Bromma flyplats. Folke Bernadotte på väg till Nazityskland.
 |
| En förskönande och stark förenklande bild av Vita bussarna och Folke Bernadottes insatser dominerar fortsättningsvis i Sverige! Männen i hatt är pojkarna från Gestapo som följde med de Vita bussarna till Sverige. Återvände de till Tyskland? Nu när 75-årsminnet av Bernadotte-aktionen kommer att uppmärksammas runt om i landet bör man kanske försöka att belysa alla aspekter av denna märkliga aktion. Inte den förskönade versionen som har blivit en skröna. |
Slutet av Andra världskriget i Europa var kaotiskt. Alla ville uträtta något i sista stund.
De allierade ville nå Berlin så fort som möjligt och få slut på kriget.
Är det bara Heinrich Himmler som köpslog?
SS-chefen Heinrich Himmler som Sverige/Röda korset genom Folke Bernadotte förhandlade med i krigets slutskede behövde fångarna, sk de judiska koncentrationslägerfångar. Detta huvudsakligen för att kunna köpslå med de.
De judiska fångarna användes för det redan 1944 och skulle kunna användas igen i uppgörelser av skilda slag. Bl.a. att SS skulle släppa grupper av fångarna mot betalning deponerad i schweiziska banker eller olika asylgarantier efter Tysklands kapitulation som var närstående.
Tvenne gånger, under augusti och december 1944 bytte SS, sammanlagt 1 600 ungerska judar från det ungerska lägret i Bergen-Belsen mot betalning. De ungerska judarna transporterades med tåg till Schweiz. Direkt efteråt kom det över faktiskt 4 200 nya judar från Ungern till Bergen-Belsen och fyllde på nytt den ungerska lägret.
Senare i februari 1945 bytte Himmler, att börja med, 1 200 Theresienstadt-fångar mot fem miljoner schweiziska franc insatta konto i Schweiz som upprättats av judiska organisationer. De 1200 judarna nådde Schweiz med tåg den 5 februari 1945. Himmlers vidare planer att byta judar mot medel i schweiziska bankerna stoppades dock av Hitler.
Himmlers överenskommelse med Bernadotte resulterade i att den 15 april 1945 tillät SS att 423 danska judar från Theresienstadt skulle transporteras till Danmark. Situationen i Theresienstadt blev mer och mer kaotisk de transporter av judar anlände dit från Gros-Rosen och Buchenwald (dödsmarscher) och från Bergen-Belsen med ett av de tre spöktåg som lämnade Bergen-Belsen 6-11 april.
*** Det var i slutet av mars och i början av april 1945 som Svenska röda korset gjorde sig skyldiga till flera fångtransporter från Neuengamme till mindre så kallade satellitläger i Braunschweig och Hannover. I varje buss medföljde två SS-vakter. Totalt ”avlägsnades” 2 000 krigsfångar av olika nationaliteter, främst fransmän.
Idag vet vi att många krigsfångar var i så dåligt skick att de inte klarade transporten utan avled i bussarna. Enligt svenska och franska vittnesmål lyftes liken ut av svensk personal och lämnades vid vägkanten. Andra dog snart efter ankomsten i de nya fånglägren där levnadsvillkoren var mycket, mycket sämre än i Neuengamme. Bara ett fåtal klarade sig fram till befrielsen. Bland dem fransmannen Henri Boivin.
I Sverige har man talat tyst om denna händelse. I utländska arkiv finns emellertid källor som kan belysa vad som hände krigsfångarna från Neuengamme efter att Svenska Röda korset träffat sin uppgörelse med nazisterna. En av dem som dokumenterade händelsen i sin dagbok var den sedermera berömde norrmannen Odd Nansen (sonen till polarforskaren och Nobelpristagaren). Odd Nansen satt fängslad i Neuengamme när Svenska röda korset körde fram till lägrets portar med sina fordon i mars 1945. I dagboken, den 20 mars skriver han hur de franska och polska krigsfångarna i ”sjukstugan” mobiliserade sina sista krafter i tron att de var räddade:
”Alla dessa dödsmärkta muselmaner skiner upp av outsäglig glädje och förhoppning när de ser de vita bussarna uppställda inne i lägret. De trodde att de skulle få åka med. För många blev det helt enkelt för mycket, de klarade inte av känslan av vidunderligt hopp utan föll samman och dog - bokstavligt talat av glädje.”
De allierade ville nå Berlin så fort som möjligt och få slut på kriget.
