Här firade man Marie Curie när hon fick Nobelpriset 1911.
Det jag minns så firade man Jan Kiepura en världskänd judisk-polsk tenor som vid sin första återkomst till Polen efter WWII sjöng till alla framför hotellet samlade fans från balkongen 1 tr upp. Året var 1958.
De prostituerade som jobbade vid Bristol hade jag mycket kontakter med. Inte professionella. Vi träffades på fritiden, dvs vid deras pauser. Mötesplatsen var två parkbänkar i en svacka i muren precis vid hörnan av Krakowskie Przedmiescie och Karowa. Som sagt så var den hörnan enbart deras rastplats inte ett raggningställe. Kontakten med tjejerna föranleddes naturligtvis genom vår hund Alba. Min Pappa var rätt så förvånad att just de ropade på hunden när han var ute med Alba samt vännen professorn vid Warszawa Universitet Bronek Baczko och hans hund foxterriern Beta. Lite pinsamt...
Min bror Marian brukade ibland ta ut vår hund Alba på promenad. Hans promenader var oftast mycket korta och slutade alltid vid Bristols kafé där hunden låg på trottoaren i hörnan av KP och Karowa i flera timmar i sträck. Marian var en kändis vid det stället. Folk lämnade hos vaktmästaren meddelanden till honom eller frågade vid ingången om Herr Marian har redan kommit. Det fanns en frisörsalong i hotellet med ingång både från gatan och från hotellet. Vi gick aldrig dit. Det berodde på att vi hade den egna frisören, Herr Marian som hade sin salong i Huset utan Hörnor.
Bristol som man brukade säga (inte Hotel Bristol) hade ett litet konditori på framsidan. Dit brukade pappa ta oss barn på söndagarna. Jag brukade välja trumna (kistan) som var en Eclair au chocolat ou vanille med vispgräddefyllning.
