Karantän i Sverige vid slutet av andra världskriget - Frihetsberövande åtgärder i karantäns- eller liknande för­läggningar med stöd av 14 § epidemilagen den 19 juni 1919.

Direkt från Ravensbrück. De överlevande som kom till Sverige vid krigslutet fördes direkt från kajen i Malmö till sanitetsanstalten. De fick klä av sig och genomgå ett antal omilda behandlingar, bl.a. ett hett bastubad följd av kall dusch. På bilden en kvinna på bår med ångande kropp ute i aprilkylan. Snart skall hon kylas ner med kall dusch.

Direkt från Ravensbrück. De som kom till Sverige fördes direkt från kajen i Malmö till sanitetsanstalten. De fick klä av sig och genomgå ett antal omilda behandlingar, bl.a. hett bastubad. På bilden en kvinna som fördes på bår från det heta bastun ut i aprilkylan där hon kylas ner med kall dusch. I filmen Vittnesbörd av Nils Jerring varifrån fotot kommer ifrån ser man hur chockad kvinnan är men samtidig så har hon ingen kraft i kroppen för att undgå den omilda behandlingen. 

Lübeck juni-juli 1945. Det fjärde steget - Swedish Transit Hospital, även kallad för s.k. Liibeckdetachementet, i Cambrai-kasernerna vid Schwartauer Allée. Då låg det i utkanten av Lübeck. Nu finns nästan hela det forna området med alla byggnader kvar. Bakom gymnastikhallen (byggnaden på tvärren) som var inskrivningscenter för de som kom med tåg från Bergen-Belsen finns idag en Astrid Lindgren förskola. Chef för sjukhuset var doktor, major Hans Amoldsson. Arnoldson hade tidigare tjänstgjort i Svenska Röda korsets detachement i Tyskland i samband med "de vita bussarna"-aktionen. Trots att detachment kallades för Swedish så var svenskarna där i minoritet. Personalen där var huvudsakligen tysk: 14 läkare och l05 sjuksköterskor plus 367 man handräckning. Förutom de tjänstgjorde brittisk personal ur Royal Army Medical Corps, 56 man plus vaktmanskap på 20 man. Drygt 1 400 bäddplatser fanns i de tre byggnader runt exercisplatsen, där den svenska badplutonen hade haft två parallella behandlings linjer och utrustning för desinfektion samt bastubad.

Lübeck juni-juli 1945. Swedish Transit Hospital. Kvinnor längs bad- och desinfektionslinjen bistås av den svenska badplutonen. De som inte kunde gå själva har burits mellan stationerna, bastun, dusch och DDT-behandling.

Lübeck juni-juli 1945. Swedish Transit Hospital. Kvinnor längs bad- och desinfektionslinjen bistås av den svenska badplutonen. De som inte kunde gå själva har burits mellan stationerna, bastun, dusch och DDT-behandling. Följden av de olika behandlingar

Förflyttningen från Bergen-Belsen till Sverige påbörjades i slutet av juni 1945. Då hade det gått 3 och en halv månad efter befrielsen. De befriade fördes i grupper med ambulanståg till Lübeck. Ingen kontakt mellan de och utomstående under transporten. De flesta ansåg sig vara färdigbehandlade när det gällde ohyra. Men ohyran följde med. Ny avlusning skulle ske omedelbart efter ankomsten till Lübeck. Det betydde i praktiken 2-3 dagar före avresan med de Vita båtarna till Sverige. Vid ankomsten till Lübeck upprepades proceduren från barackerna i Bergen-Belsen: av med alla kläder och nakna ofta på bår in det svenska tvätteriet, se schemat ovan. Igen, var det unga manliga svenska soldater ur badplutonen som svarade för proceduren. Tvättkedjan bestod av flera moment och skedde i en sammanbunden rad av stora vita militära tält.