Nazisterna ville träffa olika typer av uppgörelsen med de västallierade och helst inte falla i Röda arméns händer.
På samma sätt ville också svenskarna göra något . Det viktigaste var nog att tvätta bort stämpeln som allierad med Nazityskland.
På samma sätt ville också svenskarna göra något . Det viktigaste var nog att tvätta bort stämpeln som allierad med Nazityskland.
Tvätta bort stämpeln som allierad med Nazityskland
Svenskarna ville tvätta bort stämpeln som allierad med Nazityskland. Så uppfattades det "neutrala" Sverige av USA och Storbritannien. Det handlade inte enbart om permittenttrafiken av tyska soldater till och från Norge eller svensk malm- och kullagerexport. Sverige har uppfattats sedan 30-talet som "tyskvänlig" för att inte använda andra ord. Det är möjligt att just det resulterade i den svenska aktionen att försöka befria skandinaver ur de tyska koncentrationsläger. En förflyttningsaktion tyckte man var ett bättre alternativ än "Stay put"* således vänta med det tills det förestående krigslutet. Både en förflyttningsaktion som fick heta en räddningsaktion av ett antal fångar från lägren och Stay put principen innebar risker. Naturligtvis, fångarna som slapp 1-4 extra veckor i koncentrationsläger och kom med Vita bussar eller spöktåg till Sverige och togs hand av Röda korset blev evigt tacksamma för det. Inte lika tacksamma var de som stannade i lägren eller de som dog när Vita bussar kördes helt i SS-regi. De som sårades och dog under transporterna från lägren på väg till Sverige hade nog inte heller samma tankar om Bernadottes/Röda korsets aktion, eskapad.
Intressemärket Goda gärningar
De kaotiska förflyttningarna av koncentrationsfångarna i det absoluta slutskedet av Andra världskriget och Vita bussar aktion påminner mig numera starkt om en bild i en tidning jag såg för en tid sedan. Bilden föreställer scouter som hjälper en blind dam att korsa gatan. De gör det ett antal gånger trots att den blinde inte vill det. Scouterna gör det ändå, allt för att få intressemärket Goda gärningar. En God gärning märke var det precis det som Sverige behövde i det nya Europa. De Vita bussarna har fått en stor historisk betydelse och har skildras på många olika sätt. Det har skapats många tolkningar. Från svensk sida ville man gärna ha det tolkat (och lyckades rätt så bra med det) att svenskarna hade enbart en uppgift - Att rädda liv. Att ge lägerfångarna en möjlighet till en ny chans i livet. Att Vita bussarna var en svensk hjälteinsats. Nog var det en hjälteinsats och inget annat av de frivilliga som deltog i aktionen!
Humanitär stormakt
Tyvärr, är det ingen som skildrar den svenska hjälpinsatsen gör det ur ett helt annorlunda perspektiv och svarar på frågan: Har man med expeditionen Vita bussar verkligen aktivt bidragit till att minska det totala lidandet och antalet döda koncentrationslägerfångar i krigets slutskede? Eller var det största vinningen att Sverige släpptes ut ur kylan och direkt in i finrummet som "humanitär stormakt"? En sak är säker. Utan Folke Bernadotte och hans goda kontakter med tyska nazister hade expeditionen Vita bussar aldrig varit möjlig.
Svenskarna ville tvätta bort stämpeln som allierad med Nazityskland. Så uppfattades det "neutrala" Sverige av USA och Storbritannien. Det handlade inte enbart om permittenttrafiken av tyska soldater till och från Norge eller svensk malm- och kullagerexport. Sverige har uppfattats sedan 30-talet som "tyskvänlig" för att inte använda andra ord. Det är möjligt att just det resulterade i den svenska aktionen att försöka befria skandinaver ur de tyska koncentrationsläger. En förflyttningsaktion tyckte man var ett bättre alternativ än "Stay put"* således vänta med det tills det förestående krigslutet. Både en förflyttningsaktion som fick heta en räddningsaktion av ett antal fångar från lägren och Stay put principen innebar risker. Naturligtvis, fångarna som slapp 1-4 extra veckor i koncentrationsläger och kom med Vita bussar eller spöktåg till Sverige och togs hand av Röda korset blev evigt tacksamma för det. Inte lika tacksamma var de som stannade i lägren eller de som dog när Vita bussar kördes helt i SS-regi. De som sårades och dog under transporterna från lägren på väg till Sverige hade nog inte heller samma tankar om Bernadottes/Röda korsets aktion, eskapad.
