Beröringssinnet är det första vi utvecklar och det sista som lämnar oss. Kroppskontakt är en viktig del i våra liv.
När jag bär på Ryfkiele är det inte bara vikten av de 6 kilon som känns men även beröringen. Hennes kropp är alltid rätt så mjuk och relaxerad.
Trots det efter en stund på min bringa så slappnar hon ännu mera och blir nästan som en varm mjuk trasa.
Jag tror att just den känslan man får vid de första kontakterna hänger därefter samman för all framtid och blir mer avvägande på morfar-barnbarn relationer än "den genetiska koden".
Min pappa var den som hade mycket kroppskontakt med oss. Han tyckte också att bli smekt. När det tuffa sextiotalets ut rensningar nådde vårt hem brukade pappa direkt efter att ha kommit från jobbet lägga sig på soffan. Jag brukade komma då och smeka hans hår och panna. Jag visste att han uppskattade det. Efter en kvart var han renoverad... Den speciella proceduren fortsatte jag med fram tills hart bortgång 1993.
Idag är min pappas födelsedag och jag fortsätter att smeka honom i mina tankar och känner han smekning i retur.
Utan beröring riskerar vi att bli isolerade och avstängda från mänsklig samvaro.