Ordet underkastelse är en synonym till subordination och underdånighet och kan beskrivas som ”det att låta någon annan bestämma över sig; kapitulation”. Underkastelse hos de befriade kvinnorna började efter befrielsen i Bergen-Belsen. Då var situationen minst sagt kaotisk. Man var att börja med tvungen att gå in i barackerna och skilja mellan de levande och de döda kropparna. De döda kroppar fördes utan kläder till massgravarna. De levande kvinnorna fick ta av sig alla kläder och lades på en bår, täcktes med en filt och fördes över till det man kallade på engelska "human laundry" - tvättinrättning för människor. I Bergen-Belsen låg tvättinrättningen i en fd häststall där det fanns rader av tvättbänkar. Till varje tvättbänk fanns en grupp tvättare och en läkare fanns på plats. Tvättgänget bestod av män och kvinnor, oftast tyskar. I varje grupp fanns mins en kraftig man, fd tysk soldat för att lyfta de överlevande från båren till tvättbänken. Ovanstående gällde de som var värst åtgångna, Kvinnorna i lägret som var i bättre skick behandlades kontinuerligt med DDT, överallt, både håret och underlivet.

Förflyttningen från Bergen-Belsen lägret till fältsjukhuset i gamla Wehrmacht kaserner skedde kontinuerligt. När alla fd fångar flyttades brände man ned alla baracker med allt som fanns inuti.

Förflyttningen till Sverige påbörjades i slutet av juni 1945. Då hade det gått 3 och en halv månad efter befrielsen. De befriade fördes i grupper med ambulanståg till Lübeck. Ingen kontakt mellan de och utomstående under transporten. De flesta ansåg sig vara färdigbehandlade när det gällde ohyra. Men ohyran följde med. Ny avlusning skulle ske omedelbart efter ankomsten till Lübeck. Det betydde i praktiken 2-3 dagar före avresan med de Vita båtarna till Sverige.

Vid ankomsten till Lübeck upprepades proceduren från barackerna i Bergen-Belsen: av med alla kläder och nakna ofta på bår in det svenska tvätteriet. Igen, var det unga manliga svenska soldater ur badplutonen som svarade för proceduren. Tvättkedjan bestod av flera moment och skedde i en sammanbunden rad av stora vita militära tält. Avklädning

I en skrivelse från Kungliga civilförsvarsstyrelsen från mars 1945 (23/3 1945, ÖII:2) kan man läsa följande: I stora drag avses detta arbete organiseras så, att flyktingarna sammanföras till uppsamlings - platser, där en kategoriuppdelning sker med hänsyn till varje flyktings nationalitet och motiv m.m. (t.ex. om flyktingen är patriot, samarbetsman, tysk militär, tysk civil eller f.d. krigsfånge). Därefter följer en summarisk läkarundersökning, där vårdbehövande samt uppenbara smittobärare avskiljas och barn under 16 år difteriympas. Efter sanitetsbehandling föras i regel flyktingarna vidare in i landet för karantänsbehandling och fortsatt omhändertagande. Denna transport torde i regel ske genom militär försorg till urlastningsstationen. 

Ett av de 3000 skyltar som Civilförsvaret tryckte i maj 1945 som skickades till beredskapssjukhuset i Sverige. Den är från Sigtuna Beredskapssjukhuset. 

Alla beredskapssjukhus dit de överlevande kom betraktades således som karantänsförläggningar. Vid karantänsförläggningen skulle, enligt ett meddelande från Civilförsvarsstyrelsen, den ansvarige civilförsvarschefen vidta en serie åtgärder: 1. a) att uppsätta anslag […] om att tillträde för obehöriga är förbjudet och att flyktingarna icke få avlägsna sig från förläggningsområdet; b) föranstalta, i den mån så anses erforderligt, om enkla avspärrningsanordningar […] c) anordna vakthållning […] 3. Befolkningen i ort, där karantänsförläggningen finnes, skall på lämpligt sätt upplysas om meningen med att förläggningen har karaktär av karantän – nämligen att erhålla möjlighet till urskiljande av personer, som lida av smittosam sjukdom – samt uppmanas att hålla sig på avstånd från karantänsförläggningen. (7/5 1945, ÖII:2). Beredskapssjukhusen omgavs av plank och även som i Sigtuna av ett taggtrådsstängsel. Vakter och poliser fanns id beredskapssjukhusen.

