalar högt vad den överlevande ha sagt: Till sist så ser man hela sidan av det riktiga Läkarkortet som har skrivits under sommaren 1945.
På vänstra sidan av scenen en bild från gettot, Auschwitz, dödsmarscher och slutligen Bergen-Belsen och transporten till Sverige.
Man kan utgå från professor Halina Neujahrs läkarkort och hennes liv.
Man ser inte läkarens ansikte, man koncentrera sig till rösten, orden och det skrivna texten.
Om Anamnes, eller se länken här: https://jimbaotoday.blogspot.com/2019/01/anamnes-av-fd-koncentrationslagerfangar.html
Man kan även ha en annan vinkling och göra scenografin som det vore på någon av de fem svenska Vita Båtar som användes för UNRRA transporter mellan Tyskland och Sverige och ha dr. Lisa Welander som den som undersöker patienten och skriver anamnesen.
Man kan naturligtvis om man gör film börja med en lista på de som kom och "belysa" en av de valda personerna. Ödet av personerna, det kan vara patientens eller läkarens eller bådas två fortsätter genom en brevväxling.
Så blir det när man utvecklar en idé som fylls med information och blir en upphovsrättsskyddat scenografi till en film eller en teaterpjäs.
Sperre
Aufseherinnen
Sista delen i trilogin kommer att handla om öden av de olika överlevanden som kom till Sverige vid krigslutet. Den delen kommer att omfatta information om deras Sista Etapp, således från det senaste koncentrationsläger till Sverige, således en historia om Vita bussar, Vita Spöktåg och de Vita Båtarna.
 |
| Tackbrev till en hjälpsyster från Sigtuna beredskapssjukhuset som flyttade till Umeå. Viola Horvath flyttades till Ribbingelund (Ärla) och TBC-sjukhuset där. Viola dog bara en månad efter att hon skickade iväg brevet. |
