Genkäromål i Janusz Korczaks Domstolar slutade oftast med att §§ 100 utmättes.

Pan Misza berättade om ett fall med en pojke som kallade många barn med starkt nedvärderande öknamn. Pojken hette Abram (Abramek - Adam) Piekło (Piekło - Helvete hette han faktiskt i efternamn).

En av Janusz Korczaks idéer var att inom barnhemmet Dom Sierot inrätta barnens egen domstol. Systemet med de första barndomstolar skrev Korczak om och även införde på de sommarkolonier där han arbetade under studietiden med start år 1904. Senare infördes domstolarna i två barnhem han var chef för.

Det speciella var att både barnen och personalen på barnhemmet kunde ställas inför rätta. I domstolen dömde barnen själva i frågor om brott mot barnhemmets regler (Kodeks). Således behandlades barn och vuxna som likar.

Barnen kunde stämma inte bara varandra, utan även de vuxna - pedagoger och alla andra anställda i hemmet, inklusive Korczak. Domarna var slumpmässigt utvalda och representerade – barn, lärare och bursta-studenter, dock endast sådana vilka nyligen inte hade haft några problem med lagen. Den rättsliga lagen - "Kamratdomstolens Kodeks (Lag)" var skapad av Korczak och hade som en del skriver 1 000 paragrafer. De var faktiskt mycket färre men hade höga nummer där endast paragrafer mellan 500 - 1000 bestämde påföljden, och endast den sista §§ 1000 beslutade om utvisning av barn eller anställd från barnhemmet.
I de flesta fall dömde man utifrån Förlåtelseparagrafer. Det fanns dock tio fällande domar numrerade mellan 100 och 1000 enligt nedan.

Fällande Domar.
§§ 100. Rätten finner att A gjort vad som påstås den anklagade. Rätten förlåter inte.
§§ 200. Rätten finner att A handlat orättvist
§§ 300. Rätten finner att A har handlat illa.
§§ 400. Rätten finner att A har handlat mycket illa.
§§ 500. Rätten finner att A handlat mycket illa. Denna dom ska meddelas i tidningen.
§§ 600. Rätten finner att A handlat mycket illa, omdöme om det ska meddelas i tidningen och i styrelsen.
§§ 700. Rätten anser att Ą agerade mycket dåligt; domen ska meddelas i tidningen och i styrelsen, och även familjen.
§§ 800. Rätten berövar A hans rättigheter i en vecka, meddelar familjen. Domen meddelas i tidningen.
§§ 900. Rätten söker vårdnadshavare till A som inom ska rapportera inom två dagar.
§§ 1000. Rätten utvisar A från Anstalten.

Många stämningar ledde dock till Genkäromål. Kanske var de de viktigaste i hela Rättsväsendet i barnhemmet där förutom att döma och verkställa påföljder skulle en del stämningar utredas vilket ledde ofta till genkäromål. Vad menas med begreppet genkäromål? Det handlar om muntlig eller skriftlig talan som svaranden, den anklagade väcker mot den som är kärande i det ursprungliga) målet. Målen har således ett direkt samband med varandra och kan handläggas gemensamt.

Det finns flera genkäromål där Janusz Korczak var inblandad och faktiskt fälld. Min far (Pan Misza) som var lärare i Korczaks barnhem Dom Sierot tjänstgjorde under en viss tid i Kamratdomstolen. Pan Misza berättade om ett fall med en pojke som kallade många barn med starkt nedvärderande öknamn. Pojken hette Abram (Abramek - Adam) Piekło (Piekło - Helvete hette han faktiskt i efternamn). Korczak och personalen försökte utan att lyckas prata om det med pojken då barnen blev ledsna och ville inte ha öknamn som smeknamn. Till sist, en mycket irriterad Korczak kallade Abramek för en Hellman och ställdes inför domstol för det. Korczak kom med en motanmälan, en genkäromål. De två målen handlades gemensamt av Kamratdomstolen och det blev faktiskt två fällande domar enligt §§ 100 (Rätten finner att A gjort vad som påstås den anklagade. Rätten förlåter inte). Efter det hade Abramek slutat med att kalla barnen med nedvärderande öknamn och Korczak har aldrig mer kallat Abramek för Hellman (Piekielnik).

Kamratdomstolen i Janusz Korczaks barnhem bidrog till en ökad förståelse hos barnen av vad de har gjort för fel och gav möjligheten att bättra sig inför nästa gång.

En sådan rättslig dialog var ett av Korczaks pedagogiska "knep". Han skriver om domstolarna i kapitel 6 i boken Józki, Jaski i Franki*, som han avslutar med orden: 

Jag minns inte att något civilmål inte slutade med en fredlig överenskommelse. 

W systemie sądowym w Domu Sierot Korczaka istniała możliwość rozpatrywania pozwów wzajemnych. Janusz Korczak był oskarżony i faktycznie wielokrotnie skazany. Mój ojciec (Pan Misza), który był nauczycielem w Domu Sierot Korczaka, przez pewien czas był w składzie Sądu. Pan Misza opowiedział o sprawie sadowej chłopca, który obrzuca wiele dzieci mocno obraźliwymi przezwiskami. Chłopiec miał na imię Abram (Abramek – Adam) Piekło. Korczak i personel bezskutecznie próbowali o tym rozmawiać z chłopcem, gdyż dzieciom zrobiło się smutno i nie chciały być przezywane. Wreszcie bardzo zirytowany Korczak nazwał Abramka Piekielnikiem i został za to postawiony przez Abramka przed sądem. Korczak złożył pozew wzajemny, Obie sprawy zostały rozpatrzone łącznie przez Sąd który faktycznie wydał dwa wyroki skazujące zgodnie z §§100 (Sąd stwierdza, że A zrobił to, o co zarzuca się oskarżonemu. Sąd nie wybacza). Od tego czasu Abramek przestał nazywać dzieci obraźliwymi przezwiskami, a Korczak już nigdy więcej nie nazwał Abramka Piekielnikiem.

Min far (Pan Misza - här sittande i mitten) som var lärare i Korczaks barnhem Dom Sierot tjänstgjorde under en viss tid i Kamratdomstolen.