Sveriges museum om Förintelsen - Amnesi - Penningtvätt - Handeln med Stöldgods - Nepotism - Vänskapskorruption.

Finansinspektionens uppdrag är att utöva tillsyn över att de finansiella företag som omfattas av penningtvättslagen. Statliga myndigheter är dock undantagna. På ekobrottsmyndighetens sida hittar man följande: Vad är ett penningtvättsbrott? Att omvandla pengar från brott till tillgångar som kan redovisas öppet är ett brott. Även så kallad självtvätt är brottsligt, dvs. att tvätta brottsvinster från brott som man själv begått.

Att i näringsverksamhet handla med stulet gods är straffbart även i fall då det inte är bevisat men skäligen kan antas att godset är t. ex. stulet.

Nepotism är en form av vänskapskorruption. Det innebär favorisering av släktingar och vänner i den offentliga eller privata sfären och som skapar en nackdel för andra personer.Nepotism leder till förtroendeskador och snedvridning av konkurrens. Detta eftersom att den som är bäst lämpad för ett uppdrag eller liknande inte blir antagen.

Vänskapskorruption är favorisering av vänner i den offentliga eller privata sfären till nackdel för andra personer. Exempel på vänskapskorruption är att en upphandlingsansvarig i en kommun utformar ett upphandlingsunderlag till förmån för en väns företag. Vänskapskorruption leder till förtroendeskador, snedvridning av konkurrens och att den som är bäst lämpad för ett uppdrag inte blir antagen. Det kan i sin tur leda till stora merkostnader.

 

Bulvan är en fysisk eller en juridisk person som för annans räkning, i eget namn, företar rättshandling som uppdragsgivaren själv föredrar att inte utföra.

 

Amnesi vid Sveriges museum om Förintelsen. Det står inte på det statliga museets hemsida att det handlar om ett projekt som var ursprungligen, i flera år, Föreningen Förintelsens Minne projekt. Vi har utformat projektet och dess pedagogiska del för undervisning av skolelever. Vi föreslog också att det skulle användas som ingång till undervisning om Förintelsen i skolorna i de städer där sådana gravar fanns.Föreningen Förintelsens Minnes insatser inom projektets fysiska del har beräknats till över 250 000 kronor. Denna summa handlar om arbeten och materiel på den glömda igenvuxna gravfältet. Fotot från år 2019 som bl.a. visar av Föreningen Förintelsens Minne framtagen och restaurerad gravsten. Föreningens kostnader per gravsten var då 2 000 kr.

Projektets alla steg är väldokumenterade i ett antal artiklar, bl.a. vetenskapliga artiklar, brevväxling och ansökningar om forskningsmedel. Bl.a. i Antologin (här Referenser ur boken) utgiven av myndigheten Levande Historia där förutom det rena fysiska arbetet är de didaktiska faktorerna i undervisningen mha väldokumenterade berättelser om de enskilda begravda förintelseoffren, tydligt beskrivna.

Föreningen Förintelsens Minne inte nämnt i någon sammanhang av det statliga Sveriges museum om Förintelsen och aktuella böcker utgivna av Föreningen Förintelsens Minne i ämnet erbjuds vare sig till påseende eller försäljning. Inte ens hemsidan på svenska www.shma.online, nämns. Att vi, från Föreningen Förintelsens Minne med nära 2 000 medlemmar (finns på Facebook) inte bjudits in officiellt till någon era arrangemang kan inte uppfattas på annat sätt än diskriminering.

På Sveriges Museum om Förintelsen hemsida kan man läsa om deras "Nya projekt" ( september 2023). Projektet är dock exakt detsamma som Föreningen Förintelsens Minne har initierat år 2018 och till största del även genomfört redan före 2020. Även om Sveriges museum om Förintelsen tycks numera ha helt övertagit Föreningen Förintelsens Minne projekt så borde föreningen nämnas liksom dess skrifter och de didaktiska erfarenheter av presentationen av det som museet kallar för förlorade röster. Vill Sveriges Museum om Förintelsen bli en ny plagierare av projektet.

På Sveriges museum om Förintelsen hemsida kan man läsa om Föreningen Förintelsens Minne projekt som Sveriges museum om Förintelsen tycks numera ha helt övertagit.
Deras "Nya projekt" i september 2023 är dock exakt detsamma som Föreningen Förintelsens Minne har initierat år 2018 och till största del även genomfört före 2020. Om projektets finansiering står det följande: 

Projektet har vidare fått stöd av Riksantikvarieämbetet, Stockholms stad, Eduard och Sophie Heckschers Stiftelse, Yad Vashem, Stiftelsen Clas Groschinskys Minnesfond, Robert Molander, Siv Finkelstein och Adele Fajntuch. Arbetet har genomförts med hjälp av Anna Nachman och Judiska Församlingen i Stockholm, Hanna Nir, Forum för levande historia, Judiska Museet och Föreningen Förintelsens Överlevande. Inget om Föreningen Förintelsens Minne, se nedan.