Intressemärket Goda gärningar
De kaotiska förflyttningarna av koncentrationsfångarna i det absoluta slutskedet av Andra världskriget och Vita bussar aktion påminner mig numera starkt om en bild i en tidning jag såg för en tid sedan. Bilden föreställer scouter som hjälper en blind dam att korsa gatan. De gör det ett antal gånger trots att den blinde inte vill det. Scouterna gör det ändå, allt för att få intressemärket Goda gärningar. En God gärning märke var det precis det som Sverige behövde i det nya Europa. De Vita bussarna har fått en stor historisk betydelse och har skildras på många olika sätt. Det har skapats många tolkningar. Från svensk sida ville man gärna ha det tolkat (och lyckades rätt så bra med det) att svenskarna hade enbart en uppgift - Att rädda liv. Att ge lägerfångarna en möjlighet till en ny chans i livet. Att Vita bussarna var en svensk hjälteinsats. Nog var det en hjälteinsats och inget annat av de frivilliga som deltog i aktionen!
Humanitär stormakt
Tyvärr, är det ingen som skildrar den svenska hjälpinsatsen gör det ur ett helt annorlunda perspektiv och svarar på frågan: Har man med expeditionen Vita bussar verkligen aktivt bidragit till att minska det totala lidandet och antalet döda koncentrationslägerfångar i krigets slutskede? Eller var det största vinningen att Sverige släpptes ut ur kylan och direkt in i finrummet som "humanitär stormakt"? En sak är säker. Utan Folke Bernadotte och hans goda kontakter med tyska nazister hade expeditionen Vita bussar aldrig varit möjlig.
Korridoren mellan öst- och västfronten och överfyllda koncentrationsläger
Korridoren mellan öst och västfronten krympte snabbt under 1945. Flera koncentrationsläger töms snabbt. Problem med de tusentals slavarbetare blir större och större. Slavarbetare flyttas ständigt västerut, djupare i det som återstår av Tredje riket. Vad egentligen ville eller kunde tyskarna göra med den enormt stora arbetsstyrkan av slavarbetare som trängdes i de överfyllda koncentrationslägren. Så länge som bara möjligt, ville SS att fångarna skulle utföra arbete i den tyska krigsindustrin och även delta i arbeten att bygga upp nya försvarslinjer i Tyskland, t.ex. gräva antitank diken.
Korridoren mellan öst och västfronten krympte snabbt under 1945. Flera koncentrationsläger töms snabbt. Problem med de tusentals slavarbetare blir större och större. Slavarbetare flyttas ständigt västerut, djupare i det som återstår av Tredje riket. Vad egentligen ville eller kunde tyskarna göra med den enormt stora arbetsstyrkan av slavarbetare som trängdes i de överfyllda koncentrationslägren. Så länge som bara möjligt, ville SS att fångarna skulle utföra arbete i den tyska krigsindustrin och även delta i arbeten att bygga upp nya försvarslinjer i Tyskland, t.ex. gräva antitank diken.
Är det bara Heinrich Himmler som köpslog?
SS-chefen Heinrich Himmler som Sverige/Röda korset genom Folke Bernadotte förhandlade med i krigets slutskede behövde fångarna, sk de judiska koncentrationslägerfångar. Detta huvudsakligen för att kunna köpslå med de.
De judiska fångarna användes för det redan 1944 och skulle kunna användas igen i uppgörelser av skilda slag. Bl.a. att SS skulle släppa grupper av fångarna mot betalning deponerad i schweiziska banker eller olika asylgarantier efter Tysklands kapitulation som var närstående.
Tvenne gånger, under augusti och december 1944 bytte SS, sammanlagt 1 600 ungerska judar från det ungerska lägret i Bergen-Belsen mot betalning. De ungerska judarna transporterades med tåg till Schweiz. Direkt efteråt kom det över faktiskt 4 200 nya judar från Ungern till Bergen-Belsen och fyllde på nytt den ungerska lägret.
Senare i februari 1945 bytte Himmler, att börja med, 1 200 Theresienstadt-fångar mot fem miljoner schweiziska franc insatta konto i Schweiz som upprättats av judiska organisationer. De 1200 judarna nådde Schweiz med tåg den 5 februari 1945. Himmlers vidare planer att byta judar mot medel i schweiziska bankerna stoppades dock av Hitler.
