Julafton år 1973 (?). Det var på Pontonjärgatan 45, 3 tr ög. Jag hörde någon flickgråt från lägenheten bredvid. Där bodde en ung raggarbrud. En sådan som åkte stråket - Kungsgatan - Sveavägen - Odengatan - Birger Jarlsgatan.
Den "tuffa" bruden grät förfärligt. Jag knackade på. Hon öppnade och sa att hon skall åka iväg till sin familj först något senare på eftermiddagen och nu sitter hon ensam och kommer att missa Kalle Anka och hans vänner. Vi tog henne till oss och satte på den svart-vita TVen.
Så fort Kalle Anka kom i rutan försvan alla tårar och hon började skratta som ett littet barn.