Amnesi vid Sveriges museum om Förintelsen

Det står inte på det statliga museets hemsida att det handlar om ett projekt som var ursprungligen, i flera år, Föreningen Förintelsens Minne projekt.  Föreningen Förintelsens Minnes insatser inom projektets fysiska del har beräknats till över 250 000 kronor. Denna summa handlar om arbeten och materiel på den glömda igenvuxna gravfältet. 

Det statliga Sveriges museum om Förintelsen glömmer dock notoriskt och i alla sammanhang  projektets ursprung, projektets upplägg och det omfattande av Föreningen Förintelsens Minne genomförda arbetet. Det speciella är att alla arbeten finns beskrivna och arkiverade hos Stockholms Stad (2018-2019), Stockholms Stadsmuseum (2019), Riksdagens Registrator, Riksantikvarieämbetet och kanske det starkaste viktigaste, det har även beskrivits i ett antal vetenskapliga forskningsrapporter. 

Amnesia - Plagiat

Chefen för Sveriges museum om Förintelsen, Katherine Hauptman besitter faktiskt ett detaljkunskap om projektet som presenterades bl.a. av mig vid ett forskarmöte vid Historiska museet innan hon blev chef för "Förintelsemuseet". Hur förklarar man plötsligt den akuta amnesin hos henne, att det var Föreningen Förintelsens Minne projekt samt att det är just denna förening, och inget annan, som står för hela upplägget med QR koder och information om de begravda och deras familjers öde som är direkt kopplade till Förintelsen. 

Amnesi handlar om problem med minnet. Man tappar information om sådant som man har lärt sig, upplevt. Man kan därefter få även svårigheter att lära tillskansa sig en ny information. En sådan information tillsände jag den 7 september till Katherine Hauptmann, dvs innan hon presenterade projektet officiellt. Först presenterade projektet som 

Penningtvätt - Handeln med Stöldgods

Det speciella är att på Sveriges museum om Förintelsen hemsida finns uppräknade personer eller organisationer som har gett stöd till deras projekt. Jag reagerade särskilt på ett namn, Adele Fajntuch och en stiftelse Eduard och Sophie Heckschers Stiftelse. Kanske finns det en liknande historia även bakom de andra av Förintelsemuseet nämnda namnen? Jag har beskrivits Adele Fajntuch redan år 2019 i en artikel "Judiska Församlingen i Stockholm och Bermudatriangeln. Pengarna testamenterade av Förintelsens Överlevande försvunna vid Wahrendorfsgatan".  Titeln säger allt.

Artikeln ovan (öppna gärna länken) från 2019 handlar om hur det försvann pengar som Adele Fajntuch från Cluj i Rumänien och hennes man Abram från Radom i Polen donerade genom arv. Medel ämnade för att Judiska Församlingen skulle vårda gravar av deras medsystrar och bröder som kom till Stockholm från koncentrationslägren och dog strax därefter.

Adele var då bara 15 och minns alla de som delade hennes öde år 1945. Hon minns sin egen och deras utmärglade kroppar. Hon kände kanske att hon precis som min mor inte borde leva när alla andra närmaste mördades.

I korthet artikelns innehåll:

• Förintelseöverlevande Adele Fajntuch testamenterade år 2006 - 100 000 kr till vård av gravar av sina medsystrar som kom till Sverige 1945 och dog strax därefter.
• Judiska Församlingen har i 74 år låtit just de gravarna och gravhällar förfalla, försvinna under markytan.
• Judiska Församlingen anser sig ha rätt att lägga 100 000 kr som donerats för ett särskilt ändamål i den allmänna gravskötseln.
• Det är orätt mot Adele Fajntuchs och övriga Förintelseöverlevande, bl.a. de begravda i Stockholm.
• Ordförande i Judiska Församlingen, juristen Aron Verständig tycker att Judiska församlingens förfarande är rätt och att det är helt OK att pengarna ha förbrukats på annat håll medan "1945 års gravar" misskötts nu och gjorde det i åratal.
• Det tycker inte jag som numera tillsammans med andra från Föreningen Förintelsen Minne gräver upp och återställer de förfallna gravstenarna.

Vad det statliga Sveriges museum om Förintelsen sysslar med? Vem arbetar de åt?