Himmlers överenskommelse med Bernadotte resulterade i att den 15 april 1945 tillät SS att 423 danska judar från Theresienstadt skulle transporteras till Danmark. Situationen i Theresienstadt blev mer och mer kaotisk de transporter av judar anlände dit från Gros-Rosen och Buchenwald (dödsmarscher) och från Bergen-Belsen med ett av de tre spöktåg som lämnade Bergen-Belsen 6-11 april.
Evakueringar
De första evakueringarna av koncentrationslägren började redan på hösten 1944 efter de sovjetiska truppernas offensiv på östfronten. Himmler beordrade då att fångarna i lägren skulle evakueras västerut, mot Tysklands inre.
De flesta evakueringarna skedde med tåg samt till fots och, när det gällde lägren i Baltikum, med båtar och pråmar. När den sovjetiska armén närmade sig under våren 1944, började tyskarna att likvidera förintelseläger Majdanek. Fångarna förflyttades till Auschwitz-Birkenau och andra läger. Tyskarna brände all dokumentation, men hann inte utplåna byggnaderna. Majdanek var det första förintelselägret som befriades av sovjetiska trupper den 24 juli 1944.
Om förhållandena i koncentrations- och förintelselägren visste de allierade en hel del då förintelselägret Majdanek befriades i juli 1944 och Auschwitz 6 månader senare i januari 1945..
Aktion 1005, "uppgrävningsaktionen" - ett försök att utplåna spår av Förintelsen
Som jag nämnde förr så startade nazisternas försök att utplåna samtliga spår av Förintelsen, i synnerhet i förintelselägren och massgravarna på sovjetiskt territorium på tidigt stadium. Den mest kända var Aktion 1005, "uppgrävningsaktionen" som startade redan 1942. På hösten 1944 påbörjade man att "sanera" Chełmno förintelseläger genom att gräva upp de förruttnade liken ur massgravarna och därefter bränna de dessa. Chełmno förintelseläger var det som låg mest västerut, longitude 18°25'E beläget cirka 50 km nordväst om Łódź. Lägerpersonalen flydde från Chełmno den 18 januari 1945.
De största evakueringarna som SS genomförde år 1945 har skett enligt följande:
Som jag nämnde förr så startade nazisternas försök att utplåna samtliga spår av Förintelsen, i synnerhet i förintelselägren och massgravarna på sovjetiskt territorium på tidigt stadium. Den mest kända var Aktion 1005, "uppgrävningsaktionen" som startade redan 1942. På hösten 1944 påbörjade man att "sanera" Chełmno förintelseläger genom att gräva upp de förruttnade liken ur massgravarna och därefter bränna de dessa. Chełmno förintelseläger var det som låg mest västerut, longitude 18°25'E beläget cirka 50 km nordväst om Łódź. Lägerpersonalen flydde från Chełmno den 18 januari 1945.
De största evakueringarna som SS genomförde år 1945 har skett enligt följande:
Stutthof, evakuering fångar till Neuengamme och Flensburg, i pråmar mestadels under april. Stutthof var beläget 34 kilometer från Danzig (polska Gdańsk). Flera av flyktingar som kom till Sverige med Vita båtar och Vita bussar kom därifrån.
Buchenwald, evakuering av cirka 30 000 fångar till bland annat Flossenbürg och Theresienstadt, inleddes i början av april.
Flossenbürg, evakuering av cirka 16 000 fångar till Dachau, 15-20 april.
Sachsenhausen, evakuering av cirka 30 000 fångar mot nordväst, inleddes den 20 april.
Ravensbrück, evakuering av cirka 15 000 fångar mot nordväst, den 27 april.
Dachau, evakuering av cirka 7 000 fångar söderut, från den 26 april till den 2 maj. Observera 2 maj, då var Berlin omringad och kriget egentligen slut.
