Imorgon är den 1 september.
Ett datum som förknippas hos mig med skolstarten (i Polen) samt med det tyska anfallet mot Polen år 1939.
Jag minns den första skoldagen eller rättar sagt vägen hemifrån till skolan.
Jag minns att man passerade Judiska teatern där det fanns långa blomlådor med blåa och blåvita violer. Därefter rundade man den stora ruinen där egentligen bara fasaden fanns kvar efter tyskarnas härjningar. Fasaden från ulica Mazowiecka (Mazowieckagatan) var mycket mera imponerande än den från Królewska (gatan). Konstigt nog har vi aldrig försökt att ta oss in bakom murarna på Kronenbergspalatset.
Min mor berättade att här framför Zacheta huset (Konstutställning) en attentatsman mördade år 1922 den polska presidenten Gabriel Narutowicz. Jag fick för mig att man har skjutit mot presidenten från ett av fönstren som låg i suterrängplanet och som var nu inmurade. I verkligheten Narutowicz har skjutits med en revolver på andra sida av gatan.
Med tanke på den fösta skoldagen har min mamma fått ihop en vers om just den dagen som vi sjöng på väg till skolan:
To ulica Mazowiecka
Tu jest szkola mego dziecka
Tu jest szkola mego syna
Co nauke rozpoczyna.
Under utbbildningens gång, varje gång jag bytte skola så tillkom det några verser till sången.