Adele Fajntuchs namn dyker plötsligt upp på Sveriges museum om Förintelsen hemsida. Det står att Adele har gett stöd till projektet som de bedriver. Men pengarna har förbrukats för attan ändamål i det jag har kallat för Bermudatriangeln. Jag förstår inte vad det statliga Sveriges museum om Förintelsen sysslar med? Det  finns ingen sanning i det de skriver, igen! 

Vad handlar det om? En statlig penningtvätt för en tredje part? Två andra namn av stödpersoner, för mig okända, nämns Robert Molander och Siv Finkelstein. Föreligger det bakom deras namn en liknande rövarhistoria som den med arvet efter Adele Fajntuch? 

Vad är orsaken till denna mycket uppenbara "information" om stödet till projektet på Förintelsemuseet. Pengarna har donerats och förbrukats för länge sedan och de har donerats till den Judiska församlingen i Stockholm, inte till det statliga Förintelsemuseet. Det tycks vara fråga om en penningtvätt eller en annan konstruktion!

Med största sannolikhet handlar det om pengarna. Ekonomin i den Judiska församlingen i Stockholm har under de senaste fyra åren visat underskott på över tjugotre miljoner kronor och medlemstillväxten fortsätter att vara negativ, flera hundra under de senaste åren år. Som jag rapporterade tidigare var det lönerna för "de nyanställda" som belastar den Judiska församlingen budget. Även statliga medel från Riksantikvarieämbetet som skulle gå till upprustning av gravfältet och renovering av Förintelsensoffers gravstenar har gått istället till löner (se anmälan om det till Riksantikvarieämbetet).

Om man räknar alla de av Sveriges museum om Förintelsen uppräknade personer, stiftelser, statliga verk eller organisationer som har gett stöd till deras projekt så handlar det om drygt 22 000 kronor per grav och det finns drygt 70 gravar tillhörande Förintelsens offer där.  Då museet är ett statligt verk måste det redovisas öppet.

De som har bidragit officiellt till projektet att restaurera gravar av Förintelsensoffer är:

2018-2020 - Föreningen Förintelsens Minne 250-300 000:-.

2020-2021 - Riksantikvareämbetet gm bidrag till Judiska församlingen, 200 000:-

2021-2022 - Riksantikvareämbetet gm bidrag till Judiska församlingen, 350 000:-

2022-xxxx - Heckschers Stiftelse gm bidrag till Judiska församlingen, ? (150 kkr ?)

I stadgarna för mottagare av medel från Riksantikvareämbetet så står det klart att mottagande organisation skall bidra ned samma belopp dvs. 550 000:-. Det gör det totala beloppet 1 550 000 kronor. Det ger ca. 22 142 kronor per grav som består av en A3 stor gravsten.

Efter att ha renoverat ett antal gravstenar, har kostnaden för en fullständig renovering vi har föreslagit hamnat på 2 000 kronor. Vad har gravpengarna gått till? Att delvis täcka Judiska församlingens underskott? De senaste fyra åren har Judiska församlingen i Stockholm gått back hisnande tjugotre miljoner kronor (2020: -1,652; 2021: -7,991, 2022: -9,239; 2023: -5,000 (prognos)). Medlemsutvecklingen är fortsatt negativ, nästan hundra medlemmar på helåret och det motsvarar -500 000:- i intäkter.

Bindefelds stiftelse har bidragit med 500 000:- till projektets del där man skulle utveckla eller som det står "ha utvecklat" ett digital platform om de begravdas bakgrund. Detta gör först nu av det statliga Sveriges museum om Förintelsen mha skattemedel.

Sveriges museum om Förintelsen en självständig institution eller bulvaner?

Skadeverkningar av vänskapskorruption är bl.a. förtroendeskador.

Nepotism är en form av vänskapskorruption. Det innebär favorisering av släktingar och vänner i den offentliga eller privata sfären och som skapar en nackdel för andra personer. Nepotism leder till förtroendeskador och snedvridning av konkurrens. Detta eftersom att den som är bäst lämpad för ett uppdrag eller liknande inte blir antagen.

Elisabeth Citrom. Troligen i början av maj 1944 – togs hon till gettot i en gammal tegelstensfabrik. Detta var samtidigt ett slags Umschlagsplats. I slutet av månaden deporterades hon till Auschwitz–Birkenau. Hon var i 5 månader i Auschwitz, fram till november 1944 i barnbarackerna. Därefter togs flyttades hon till ett arbetsläger i Hamburg­Altona. Några veckor senare fick vi ta oss – huvudsakligen till fots – till Lenzig i Österrike där hon befriades av amerikanerna den 9 maj 1945. Hon kom inte till Sverige med vare sig de Vita båtarna eller en annan aktion, en typisk "otypisk" överlevande.