Spöktåg från Ravensbrück och Hanover
Ett annat tåg var ”spöktåget” med kvinnor från Ravensbruck som startade sin resa den 25 april. Det anlände till Lubeck natten till 29 april och vidare till Padborg, en gränsstation mellan Tyskland och Dannmark den 30 april. Från Padborg skedde med annat tåg, en vidaretransport till Köpenhamn, sedan färja till Malmö. I början av 1945 innehöll Ravensbrück över 45 000 kvinnliga fångar och över 5 000 manliga fångar. Ravensbrücklägret blev snabbt överfyllt, därför, i början av mars började SS "evakuera". Att börja med transporterades 2 100 manliga fångar till Sachsenhausen. Vidare, i slutet av mars 1945 transporterade SS cirka 5600 kvinnliga fångar till koncentrationslägren Mauthausen och Bergen-Belsen. Den 23-24 april tvingade SS-vakterna ungefär 20 000 kvinnliga fångar, liksom de flesta av de återstående manliga fångarna, till en brutal och tvingad evakuering till fots (dödsmarsch**) mot norra Mecklenberg. Sovjetiska styrkor av en slump korsade marschens väg och befriade fångarna. Bort från de annalkande sovjetiska trupperna. 25 april så satte man de återstående fångarna i Ravensbrück på tåg. När Röda Armén kom till lägret en vecka senare - den 30 april - fanns det 2 000 sjuka och döende fångar kvar i lägret - kvinnor, män och barn. Röda korset lyckades att evakuera omkring 7 000 fångar från Ravensbrück, bl.a. med tåg, se nedan.
Efter det första tåget från Ravensbrück till Padborg (ankom 30 april) så anländer plötsligt ännu ett tåg dit den 2 maj. Stationen är tom. Tåget, ett spöktåg kom helt oväntat från Hamburg med 2 800 kvinnor, mest polskor. Detta tåg kom som en total överraskning till Padborg, där kvinnorna omhändertogs så småningom av svensk och dansk rödakorspersonal och sedan fördes vidare med annat tåg via Köpenhamn och med färja till Malmö.
Vita bussar - Antalet döda p.g.a. transporter i SS-regi ***
Antalet döda koncentrationslägerfångar under Vita bussars SS transporter mellan koncentrationslägren är inte kända. Många var för sjuka för transporten. De var drygt 2 000 och de flesta plockades ur sjukstugan i lägret Neuengamme för att ge plats åt de norska och danska fångarna som en månad senare skulle transporteras till Sverige. De franska, polska m.fl. krigsfångar som dog under resan lastades bara av och lämnades i vägkanten.
Vita bussar - Antalet döda på väg till Sverige
Antalet döda på väg till Sverige vet man lite mera om än antalet döda då Vita bussar körde åt SS. Beskjutning av djupdykare längs vägarna var hård.
På Röda korsets sida står det t.ex. följande om en av transporterna från Ravensbrück:
Den 24/4 på kvällen anlände Löjtnant Hallqvists kolonn till Ravensbrück. Kolonnen bestod av bilar från Internationella Röda Korset, med kanadensiska förare. Här finns inte så många uppgifter angående antal. En källa uppger dock att man transporterade 706 franska, belgiska, holländska och polska kvinnor. På hemvägen övernattar man i en skog (natten 24/4). Dagen därpå delar man upp kolonnen i två grupper.
Gruppen som tar vägen över Schwerin blir beskjuten. Chauffören Ringman, en kanadensisk chaufför och fem kvinnor dödas omedelbart. Sexton personer, däribland löjtnant Hallqvist, såras svårt.
Samtidigt besköts den andra gruppen i Wismar. Här dödades 4 personer och 10 fick allvarliga skador. Sörensens danska ambulanskolonn( se nedan), som lämnat Ravensbrück på eftermiddagen den 24/4 med 115 sjuka kvinnor, kom precis när gruppen hade blivit beskjuten och två schweiziska lastbilar var träffade. 3 kvinnor var döda och 8 kvinnor sårade.
* Vad var Stay put för något? När de allierade styrkorna 1944 närmade sig Tyskland avgjordes det av SHAEF (de allierades högkvarter) vad som skulle ske med fångarna. Major Johan Koren Christie utarbetade på uppdrag av den norska exilregeringen den 23 september 1944 en PM att fångarna skulle "stay put", stanna i de läger de satt fängslade i. Man tyckte att det var det säkraste sättet för fångarna att överleva fram tills krigslutet då de allierades bokstavligen rusade mot Berlin från öst och väst.
Buchenwald, evakuering av cirka 30 000 fångar till bland annat Flossenbürg och Theresienstadt, inleddes i början av april.
Flossenbürg, evakuering av cirka 16 000 fångar till Dachau, 15-20 april.
Sachsenhausen, evakuering av cirka 30 000 fångar mot nordväst, inleddes den 20 april.
Ravensbrück, evakuering av cirka 15 000 fångar mot nordväst, den 27 april.
Dachau, evakuering av cirka 7 000 fångar söderut, från den 26 april till den 2 maj. Observera 2 maj, då var Berlin omringad och kriget egentligen slut.