Beredskapssjukhusen omgavs av plank och även som i Sigtuna av ett taggtrådsstängsel. Vakter och poliser fanns id beredskapssjukhusen. Här en vakt vid Humanistiska Läroverket där flera elevhem användes som beredskapssjukhus.

Beredskapssjukhusen omgavs av plank och även som i Sigtuna av ett taggtrådsstängsel. Vakter och poliser fanns id beredskapssjukhusen. Här en vakt vid  Sigtuna Stiftelsen som användes som ett beredskapssjukhus.

Detta trots att det fanns skrivelser att i den mån avspärrningen kan göras betryggande utan användande av taggtråd bör detta slag av tråd undvikas i stängslet. Alla i det läge ansågs veta att taggtråd kan förknippas med koncentrationsläger. Denna typ av medvetenhet saknades nog i Europas DP-läger och i brittiska läger på Cypern dit de överlevande som försökte ta sig till Eretz Israel (Mandatet Palestina) fördes till och internerades. De läger var precis som koncentrationsläger var omgärdade av dubbla taggtrådsstängsel och torn med beväpnade militära vakter.

Det mesta som gällde Förintelsens överlevande som kom till Sverige vid krigslutet var reglerad i lagen.

När jag såg filmen Vittnesbördet av Nils Jerring blev jag väldigt illa berörd av scener ur sanitetsanstalten. Behandlingen som jag såg var i många fall en slags våldtäkt. Det gällde de mest sjuka från koncentrationslägret Ravensbrück, de som såg ut som ett levande skelett. Jag vet inte hur stora delar av filmen visades för svensk publik? Filmen hade premiär samma dag som freden firades på Kungsgatan i huvudstaden. Scener ur filmen i sanitetsanstalten påminner starkt om ett liknande behandling av kvinnor som kom några veckor senare med Vita båtar till Sverige.

Kvinnor från Ravensbrück som filmen berättar om kom till Sverige direkt från lägret den 28 april 1945. Kvinnor från Bergen-Belsen kom två månader senare, således tre en halv månad efter Bergen-Belsens övertagande den 15 april 1945.

Sanitetsbehandlingen i Malmö och den som Bergen-Belsen kvinnorna utsattes för liknade varandra. Den finns beskriven i badplutonens föreskrifter.

Kungl. Majlis proposition nr 259. Sida 95-96

I fråga örn tillämplighetsområdet för den särskilda lagen påpekar civilför-
svarsstyrelsen, att lagen ej är tillämplig på sådana frihetsberövande åtgärder,
som avse flyktingars omhändertagande i karantäns- eller liknande för­
läggningar. Sådant ingripande mot utlänning kan ske med stöd av 14 §
epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443). Emellertid har det, enligt vad civil-
försvarsstyrelsen anför, å civilförsvarets förläggningar förekommit, att ka-
rantänsliden förlängts i och för hållande av polisundersökning med de om­
händertagna. Styrelsen yttrar i anslutning därtill följande.

Civilförsvarsstyrelsen förutsätter, att erforderliga bestämmelser rörande fri­
hetsberövande åtgärder av detta slag i samband med flyktingars omhänder­
tagande i karantäns- och liknande förläggningar kunna utfärdas i admini­
strativ väg med stöd av fullmaktsstadgandet i 56 § i förslaget till utlän­
ningslag, oaktat det tillägg till gällande lagtext, som föranletts av förslaget
till lag angående omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning.
Styrelsen anser nämligen icke att sistnämnda lag kan komma i tillämpning för
verkställande av dylika polisundersökningar.