Hatikvah och Róża från Dańdówka - flera av de som kom till Sverige sjöng sången ett antal gånger innan de kom till Eretz Israel - Del I - UNRRA Vita Båtar - Malmö i Juli 1945.

Sundsgården - Råå. Kinderheim barn och mödrar. Efter den gemensamma färden från Lübeck till Malmö fick gruppen splitras liksom de som tog hand om barnen. En del fördes till Nya lungkliniken, en del till Sundsgården och en del till andra ställen i Bjärred vid Lommabukten.

Sundsgården - Råå

Różas och Chawas far och mor dog strax före befrielsen. Flickorna och deras moster Bronka överlevde. Har ingen information om deras vidare öden än!

Hatikvah och Róża från Dańdówka - Mina associationer som har med Hatikvah att göra.
Den första har med en flicka som hette Róża att göra. Hon föddes år 1933 i en shtetel som hette Dańdówka nära Sosnowiec i Polen.

Róża Gerszonowicz, hennes syster Chawa och hennes moster Bronka överlevde Förintelsen och befriades i Bergen-Belsen den 15 april 1945.
Alla tre kom med UNRRAs Vita Båt, S/S Kastelholm den 26 juli 1945 till Malmö. Gruppen som kom till Sverige från baracken 211 – Kinderheim i Bergen-Belsen var stor. Ensamma små barn, äldre flickor, äldre pojkar och flera mödrar med egna barn.

Kinderheim-gruppen fick splittras liksom de som tog hand om barnen. En del fördes till Nya lungkliniken i Malmö, en del till Sundsgården och en del till andra ställen i Bjärred vid Lommabukten.

Händelse

När Hermina Krantzová, en av de två vuxna kvinnorna som tog hand om barnen i Bergen-Belsen-lägret, skulle förflyttas från Malmö till Sundsgården och barnen där, förstod plötsligt barnen att det var slutet på deras korta och intensiva gemenskap som varade från december 1944.

Hermina skulle åtföljas av en holländsk kvinnlig volontär "Han" som tog hand om barnen efter befrielsen i nästan tre månader på det mastodonta sjukhuset med 13 000 bäddar i Bergen-Belsen. Hon följde därefter barnen med ambulanståget till Lübeck och skötte om dem vid överfarten med Vita Båten till Sverige.
Det uppstod en särskild stämning. Det började med en liten pojke, Egon, som gick ut på den stora gräsmattan framför huset och började yla och gråta. Alla andra barn stod samlade och var tysta. De kände ögonblickets allvar.
Róża från Dańdówka, 12 år med vackra svarta flätor, steg fram, sträckte en bukett blommor sammanbundna med blåvita band till Hermina och till Han, sa inget.
Hermina och Han satte sig i den svarta bilen som skulle föra dem till Bjärred.
Róża började plötsligt sjunga Hatikvah. De polska, tjeckiska, rumänska och ungerska barnen anslöt sig till sången.
Den svenska chauffören började köra mot utfarten. Trots att han inte exakt förstod vad som pågick så förstod han stundens allvar.
Han gjorde en hedersvarv runt den stora gräsmattan framför huset och körde vidare mot Bjärred.

Ovanstående enligt berättelsen av den irländske läkaren som var chef för barnkliniken i Bergen-Belsen.