Sluthandeln med blommor och grönsaker vid Hötorget i Stockholm
Bernadotte och Himmler träffades sista gången natten mellan den 23 och den 24 april och Himmler ger nu tillåtelse sin tillåtelse att Bernadotte får transportera vem han vill, vart han vill helt utan restriktioner. Det viktigaste är att lägret tömms! Därefter avgår det första spöktåget från Ravensbrück. Vart det skulle åka ursprungligen är dock inte känt. Kanske till Theresienstadt?
Bernadotte och Röda korset tillskriver sig ansvaret för tågets tillblivelse och färd då 4 000 kvinnor reser mot Padborg. Kanske var det så. Samtidigt så kör den första Vita buss kolonnen som anlände till Ravensbrück den 22 april åker mot den danska gränsen med endast 137 kvinnor. Himmlers medgivande att Bernadotte får transportera vem han vill, vart han vill och helt utan restriktioner påminner starkt om sluthandeln med blommor och grönsaker vid Hötorget i Stockholm. När det är dags att stänga så brukar handlarna sälja till halva priset och t.o.m. ge bort. Bara de slipper ta hand om varorna själva, kasta de eller föra de tillbaks till lager.
Bernadotte och Himmler träffades sista gången natten mellan den 23 och den 24 april och Himmler ger nu tillåtelse sin tillåtelse att Bernadotte får transportera vem han vill, vart han vill helt utan restriktioner. Det viktigaste är att lägret tömms! Därefter avgår det första spöktåget från Ravensbrück. Vart det skulle åka ursprungligen är dock inte känt. Kanske till Theresienstadt?
Bernadotte och Röda korset tillskriver sig ansvaret för tågets tillblivelse och färd då 4 000 kvinnor reser mot Padborg. Kanske var det så. Samtidigt så kör den första Vita buss kolonnen som anlände till Ravensbrück den 22 april åker mot den danska gränsen med endast 137 kvinnor. Himmlers medgivande att Bernadotte får transportera vem han vill, vart han vill och helt utan restriktioner påminner starkt om sluthandeln med blommor och grönsaker vid Hötorget i Stockholm. När det är dags att stänga så brukar handlarna sälja till halva priset och t.o.m. ge bort. Bara de slipper ta hand om varorna själva, kasta de eller föra de tillbaks till lager.
Tåg transport - Spöktåg
Spöktåg från Bergen-Belsen
Stora transporter av koncentrationslägerfångarna har skett med tåg. Tre sk spöktåg lämnade t.ex. Bergen-Belsen bara några dagar innan lägret övertogs av brittiska trupper (6-11 april). Således under tiden då förhandlingarna mellan britter och tyskar om lägrets övertagande pågick.
Varför spöktåg. Varför in i sista minuten. På engelska så hette de tågen "lost trains"! De tre som lämnade Bergen-Belsen hade ca. 2 500 fångar var. De skulle nog avlasta Bergen-Belsen före övertagandet och även tillföra "fångar till förhandlingar". Därför skulle alla tre till Theresienstadt. Bara ett tåg nådde målet nästan samtidigt som Vita bussar förde andra fångar i motsatt riktning.
Historien om Sternlagertransporterna är som följer. Det första tåget lämnade järnvägsplattformen Bergen-Belsen den 6 april 1945 med 400 fångar i Sternlager och cirka 2 100 andra fångar. Den 13 april, i staden Farsleben (nära Magdeburg), befriades den av amerikanerna. Det andra tåget, som till stor del består av ungerska judar, åkte till Theresienstadt den 7 april och nådde faktiskt sin destination. Den 9 (11) april gick det tredje tåget med cirka 2.500 återstående medlemmar av Sternlager. Detta tåg befriades av Röda arméns styrkor.
Spöktåg från Bergen-Belsen
Stora transporter av koncentrationslägerfångarna har skett med tåg. Tre sk spöktåg lämnade t.ex. Bergen-Belsen bara några dagar innan lägret övertogs av brittiska trupper (6-11 april). Således under tiden då förhandlingarna mellan britter och tyskar om lägrets övertagande pågick.
Varför spöktåg. Varför in i sista minuten. På engelska så hette de tågen "lost trains"! De tre som lämnade Bergen-Belsen hade ca. 2 500 fångar var. De skulle nog avlasta Bergen-Belsen före övertagandet och även tillföra "fångar till förhandlingar". Därför skulle alla tre till Theresienstadt. Bara ett tåg nådde målet nästan samtidigt som Vita bussar förde andra fångar i motsatt riktning.