På frågan Hur var det hur det var i gettot? svarar Elisabeth Citrom: Roligt. Min moster Sabina dog år 1941 i Warszawas getto 25 år gammal. Detta år dog 43 000 judar i Warszawas getto av svält och sjukdomar och det var inte roligt, tycker jag!

Elisabeth Citrom. Troligen i början av maj 1944 – togs hon till gettot i en gammal tegelstensfabrik. Detta var samtidigt ett slags Umschlagsplats. I slutet av månaden deporterades hon till Auschwitz–Birkenau. Hon var i 5 månader i Auschwitz, fram till november 1944 i barnbarackerna. Därefter togs flyttades hon till ett arbetsläger i Hamburg­Altona. Några veckor senare fick vi ta oss – huvudsakligen till fots – till Lenzig i Österrike där hon befriades av amerikanerna den 9 maj 1945. Hon kom inte till Sverige med vare sig de Vita båtarna eller en annan aktion, en typisk "otypisk" överlevande. Vad är en typisk Överlevande och dennes berättelse. En sådan person blev instäng i gettot år 1939-1940. Levde där fram till 1942-1943, dvs tills deportationer till koncentrations- och dödsläger startade. Deltog i dödsmarscher i slutet av 1944/början 1945. Befriades i Bergen-Belsen eller annat läger och transporterades till Sverige under juni-juli 1945 med UNRRAs Vita Båtar.
Hur kommer det sig att Sveriges Museum om Förintelsen väljer Citrom till galjonfigur? Svaret är enkelt. Sveriges Museum om Förintelsen samarbetar med Institute for Holocaust Research in Sweden (IHRS), en institution som instiftades av Elisabeths barn. Barnen betalade halva summan i det projektet där hon svarar på frågorna. Den andra halvan stod det statliga Sveriges Museum om Förintelsen för. Det framkommer inte att Elisabeth var barn under den tiden och kanske därför svarar hon på frågan hur det var i gettot (de 3-4 veckorna i maj 1944) med Roligt. Alla barn i getton hade inte roligt bör jag kanske tillägga och bifoga bilden från Warszawa gettot.

Det framkommer inte direkt att Elisabeth var bara ett barn under den tiden för Förintelsen och kanske därför svarar hon på frågan hur det var i gettot (de 3-4 veckorna i maj 1944) med Roligt. Alla barn i getton hade inte roligt bör jag kanske tillägga och bifoga bilden från Warszawa gettot. Jag vet vad Elisabeth menade med det gör inte besökarna till museet!

Förlorade röster, S/S Ulua och S/S Chaim Arlosoroff 

Förintelsemuseet vill göra gällande att deras senaste projekt som de nyligen sjösatte är deras projekt. Men det är Föreningen Förintelsens Minnes projekt från 2018. Det mesta i projektet är detsamma. Museum om Förintelsen servera också lögner att projektet initierades av Judiska församlingen i Stockholm. Detta trots att det finns en fullständigt dokumentation om projektet som Föreningen Förintelsens Minne lämnade till Stockholm Stad, Lunds Universitets rektor och Riksantikvarieämbetet (kan begäras från deras respektive registrator. Att inte nämna Föreningen Förintelsens Minne.  Det statliga Museum om Förintelsen bestämde sig "att sälja stöldgods". Vad Museum om Förintelsen i Stockholm gjorde så döpte de om projektet och kör det numera som eget. 

Det finns en legend om att inte ostraffat döpa om båten. Den säger säger att havens gud och härskare Poseidon/Neptunus kan namnen på alla båtar som finns. Om man ändrar namnet utan hans tillåtelse så drar man på sig hans vrede. Man kan dock namnändra. Museum om Förintelsen följer noggrant hela omdöpningsprocessen som bl.a. går ut på att man får inte, under inga omständigheter, ha på båten (läs museet) några prylar märkta med det gamla båtnamnet "Föreningen Förintelsens Minnes projekt".

S/S Ulua och S/S Chaim Arlosoroff heter en och samma båt som förde de Överlevande från Sverige till Haifa år 1943. Besättningen, de överlevande och själva båten var detsamma när skeppet lämnade Trelleborg i januari 1943 och när den ankom till Haifa. Det som ändrades var namnet, från Ulua till Chaim Arlosoroff. Trots att den ankom som S/S Arlosoroff så hänvisar alla till ursprungsnamnet och ursprungshamnen.

Vad Museum om Förintelsen i Stockholm gjorde så döpte de om projektet och kör det som eget. Det finns en legend om att inte ostraffat döpa om båten. Den säger säger att havens härskare Poseidon/Neptunus kan namnen på alla båtar som finns. Om man ändrar namnet utan hans tillåtelse så drar man på sig hans vrede.