Historien om Sternlagertransporterna är som följer. Det första tåget lämnade järnvägsplattformen Bergen-Belsen den 6 april 1945 med 400 fångar i Sternlager och cirka 2 100 andra fångar. Den 13 april, i staden Farsleben (nära Magdeburg), befriades den av amerikanerna. Det andra tåget, som till stor del består av ungerska judar, åkte till Theresienstadt den 7 april och nådde faktiskt sin destination. Den 9 (11) april gick det tredje tåget med cirka 2.500 återstående medlemmar av Sternlager. Detta tåg befriades av Röda arméns styrkor.
Spöktåg från Ravensbrück och Hanover
Ett annat tåg var ”spöktåget” med kvinnor från Ravensbruck som startade sin resa den 25 april. Det anlände till Lubeck natten till 29 april och vidare till Padborg, en gränsstation mellan Tyskland och Dannmark den 30 april. Från Padborg skedde med annat tåg, en vidaretransport till Köpenhamn, sedan färja till Malmö. I början av 1945 innehöll Ravensbrück över 45 000 kvinnliga fångar och över 5 000 manliga fångar. Ravensbrücklägret blev snabbt överfyllt, därför, i början av mars började SS "evakuera". Att börja med transporterades 2 100 manliga fångar till Sachsenhausen. Vidare, i slutet av mars 1945 transporterade SS cirka 5600 kvinnliga fångar till koncentrationslägren Mauthausen och Bergen-Belsen. Den 23-24 april tvingade SS-vakterna ungefär 20 000 kvinnliga fångar, liksom de flesta av de återstående manliga fångarna, till en brutal och tvingad evakuering till fots (dödsmarsch**) mot norra Mecklenberg. Sovjetiska styrkor av en slump korsade marschens väg och befriade fångarna. Bort från de annalkande sovjetiska trupperna. 25 april så satte man de återstående fångarna i Ravensbrück på tåg. När Röda Armén kom till lägret en vecka senare - den 30 april - fanns det 2 000 sjuka och döende fångar kvar i lägret - kvinnor, män och barn. Röda korset lyckades att evakuera omkring 7 000 fångar från Ravensbrück, bl.a. med tåg, se nedan.
Efter det första tåget från Ravensbrück till Padborg (ankom 30 april) så anländer plötsligt ännu ett tåg dit den 2 maj. Stationen är tom. Tåget, ett spöktåg kom helt oväntat från Hamburg med 2 800 kvinnor, mest polskor. Detta tåg kom som en total överraskning till Padborg, där kvinnorna omhändertogs så småningom av svensk och dansk rödakorspersonal och sedan fördes vidare med annat tåg via Köpenhamn och med färja till Malmö.
 |
| Kaotiska förflyttningar? - Resan till Theresienstadt, t.o.r. I SS regi skulle de Vita bussarna ta med sig från Neuengamme 450 franska, polska m.fl. krigsfångar. Flera av de franska fångarna var i dåligt skick och dog under resan. På vägen tillbaks passerade de Vita bussarna staden Dresden som precis innan hade blivit bombat och nästan jämnat med marken. För natten gjorde man ett stopp i Potsdam som tidigare samma natt hade bombats. Konvojen nådde dock oskadd fram till Padborg vid den tysk-danska gränsen den 17 april 1945. Dagen efter fortsatte konvojen med färjan över till Malmö. Båda resor var mycket farliga både för personalen och fångarna de i den smala korridoren som var kvar av Nazityskland pågick fortfarande krigshandlingar. I början av februari befann sig Röda arméns tätgrupper i staden Frankfurt vid floden Oder, endast 70 km från Berlin och 20 april började man beskjuta den omringade stadens centrum med artilleri. |
Antalet döda koncentrationslägerfångar under Vita bussars SS transporter mellan koncentrationslägren är inte kända. Många var för sjuka för transporten. De var drygt 2 000 och de flesta plockades ur sjukstugan i lägret Neuengamme för att ge plats åt de norska och danska fångarna som en månad senare skulle transporteras till Sverige. De franska, polska m.fl. krigsfångar som dog under resan lastades bara av och lämnades i vägkanten.
Vita bussar - Antalet döda på väg till Sverige
Antalet döda på väg till Sverige vet man lite mera om än antalet döda då Vita bussar körde åt SS. Beskjutning av djupdykare längs vägarna var hård.
På Röda korsets sida står det t.ex. följande om en av transporterna från Ravensbrück:
Den 24/4 på kvällen anlände Löjtnant Hallqvists kolonn till Ravensbrück. Kolonnen bestod av bilar från Internationella Röda Korset, med kanadensiska förare. Här finns inte så många uppgifter angående antal. En källa uppger dock att man transporterade 706 franska, belgiska, holländska och polska kvinnor. På hemvägen övernattar man i en skog (natten 24/4). Dagen därpå delar man upp kolonnen i två grupper.
Gruppen som tar vägen över Schwerin blir beskjuten. Chauffören Ringman, en kanadensisk chaufför och fem kvinnor dödas omedelbart. Sexton personer, däribland löjtnant Hallqvist, såras svårt.
Samtidigt besköts den andra gruppen i Wismar. Här dödades 4 personer och 10 fick allvarliga skador. Sörensens danska ambulanskolonn( se nedan), som lämnat Ravensbrück på eftermiddagen den 24/4 med 115 sjuka kvinnor, kom precis när gruppen hade blivit beskjuten och två schweiziska lastbilar var träffade. 3 kvinnor var döda och 8 kvinnor sårade.
** Dödsmarscher (tyska Todesmarsch) kallas de marscher som lägerfångarna tvingades genomföra när SS evakuerade koncentrationslägren på grund av de annalkande sovjetiska och allierade trupperna under vintern och våren 1945. En stor del av fångarna i dessa vandrande kolonner avled av svält och utmattning eller sköts till döds.
*** Det var i slutet av mars och i början av april 1945 som Svenska röda korset gjorde sig skyldiga till flera fångtransporter från Neuengamme till mindre så kallade satellitläger i Braunschweig och Hannover. I varje buss medföljde två SS-vakter. Totalt ”avlägsnades” 2 000 krigsfångar av olika nationaliteter, främst fransmän.
Idag vet vi att många krigsfångar var i så dåligt skick att de inte klarade transporten utan avled i bussarna. Enligt svenska och franska vittnesmål lyftes liken ut av svensk personal och lämnades vid vägkanten. Andra dog snart efter ankomsten i de nya fånglägren där levnadsvillkoren var mycket, mycket sämre än i Neuengamme. Bara ett fåtal klarade sig fram till befrielsen. Bland dem fransmannen Henri Boivin.
I Sverige har man talat tyst om denna händelse. I utländska arkiv finns emellertid källor som kan belysa vad som hände krigsfångarna från Neuengamme efter att Svenska Röda korset träffat sin uppgörelse med nazisterna. En av dem som dokumenterade händelsen i sin dagbok var den sedermera berömde norrmannen Odd Nansen (sonen till polarforskaren och Nobelpristagaren). Odd Nansen satt fängslad i Neuengamme när Svenska röda korset körde fram till lägrets portar med sina fordon i mars 1945. I dagboken, den 20 mars skriver han hur de franska och polska krigsfångarna i ”sjukstugan” mobiliserade sina sista krafter i tron att de var räddade:
”Alla dessa dödsmärkta muselmaner skiner upp av outsäglig glädje och förhoppning när de ser de vita bussarna uppställda inne i lägret. De trodde att de skulle få åka med. För många blev det helt enkelt för mycket, de klarade inte av känslan av vidunderligt hopp utan föll samman och dog - bokstavligt talat av glädje.”
Sjukstugan där krigsfångarna låg 5-6 st i en bunk skulle bli norrmännens och danskarnas inkvartering före avresan till Sverige. Då skulle de ha en bunk per person. Odd Nansen känner sig skyldig och skriver vidare:
"Det är vi som tog deras kojer. Det är vi som tvingade de ur huset. Det är vi som tvingade de på en resa och vad en resa betyder för de, vet de alla"! Exakt en månad senare, den 20 april slutade Odd Nansen att skiva sin dagbok om tiden i Nazityskland. Då passerade den Vita bussen gränsen till Dannmark.
Var Vita bussarnas transporter för SS något som regeringen i Stockholm kände till? Absolut! Ett PM från 27 mars 1945 visar att UD var informerat: ”under hela dagens och morgondagens lopp är hela detachementet sysselsatt [med att] transportera omkring 2 000 tyska internerade från Neuengamme till Braunschweig för att bereda plats åt norrmän och danskar”.
